3

Motion
1978/79: 2710

av Rolf Hagel och Alf Lövenborg

med anledning av propositionen 1978/79: 218 om lag om förbud
mot att under viss tid tillföra kärnreaktorer kärnbränsle, m. m.

Arbetarpartiet kommunisterna har i en rad riksdagsdebatter och riksdagsmotioner,
senast i motionen 1978/79: 2317, redovisat ett konkret
och utförligt program för en lösning av energiproblemen i Sverige. Vårt
land har alla nödvändiga materiella och personella resurser för den
nödvändigaste av alla uppgifter på detta område — att frigöra oss från
beroendet av importerad olja. Här finns enorma alunskiffertillgångar
som vid en process för totalutvinning av skifferns många värdefulla beståndsdelar
skulle ge miljarder ton olja och miljoner ton uran. Här
finns en industri av hög internationell klass för tillverkning av reaktorer
för kraft- och fjärrvärmeproduktion. Här finns sedan många år en
högt kvalificerad kår av vetenskapsmän, tekniker och yrkeskunniga
arbetare.

Här finns kort sagt alla nödvändiga resurser för att göra Sverige helt
självförsörjande på energiområdet och utveckla en rad nya framtidsorienterade
exportindustrier på detta område.

Det är en sådan politik vi kräver, en energipolitik grundad på vetenskapliga
och tekniska fakta — för industriell, ekonomisk och social utveckling
i arbetarklassens och hela det arbetande folkets intresse.

Ingen långsiktig politik, allra minst energipolitiken som måste planeras
för decenniers behov, kan grundas på illusioner, irrationell skräck
och tillfälliga demagogiska opinionsrörelser. Därför har vårt parti med
skärpa reagerat mot att fem av riksdagens sex partier fallit undan för
den förnuftslösa kampanjen mot en fredlig användning av kärnkraften
och nu är beredda att ta alla de konsekvenser som ett bifall till propositionen
1978/79: 218 skulle medföra.

Förslaget om förbud att ladda de två reaktorer, Ringhals 3 och Forsmark
1, som sedan länge är färdigställda och de två reaktorer, Ringhals
4 och Forsmark 2, som blir färdiga hösten 1979 respektive våren 1980
föranleds, som det heter i propositionen, ”av att de politiska partierna
under våren 1979 har enats om att en folkomröstning om kärnkraftens
framtida användning bör hållas senast under första halvåret 1980”.

Detta är ett oriktigt påstående. Ett av de sex riksdagspartierna, arbetarpartiet
kommunisterna, fick ingen inbjudan till partiledaröverläggningarna
och har ingen del i överenskommelsen.

Vårt parti är inte principiellt emot folkomröstningar. När motiven

Mot. 1978/79: 2710

4

och alternativen är otvetydiga från klassmässig ståndpunkt, vilket var
fallet med folkomröstningen om tilläggspensioneringen (ATP) 1957,
kan en folkomröstning tjäna som ett instrument för en mobilisering av
det arbetande folket mot monopolkapitalet. En folkomröstning kring
vårt krav om hela energisektorns överförande i samhällets ägo skulle
tjäna samma syfte.

Vi anser — och vi har i många sammanhang ställt detta krav i riksdagen
— dels att det från säkerhets-, arbetarskydds- och miljösynpunkt
är nödvändigt att kärnkraften frikopplas från profitintressen, dels att
hela energisektorn utom den kooperativa överförs i samhällets ägo och
ställs under demokratisk kontroll, vilket bl. a. skulle innebära ett avgörande
inflytande för de fackliga organisationerna vid kärnkraftverken
och berörda industrier i frågor som har med säkerheten att göra.

Det är samtidigt angeläget att betona att de katastrofaspekter som
de senaste åren förknippats med kärnkraftens fredliga användning inte
kan stödjas på de 25 år och omkring 1 700 reaktorår man har erfarenhet
av denna energikälla. Inte ens vid reaktorhaveriet i Harrisburg i
USA den 28 mars 1979, det värsta i den fredliga kärnkraftens historia,
blev såvitt man hittills vet någon människa bland personalen skadad.
Mätningar i reaktorns omgivning visade att den maximala stråldos någon
person där kan ha fått under de första kritiska fem dagarna var 80
millirem, dvs. en fjärdedel av den stråldos man kan få i ett hus av vissa
typer av lättbetong under ett år.

Ingen har förnekat att kärnkraften i likhet med all industriell verksamhet
har risker. Men om profitintressena avlägsnas kan de faktorer
elimineras som enligt de preliminära undersökningarna var avgörande
för haveriet i Harrisburg. Till skillnad från kärnkraften har kolet och
oljan krävt människooffer, inte bara ett och annat utan miljoner enbart
bland de arbetare som varit sysselsatta i kolbrytning, oljeutvinning och
transporter. Därtill kommer den oerhörda miljöförstörelsen och det
oräkneliga antal människor som dött eller fått kroniska, invalidiserande
sjukdomar på grund av förbränningsprodukterna.

Den ständiga ökningen av antalet varje år nyupptäckta cancerfall,
som registrerats i Sverige sedan cancerregistret upprättades i slutet av
1950-talet, är så alarmerande att en artikel i Läkartidningen (nr 19
1979) har rubriken ”DNA-skadande agens vår tids största hot mot folkhälsan?”.
DNA är den genetiska koden, den kemiska grunden för människans
biologiska arv. Det senaste decenniets forskningar har satt DNA
i fokus inte bara när det gäller skador på arvsanlagen utan också som
måltavla för cancerframkallande faktorer. Ämnen som är cancerframkallande
kan ofta också framkalla skador i arvsmassan.

