Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion
1978/79: 2661

av andre vice talmannen Tage Magnusson m. fl.
med anledning av propositionen 1978/79: 210 om ändrad företagsbeskattning

I regeringens proposition 1978/79: 210 föreslås ändrade regler för företagsbeskattningen.
Enligt vår uppfattning är förslagen i flertalet hänseenden
väl avvägda. På några punkter anser vi emellertid att förändringar
i förhållande till regeringens förslag är motiverade.

Allmän investeringsreserv för egenföretagare

Genom utnyttjande av investeringsfondssystemet kan aktiebolag till
en del finansiera investeringar med obeskattade medel. Denna möjlighet
saknar egenföretagare. Till detta kommer att egenföretagaren normalt
har högre marginell skatte- och avgiftsbelastning än ett aktiebolag. Denna
omständighet innebär i sig att det ofta är ytterst svårt för en egenföretagare
att finansiera en större investering med egna medel.

Mot denna bakgrund föreslår regeringen i propositionen om ändrad
företagsbeskattning att egenföretagare får möjlighet att göra avsättningar
till en allmän investeringsreserv. Förslaget bygger på motsvarande förslag
från företagsskatteberedningen.

Regeringen anser emellertid att det av företagsskatteberedningen föreslagna
systemet — vilket i princip ger egenföretagaren rätt att fritt utnyttja
reserven under en femårsperiod efter avsättningen — är alltför
förmånligt. Man föreslår i stället att medlen först efter fem år skall få
utnyttjas fritt för investeringsändamål under en femårsperiod. Under den
första femårsperioden får investeringsreserven endast utnyttjas om regeringen
lämnat ett generellt tillstånd för t. ex. vissa slags investeringar.
Ett skäl till ändringen i förhållande till företagsskatteberedningens förslag
är att regeringen anser att investeringsreserverna liksom investeringsfonderna
skall kunna användas som ett styrmedel för konjunkturpolitiken.

Företagsskatteberedningen ansåg att det inte var rimligt att fordra att
egenföretagare sänder in en ansökan innan den allmänna investeringsreserven
utnyttjas. Detta skulle nämligen medföra ett mycket betydande
merarbete för såväl egenföretagarna själva som berörda myndigheter.
Någon individuell prövning av olika investeringars angelägenhet eller
dylikt borde därför inte komma till stånd, enligt beredningens uppfattning.
Beredningen ansåg inte heller att regeringen borde få befogenhet

Mot. 1978/79: 2661

att genom generella förordnanden begränsa möjligheterna att utnyttja
reserverna.

I propositionen framläggs inte några nya fakta eller argument som
talar för ett annat system än det som företagsskatteberedningen föreslagit.
Att utnyttja den allmänna investeringsreserven såsom ett styrmedel
för konjunkturpolitiken torde ge mycket liten effekt. Enligt 1972
års företagsräkning var nämligen endast ca tre procent av omsättningen
inom tillverkningsindustrin att finna inom företag som drevs i form av
enskild firma, enkelt bolag eller handelsbolag.

Påståendet att det av företagsskatteberedningen föreslagna systemet är
alltför förmånligt kan också ifrågasättas. Systemet stimulerar och möjliggör
investeringar. Därmed tryggas sysselsättningen i företaget, och
expansion möjliggörs. Därmed skapas eventuellt fler sysselsättningstillfällen.
Konkurrenskraften ökas också. För närvarande måste egenföretagaren
som regel genomföra investeringar med huvudsakligen beskattade
medel. De höga marginalskatterna innebär därför att investeringar
i stor utsträckning omöjliggörs.

För samhället torde det vara mycket förmånligt att dessa investeringar
i stället genomförs. Det innebär inte heller något otillbörligt gynnande
av egenföretagaren om även han får möjlighet att finansiera investeringar
genom en skattekredit precis som företag som utnyttjar investeringsfondssystemet.

Enligt vår uppfattning kommer de positiva effekterna av den allmänna
investeringsreserven att minska betydligt om det införs en femårig karens
innan medlen får utnyttjas. Betydligt färre egenföretagare skulle i
så fall utnyttja systemet. Investeringsstimulansen skulle därmed bli betydligt
mindre med motsvarande förluster för samhället i stort.

Vi anser emellertid i likhet med länsstyrelserna i bl. a. Gävleborgs
och Västernorrlands län att uttag från allmänt investeringskonto inte
skall få ske före utgången av den taxeringsperiod då avsättningen prövats
av taxeringsnämnden. Detta skulle innebära att avsättningarna
skulle få tas i anspråk tidigast ca ett år efter avsättningen.

