Mot. 1978/79:2631

Motion
1978/79: 2631

av Gösta Bohman m. fl.

med anledning av propositionen 1978/79: 180 om läroplan för
grundskolan m. m.

Allmänna synpunkter

I moderata samlingspartiets partimotion 1978/79: 1108 redovisas i avsnittet
En skola för livet partiets syn på flera viktiga skolpolitiska frågor.
I detta avsnitt preciseras ett antal utgångspunkter som bör gälla vid
utarbetandet av en ny läroplan för grundskolan:

o Läroplanen måste medge varje enskild elev en studiegång som är
anpassad till hans eller hennes egenart, mognad, begåvningsprofil och
intressen.

o Det är ofrånkomligen nödvändigt att skolan ger alla elever goda basfärdigheter
i svenska och matematik,
o Målnivån för basfärdigheter i svenska och matematik måste fastställas
centralt.

o Mål och riktlinjer måste fastställas centralt, liksom också tim- och
kursplaner, i syfte att i utbildningsväsendet bevara en sådan grad av
enhetlighet att alla kan erhålla en likvärdig utbildning oavsett var
de bor.

0 Läroplanens mål och riktlinjer skall gälla hela den samlade skoldagen;
hela skoldagen skall ha ett klart uttalat pedagogiskt syfte.
Skolöverstyrelsens förslag till ny läroplan uppfyllde inte dessa krav.

Remissinstanserna har också utsatt förslaget för en förödande kritik.
Det är tillfredsställande att regeringen delar vår grundsyn och utformat
ett förslag som klart avviker från skolöverstyrelsens.

Den framlagda läroplanspropositionen utgår i huvudsak från de principer
och riktlinjer som trepartiregeringen drog upp, vilket moderata
samlingspartiet hälsar med tillfredsställelse. Propositionen saknar dock

1 vissa stycken en fast och konsekvent linje och innehåller ett stort antal
oprecisa formuleringar, något som ger ett opportunistiskt intryck. På
väsentliga områden finns det anledning att rikta allvarlig principiell
kritik mot propositionens förslag; i andra avseenden måste preciseringar
ske vid riksdagsbehandlingen.

Ingenstans i propositionen nämns det att skolan måste ställa krav.
Men med krav följer ansvar och en insikt om att man även som ung
räknas i vårt samhälle. Vi anser att detta klart måste utsägas i en ny
läroplan.

1 Riksdagen 1978/79. 3 sami. Nr 2631

Mot. 1978/79: 2631

2

Skola för att lära

Trots betoningen av fasta kunskaper och goda färdigheter kan man
inte i propositionen finna en entydig plädering för att kunskaper och
färdigheter skall värderas högt. Föredragande statsrådet hävdar att
kunskapssynen har ändrat karaktär. Moderata samlingspartiet tar avstånd
från sådant illusionsmakeri, som varit ett av den socialdemokratiska
skolpolitikens främsta kännetecken. Vi känner nu resultatet av
många års experimenterande och kan avläsa facit i en rad undersökningar.
Avsaknad av kunskaper eller bristande färdigheter kan och får
aldrig rättfärdigas med hänvisning till förändrade kunskapsbegrepp.
Moderata samlingspartiet hävdar att vikten av goda kunskaper och färdigheter
måste slås fast, och att det är skolans främsta uppgift att förmedla
kunskaper och färdigheter.

Alla elever måste få möjlighet att skaffa sig goda basfärdigheter. Den
som inte på ett godtagbart sätt kan tala, läsa, skriva eller räkna kan inte
heller fungera tillfredsställande i det modema samhället. Skolan får
därför inte svika de svagpresterande eleverna i tron eller med förevändningen
att färdighetsbegreppet breddats. Vi finner det angeläget att basfärdigheter
klart definieras som förmågan att tala, läsa, skriva och räkna.
Vidare bör det av läroplanen framgå att sådana färdigheter inte kan
vinnas utan att också formella övningar får ett utrymme.

Användbara diagnosinstrument måste tillhandahållas. På så sätt erhålles
beslutsunderlag för resursfördelningen då det gäller stödinsatser,
gruppindelning och anpassad studiegång.