De ämnen som är ansvariga för detta års nya cancerfall måste ha
börjat verka för 10 å 30 år sedan. Vissa cancerfall har ett uppenbart
samband med cigarettrökning, radondöttrar i dåligt ventilerade bostä

Mot. 1978/79: 2710

5

der, asbest, vinylklorid, dioxin och andra ämnen i yrkesmiljön etc. Men
flertalet miljöbetingade cancerfall, dvs. troligen 80 å 90 % av samtliga
fall, är sannolikt orsakade av ämnen som hela befolkningen eller stora
delar av befolkningen varit och är utsatta för genom födan, vattnet och
luften. En lång rad cancerframkallande ämnen —- många typer av kolväten,
nitrosoföreningar, organiska klorföreningar etc. — förekommer
i rökgaserna vid förbränning av alla vanliga bränslen såsom olja, kol,
torv, ved, gas osv.

Uranet har tre miljoner gånger större bränslevärde än kol. Tio gram
uran ger samma energi som 30 ton kol. Avfallsmängden står i samma
förhållande. En kärnkraft- eller kärnvärmereaktor ger inga andra luftföroreningar
än de vid normal drift försumbara utsläppen av ädelgaser
(som med modern teknik kan kvarhållas och oskadliggöras) och ytterst
små mängder av andra ämnen. Olja, kol och andra organiska bränslen
ger vid normal drift enormt stora utsläpp av bl. a. cancerframkallande
ämnen.

Att för en ovetenskaplig och grovt demagogisk opinions skull avstå
från en säker och miljövänlig energikälla och även i fortsättningen sätta
sin lit till energikällor sorn man vet är kraftigt miljöförstörande och
hälsoskadliga och — vad oljan beträffar — blir allt dyrare, detta är en
huvudlös politik. Värmekostnaderna som för bara några år sedan utgjorde
endast 5 % av boendekostnaderna är nu uppe i 20 % i oljevärmda
hus och kommer snabbt att stiga ytterligare. En verklig energikris
med sänkt levnadsstandard för hela det arbetande folket, ytterligare ökning
av arbetslösheten, el- och oljeransonering osv. är ofrånkomlig inom
en historiskt sett mycket kort tid, om inte vetenskap och vanligt rationellt
förnuft i stället för skräck och illusioner får diktera energipolitiken.
De som drabbas av den fullständigt irrationella politik som inletts
de senaste åren bör, när energikrisen sätter in, veta att denna kris
varit helt onödig och fullt möjlig att förebygga.

Förseningstiden för de reaktorer som är färdiga eller blir färdiga under
det kommande året beräknas till i genomsnitt 22 månader. De direkta
kostnaderna för detta driftstopp beräknas till 1,5 å 2 miljarder
kronor. Den ökade oljeförbrukning som följer med reaktorstoppet beräknas
till 5 miljoner ton. Det innebär en ökad belastning på bytesbalansen
med minst 3 miljarder kronor. Energiministern antyder att en
allmän höjning av eltaxorna eller en särskild skatt kommer att bli nödvändig
för att täcka kostnaderna. Vad som inte nämns är de verkningar
som denna vankelmodets och den kortsiktiga opportunismens politik
kommer att få för de tiotusentals personer som direkt eller indirekt är
sysselsatta inom energisektorn. Man kan inte hur länge som helst hålla
en högt kvalificerad kader av forskare, tekniker och arbetare i ovisshet
om framtiden.

Vi yrkar avslag på lagen om förbud mot att under viss tid tillföra

Mot. 1978/79: 2710

6

kämreaktorer kärnbränsle. Vi yrkar med andra ord att de färdiga reaktorerna
tas i drift och att de två reaktorer som blir färdiga under det
kommande året tas i drift när de fyller nu gällande bestämmelser.

Med erfarenhet av den studieverksamhet som med statliga medel
drevs före 1975 års energibeslut är vi minst sagt tveksamma till en ny
omgång av samma verksamhet. Vad vi hade tillfälle se av det studiematerial
som distribuerades genom studieförbunden gjorde ett beklämmande
intryck. En mycket stor del var jämmerligt ovetenskaplig propaganda
mot kärnkraften.

Om en folkomröstning kommer till stånd är det nödvändigt att det
inte blir två nejalternativ som ställs mot varandra. När den kalla verkligheten
sätter en parentes kring oljan, räcker det med denna parentes.
Vi förutsätter därför att det blir ett ja-alternativ som moderna, rationellt
tänkande människor kan rösta på, ett ja-alternativ som en stor
majoritet av arbetarklassen och en bred opinion inom tjänstemannarörelsen
gett uttryck åt, med andra ord ett alternativ som tillgodoser
kraven på en säker försörjning av det här landet med billig energi och
som kan accepteras från säkerhets-, miljö- och arbetarskyddssynpunkt.

Med hänvisning till det anförda föreslås

1. att riksdagen avslår regeringens förslag om lag om förbud mot
att under viss tid tillföra kämreaktorer kärnbränsle,

2. att riksdagen, för den händelse en folkomröstning kommer till
stånd, uttalar sig för ett verkligt ja-alternativ som syftar till ett
utnyttjande av vårt lands rika resurser för att frigöra landet
från beroendet av importerad olja och tillgodose behovet av
billig energi.

Stockholm den 22 maj 1979

ROLF HAGEL (apk) ALF LÖVENBORG (apk)

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1»7>

.