Rätt att utnyttja investeringsfond

I regeringens proposition om ändrad företagsbeskattning föreslås beträffande
investeringsfonden ett obligatoriskt samrådsförfarande i de fall
då en investering helt eller delvis skall finansieras med investeringsfondsmedel.
De anställdas och de fackliga organisationernas medbestämmande
i olika frågor regleras inom den arbetsrättsliga lagstiftningen och då
framför allt av lagen om medbestämmande i arbetslivet. Det kan enligt
vår uppfattning inte vara rimligt att inom den lagstiftning som berör
företagsbeskattningen ta upp regler som egentligen hör hemma i den
arbetsrättsliga lagstiftningen.

Mot. 1978/79: 2661

Det kan vidare noteras att medbestämmandelagens regler om primär
förhandlingsskyldighet innebär att arbetsgivaren är skyldig att på eget
initiativ ta upp förhandling med den fackliga organisationen inför viktigare
förändringar av verksamheten inom företaget. I flertalet fall torde
ärenden om utnyttjande av investeringsfonderna kunna betraktas som
så viktiga att arbetsgivaren är primärt förhandlingsskyldig. Vid enstaka
fall utnyttjas troligen också investeringsfondsmedel för relativt små investeringar
där arbetsgivaren inte är primärt förhandlingsskyldig enligt
medbestämmandelagen. Enligt vår uppfattning kan det inte finnas anledning
att i detta sammanhang kräva en ändring av förarbetena till
medbestämandelagen så att ett företag skall vara primärt förhandlingsskyldigt,
oberoende av investeringens betydelse, endast av den anledningen
att investeringsfondsmedel utnyttjas.

Den primära förhandlingsskyldigheten vid viktigare förändringar av
verksamheten gäller enligt medbestämmandelagen endast gentemot kollektivavtalsbunden
facklig organisation. I regeringens förslag till lag om
allmän investeringsfond införs emellertid en primär förhandlingsskyldighet
även gentemot icke kollektivavtalsbundna fackliga organisationer i
de fall företaget saknar kollektivavtal. Det är en principiellt viktig arbetsrättslig
fråga, och i enlighet med ovanstående bedömningar anser vi
att sådana frågor skall behandlas i den arbetsrättsliga lagstiftningen och
inte i skattelagstiftning för företag. Den föreslagna utformningen innehåller
också en del uppenbara komplikationer. Samrådsförfarandet blir
olika beroende på om företaget saknar kollektivavtal eller är bundet av
kollektivavtal med en eller flera fackliga organisationer.

Saknar företaget helt kollektivavtal gällande samrådsförfarandet skall
enligt den allmänna motiveringen samråd ske i första hand med de organisationer
som har fackklubbar, arbetsplatsombud eller motsvarande
vid företaget. Finns således ett arbetsplatsombud representerande en
arbetarorganisation men inget motsvarande ombud för tjänstemännen
i företaget skall samråd tydligen endast ske med arbetarna. Representerar
arbetsplatsombudet ett LO-förbund och det finns syndikalister anställda
i företaget skall enligt förslaget endast LO-medlemmarna höras
genom sitt arbetsplatsombud. Saknas emellertid helt arbetsplatsombud
eller liknande i företaget skall arbetsgivaren höra både arbetare och
tjänstemän oberoende av deras fackliga tillhörighet.

Finns kollektivavtal i företaget med t. ex. ett LO-förbund gäller samrådsskyldigheten
endast gentemot detta. Något samråd behöver icke ske
gentemot tjänstemännen eller eventuella syndikalister bland arbetarna.

Den föreslagna lösningen innebär med andra ord ett antal principiella
problem. Innan dessa penetrerats ordentligt, vilket icke skett i propositionen,
kan det inte vara motiverat att besluta om en lagstiftning i enlighet
med den föreslagna. De nödvändiga bedömningarna bör rimligtvis
göras i anslutning till den redan existerande arbetsrättsliga lagstiftningen.

Mot. 1978/79: 2661

Den föreslagna utformningen av 4 § lagen om allmän investeringsfond
aktualiserar ett antal föreningsrättsliga problem. Det gäller bl. a. på vilket
sätt lagstiftningen skall vara neutral gentemot olika fackliga organisationer.
Likartade problem har bl. a. behandlats i den lagrådsremiss om
ny förtroendemannalag som den föregående regeringen beslutade den
5 oktober 1978. Ifrågavarande lagrådsremiss visar också att de föreningsrättsliga
problemen kan vara betydande.