Några remissinstanser har uttalat önskemålet att eleverna i tillvalen
skulle kunna få välja att fördjupa sig i något av de obligatoriska ämnena.
Skolministern avvisar detta och hävdar att det skulle leda till en
differentiering inom skolan liksom en fortsatt könssegregation. Moderata
samlingspartiet vänder sig bestämt mot detta resonemang och hävdar
att eleverna under sina skolår måste ha rätt att tillägna sig så mycket
kunskaper som möjligt.

Moderata samlingspartiet har länge förespråkat en förstärkning av
de naturvetenskapliga ämnena, och propositionens förslag på detta område
är därför positiva. I propositionen hävdas dock att teknik och naturvetenskap
behöver förstärkas av demokratiska och metodiska skäl
och att detta måste innebära en orientering bort från traditionellt upplagt
stoff i främst fysik och kemi, som anses vara utformat för utbildning
av specialister. Detta uttalande kan endast förklaras av bristande
kunskaper om de grundläggande insikter som förmedlas på här avsett
stadium, insikter som måste anses nödvändiga för förståelse av de
grundläggande sammanhangen i natur, miljö och teknik.

Samverkan förskola — lågstadium

Vad gäller samverkan förskola—lågstadium synes föredraganden
mena att behov finns att närma lågstadiet till förskolan. I stället bör för

Mot. 1978/79: 2631

3

skolans pedagogiska uppgift understrykas och förskolan närmas lågstadiet.
Det finns inget behov av att ytterligare ”förbarnsliga” barn;
tvärtom är ett av de stora felen i dagens förskola och skola att barns
kapacitet att utvecklas och lära inte tas till vara i tillräcklig utsträckning.

Sambandet mellan grundskola och gymnasieskola

I propositionen föreslås att grundskolan frikopplas från gymnasieskolan
genom att alla studieval på högstadiet i grundskolan skall ge behörighet
till samtliga linjer i gymnasieskolan. Motivet för en sådan förändring
anges vara att den sociala snedfördelningen förstärks med nuvarande
konstruktion av högstadiet. Att den föreslagna frikopplingen
skulle förändra den sociala snedfördelningen ter sig osannolikt och för
också med sig ett flertal negativa effekter.

Det moderna samhället blir alltmer komplicerat och kräver allt högre
genomsnittlig utbildningsnivå hos medborgarna. Särskilt arbetsmarknadens
utveckling mot högt specialiserade yrkesroller förutsätter god utbildning
före utträdet i arbetslivet. Utbildning på gymnasienivå har blivit
en nödvändig förutsättning för att ungdomar skall få fotfäste på arbetsmarknaden.
Det är mot denna bakgrund orimligt och verklighetsfrämmande
att betrakta grundskolan såsom skild från gymnasieskolan
eller som en avslutad utbildning. Grundskolan skall förbereda för fortsatta
studier i en eller annan form och måste således vara utformad
efter de krav som ställs på och under den fortsatta utbildningen.

Med den föreslagna förändringen av tillträdeskraven till de treåriga
linjerna i gymnasieskolan riskerar man dels att bädda för studiemisslyckanden
i individuella fall genom att förespegla tillräckliga förkunskaper
för dessa linjer, dels att utbildningens kvalitet sänks p. g. a. för dåliga
förkunskaper i vissa ämnen, något som också får effekt för högskolans
del. Vidare kommer den tendens till taktiska val som redan är ett
problem att förstärkas. Det måste understrykas att det härvidlag regelmässigt
är de svaga eleverna som drabbas.

För den som finner att man gjort ett felaktigt val i grundskolans högstadium
finns i dag möjligheter att välja om. Den som avbryter sin utbildning
efter avslutad grundskola måste också få förnyade chanser att
söka till gymnasieskolans alla linjer efter att ha behörighetskompletterat
eller ”läst upp” sina grundskolebetyg i relevanta ämnen. Inget val
i grundskolan får skapa utbildningsmässiga återvändsgränder; alla individer
skall kunna erbjudas möjligheter till gymnasiestudier på valfri
linje utan att kraven på förkunskaper behöver sänkas eller att individerna
erhåller felaktiga föreställningar om de krav som ställs för dessa
linjer.

Allt pekar på att sambandet mellan grundskola och efterkommande
utbildning snarare kommer att förstärkas i framtiden. Propositionens
förslag på denna punkt är därför otidsenligt och bör avvisas.

