Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion
1978/79: 2665

av Lars Werner m. fl.

med anledning av propositionen 1978/79: 210 om ändrad företagsbeskattning

Den svenska företagsbeskattningen avser huvudsakligen att vidmakthålla
och vidareutveckla den kapitalistiska produktionsordningen. Under
det socialdemokratiska regeringsinnehavet framlades inga förslag
som innebar någon maktförskjutning till arbetarklassens förmån. I stället
inriktades reformerna på andra områden. I stort sett innebar detta
att de vinster som skapades inom företagen utsattes för en högst måttlig
beskattning. Så länge vinsterna inte utdelas, utan används till skilda ändamål
inom företagen, är skattebelastningen låg. Detta beror i huvudsak
på två faktorer i den svenska företagsbeskattningen. För det första
är begreppet driftkostnad vitt formulerat. För det andra tillåts en avsevärd
reservering av vinstmedel inom företagen, dels genom de frikostigt
utformade reglerna om lagernedskrivning och värdeminskning för maskiner
och inventarier, dels genom ett långt gående system av reserveringsmöjligheter
av typ investeringsfonder m. m.

Sammantaget innebär reserveringsmöjligheterna att företagens redovisade
skattemässiga nettovinst blir mycket låg. Skattesystemet uppmuntrar
tillväxt. Ett företag som befinner sig i ett expansivt skede kan
ofta investera sig ut ur samhällets skattekrav. Detta har medfört att företagen
ofta spekulerar, främst i varulager, för att bereda sig bättre avoch
nedskrivningsmöjligheter. Skattesystemet bidrar på detta sätt ofta
till felaktiga och snedvridande investeringsbeslut. Inflationistiska tendenser
inom företagssektorn, såvitt avser priser på lagervaror, maskiner
och andra inventarier, förstärks. Vidare sker en kraftig förmögenhetstillväxt
inom företagen, delvis bekostad via skattemedel. Denna förmögenhetsökning
kan sedan aktieägaren tillgodogöra sig genom avyttring
av aktierna eller eventuellt genom belåning.

Skattesystemet förstärker även de problem som uppkommer i samband
med kapitalismens koncentrationstendenser. Det är lätt och billigt
att avyttra ett vinstrikt företag, som står i begrepp att utvidga sin verksamhet,
jämfört med att fortsätta driften själv. På detta sätt har koncentrationen
inom svenskt näringsliv drivits på. De i det uppåtgående
företaget uppsamlade vinstmedlen används ofta till att finansiera överlåtelserna.

I vissa fall medges avdrag i skattehänseende för utdelning till aktieägare
enligt den s. k. Annell-lagen. Denna möjlighet har utvidgats under
det borgerliga regeringsinnehavet.

Mot. 1978/79: 2665

Sammantaget innebär företagsbeskattningssystemet en rad fördelar i
beskattningshänseende för företagare, oavsett företagsform. Speciellt
gäller detta dock de större svenska aktiebolagen. Dessa gynnas dessutom
av den frikostiga bidragspolitik som förts av de socialdemokratiska och
borgerliga regeringarna. Dessa avsåg ursprungligen tillfälligt krisstöd,
men har med tiden i stor utsträckning permanentats. Detsamma gäller
för investeringsfonder och liknande reserveringsmöjligheter. Det kan
betvivlas att någon konjunkturpolitisk effekt alls kvarstår efter de senaste
årens permanentning av systemen.

Ett skattesystem innehåller aldrig någon objektiv ”rättvisa”. Den
skattepolitik det ger uttryck för utgör i stället klasspolitik. Det svenska
företagsbeskattningssystemet avser att bevara och utveckla en kapitalistisk
produktionsordning. De nu framlagda reformförslagen innebär i
detta hänseende inget nytt. De utgör härigenom en del av den borgerliga
klasspolitiken.