Tillämpningen av supplementärregel 1 vid IagervärderLng

Enligt den s. k. supplementärregel 1 får vid lagerminskning värdet av
beskattningsårets lager tas upp till medelvärdet av lagren vid utgången
av de två föregående beskattningsåren. Denna regel har tillkommit för
att motverka de negativa konsekvenser som eljest kan uppkomma vid
tillfälliga lagerminskningar.

I företagsskatteberedningens betänkande uttalas att supplementärregeln
i stort sett tillämpats på avsett sätt, men att den i vissa situationer
utnyttjats för att uppnå en större nedskrivning än lagstiftaren åsyftat.
För att hindra ett sådant utnyttjande föreslår beredningen en begränsningsregel
som tar sikte på just dessa situationer.

Den begränsningsregel som föreslås i propositionen innebär med viss
modifikation att antingen alla eller inget företag i en koncern skall tilllämpa
supplementärregeln. Detta förslag går därmed betydligt längre
än vad företagsskatteberedningen ansett erforderligt för att hindra
nämnda för stora nedskrivningar, utan att något bärande motiv härför
anförts. I själva verket innebär det en så drastisk inskränkning av möjligheterna
att tillämpa supplementärregeln att denna, om förslaget genomförs,
inte längre kan anses fylla det behov den är avsedd att täcka.
Begränsningsregeln drabbar sålunda inte bara koncernföretag som vidtagit
åtgärder för att uppnå för stor nedskrivning utan alla koncernföretag
med likartad verksamhet, alltså även företag mellan vilka några interna
leveranser över huvud taget inte förekommer. Den är inte heller
begränsad till den grupp företag beträffande vilka koncernregler, t. ex.
regler om koncernbidrag, i övrigt gäller i viss utsträckning utan omfattar
t. o. m. hälftenägda bolag.

Med hänsyn till att den i propositionen föreslagna begränsningsregeln
sålunda måste anses alltför långtgående och kan befaras medföra att
supplementärregeln i stor utsträckning inte längre kan fylla sin funktion
att motverka negativa konsekvenser vid lagerminskning bör den inte
införas. I stället bör den av företagsskatteberedningen förordade mera
nyanserade regeln väljas.

Mot. 1978/79: 2661

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen beslutar

1. att egenföretagare ges rätt att fritt disponera den allmänna
investeringsreserven även under de första åren efter avsättningen
utan särskilda krav på tillståndsgivning,

2. att 4 § tredje stycket i förslag till lag om allmän investeringsfond
avslås,

3. att 41 § punkten 2 sjunde stycket anvisningar till kommunalskattelagen
ges följande såsom motionärernas förslag betecknade
lydelse:

Regeringens förslag

Skattskyldig, som ingår i en
grupp näringsidkare mellan vilka
intressegemenskap råder (moderoch
dotterföretag eller företag under
i huvudsaklig gemensam ledning),
får tillämpa reglerna i föregående
stycke endast under förutsättning
att dessa tillämpas av
samtliga företag som tillhör gruppen.
Vad nu har sagts gäller dock
endast i fråga om verksamhet i
förvärvskälla som har sådant samband
med verksamheten i den
skattskyldiges förvärvskälla att
verksamheterna skulle ha ansetts
utgöra en förvärvskälla om de
hade bedrivits av ett enda företag.

Stockholm den 2 maj 1979
TAGE MAGNUSSON (m)
INGEGERD TROEDSSON (m)
SVEN-OLOV TRÄFF (m)

Motionärernas förslag

Har värdet av lagret vid beskattningsårets
utgång understigit
medeltalet av lagervärdena under
jämförelseåren på grund av att
den skattskyldige avyttrat lagertillgångar
till ett honom närstående
företag, skall, vid tillämpning
av bestämmelserna i föregående
stycke, lagervärdet vid beskattningsårets
utgång ökas med värdet
av sålunda överförda tillgångar.
Vad nu sagts gäller icke om
det närstående företaget avyttrat
tillgångarna före beskattningsårets
utgång och icke heller om
den skattskyldige kan visa att
överföringen ingått som ett led i
det närstående företagets normala
omsättning eller förbrukning av
varor.

KURT SÖDERSTRÖM (m)
KNUT WACHTMEISTER (m)

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 197»