Mot. 1978/79: 2631

4

Skolans internationalisering

Vårt internationella beroende växer från dag till dag, vilket betyder
att vi måste motverka tendenser till nationell isolering. För ett litet
land som Sverige blir medborgarnas språkkunskaper av stor betydelse.
Vår levnadsstandard är beroende av hur näringslivet lyckas på exportmarknaden,
något som kräver internationellt orienterade affärsmän
med goda språkkunskaper. Även forskare, yrkesarbetare och tjänstemän
kommer att behöva god språklig utbildning i framtiden.

Mot denna bakgrund är förslaget att alternativkurserna i B-språk
skall avskaffas oacceptabelt. Motiveringen i propositionen är att det är
ett frivilligt ämne och ett nybörj arämne. Det finns ingen anledning, enligt
skolministern, att i det frivilliga kursutbudet erbjuda mer än en
B-språkkurs. Det bör påpekas att allmän och särskild kurs har tillkommit
för att förbättra undervisningen i färdighetsämnen. Också B-språk
är färdighetsämnen.

Valfrihet

En ny läroplan måste bereda större utrymme för individuella val.
Det är därför glädjande att propositionen betonar det fria studievalets
betydelse.

Det bör dock vara en målsättning att eleverna inte väljer studieväg
utifrån sociala eller könsmässiga utgångspunkter. Föredragande statsrådet
hävdar att ett av skälen till den sociala snedrekryteringen är att
eleverna måste välja tillval och olika kurser redan i årskurs 6. Påståendet
”att detta system har i betydande utsträckning missgynnat många
barn och lett till en påtaglig social snedrekrytering” förs fram, men
styrks inte med några bevis. Forskningen på detta område torde vara
enig om att eleverna i tolvårsåldern når en intressemognad, vilket också
är skälet till att man vid grundskolans införande där ville bredda elevernas
möjligheter att välja.

Om man skall angripa den sociala snedrekryteringen, bör man ge
skolan möjligheter att spela en mera aktiv roll, när det gäller att få
eleverna att välja utifrån förutsättningar och intressen.

Även de könssneda valen utgör ett problem. De förslag i propositionen
som syftar till att angripa könsrollstänkandet ger ett splittrat intryck.
Förslaget att begränsa den lokala friheten att organisera ett fritt
studieval genom kravet på att kurser inte får anordnas där man kan
förutse en sned könsfördelning är ett exempel. Detta förslag innebär en
allvarlig inskränkning i valfriheten, och effekterna kan bli egendomliga.
Antag att en flicka väljer en kurs med teknisk inriktning. I övrigt söker
bara pojkar. Skall hon då hindras från ett sådant val, trots att man kan
förutsätta att det är mycket medvetet från hennes sida?

En målmedveten satsning på att förhindra könssneda val måste börja

Mot. 1978/79: 2631

5

redan på lågstadiet. Under hela grundskoletiden bör moment som berör
praktiska färdigheter, nödvändiga i vardagslivet, kunskaper om
barn- och familj efrågor och konsumentfrågor samordnas och vara gemensamma
för pojkar och flickor. Då finns det stora förhoppningar att
man under låg- och mellanstadiet har påverkat barnens könsrollstänkande,
så att deras möjligheter att göra ett icke könsstyrt val på högstadiet
betydligt ökar.

Jämlikhet

I propositionen betonas att den allvarligaste ojämlikheten i dagens
skola är att många elever har stora och irreparabla kunskapsblottor i
elementära avseenden. Det framhålls att skolan kan bidra till att förstärka
en ojämlikhet i samhället, om man försummar att lägga en god
grund av basfärdigheter. Moderata samlingspartiet instämmer i denna
bedömning.

Den socialdemokratiska skolpolitiken synes vilja utgå från att alla
elever har samma förutsättningar, vilket är i grunden felaktigt och en
missriktad jämlikhetsideologi. Resultatet har också blivit att många elever
fått sin självkänsla försvagad eller knäckt. Synen på människorna
som jämlika, dvs. lika värda, måste innebära att man har respekt för
elevers olika förutsättningar och intressen.

Studier behöver inte nödvändigtvis betyda teoretiska studier. Även
elever med annan begåvningsprofil och andra förutsättningar är nödvändiga
och betydelsefulla i vårt samhälle. Ju mångsidigare innehåll
skolan kan erbjuda, desto lättare blir det för elever att finna områden,
ämnen och aktiviteter där de kan nå framgång. Med framgång följer en
förstärkt självkänsla vilket också medför att eleven kan ställa krav på
sig själv, men också på undervisningen. Skolan skall motsvara dessa
krav, men också ställa krav på eleverna. En falsk jämlikhetsideologi och
kollektiva lösningar leder till en kravlös skola. En skola utan krav skapar
passiva och likgiltiga elever med dåligt självförtroende. En sådan
attityd hos eleverna gentemot skola och utbildning kan utvecklas till
ett allvarligt utbildningshandikapp under resten av livet.