Vänsterpartiet kommunisterna avvisar principiellt det nuvarande företagsbeskattningssystemet.
Det har inneburit att företagen svarat för en
allt mindre del av det direkta skatteuttaget i samhället. 1950 utgjorde
skatteinkomsterna från företagen 13,8 % av de totala skatterna och avgifterna
mot endast 2,9 % år 1977. En omfördelning av skattebördorna
har skett som gynnat företagen och kapitalägargruppema. En sådan utveckling
är enligt vänsterpartiet kommunisternas mening oacceptabel.
Partiet har som ett första steg i riktning mot en nyorientering av företagsbeskattningen
krävt, dels en tioprocentig ökning av den statliga bolags
vinstbeskattningen till 50 %, dels återinförande av en allmän arbetsgivaravgift
beräknad på företagens omsättning. Vidare har partiet
krävt begränsningar i möjligheterna till skattefria fonderingar inom företagen,
via avskrivnings- och nedskrivningsmöjlighetema, samt avsättningsmöjligheterna
till investeringsfonder. En av grundlinjerna i en demokratisk
skattepolitik måste vara att vinstreserveringar av ifrågavarande
slag sker helt under samhällelig kontroll och under facklig insyn.

På grund av detta vänder sig vänsterpartiet kommunisterna mot regeringens
förslag, som innebär att någon höjning av företagsskattesatsen
inte sker. Tvärtom menar partiet att en sådan höjning är befogad. Den
måste vidare kompletteras med skärpt beskattning av aktievinster och
realisationsvinster. Den i propositionen antydda möjligheten av att åstadkomma
ett upphävande av den s. k. dubbelbeskattningen av bolagens
inkomster måste bestämt tillbakavisas.

I detta sammanhang vill vänsterpartiet kommunisterna erinra om att
partiet i motionen 1978/79: 31 krävt en övergång till produktionsbeskattning.
Detta utgör ett andra steg i en nyorientering av företagsbeskattningen.
Ett sådant system bör ha alternativa skattebaser: omsätning,
råvaru- och energiförbrukning, m. m. Detta möjliggör ett effektivare
användande av skattesystemet som styrmedel för miljöpolitiska och

Mot. 1978/79: 2665

allmänt näringspolitiska syften. Skatteuttaget bör vidare differentieras
med hänsyn till produktionens nytta. Ett sådant skattesystem bör på
sikt bära en väsentlig del av det samlade skatteuttaget i samhället. Två
krav måste emellertid upprätthållas. För det första får en sådan skatteomläggning
inte öka skattebelastningen för vanliga löntagare. För det
andra måste de fördelningspolitiska synpunkterna beaktas, så att omläggningen
inte leder till omotiverade skattelättnader för höginkomsttagarna.
En utredning av produktionsbeskattningen i enlighet med detta
bör ske snarast. Detta kan ske inom ramen för den nyligen tillsatta
bruttoskattekommitténs arbete.

En fullt utbyggd produktionsbeskattning kan endast tänkas inom ramen
för en socialistisk planhushållningsekonomi. Så länge den kapitalistiska
produktionsordningen råder måste systemet kompletteras med
skatteregler av huvudsakligen fördelningspolitisk art. Det väsentliga
kravet på skattesystemet är dock att det som helhet har en demokratisk
inriktning, dvs. att det bidrar till att beskära kapitalistklassens makt
över produktionen och nationalförmögenheten med motsvarande demokratiska
landvinningar för löntagarna.

Det behöver knappast nämnas att de i propositionen behandlade frågorna,
vilka endast berör företagens inkomstbeskattning, i stort föreslås
lösta på ett sätt, som går stick i stäv med den ovan angivna inriktningen
av företagsbeskattningen. Grovt sett behandlas endast möjligheterna av
att bereda företagarna nya förmåner i förhållande till löntagarna. Trots
sin principiella inställning vill vänsterpartiet kommunisterna lägga följande
synpunkter på de i propositionen framförda förslagen.

