Mot. 1978/79:

2663—2666

Motion
1978/79: 2663

av Per Olof Sundman och Sven Johansson

med anledning av propositionen 1978/79: 210 om ändrad företagsbeskattning

Företrädare för centerpartiet har sedan länge i riksdagen lagt fram
en serie motioner som krävt åtgärder inom skattelagstiftningens och angränsande
områden för att underlätta de fria litterära och konstnärliga
yrkesutövarnas ekonomiska och sociala situation.

Motionerna har inte syftat till att ge dessa yrkesgrupper en gynnad
särställning, även om man ofta uppfattat det så i berörda riksdagsutskott.
Avsikten har i stället varit att i möjligaste mån undanröja de särskilda
svårigheter och orättvisor som drabbat just dessa yrkesutövare i
jämförelse med andra inkomsttagare.

De nämnda svårigheterna och orättvisorna är sammansatta och
komplicerade. Ytterst beror de på att intäkter av fritt litterärt och
konstnärligt arbete enligt kommunalskattelagen definieras som inkomst
av rörelse. Hela detta problemkomplex har också behandlats i skrivelser
från KLYS (Konstnärliga och litterära yrkesutövares samarbetsnämnd)
till regeringen åren 1975 och 1977. I februari i år gjorde KLYS en ny
framställning till regeringen om en särskild utredning rörande de fria
konstnärliga och litterära yrkesutövarnas ställning som rörelseidkare. Vi
finner det tillfredsställande att regeringen beslutat tillsätta en sådan utredning.

I avvaktan på denna utredning har regeringen i propositionen 1978/

79: 210 om ändrad företagsbeskattning bl. a. lagt fram förslag om inrättande
av s. k. upphovsmannakonto.

Förslaget hälsas med glädje av oss två undertecknade motionärer. Det
sammanfaller i sina principer med vad vi — tillsammans, var för sig eller
tillsammans med andra medmotionärer inom centerpartiet — föreslagit
i nio motioner sedan slutet av 1960-talet till våren 1977.

Motionerna har samtliga avvisats av riksdagen efter behandling i beredningsutskottet
respektive skatteutskottet.

Behovet av ett skatteutjämningssystem motsvarande skogskonto har
länge framstått som särskilt angeläget för målare och andra bildkonstnärer.
Deras verksamhetsrytm präglas ju oftast av långa, intensiva arbetsperioder
med låga inkomster som bryts av en utställning åtföljd av i
bästa fall tämligen höga, stundom mycket höga, försäljningssiffror.

Dessa ojämna inkomster har, trots reglerna för beskattning av ackumulerad
inkomst, medfört en orimlig och orättvis skattebelastning räknat
över en längre inkomstperiod.

1 Riksdagen 1978/79. 3 sami. Nr 2663—2666

Mot. 1978/79: 2663

2

Dessa och hithörande problem har vuxit under 1970-talet med det
ökade skattetrycket och de stigande avgifterna. De har därmed blivit
påtagliga och starkt besvärande också för andra fria konstnärliga yrkesutövare,
såsom författare och dramatiker, men också för t. ex. de regissörer,
skådespelare och artister som inte arbetar under anställningsförhållanden
eller som inte har uppdragsgivare i lagens mening.

När det gäller nu föreliggande förslag till Lag om upphovsmannakonto
vill vi framföra följande:

1. Utformningen av 1 § är i ett hänseende oklar. Det förefaller som
om fotografer är helt uteslutna från möjligheten att nyttja upphovsmannakonto.
Detta antagande stöds av vad som sägs på s. 194 i propositionen
(stencilversionen).

Enligt vår mening bör emellertid även fotografer omfattas av det aktuella
lagförslaget — dvs. den del av deras intäkter som har royaltykaraktär.

Vissa fotografer publicerar en del av sina verk i bokform. Som exempel
kan nämnas de internationellt kända fotograferna K. W. Gullers och
Lennart Nilsson. De befinner sig därvid i samma relationer till sina förlag
som en författare. Detsamma gäller för de fotografer som medverkar
som bokillustratörer — icke minst i barnböcker.

En huvudregel är här att författare och fotograf delar på utgående
royalty. Motsvarande regel tillämpas av författarfonden vid fördelning
av författarpenningen. Det framstår som orimligt att fotografer i dessa
hänseenden skulle behandlas annorlunda än andra bildkonstnärer, som
arbetar som illustratörer eller på annat sätt publicerar sig i bokform.

2.1 anslutning till vad som stipuleras i 3 § mom. b) återfinns på s. 197
i propositionen ett motiverande resonemang. Departementschefen uttalar
där att man vid bedömningen av inkomstökningens storlek bör få
göra en jämförelse med inkomsterna under något av de två närmast föregående
åren. Företagsskatteberedningen hade föreslagit att ett skatteuppskov
skulle vara tillåtet endast om inkomstökningen ett år med 50 %
översteg inkomsten året dessförinnan. Det kan diskuteras om den nu
föreslagna ökningen av ”jämförelsetiden” från ett till två år är helt till
fyllest.

Lagförslagets två år är sannolikt helt tillfredsställande för t. ex. bildkonstnärer
men knappast för t. ex. författare och dramatiker.

Vissa konstnärliga lyckokast ger av så att säga tekniska skäl ”onormalt
höga inkomster” (för att använda propositionens ordval) under något
längre tid. Som exempel kan nämnas Peter Weiss pjäs om Marat
eller P. O. Enquists ”Tribademas natt”. De har givit sina upphovsmän
goda inkomster under en treårsperiod varefter inkomstnivån återgått
till den normala.

En roman kan i lyckliga fall ge inkomsttoppar enligt följande mönster:
År 1 intäkter från bokklubb (t. ex. Månadens bok), år 2 royalties för

Mot. 1978/79: 2663

3

normalutgåvan, år 3 options- och manusintäkter för filmversion. Förfa
ttarinkomstema återgår därefter till sin vanliga låga nivå.

Det bör övervägas om inte lagförslagets formulering ”något av de två
närmast föregående beskattningsåren” bör ändras till något av de tre
närmast föregående.

En sådan ändring kan införas utan att medföra icke avsedda effekter.
Den är av betydelse för upphovsmannen endast om inkomsterna efter de
tre åren verkligen sjunker avsevärt.

3. I 3, 5 och 6 §§ används termen ”förvärvskälla” på sådant sätt att
tolkningssvårigheter kan uppstå, trots vad som anförs på s. 196 ff. Ett
förtydligande framstår som angeläget.

4.1 6 § knyts det belopp för vilket uppskov kan medges indirekt till
summan 30 000 kr. Även om det förutsätts att lagen om upphovsmannakonto
skall korrigeras efter det ovan nämnda mera övergripande utredning
kring de konstnärliga och litterära yrkesutövarnas situation genomförts,
framstår det som otillfredsställande att knyta reglerna till en fix
summa. Det torde vara lämpligare att ange den i basbelopp. Summan
30 000 kr. bör ersättas med preciseringen 2 basbelopp.

Med stöd av det anförda hemställs

att riksdagen beslutar

1. att även fotografer ges möjlighet nyttja upphovsmannakonto,

2. att vid bedömning av inkomstökningens storlek jämförelse
med inkomsterna under något av de närmast tre föregående
åren får ske,

3. att uppskov enligt 6 § medges med 2 basbelopp,

4. att i övrigt beakta vad som i motionen anförts.

Stockholm den 2 maj 1979

P. O. SUNDMAN (c)

SVEN JOHANSSON (c)