Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion
1978/79: 2716

av Thorbjörn Fälldin m. fl.

med anledning av propositionen 1978/79: 218 om lag om förbud
mot att under viss tid tillföra kärnreaktorer kärnbränsle, m. m.

Koncessionsinnehavares rätt att få tillföra kärnreaktor kärnbränsle
regleras i den s. k. villkorslagen (1977: 140). I 2 § föreskrivs att tillstånd
får meddelas endast om reaktorns innehavare

1. har företett avtal, som på ett betryggande sätt tillgodoser behovet
av upparbetning av använt kärnbränsle, och dessutom visat, hur och var
en helt säker slutlig förvaring av det upparbetade bränslet kan ske,

2. har visat hur och var en helt säker slutlig förvaring av använt, ej
upparbetat, kärnbränsle kan ske.

I villkorslagen regleras vidare statens skadeståndsansvar om meddelat
tillstånd enligt atomenergilagen inte kan utnyttjas (4 §). Det understryks
i lagen att om reaktorns innehavare försummar att vidta skäliga åtgärder
för att begränsa eventuella förluster skall ersättningen sättas ned i
motsvarande mån.

Det åligger berörda kraftföretag att visa att villkorslagens krav kan
uppfyllas. Detta har ej skett.

Trepartiregeringen beslutade den 5 oktober 1978 att ej medge laddning
av reaktorerna Forsmark I och Ringhals III enligt villkorslagen.
Regeringen fann vid sin prövning av ansökningarna att kompletterande
geologiska undersökningar erfordrades, och statens kärnkraftinspektion
fick i uppdrag att bereda berörda kraftföretags kompletterande ansökningar
om laddningstillstånd.

Regeringen angav i sitt beslut att de kompletterande geologiska undersökningarna
skulle visa förekomsten av en tillräckligt stor bergformation
på aktuellt djup och med de egenskaper som kraftindustrins
projekt för kämbränslesäkerhet (KBS) i övrigt förutsätter.

I anledning av trepartiregeringens beslut tillsatte kärnkraftinspektionen
en expertgrupp av geologer med uppdrag att utföra dessa kompletterande
geologiska undersökningar. Expertgruppen har uttryckligen uttalat
att det område som föreslagits såsom exempel på en plats, där en
säker slutförvaring av det högaktiva avfallet skulle kunna ske, inte kan
användas vare sig som plats eller referensområde för slutförvar. I sitt
utlåtande till regeringen — bl. a. grundat på expertgruppens granskningsrapport
— besvarar inte inspektionen frågan om det var visat att
det finns en tillräckligt stor bergformation på aktuellt djup och med
de egenskaper KBS i övrigt förutsätter utan uttalar att ”vid den formella
bedömningen av om KBS visat att de geologiska kraven är upp

Mot. 1978/79: 2716

fyllda är emellertid inspektionens styrelse inte enig om tolkningen av
begreppet visa och därmed inte heller om att uppfyllandet av kraven
har letts i bevis”.

Enligt vår bedömning är således villkorslagens krav på att sökanden
skall visa att det finns ett område eller områden med en berggrund av
sådan beskaffenhet att en säker slutförvaring av det högaktiva avfallet
kan ske ej uppfyllt. Vi vill också i detta sammanhang erinra om att
kärnkraftens säkerhets- och avfallsproblem i allt högre grad uppmärksammas
internationellt, vilket bl. a. belyses av att såväl från ansvarigt
västtyskt som amerikanskt håll har uttalats att någon lösning på avfallsproblemen
ej presenterats. I Schweiz har nyligen en folkomröstning
genomförts där en majoritet uttalat sig för en skärpt atomlag med bl. a.
krav liknande dem som ställs i villkorslagen.

Förutsättningarna för laddning av kärnreaktorer regleras således i
villkorslagen. Vi finner därför folkpartiregeringens proposition 1978/
79:218 om ytterligare en lag om förbud att tillföra en reaktor kärnbränsle
— vars giltighet till yttermera visso är tidsbegränsad till den
1/7 1980 eller den tidigare tidpunkt regeringen föreskriver — mycket
förvånande. I propositionen anges motivet för den föreslagna lagen vara
att de politiska partierna har enats om att en folkomröstning om kärnkraftens
framtida roll skall hållas och fastslår ”att inga nya reaktorer
får laddas förrän kärnkraftens framtida användning klarlagts”.

Det finns enligt vår mening inget behov av någon ny lag om förbud
att tillföra kärnreaktor kärnbränsle utöver villkorslagen och atomenergilagen.
I 4 § atomenergilagen stadgas bl. a. att ”under tillstånds
giltighetstid må uppställas de villkor som finns påkallade av säkerhetsskäl
eller eljest ur allmän synpunkt”. Folkomröstning är att anse som
en ”allmän synpunkt”. Någon ytterligare lagstiftning är därför inte
nödvändig.