Vi människor är olika men lika mycket värda; en falsk jämlikhetssyn
innebär en grymhet, särskilt mot dem som inte har så goda förutsättningar
för teoretiska studier. Propositionens antydan om att vissa moment
från särskild kurs i matematik skall tillföras allmän kurs innebär
att man ytterligare försvårar för dem som har svårt för matematik.

Det är enligt moderata samlingspartiets mening utomordentligt viktigt
att reell jämlikhet främjas i skolan. Därför bör eleverna, särskilt i
den fria sektorn av undervisningen, tränas till samverkan genom sådan
arbetsmetodik att olika intresseinriktningar och begåvningstyper får
samarbeta och bidraga med sin speciella förmåga, antingen den är t. ex.

Mot. 1978/79: 2631

6

höggradigt teoretisk, renodlat praktisk eller estetisk. På så sätt skulle
eleverna inse att vi alla behöver varandra för ett gott resultat.

Föräldrainf ly fan det

Samverkan mellan skola och hem är väsentlig. Samarbete skall inte
enbart syfta till att ge föräldrarna information om elevernas prestationer
och uppförande utan måste i lika hög grad ge föräldrarna möjlighet
att ställa krav på skolan att tillsammans med lärarna och annan skolpersonal
arbeta fram en gemensam syn på barnens fostran. Den s. k.
normgruppens arbete bör därvid kunna utgöra ett värdefullt underlag.
Som påpekas i motion 1978/79: 1108 bör föräldrarnas rätt till inflytande
på sina barns skolgång klarare framgå i skollagen. Deras aktiva medverkan
i skolans vardag är väsentlig.

Likaså är det ytterst angeläget att förslag om skolnämnder snarast
föreläggs riksdagen. Trepartiregeringen avsåg att lägga en proposition
under innevarande riksmöte. Folkpartiregeringen hävdar däremot att
utfallet av propositionen om ökad kommunaldemokrati först måste avvaktas.
Ett ökat medinflytande för föräldrar och elever i skolan får
dock aldrig och behöver aldrig komma i konflikt med den politiska demokratin.
Den frågan har redan lösts i samband med att MBL och
LOA infördes. Frågor som berör den offentliga verksamhetens mål, inriktning,
omfattning och kvalitet är och förblir förbehållna det politiska
beslutsområdet. Det är inom dessa frågeområden som det finns anledning
att vidga den politiska kommunala demokratin genom införande
av kommundelsråd och institutionsstyrelser. Skall sådana organ fullgöra
politiska uppgifter, måste dessa delegeras från de nuvarande politiska
organen i kommunen. För skolans del är det alltså fråga om att
flytta ut en del av skolstyrelsens arbete, så att det kommer närmare de
enskilda skolorna. Det finns ingen anledning att låta en sådan utveckling
lägga hinder i vägen för en vidgad intressentdemokrati inom skolan.
Skolnämndsförslaget syftar inte till att ta ifrån politikerna deras
inflytande över skolan.

Skolan och arbetslivet

Den praktiska yrkesorienteringen (PRYO) och studie- och yrkesorienteringen
(SYO) är två av skolans viktigaste medel att öka elevernas
kunskaper om arbetslivet och dess villkor. Syftet med SYO och PRYO
måste dock noggrannare definieras.

SYO skall ge information om hur arbetsmarknaden ser ut, om vad
som väntar eleverna när de kommer ut i arbetslivet och om vilka arbeten
som står till buds för dem som inte går vidare till gymnasieskolan.
På så sätt kan SYO medverka till att göra ungdomarnas önskemål och
förväntningar mera verklighetsförankrade.

Mot. 1978/79: 2631

7

Eleverna bör redan tidigt i grundskolan få träffa yrkesverksamma —
t. ex. barnens föräldrar — som kan komma till skolan och berätta om
sitt arbete. Ännu viktigare är det att eleverna får en realistisk inblick i
arbetslivet. PRYO bör vara mera träning i arbete än orientering härom.
Eleverna bör få pröva på konkreta arbetsuppgifter, inte i första hand
för att få yrkeskunskaper utan för att få en uppfattning om arbetsmiljö
och vad arbetsgemenskap innebär. PRYO bör inte inriktas på bestämda
yrken utan vara en skolning i arbetslivet.

