9

Motion
1978/79: 2715

av Gösta Bohman m. fl.

med anledning av propositionen 1978/79: 218 om lag om förbud
mot att under viss tid tillföra kärnreaktorer kärnbränsle, m. ni.

Genom socialdemokraternas helomvändning i folkomröstningsfrågan
den 4 april föreligger icke längre parlamentarisk majoritet för beslut
i vår om den energipolitik som föreslagits i regeringens energiproposition.
Riksdagens beslut om inriktningen av energipolitiken under det
närmaste årtiondet kommer nu att föregås av en rådgivande folkomröstning
anordnad i mars 1980.

Regeringens förslag till lag om förbud mot att under viss tid tillföra
kärnreaktorer kärnbränsle, m. m. har föranletts av den nya situationen.
Det är naturligt att så långt detta är möjligt sådana åtgärder undviks
som kan föregripa folkomröstningens resultat. Hit hör idrifttagning av
nya kärnkraftverk. Då varken atomenergilagen eller den s. k. villkorslagen
möjliggör förbud mot laddning av kärnkraftverk på de grunder
som nu är aktuella erfordras en särskild lagstiftning härom. Moderata
samlingspartiet har inget att erinra mot att en sådan lagstiftning kommer
till stånd.

Genom överenskommelse mellan de fem riksdagspartierna den 21 maj
har vissa riktlinjer uppdragits för nästa års folkomröstning i energifrågan.

Moderata samlingspartiet har redan tidigare uttalat sig principiellt
positivt till en rådgivande folkomröstning om energipolitikens långsiktiga
inriktning. Den skulle dock äga rum först när större klarhet skapats
om de möjligheter som olika alternativa energikällor innebär.
I dag finns inget tillräckligt underlag för att säkert bedöma vilka tillskott
till vår energiförsörjning på längre sikt som olika förnyelsebara
energikällor, t. ex. solvärme och biomassa, kan ge. Med den uppläggning
av folkomröstningen som den socialdemokratiska helomvändningen
framtvingat kommer omröstningen i realiteten att gälla om vi under det
kommande decenniet skall använda kärnkraft eller i stället satsa på olja
och kol. Resulterar folkomröstningen i ett förord för avveckling av
kärnkraften under 1980-talet kommer detta i realiteten att försvåra en
senare övergång till förnyelsebara energikällor. Alla tillgängliga ekonomiska
resurser under detta årtionde kommer då att få satsas på att klara
övergången främst till kolbaserad elproduktion.

Kärnkraftsolyckan i Three Milé Island vid Harrisburg i USA måste
självklart leda till att hittills gjorda analyser av kärnkraftens säkerhetsfrågor
prövas på nytt. En sådan omprövning har vi påyrkat. Skulle den
förnyade prövningen ge till resultat att kärnkraftens risker framstår som

Mot. 1978/79: 2715

10

så mycket större än andra energiproduktionsformers att de inte kan
accepteras, måste en avveckling av kärnkraften ske. För ett beslut härom
torde en folkomröstning knappast erfordras.

Det uppskov med vår energipolitik som nu beslutats kommer att bli
utomordentligt kostsamt. Det är inte möjligt att ange de exakta kostnaderna,
men verkningarna sträcker sig åtskilliga år fram i tiden. Kostnaderna
torde inte komma att understiga fem miljarder kronor. Detta gör
uppskovet med beslutet om energipolitiken till ett av de dyraste politiska
beslut som fattats under senare år i vårt land.

I propositionen framhålls att lagförslaget föranletts av ”att de politiska
partierna under våren 1979 enats om att en folkomröstning om

kärnkraftens framtida användning bör hållas senast under första halvåret
1980”. Detta är riktigt endast i så måtto som socialdemokraternas
plötsliga helomvändning i energifrågan och regeringens godtagande härav
skapat en majoritet i riksdagen, vilken omöjliggör den slutbehandling
av regeringspropositionen som eljest skulle ha ägt rum.

