5
Motion
1978/79:2650
av Erik Wärnberg m. fl.
med anledning av propositionen 1978/79:204 om omläggning av
skogsbeskattningen
Den grundläggande princip som hittills tillämpats för beskattningen av
skogsinkomster har varit att den endast skall träffa inkomster som sammanhänger
med att man tillgodogör sig avkastningen på skogen. Avverkningar
som går längre innebär att skogens kapitalvärde minskar vilket inte ansetts
utgöra någon grund för beskattning.
Uppdelningen mellan vad som är att anse som skattepliktig avkastning
resp. skattefria kapitaluttag har i princip skett genom att den skattskyldige
från intäkter på grund av avverkningen m. m. fått göra avdrag för den del av
skogens ingångsvärde som han ansetts ta i anspråk genom avverkningarna.
Avdrag medges i de fall skogens värde efter avverkningarna understiger dess
ingångsvärde eller dess ingående virkesförråd. Med skogens ingångsvärde
eller det ingående förrådet förstås värdet resp. volymen på skogen när den
skattskyldige förvärvade fastigheten. Det hittillsvarande systemet har alltså
förutsatt att man kan beräkna skogens värde eller volym inte bara vid den
tidpunkt då fastigheten förvärvades utan också vid olika senare tillfällen
under innehavstiden.
Systemet har varit teniskt komplicerat och har erfarenhetsmässigt givit
osäkra resultat. Redan 1964 tillkallades sakkunniga för att mot bakgrund av
bl. a. de praktiska svårigheterna att tillämpa avdragsbestämmelserna se över
skogsbeskattningen med sikte på att söka förenkla reglerna och anpassa dem
till de faktiska möjligheterna att erhålla en riktig taxering.
1 det följande betänkandet (SOU 1969:30) föreslogs att reglerna skulle
ändras så att avdrag på grundval av minskning av skogens ingångsvärde eller
ingående virkesförråd skulle slopas. Alla avverkningar skulle skattemässigt
enligt förslaget behandlas som avkastning. Eftersom detta innebar en
skärpning av beskattningen under innehavstiden föreslogs i stället att någon
skogsbeskattning över huvud taget inte skulle förekomma när skog avyttrades
tillsammans med marken. Vidare föreslogs ytterligare förbättrade
möjligheter att inom ramen för skogskontosystemet utjämna olika beskattningsårs
inkomster.
Den i utredningen föreslagna s. k. kontantmetoden innebar visserligen en
önskvärd förenkling av skogsbeskattningen, men ett flertal remissinstanser
framhöll att förslaget skulle vara förenat med väsentliga skogspolitiska
nackdelar. Skattefriheten vid fastighetsförsäljning skulle leda till att skogsägare
avstod från att avverka skogen. Vidare framhöllls också att skogsbrukets
yttre rationalisering skulle kunna hämmas om rätten till avdrag vid
Mot. 1978/79:2650
6
avverkningen på nyförvärvad skogsfastighet slopades.
Mot bakgrund av dessa olika invändningar mot skogsskattekommitténs
förslag utarbetades sedermera inom budgetdepartementet en promemoria
(Ds B 1978:2) Beskattning av skogsbruk, i vilken redovisades två andra
metoder för beskattning av skogsinkomster. Gemensamt för de båda
metoderna var att avdragsrätten på grund av avverkningar under innehavstiden
inte knyts till värdet eller volymen på skogen efter avverkningen utan i
stället beräknas med utgångspunkt i beskattningsårets intäkter på grund av
avyttringen av skog. Trots att flera tunga remissinstanser anfört vägande
invändningar mot denna princip har regeringen valt att följa denna i sin nu
framlagda proposition. Enligt propositionen skall från de intäkter som
uppstår på grund av avyttring av skog eller försäljning eller uttag av
skogsprodukter medges ett avdrag. Detta skall normalt medges med ett
belopp motsvarande 50 % av summan av beskattningsårets inkomster till
följd av rotpostförsäljning och 30 % av intäkterna till försäljning eller uttag av
skogsprodukter. Det sammanlagda avdragsbeloppet får under innehavstiden,
såvitt gäller fysiska personers skogsinnehav, uppgå till högst 50 % av skogens
anskaffningsvärde. För juridiska personer föreslås att avdragsutrymmet skall
begränsas till 25 % av anskaffningsvärdet.
Folkpartiregeringens förslag presenteras i propositionen som en teknisk
omläggning av reglerna för beskattning av skogsinkomsterna. Enligt regeringens
mening leder förslaget varken till en principiell förändring i
förhållande till nu gällande system eller till någon större ändring i skatteuttagets
storlek. Vi kan inte dela dessa uppfattningar. Tvärtom innebär det nu
presenterade förslaget såväl en helt ny princip både i skogsbeskattningen och i
annan beskattning som betydande skattelättnader för skogsägarna. Det nya
förslaget innebär nämligen att man får tillgodogöra sig värdeminskningsavdrag
även vid avverkningar som begränsas till den rena
avkastningen. I vissa lägen kan t. o. m. avdrag erhållas för rena arbetsinkomster.
Detta kan t. ex. ske när avverkningen utförs av ägaren själv och där
avverkningskostnaderna - till följd av klen skog eller dåliga avsättningslägen
- närmar sig de belopp som man erhåller vid försäljningen av virket.