Den i propositionen 1978/79: 218 föreslagna lagen om förbud att tillföra
kärnreaktor kärnbränsle m. m. under viss tid — den s. k. rådrumslagen
— bör således avslås eftersom den uppenbarligen är avsedd att
sätta gällande säkerhetslagstiftning för medgivande av tillstånd att tillföra
kärnreaktor kärnbränsle ur spel.

Anmärkningsvärt är vidare uttalandet i propositionen om kostnaderna
för kraftföretagen vid ett fördröjt idrifttagande på grund av ”rådrumslagen”.
Föredraganden framhåller att eventuella förluster och merkostnader
endast skall beräknas från den tidpunkt när laddning enligt
villkorslagen medgivits. De belopp som anges i propositionen är emellertid
uppenbarligen beräknade utifrån den tidpunkt när reaktorerna
ursprungligen var avsedda att tas i drift. De beräkningar som presenteras
i propositionen kan inte anses vara sakligt underbyggda. Först i efterhand
kan man fastställa om det blir några kostnader och hur stora
de blir. Det är emellertid synnerligen anmärkningsvärt att staten som

Mot. 1978/79: 2716

förhandlingspart anger i vilken storleksordning motparten minst bör
ange sina ersättningskrav. En förhandling av nu åsyftat slag måste givetvis
också innehålla positiva element såsom exempelvis utveckling och
drift av alternativa energikällor. Antagandena om kostnaderna för oljeförbrukningen
är synnerligen osäkra. Vi vill dessutom erinra om att en
satsning på kärnkraft inte innebär att oljan ersätts i någon större utsträckning,
vilket bl. a. framgår av energikommissionens betänkande.

Uttalandena i propositionen om kärnkraftens kostnader kan inte
tolkas på annat sätt än som ett försök att dölja konsekvenserna av vad
den gigantiska felsatsningen på kärnkraften innebär. Vad det nu gäller
är att försöka så långt möjligt begränsa de negativa ekonomiska effekterna
av kärnkraftsatsningen. Det är viktigt att tillgängliga resurser i
stället används för satsningar på de alternativa energikällorna.

I propositionen aviseras vidare en särskild skatt eller avgift för
täckande av de på synnerligen lösa grunder redovisade kostnaderna.
Detta är enligt vår mening ett helt orimligt betraktelsesätt. Alla samhällskostnader
som hittills uppkommit för energiförsörjningen har varit
en komponent i den samlade nationalekonomiska bedömningen. Även
under det närmaste året måste det föras en aktiv ekonomisk politik
bl. a. för att nedbringa budgetunderskottet.

I propositionen föreslås slutligen att ökade medel för studiecirkelverksamhet
med anledning av kommande folkomröstning skall ställas till
förfogande. Studiecirkelverksamhet kan vara en väg att garantera en
allsidig studie- och informationsverksamhet.

Förespråkarna för kärnkraft har redan nu tillgång till stora resurser
för opinionsbildning och propaganda. Förespråkarna för en avveckling
av kärnkraften har under våren 1978 bildat en organisation. Organisationens
arbete bedrivs i stor utsträckning på frivillig basis.

Enligt vår mening bör Folkkampanjen mot atomkraft få möjlighet
att utnyttja medel ur det anslag som föreslås anvisade till materialbidrag
för studiecirklar i energifrågan m. m. Vi föreslår med anledning härav
att i propositionen anvisade medel räknas upp med 200 000 kr. och att
det totalt anvisas 5,6 milj. kr.

Vi vill starkt framhålla betydelsen av att resurserna fördelas på ett
sådant sätt att olika intresseinriktningar ges möjligheter att verka på
jämbördiga villkor.

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen beslutar avslå den i propositionen 1978/79: 218
föreslagna tidsbegränsade ”rådrumslagen” eftersom den innebär
att gällande säkerhetslagstiftning på atomenergiområdet
sätts ur spel,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
som anförts i motionen beträffande kostnaderna för energiförsörjningen,

Mot. 1978/79: 2716

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts i motionen beträffande finansieringen av kostnader
med anledning av den kommande folkomröstningen om energipolitikens
inriktning,

4. att riksdagen beslutar att för budgetåret 1979/80 anvisa 5,6
milj. kr. till Materialbidrag m. m. för energistudiecirklar i
enlighet med vad som anförs i motionen.

Stockholm den 25 maj 1979
THORBJÖRN FÄLLDIN (c)

ELVY OLSSON (c)

OLOF JOHANSSON (c)

KARIN SÖDER (c)

ANDERS DAHLGREN (c)

KARL GUST. H. BOO (c)

BENGT SJÖNELL (c)

TAGE SUNDKVIST (c)

ERIK LARSSON (c)

MAJ PEHRSSON (c)
TORSTEN BENGTSON (c)

RUNE GUSTAVSSON (c)
BERTIL JONASSON (c)

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1979