Finansiering

Vänsterpartiet kommunisterna finner det inledningsvis märkligt att regeringen
inte med ett ord behandlar de kostnader som de föreslagna reformerna
ger upphov till. Man vill exempelvis införa rätt till lönebaserad
reservering. Någon beräkning av kostnaderna sker dock inte. I stället
anges helt allmänt att det sammanlagda uttaget av inkomstskatt bör
hållas i stort sett oförändrat. Detta sätt att presentera förslaget försvårar
möjligheterna till bedömning av förslaget. Det finns inte heller någon
samlad värdering av de samhällsekonomiska effekterna av förslagen i
propositionen.

Skattefria reserver

Möjligheten för företagen att bilda obeskattade reserver via lagernedskrivningar
och värdeminskningsavdrag utgör i dag en viktig kreditkälla
för de flesta företag. I sin nuvarande utformning är reglerna emellertid
oacceptabla. Det bör i första hand vara en samhällelig fråga att besluta

Mot. 1978/79: 2665

om krediter av denna storleksordning. Vid sådana beslut bör de fackliga
organisationerna ha ett avsevärt inflytande. Möjligheten av att på lämpligt
sätt utforma regler om ett sådant inflytande bör utredas. Härvid
kan de förslag som vänsterpartiet kommunisterna framfört i motionen
1978/79: 1708 om samhällsfonder tjäna som utgångspunkt. Det bör
även påpekas att de nuvarande reglerna om bildandet av obeskattade
reserver undandrar åtskilliga miljarder från beskattning. En begränsning
av avdragsrätten kan verksamt bidra till en omläggning av den nuvarande
inkomstbeskattningen av löneinkomster m. m.

Sedan lång tid tillbaka tillåts företagen att bygga upp obeskattade reserver
genom övernedskrivning på lager. Till följd härav erhåller företagen
regelmässigt en avsevärd skattekredit. Återförs nedskrivning under
förlustår blir krediten definitiv. Även reglerna om avdrag för värdeminskning
på maskiner m. m. medger att skattekrediter bildas. I företagsskatteberedningens
slutbetänkande Beskattning av företag (SOU
1977: 86—87) — vilket ligger till grund för de nu föreslagna ändringarna
— konstateras att lagemedskrivningsreglerna i alltför hög grad utnyttjats
i skattenedbringande syfte. Detta har lett till att företagen i
vissa fall ”köpt på sig” alltför stora lager. Härigenom har företagen
försämrat sin likviditet. Detta har i sin tur medfört stora problem vid
konjunkturnedgångar. Det är väl känt att bolagen i stor utsträckning
skaffar s. k. bokslutslager i syfte att nedbringa skatten. Dessa säljs sedan
snabbt vidare. Detta utgör ett exempel på hur generella subventioner
till företagen utnyttjas för icke avsedda (?) ändamål. Trots de påtalade
problemen anser regeringen inte att några åtgärder behöver vidtas.
I stället föreslår budgetministem en utvidgning av reserveringsmöjlighetema
till att omfatta även lönebaserade fonderingar.

Principiellt anser vänsterpartiet kommunisterna att ifrågavarande
slag av reserveringar starkt bör begränsas. Förutom risken för missbruk
av reglerna är dessa alltför generellt verkande. I den mån behov av konsolidering
av detta slag föreligger — dvs. nedskrivning utöver faktiska
kostnader — bör sådan endast tillåtas efter prövning. Därvid bör de
fackliga organisationerna ges inflytande över såväl beslut som användning
av krediten.

Det förefaller vidare tveksamt om ett behov av reserveringar föreligger
för samtliga de företag som berörs av förslaget. I mindre konsultföretag,
där bolagsägaren själv deltar i arbetet, förefaller fonderingsmöjlighetema
tveksamma ur fördelningspolitisk synvinkel. En fortsatt snabb
tillväxt av antalet små konsultföretag kan t. ex. bli följden. Å andra sidan
kan en reserveringsmöjlighet ha positiva effekter i krisdrabbade,
personalintensiva företag. Detta kan dock knappast motivera en generell
regel av detta slag. Inte heller kan förslaget godtas i de delar som
rör egenföretagarnas möjligheter till extra avsättning.