Även elevernas aktiva medverkan och ansvarstagande för varandra
och för skolan som arbetsmiljö måste uppmuntras och främjas.

Läroplanens utformning

Den föreslagna uppbyggnaden av läroplanen i en första del med mål
och riktlinjer samt tim- och kursplaner och en kommentardel som successivt
förnyas och aktualiseras finner vi vara en god lösning. Det är
dock väsentligt att läroplanen tjänar syftet att ge struktur åt skolarbetet
och att alltså läraren genom läroplanen får hjälp att förklara för
eleverna syftet med skolarbetet och med de olika ämnena.

Det är vidare angeläget att studiegången genom grundskolan bildar
en konsekvent och rationell enhet så att upprepningar undviks. Endast
under denna förutsättning kan de föreslagna förändringarna i timplanen
godtagas. Det måste även understrykas att lektioner och andra aktiviteter
skall ingå i en pedagogisk helhet. Dock finner vi den föreslagna
minskningen av tiden för samhällsorienterande ämnen — totalt fyra
veckotimmar — vara ett alltför stort ingrepp i så väsentliga ämnen som
historia, geografi, religionskunskap och samhällskunskap. Enligt vår
uppfattning bör tiden för samhällsorienterande ämnen på högstadiet bibehållas
och tiden för tillval sålunda minskas med en veckotimme.

Den nya läroplanen måste få en sådan språklig utformning att den
kan användas till att tala om vad eleverna skall göra i skolan. I nuvarande
läroplan sägs att skolan skall ge eleverna undervisning, stimulera
dem etc.; formuleringar som gör eleverna till objekt. Kraven på elevernas
aktivitet bör prägla läroplanen.

Läroplanen måste vidare skrivas på ett lättfattligt och klart språk.
Svenska språknämnden bör granska läroplanen innan den fastställs.

Genomförandet

Det föreliggande läroplansförslaget anknyter till den existerande ämnesstrukturen
i skolan och lärarutbildningen och de olika delarna i läroplanen
har ett organiserat samband. Vidare ges förutsättningar för att
valen får styras av den enskilda skolans resurser och inte tvärtom. Förslaget
bygger på de erfarenheter som gjorts av gällande läroplan och
innebär därför mera en vidareutveckling av denna än en helt ny läro

Mot. 1978/79: 2631

8

plan. Detta var också SIA-utredningens avsikt med dess förslag om en
begränsad översyn.

Mot denna bakgrund kan vi inte godta förslaget att tiden för genomförandet
av en ny läroplan skall utsträckas till tre år efter riksdagsbeslutet.
Skolöverstyrelsen föreslog för sin del två år. Mot bakgrund av
den allvarliga situation som skolan befinner sig i finns det snarare anledning
att söka forcera genomförandet. Det torde vara möjligt att tilllåta
skolor att successivt börja arbeta efter den nya läroplanen. Föredraganden
hänvisar bl. a. till att kursplanerna måste omarbetas i förhållande
till skolöverstyrelsens förslag. Detta bör inte hindra att man
snarast söker ändra arbetssättet, införa temastudier och ändra tillvalssystemet.
Moderata samlingspartiet anser att den nya läroplanen skall
vara genomförd senast två år efter riksdagens beslut.

Betygsättningen i grundskolan

Propositionen behandlar betygsfrågan summariskt, vilket är anmärkningsvärt
mot bakgrund av de många utredningar som redovisats inledningsvis
i propositionen, av den livliga debatt som ägnats frågan samt
av betygens betydelse för undervisningen. Förslaget synes också bygga
på den felaktiga föreställningen att betygen utgör ett nödvändigt ont,
vilket resulterat i den missriktade ambitionen att på sikt avskaffa betygen
i skolan.

I SIFO:s partisympatiundersökning i mars i år har, på uppdrag av
moderata samlingspartiet, ställts en kompletterande fråga angående betygen.
Den lyder: ”Tycker ni att betyg skall ges i skolan eller att de
skall avskaffas?” 79 % av väljarna vill att betyg skall ges i skolan även
i framtiden. Endast 14 % anser att de bör avskaffas, medan 7 % är
tveksamma.

