Motion
1978/79: 2632
av Ulla Ekelund

med anledning av propositionen 1978/79:180 om läroplan för grundskolan
m.m.

I det nu föreliggande läroplansförslaget så som det skisseras i propositionen
1978/79:180 betonas vikten av lokala initiativ och variationsmöjligheter
starkare än tidigare. Det är bra. Men det ena goda behöver
inte förskjuta det andra. Det är viktigt att varje ämne innehåller en
kärna, en stomme av kunskap, som är densamma oavsett lokala initiativ
och intentioner.

Föredraganden säger i propositionen att läroplanen bör innehålla mål
och riktlinjer samt timplaner och kursplaner. Vidare fastslås att huvudmomenten
inte kan ges en alltför allmän utformning, bl. a. därför att de
spelar en viktig roll då det gäller att styra läromedlens inriktning. Statsrådet
anser att huvudmomenten i orienteringsämnena bör ge uttryck för
vad samhället anser vara väsentligt stoff samt att det finns skäl för att
i målen för olika ämnen ge klara riktlinjer. Kursplaneförslagen måste
omarbetas så, att huvudmomenten fördelas på stadier. I det sammanhanget
bör övervägas hur kursplanen för orienteringsämnena skall kunna
ge tillräcklig vägledning.

SACO/SR hävdar att separata mål och huvudmoment bör föreskrivas
för samhälls- resp. naturorienterande ämnen på låg- och mellanstadierna.
På högstadiet föreslås att varje orienteringsämne beskrivs genom egna
mål och huvudmoment.

Då det gäller ämnet religionskunskap framhåller flera remissinstanser
att man inte har något emot en integrering, under förutsättning att ämnets
karaktär och profil inte utplånas.

”Studium såväl av den svenska kristna traditionen med Bibeln i
centrum som av andra religiösa traditioner måste i framtiden ges motsvarande
utrymme i läroplanen som nu”, säger statsrådet på s. 77 i
propositionen.

Dessa uttalanden om orienteringsämnena ger belägg för att varje ämne
bör ha ett relativt klart innehåll angivet i huvudmomenten för de olika
stadierna. Om så inte blir fallet föreligger en klar risk att ämne eller
delar av ämne inte planeras in och inte hinns med.

Avsikten är inte att söka minska det lokala inflytande som läroplansförslaget
rymmer, men inom varje orienteringsämne, liksom inom andra
ämnen, bör finnas en kärna eller en stomme av kunskap, som eleverna
skall ha insikt i oavsett var de bor i landet. Detta gäller också för
ämnet religionskunskap. Likväl kan en integrering av ämnet vara be

1 Riksdagen 1978/79. 3 sami. Nr 2632—2635

Mot. 1978/79
2632—2635

Mot. 1978/79: 2632

2

fogad, bl. a. därför att det då på ett naturligt sätt kan komma in i sitt
sammanhang. Det ger dessutom möjlighet till samarbete mellan lärare.
Det är av stor betydelse, då en del lärare av olika anledningar inte anser
sig kunna eller har svårigheter med att undervisa i ämnet. Utbildning
och fortbildning i religionskunskap är viktig för att läroplansförslagets
intentioner skall kunna följas.

Den vikt vi lägger vid att lära känna och respektera andra religioner
bör också gälla för den religion vårt samhälle bygger på. Dessutom
innehåller såväl Bibeln som våra psalmer ett kulturarv, som våra ungdomar
bör ha kännedom om och kunna föra vidare.

De mål och huvudmoment som anges i Lgr 69 i vad avser ämnet religionskunskap
uttrycker kort och klart vad varje stadium bör innehålla.
Samtidigt ger de möjlighet till lokala initiativ vid planeringen. Föreliggande
läroplansförslag täcks alltså av Lgr 69 på denna punkt. Det bör
därför vara möjligt att vid utformningen av den nya läroplanen låta
mål och huvudmoment i ämnet religionskunskap ingå på samma sätt
som nu.

Med hänvisning till vad som anförts hemställer jag

att riksdagen hos regeringen begär att läroplanen i vad avser
ämnet religionskunskap utformas med mål och huvudmoment
på likartat sätt som i Lgr 69.

Stockholm den 23 april 1979

ULLA EKELUND (c)