Mot. 1978/79: 2665

Samma principiella skäl kan åberopas mot en utvidgning av rätten till
avdrag för avsättning till investeringsfond.

Varulager

Reglerna om rätt till avdrag för nedskrivning av varulager bör skärpas.
Därvid bör utrymmet för bildandet av skattekrediter kraftigt begränsas.
Vidare bör möjligheterna till ett införande av demokratiskt inflytande
över rätten att upprätta obeskattade reserver genom lagernedskrivningar
utredas.

Investeringsfondsystemet

Investeringsfondernas konjunkturpolitiska effekt förefaller mycket
svårpåvisbar, bl. a. med anledning av den permanentning av systemet
som ägt rum. Fastmer får fondema anses ingå i den arsenal av generösa
bidragsformer, som de socialdemokratiska och borgerliga regeringarna
infört på företagsbeskattningens område. Den språkliga förändringen i
benämningen är därför motiverad. I övrigt kan vänsterpartiet kommunisterna
inte tillstyrka förslaget. Möjligheterna att ersätta fonderna
med ett avsättningssystem till fonder, där samhället och de anställda har
det bestämmande inflytandet, bör snarast utredas. Ett yrkande av denna
innebörd har tidigare framlagts i motionen 1978/79: 1708 om samhällsfonder.

Inom ramen för det nuvarande investeringsfondsystemet bör arbetare
och tjänstemän givetvis ha såväl yttrande- som vetomöjlighet.

Allmän investeringsreserv

Förslaget avser att utvidga investeringsfondsystemet till att omfatta
även egenföretagare. Härigenom åsyftas neutralitet mellan olika företagsformer.

Även här gör sig principiella invändningar gällande. Samhället bör ha
ansvaret för att erforderliga investeringar görs. Detta skall inte vara utlämnat
vare sig till bolags eller enskilda företagares bestämmande.

Utifrån principiella synpunkter bör därför förslaget avvisas. Å andra
sidan bör neutralitet mellan olika företagsformer eftersträvas. En sådan
neutralitet uppnås om systemet med investeringsfondavsättningar för
bolagen avskaffas enligt ovan.

Yrkesfiskarnas ställning i detta hänseende kan beaktas på annat sätt.
Möjligheten till samhällsstöd bör främst komma i fråga.

Upphovsmannakonto

Tillämpningen av skattereglerna för rörelseidkare på de fria kulturarbetarna
innebär speciella problem. Ett klart behov av förbättringar i

Mot. 1978/79: 2665

fråga om dessa gruppers inkomst- och skattesituation finns. En utredning
enligt den av KLYS framförda hemställan bör därför tillsättas. I
avvaktan på en mer definitiv lösning av yrkesgruppens problem måste
en tillfällig lösning sökas.

En lösning kan grundas på att inkomst av detta slag behandlas som
ett särskilt inkomstslag. En förhållandevis frikostig fördelning i tiden av
sådan inkomst bör medges. Uppkommet underskott av verksamheten
bör ej få kvittas mot annan inkomst i så generell omfattning som sker
i dag. Samtidigt måste frågan om tillräckligt starka skäl för en särbehandling
föreligger få sitt berättigade utrymme i utredningen. Det kan
med rätta göras gällande att andra grupper med liknande problem bör
få samma förmåner. Därför måste nödvändigheten av att införa undantagsregler
av detta slag noga utredas.