Övervikten av betygsanhängare är stor bland samtliga demokratiska
partiers sympatisörer. Av moderater vill hela 98 % att skolbetygen skall
vara kvar. Center- och folkpartister kommer inte långt efter med 87 %
i båda fallen. Betygsmotståndarna är där 7—8 %. Bland socialdemokrater
vill 70 % behålla betygen, medan 21 % vill avskaffa dem.

Endast vpk har en majoritet av betygsmotståndare — 37 % för och
54 % mot betyg. Men de är inte flera än att ändå två av tre socialistväljare
anser att betyg skall ges i skolan. Samma åsikt har nio av tio
borgerliga sympatisörer.

Det är därför, mot denna bakgrund, utomordentligt förvånande att
propositionen innehåller förslag att på sikt avskaffa betygen. Moderata
samlingspartiet motsätter sig en sådan utveckling och vill kraftigt avstyrka
förslagen på denna punkt.

Orsakerna till att vi i Sverige fått en så långvarig, intensiv och stundom
hätsk betygsdebatt torde i huvudsak vara två. Den första är exis

Mot. 1978/79: 2631

9

tensen av det relativa betygssystemet, som inte i första hand betygsätter
den enskilda elevens prestationer utan som är konstruerat för att rangordna
eleverna. Moderata samlingspartiet har motsatt sig detta system
redan från början. 1962 framförde vi i en motion: ”Allvarliga invändningar
måste i princip resas mot den relativa betygsättningen. Med
hjälp av denna kan enbart visas hur kompetensförhållandena gestaltar
sig i en viss klass ett visst år. Det tillgodoser inte elevernas och föräldrarnas
uppenbara intresse av att kunna göra sig en objektiv föreställning
om styrka och svagheter i en elevs skolutbildning. Vi föreslår därför
att betygsättningen skall ske med utgångspunkt från klart definierade
kursfordringar.”

Den andra orsaken torde vara det förakt för kunskaper som under
en följd av år påverkat skolpolitiken i Sverige. Man har hävdat att det
enda betydelsefulla är förmågan att använda kunskap, men inte beaktat
att inhämtande av kunskaper måste föregå användning.

Varken betygsmotståndarna eller propositionen har lyckats förklara
hur man utan betyg skall kunna uppnå de positiva effekter som betygen
hittills ostridigt har haft. Möjligheterna att förbättra betygssystemet och
eliminera betygens negativa effekter har inte varit föremål för någon
seriös diskussion.

Skolan måste, genom alla stadier, ge en undervisning som främjar
fantasi och upptäckarglädje och stimulera till självständigt arbete. En
undervisning utan sådana inslag dödar studieintresset och främjar ensidigt
receptiva begåvningstyper. Men skolåren måste också effektivt
utnyttjas för inlärning av fakta och förvärvande av färdigheter i matematik,
svenska och moderna språk. Dyrbar tid får inte förspillas, och
eleverna skall lämna skolan med en sådan kunskapsstandard att de är
väl rustade för vuxenlivet. Enligt moderata samlingspartiets mening är
betygen därför nödvändiga i grundskola och gymnasieskola.

Betygen kan inte sägas vara ett omistligt inslag i all utbildningsverksamhet.
I t. ex. bildningsförbundens studiecirklar förekommer inte betygsättning.
Studiecirkelstudier bedrivs utifrån den enskilde deltagarens
bildningsbehov och inte för att ge denne någon speciell kompetens eller
för att tillfredsställa arbetslivets behov.

Situationen är annorlunda beträffande de studier som bedrivs för att
ge kompetens för livet i vårt samhälle, för att ge yrkesutbildning eller
förberedelse för utbildning på en högre nivå. Betygen fyller då en
mängd nödvändiga funktioner.

För det första är betygen nödvändiga för att utvärdera skolans arbete,
för att kontrollera att de avsevärda resurser som avsätts för utbildning
ger resultat.

För det andra stimulerar betygen eleverna att göra sitt bästa. Betygen
ger dem ett klart definierat mål för deras arbete i skolan. Eleverna har
rätt att känna att de med egna ansträngningar kan påverka sin situa

Mot. 1978/79: 2631

10

tion. Elevernas ansvar för sitt eget arbete understryks. Men skolan sviker
sitt ansvar om den försöker dölja för eleverna att de uppnår dåliga
resultat i något eller några ämnen. Tvärtom skall skolan där sätta in
stöd och hjälp och lära eleverna att klara sina motgångar utan att tappa
fotfästet, utan att ge upp.