I propositionen redovisas inga beräkningar över de statsfinansiella
effekterna av det föreliggande förslaget. Något helt entydigt svar på frågan om
dessa skatteeffekters storlek finns inte. Beräkningarna måste bl. a. bygga på
olika förutsättningar om den framtida avverkningens storlek. Men relativt
försiktiga överslagsberäkningar ger vid handen att skattelättnaden under de
första åren skulle uppgå till 600-700 milj. kr. per år. Skulle avverkningarna
komma att bli större så ökar skattebortfallet i motsvarande mån. En
betydande del av detta skattebortfall skulle komma att drabba kommunerna
och landstingen.
Redan denna konsekvens av regeringens förslag till omläggning av
skogsbeskattningen motiverar att det bör avslås. Det finns inget i dagens läge
som talar för att skogsägarna borde ges denna betydande skattelättnad.
Mot. 1978/79:2650
7
Utvecklingen i fråga om det enskilda skogsbruket har på senare tid inneburit
att den enskilda skogsmarken i växande utsträckning kommit att ägas av
personer som har sin huvudsakliga inkomst från annat håll. Denna
ägarkategori är alltså normalt inte beroende av inkomsten av skogsbruk för
sin försörjning, utan inkomsterna från skogsbruket läggs i många fall ovanpå
en annan inkomst. Det är mot denna bakgrund ett fördelningspolitiskt
mycket utmanande förslag som folkpartiregeringen här framlagt.
Det argument som anförts i propositionen för att de ökade avdragsmöjligheterna
skulle tolereras är att de återförs vid en kommande fastighetsöverlåtelse
i form av realisationsvinstbeskattning. Detta gäller dock endast i de fall
då fastigheterna säljs inom 20 år efter förvärvet. I andra fall bortfaller de helt
vilket även blir fallet vid s. k. släktförvärv, vilket är det dominerande antalet
förvärv av enskilda skogsbruksfastigheter. Detta innebär att den helt
övervägande delen av fastighetsöverlåtelser icke skulle träffas av denna
återföring av avdragen.
Redan skatte- och fördelningspolitiska skäl motiverar således att propositionen
1978/79:204 avslås av riksdagen. Härtill kan emellertid även läggas
rent skogspolitiska motiv. Införandet av det nya beskattningssystemet kan
väntas leda till en ryckighet i avverkningarna. Metoden inbjuder i ännu större
utsträckning än vad som är fallet med nuvarande system till stora avverkningar
i omedelbar anslutning till förvärv av fastigheter. Stora problem skulle
komma att uppstå på fastigheter som är hårt avverkade redan vid övergången.
Efter det att avdragsmöjligheterna har utnyttjats kan det antas att metoden
verkar avverkningshämmande. Det föreslagna systemet står alltså i strid med
skogsvårdslagens intentioner och de riktlinjer för skogspolitiken som angivits
i propositionen 1978/79:110 och i den socialdemokratiska motionen 1978/
79:2278 med anledning av denna proposition.
Skogsnäringen spelar en avgörande roll för sysselsättning och regionalpolitik
i stora delar av vårt land. En ryckighet i avverkningarna och en på längre
sikt växande brist på skogsråvara kan därför innebära ett allvarligt hot mot
sysselsättning och trygghet.
I stället för att som skett i den nu föreliggande propositionen bör
skogsbeskattningen ses som ett viktigt medel för att förverkliga de övergripande
skogspolitiska målsättningarna. Med hänsyn till näringens stora
betydelse både för sysselsättningen och för vår utrikeshandel är det av vikt att
skogsbeskattningen bidrar till en tryggad försörjning med skogsråvaror. En
ny utredning bör därför tillsättas som snabbt utreder alternativa metoder för
skogsbeskattning med sikte på att infoga denna som ett medel i förverkligandet
av de skogspolitiska målsättningarna. En av utgångspunkterna för
detta utredningsarbete bör vara ett oförändrat skatteuttag på denna inkomstkälla.
1 avvaktan på denna nya utrednings resultat bör nu gällande system
fortsätta att tillämpas. I propositionen karaktäriseras visserligen det nu
föreliggande förslaget som en teknisk översyn av nuvarande regler. Som vi
Mot. 1978/79:2650
8
tidigare framhållit är det inte så, utan de föreslagna förändringarna innebär att
en helt ny princip infors på detta skatteområde. Visserligen är de nu gällande
reglerna tekniskt komplicerade och i behov av förenkling, men detta behov är
dock inte större än att man under ytterligare några år kan avvakta resultatet
av ett utredningsarbete som siktar till ett bättre system för skogsbeskattningen
än det som nu föreslås.
Med hänvisning till vad som anförts hemställs
att riksdagen
1. avslår propositionen 1978/79:204 om omläggning av skogsbeskattningen,
2. hos regeringen begär en utredning om alternativa metoder för
skogsbeskattningen i enlighet med vad som anförts i motionen.
Stockholm den 26 april 1979
ERIK WARNBERG (s)
VALTER KRISTENSON (s)
TAGE JOHANSSON (s)
RUNE CARLSTEIN (s)
HAGAR NORMARK (s)
CURT BOSTRÖM (s)
THAGE PETERSON (s)
OLLE WESTBERG (s)
i Hofors
LENNART PETTERSSON (s)
CATARINA RÖNNUNG (s)
HANS GUSTAFSSON (s)
GÖRDIS HÖRNLUND (s)
ERIC MARCUSSON (s)
BO FORSLUND (s)
GOTAB 62087 Stockholm 1979