Det av beredningen och regeringen framförda förslaget har stött på
åtskillig kritik under remissbehandlingen. Såväl utformningen av förslaget
som möjligheten att lösa problemet genom tillämpning av reglerna
om ackumulerad inkomst har därvid berörts. Vidare har vissa brister
i beredningens behandling av frågan uppmärksammats. Mot denna bakgrund
kan det förefalla tveksamt att införa de nu föreslagna — provisoriska
— reglerna. Det bör då i stället prövas om inte den önskvärda effekten
kan uppnås på ett mindre ingripande sätt än att införa en ny lag,
vilken dessutom kan antas medföra komplicerade övergångsproblem vid
en senare, slutlig reglering av frågan.

Vänsterpartiet kommunisterna föreslår mot bakgrund av det anförda
att riksskatteverket ges i uppdrag att utarbeta och utfärda anvisningar
i frågan. Dessa föreslås leda till en mer frikostig tillämpning av
lagen om beräkning av statlig inkomstskatt (1951: 763) för ackumulerad
inkomst i dessa fall. Det får sedan ankomma på utredningen att föreslå
permanenta regler.

Dubbel- och kedjebeskattning samt koncernbidrag

Nödvändigheten av att bibehålla delar av detta system bör undersökas
i samband med den yrkade utredningen om införandet av en produktionsbeskattning.
I detta sammanhang begränsar sig vänsterpartiet
kommunisterna till de delar av förslagen vilka innebär en utvidgad
skattefrihet för företagen.

1. Gränsdragningen mellan organisationsaktier och kapitalplaceringsaktier
bör sättas efter högre krav. Förslagsvis bör innehavet av aktier
uppgå till 35 % av aktiekapitalet och röstetalet för samtliga aktier.
I de fall innehavet är mindre bör krav ställas på direkt anknytning till
ägarbolagets rörelse eller ett krav på väsentlig betydelse för denna.

2. Det kan icke accepteras att upplupna vinstmedel undgår beskattning
vid etablerandet av organisationsförhållanden.

Mot. 1978/79: 2665

3. Den föreslagna skattefriheten för erhållen utdelning från utländskt
dotterbolag bör avslås.

4. Möjligheten till dispens i 43 § 3 mom. KL bör ej utvidgas på det föreslagna
sättet.

5. De föreslagna förändringarna i reglerna om koncernbidrag till företag
utanför närståendekretsen bör avslås dels av principiella skäl, dels
därför att den lagtekniska metoden förefaller dunkel (hypotetisk prövning
med bortseende från klar och given lag).

6. De föreslagna reglerna om s. k. kommissionärsbolag bör genomföras.
Någon dispensmöjlighet bör dock icke förekomma.

7. Den av företagsskatteberedningen föreslagna regeln om beskattning
av vinst vid internöverlåtelse vid senare avyttring till utomstående köpare
bör genomföras.

8. Annell-lagen bör avskaffas.

Hemställan

Med hänvisning till ovanstående föreslås
att riksdagen beslutar

1. att höja bolagsskatten med 10 procentenheter till 50 %,

2. att ta ut en allmän arbetsgivaravgift, dock med undantag för
kommuner och landsting, beräknad på företagens omsättning
så att den under budgetåret 1979/80 inbringar minst
6 000 000 000 kr.,

3. att hemställa hos regeringen om tilläggsdirektiv till den nyligen
tillsatta kommittén för utredning av olika former av bruttoskatter
(Dir. 1979: 28), i enlighet med vad som anförts i motionen,

4. att hemställa hos regeringen om skyndsam utredning av möjligheterna
för en demokratisering av besluten om obeskattade
reserveringar inom företagen i enlighet med vad som anförts i
motionen,

5. att avslå propositionen 1978/79: 210 i vad gäller

a) förslaget om lönebaserad reservering genom s. k. resultatutjämningsfond,

b) förslag till lag om allmän investeringsfond och lag om allmän
investeringsreserv,

c) förslaget till lag om upphovsmannakonto och hemställer hos
regeringen att denna i stället utarbetar och utfärdar anvisningar
i enlighet med vad som föreslås i motionen,

d) den föreslagna skattefriheten för utdelning från utländskt
dotterbolag till svenskt bolag,

e) den föreslagna utvidgningen av dispensregeln i 43 § 3 mom.
kommunalskattelagen,