I det parlamentariska läge som därigenom uppstått har moderata
samlingspartiet icke ansett sig böra avstå från att delta i överläggningar
i folkomröstningsfrågan. Vi betraktar det som ett intresse gemensamt
för alla riksdagspartier att folkomröstningen kan ge en sådan utformning
och genomföras på ett sådant sätt att den leder till ett klart ställningstagande
till vår framtida energipolitik.

Inom regeringskansliet bereds för närvarande frågan om tillstånd enligt
villkorslagen till laddning av aggregaten Ringhals 3 och Forsmark 1.
I enlighet med de beslut som fattades av den dåvarande trepartiregeringen
har den tidigare laddningsansökan kompletterats med vissa geologiska
undersökningar. Statens kärnkraftsinspektion har avgett yttrande
över i enlighet härmed kompletterade ansökningar. Enligt trepartiregeringens
överenskommelse har regeringen i sitt ställningstagande att
följa det yttrande som avgetts av statens kärnkraftsinspektion. När den
nu föreslagna s. k. rådrumslagen trätt i kraft bör regeringen därför utan
dröjsmål fatta beslut i laddningsfrågan. Riksdagen bör göra ett uttalande
härom.

Att så bör ske understryks ytterligare av den utformning som ersättningsbestämmelserna
i rådrumslagen fått. Enligt förslaget skall de merkostnader
eller nytillkommande kostnader som uppstår till följd av försening
av en reaktors idrifttagande på grund av den nya lagen medföra
ersättningsrätt. Fråga om sådan ersättning anges emellertid kunna uppstå
”först när tillstånd att tillföra en reaktor kärnbränsle enligt villkorslagen
har meddelats och endast avse kostnader som uppkommit efter
denna tidpunkt”. En konsekvens av detta blir att ersättningsmöjligheterna
skulle kunna väsentligt begränsas, om regeringen onödigtvis skulle
fördröja sitt beslut enligt villkorslagen. Detta skulle också kunna allvarligt
äventyra möjligheterna att i enlighet med riksdagens intentioner

Mot. 1978/79: 2715

11

upprätthålla handlingsfrihet när det gäller nu aktuella projekt på kärnkraftsområdet.

I propositionen tas även upp frågan om finansieringen av de kostnader
som uppskovet med laddning av nya kärnkraftverk kommer att
medföra. Enligt vår mening skall självfallet dessa och andra liknande
kostnader, som kan uppkomma genom statens beslut i skilda frågor,
behandlas på vanligt sätt som en utgiftspost i statsbudgeten. I vad mån
sådana utgifter behöver leda till en förstärkning av budgeten får liksom
tidigare bedömas ur allmän statsfinansiell och samhällsekonomisk synvinkel.
Att skapa en speciell skatt för att täcka en speciell utgift bör
således inte komma i fråga. Riksdagen bör, med anledning av vad som
i propositionen meddelas om regeringens avsikt att senare återkomma
till riksdagen med ett förslag om en särskild skatt, uttala att en sådan
skattefinansiering icke bör förekomma.

Med åberopande av vad som anförts yrkas
att riksdagen uttalar

1. att regeringen så snart som möjligt efter den föreslagna rådrumslagens
ikraftträdande tar ställning till föreliggande ansökningar
om laddning av kärnkraftsaggregat enligt villkorslagen,

2. att finansieringen av de kostnader som den uppskjutna laddningen
medför icke bör ske genom införande av en särskild
skatt eller avgift.

Stockholm den 25 maj 1979
GÖSTA BOHMAN (m)

STAFFAN BURENSTAM LINDER (m) ERIC KRONMARK (m)

H. BERTIL LIDGÅRD (m)

INGRID DIESEN (m)

ALLAN HERNELIUS (m)

ERIK HOVHAMMAR (m)

TAGE MAGNUSSON (m)

PER PETERSSON (m)

ALF WENNERFORS (m)

NILS CARLSHAMRE (m)

L. ARNE ANDERSSON (m)
i Ljung

INGRID SUNDBERG (m)