10

Motion

1978/79:30

av Jörn Svensson

med anledning av propositionen 1978/79:12 om underhåll till barn
och frånskilda, m. m.

Regeringens proposition innebär bl. a. att en smidigare anpassning av
underhållsbidrag kommer att kunna ske med hänsyn till olika ändringar i
föräldrarnas ekonomiska villkor. Detta är en betydelsefull rättvisereform.

Samtidigt kommer detta att leda till en oftare förekommande rättsprövning
av underhållsbidragens storlek.

Sådana mål har juridiskt formen av en tvist mellan den underhållsskyldige
och barnet. Om vårdnadshavaren förlorar målet blir alltså barnet skyldigt att
ersätta motpartens kostnader. Detta är inte bara i förekommande fall orimligt
mot barnet. Det leder i praktiken mestadels till att den underhållsskyldige
själv får betala en rättegång som han eller hon vunnit och som alltså utgjort en
berättigad omprövning. Vad som då vinns i form av en berättigad sänkning av
underhållet förloras i form av rättegångskostnad. Detta är inte rimligt.

Förlorar barnet målet bör den som i praktiken för målet, dvs. vårdnadshavaren,
stå för kostnaderna. Detta är inte bara rimligt gentemot övriga
inblandade i målet. Det kan framför allt utgöra en spärr mot onödiga
rättegångar. En vårdnadshavare som nu utan risk kan processa på barnets
eller motpartens bekostnad skulle bli mer benägen för uppgörelser i godo, om
han eller hon själv stod en ekonomisk risk. Detta är naturligtvis att föredra
framför rättegång.

Mot nämnda bakgrund föreslås

att riksdagen beslutar om följande tillägg i det nya förslaget till
lydelse av föräldrabalken 7:10:

”Den som för barnets talan skall ersätta motpartens rättegångskostnad om
barnet blir förlorande part.”

Stockholm den 2 november 1978

JÖRN SVENSSON (vpk)