Mot. 1978/79: 2665

f)de föreslagna utvidgningarna av möjligheterna till avdrag
för koncernbidrag till företag utanför den s. k. närståendekretsen,

g) den föreslagna dispensregeln avseende tillämpningen av de
nya anvisningarna angående beskattningen av de s. k. kommissionärsbolagen,

6. att hos regeringen hemställa om förslag till begränsning av
möjligheterna till skattefria fonderingar inom företagen via
avskrivnings- och nedskrivningsmöjligheter, i enlighet med
vad som anförts i motionen,

7. att upphäva lagen om särskilt investeringsavdrag vid taxering
till statlig inkomstskatt och lagen om statligt investeringsbidrag
för inventarieanskaffning från den 1 juli 1979,

8. att 54 § punkt 1 femte stycket anvisningarna till kommunalskattelagen
erhåller följande som Motionärernas förslag betecknade
lydelse:

Regeringens förslag

Företag som inte avses i andra
—fjärde styckena är frikallat från
skattskyldighet för utdelning på
sådan aktie eller andel som inte
utgör omsättningstillgång i företagets
verksamhet under förutsättning
att

a) det sammanlagda röstetalet
för företagets aktier eller andelar
i det utdelande företaget vid beskattningsårets
utgång motsvarade
en fjärdedel eller mer av röstetalet
för samtliga aktier eller andelar
i det utdelande företaget, eller

b) det görs sannolikt att innehavet
av aktien eller andelen betingas
av jordbruk, skogsbruk eller rörelse
som bedrivs av företaget eller
av företag som med hänsyn till
äganderättsförhållanden eller organisatoriska
förhållanden kan anses
stå det nära.

9. att hemställa hos regeringen om förslag till åtgärder för undvikande
av att upplupna vinstmedel undgår beskattning vid
etablerandet av organisationsförhållanden enligt kommunalskattelagen
och lagen om statlig inkomstskatt,

10. att mellan sjätte och sjunde styckena i 35 § 3 mom. kommunalskattelagen
ett nytt stycke införs med följande såsom
Motionärernas förslag betecknade lydelse:

Motionärernas förslag

a) det sammanlagda röstetalet
för företagets aktier eller andelar
i det utdelande företaget vid beskattningsårets
utgång motsvarade
35 % eller mer av röstetalet
för samtliga aktier eller andelar
i det utdelande företaget, eller

b) ägarföretaget kan visa att innehavet
har direkt anknytning till
eller väsentlig betydelse för den
rörelse eller det jordbruk eller
skogsbruk som ägarföretaget bedriver.

Mot. 1978/79: 2665

Regeringens förslag Motionärernas förslag

35 §

3 moni. Realisationsvinst utländskt koncernföretag.

Har aktie avyttrats till aktiebolag
inom samma koncern (köparbolaget)
och har enligt bestämmelserna
i föregående stycke avyttringen
icke föranlett beskattning
av realisationsvinst, skall, om
aktierna i köparbolaget avyttras
inom fem år från den tidigare avyttringen,
vid beräkning av realisationsvinst
på grund av avyttring
av aktierna i köparbolaget såsom
intäkt upptagas — förutom köpeskilling
e. d. — ett belopp motsvarande
den vinst för vilken beskattning
enligt föregående stycke ej
skett.

Har fastighet och fosterbarn.

11. att upphäva förordningen om avdrag vid inkomsttaxeringen
för viss aktieutdelning, den s. k. Annell-lagen, från den 1 juli
1979.

Stockholm den 2 maj 1979
LARS WERNER (vpk)

EIVOR MARKLUND (vpk) C.-H. HERMANSSON (vpk)

NILS BERNDTSON (vpk) JÖRN SVENSSON (vpk)

TOMMY FRANZÉN (vpk)