4

Motion
1978/79: 2634

av Rolf Rämgård m.fl.

med anledning av propositionen 1978/79:180 om läroplan för grundskolan
m. ni.

I motion 1978/79: 524 i anledning av årets budgetproposition föreslog
vi att regeringen skulle godta Sö:s förslag om ny läroplan i vad avser
ämnet gymnastik och idrott. Dessutom borde i de läroplansförslag som
regeringen utarbetar ingå direktiv och anvisningar av schematekniska
lösningar som gör det möjligt att förlänga tiden per gång i ämnet gymnastik
och idrott.

Regeringens avlämnade läroplansförslag innebär att den utökning av
ämnet gymnastik och idrott som SÖ föreslagit på lågstadiet har tagits
bort. Man har inte heller i propositionen föreslagit någon kompensation
för detta. Detta är beklagligt, i synnerhet som det drabbar lågstadieelever,
där den motoriska färdigheten är så viktig i just den åldern.

Vi upprepar vad vi i tidigare motioner till riksdagen föreslagit om
nödvändigheten att utöka tiden för fysisk träning i skolan.

Eleven skall ges sådan fysisk träning som är anpassad efter hans eller
hennes förutsättningar.

Det är ett absolut krav att eleven skall kunna hinna klä av sig, få en
hel lektionstimme, hinna duscha och klä på sig, innan nästa lektion börjar.
Det finns i dag på olika skolor i landet schematekniska lösningar
som tillgodoser detta krav. Men det är angeläget att detta införs överallt
i våra skolor.

Under de senaste åren har forskarna vid våra högskolor visat ett allt
större intresse för gymnastikämnet. Lärarhögskolorna i Umeå, Stockholm
och Göteborg har i specialuppsatser redovisat en del forskningsresultat.
Resultaten är inte på något sätt sensationella, men de visar på
en del svagheter i den nuvarande utformningen.

L. M. Engström och G. Hedberg, Umeå högskola, har efter studier
av gymnastikundervisningen i klasserna 8 och gymnasiet årskurs 2 kommit
fram till följande:

1. Undervisningens innehåll varierar kraftigt mellan lärarna. En fast
studiegång grundad på vetenskap och systematiserad lärarerfarenhet
efterlyses.

2. Det bör göras en översyn av kursplanerna för gymnastik- och
idrottshögskolorna.

3. Skolans lokaler och utrustning bör ställas till elevernas förfogande
efter skoldagens slut.

4. Undervisningen måste anpassas efter den enskilda elevens förutsättningar
och intresse.

Mot. 1978/79:2634

5

5. Samundervisning bör förekomma oftare.

6. Ämnet bör få ett mera tidsenligt namn, t. ex. idrott.

Dagens tätbebyggelse och speciellt höghusboende minskar barnens
fria lekytor, och samhällets barnstugor och lekskolor kan inte ge fullgod
ersättning. I Stockholm ger endast var fjärde lekskola barnen möjlighet
till en promenad utomhus, och inomhuslokalerna är för trånga
för att man där skall kunna tillgodose barnens rörelsebehov.

Om barnens rörelse- och aktivitetsbehov inte tillfredsställs leder detta
i första hand till dålig fysisk utveckling. I andra hand kan det leda till
psykiska besvär, såsom apati och aggression. Ett barn som har dålig fysik
och dålig motorisk färdighet har ofta svårigheter i umgänget med andra
barn och kan få svårigheter med den sociala anpassningen.

När barnen kommer till småskolan har de bara en lektion i gymnastik
per vecka under första läsåret. Av de 40 minuterna går ofta 20 minuter
till av- och påklädning för dessa barn.

Till detta kommer att gymnastiken skötes av klasslärare och inte av
specialutbildad gymnastiklärare. En del av dessa klasslärare har genomgått
en sammanlagt 50-timmars utbildning i detta ämne under sina
studier vid lärarhögskolan. Gymnastikämnets metodik och målsättning
skiljer sig avsevärt från andra skolämnens och därför krävs det specialutbildning
av ledarna i detta ämne.

Mellan- och högstadiet har 3 X 40 minuters lektioner i veckan. Om
man analyserar vad som skall ske inom den tiden, med omklädning,
gångtid, närvarokontroll och duschning, blir den effektiva tiden för träning
och aktivitet 15—20 minuter. Det finns också andra nackdelar med
dessa korta gymnastiklektioner. Läraren har i många fall tröttnat på att
höra eleverna klaga på att de inte hinner duscha efter träningen, vilket
måste vara högst otillfredsställande. Gymnastikläraren vill heller inte
ta emot anmärkningar från sina kollegor att eleverna tilltid kommer
för sent till deras lektioner. Därför släpper han klassen 7—8 minuter
innan det ringer ut.

En genomgripande översyn av den fysiska träningen i skolan måste
göras för att få den att fungera tillfredsställande. Hur skulle vi vuxna
reagera om vi för fysisk träning och rekreation fick 40 minuter som
skulle inkludera omklädning, framtagning av redskap, 20 minuters träning,
påklädning och dusch, och ovanpå det skulle vi rusa på ett sammanträde.
Inte många skulle frivilligt gå till träningshallen, inte ens de
mycket intresserade. Vi vill ha lugn och trivsel när vi idrottar. Det vill
skolungdomen också ha.

Det finns i dag möjligheter att komma till rätta med problemet genom
s. k. modulsystem. Försöksverksamhet pågår också på en del skolor för
att förbättra gymnastiklektionerna. Men de åtgärder som har vidtagits
hittills har varit beroende på vederbörandes intresse vid den eller den
skolan.

Mot. 1978/79: 2634

6

Ämnet fysisk fostran är av så stor och grundläggande betydelse att
en generell omläggning av ämnet är nödvändig för att alla elever i
landet skall få en riktig fysisk fostran.

Genom den ökade motoriseringen i dagens samhälle får eleven i dag
inte den naturliga motion som eleverna fick för 15—20 år sedan. Detta
måste kompenseras genom ökad fysisk träning i skolan för att främja
den friskvård som myndigheterna numera villigt ansluter sig till. Bäst
angriper man problemet genom en väl uppbyggd fysisk träning i skolan,
vars mål inte skall vara att producera stjärnor för idrotten, utan att
skänka eleven en god fysik, att motivera individen för fysisk aktivitet.
Vi har bara en kropp, den får vi dras med hela vårt liv och därför är
det viktigt att vi så tidigt som möjligt lär oss att sköta den.

Genom att ge eleven motivation för fysisk träning, för egen del och
med utgångspunkt i egna förutsättningar, blir denna en naturlig del av
elevens livsstil även när han eller hon gått ut skolan.

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen beslutar utöka timantalet i ämnet gymnastik och
idrott i första hand för lågstadiet, i enlighet med vad som anförts
i motionen,

2. att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna
vad som anförts i motionen om inriktningen av ämnet gymnastik
och idrott i skolan.

Stockholm den 23 april 1979
ROLF RÄMGÅRD (c)

ELIS ANDERSSON (c)

KARL-ERIC NORRBY (c)