I själva verket torde ett avskaffande av betygen i första hand drabba
dem som man med denna åtgärd avsett att hjälpa. Den norske ekologen
och socialisten Hartvig Sätra har sagt om betygen i skolan: ”En
alltför liberal inställning leder till att barn från studieovana miljöer
snabbt ger upp inför kunskapskrav medan barn från andra miljöer
fungerar ungefär som förut. Alltså förlorar arbetarklassens barn på att
betygen tas bort.”

För det tredje gör betygen att eleverna tvingas anstränga sig även i
moment och ämnen som de tycker är tråkiga, men som de måste lära
sig för att klara sig senare i livet. Om betyg inte ges, har eleverna således
ingen drivkraft att studera det som de finner mindre nöjsamt. Men
studier är inte bara nöje utan också ansträngning, ibland ett enformigt
pluggande av fakta.

Om betygen avskaffas, är risken påtaglig att den allmänna kunskapsnivån
sjunker. En elev kommer att vara duktig i matematik, därför att
han är road av matematik. En annan kommer av samma skäl att vara
duktig i historia. Men den bredd som samhället anser nödvändig, men
som barn och ungdom inte alltid kan uppskatta, kommer att saknas.

För det fjärde informerar betygen elever och föräldrar om goda resp.
svaga prestationer. En sådan information behövs för att eleverna skall
kunna inse var de bör öka sina ansträngningar och för att ge dem vägledning
när det gäller yrkes- och utbildningsval. Föräldrar behöver
denna information för att kunna hjälpa sina barn till bättre prestationer.
Information kan ges på många sätt; skriftliga betyg ger dock eleven,
hans kamrater och hans föräldrar möjlighet till kontroll av att betygsättningen
sker rättvist och objektivt. Information i andra former
kan uppfattas på skilda sätt. I fråga om formaliserade betyg torde riskerna
för missuppfattningar och feltolkningar vara minimala; uppfattningen
om vad de olika betygsstegen innebär överensstämmer hos lärare,
föräldrar och elever.

För det femte är en utvärdering av elevernas kunskaper och färdigheter
en nödvändighet efter SIA-reformen. Det är den mest grundläggande
förutsättningen för en fri och behovsinriktad resursfördelning
där besluten fattas lokalt. Denna utvärdering måste ske mot de mål
man ställt upp för verksamheten, centralt och lokalt. Det finns inga skäl
att undanhålla elever och föräldrar detta utvärderingsresultat.

För det sjätte behövs betygen för att garantera en rättvis intagning.
Avnämare — efterföljande utbildningsförmer eller arbetsgivare — har
ett klart intresse av att få besked om en sökandes formella kompetens,

Mot. 1978/79: 2631

11

vilka kunskaper han eller hon besitter. Det finns i detta sammanhang
anledning att understryka att det är fel att tala om bra och dåliga betyg.
Alla betyg — höga som låga — är en vägledning för att erbjuda en elev
rätt utbildning eller rätt sorts arbete.

Under låg- och mellanstadiet behöver betygsättningen inte alltid ske
genom formaliserad information, eftersom där finns klasslärare med
möjlighet till en helhetssyn på eleven. Där kan betyg ersättas av kvartssamtal.
Det är dock nödvändigt att precisera vad kvartssamtalens syfte
skall vara: de skall gälla prestationerna och vara en ärlig redovisning av
elevens resultat i förhållande till hans eller hennes egna förutsättningar,
dvs. en individrelaterad bedömning. Vidare måste det ges en kursrelaterad
information. Slutligen skall kvartssamtal liksom annan betygsättning
kompletteras med avgivandet av ett positivt omdöme om eleven.

Vid studieövergången mellan låg- och mellanstadiet bör betyg ges.
Likaså behövs betygen inte minst i årskurs 6 för att utgöra information
inför högstadiet. Och på högstadiet med många olika lärare är det
ofrånkomligen nödvändigt med formella betyg. Också där skall dock
betyg i olika ämnen kompletteras med positiva omdömen som kan gälla
t. ex. samarbetsförmåga, ordningssinne, flit och omsorg om kamrater.

Det bör klargöras för eleverna att det inte är möjligt att uppnå millimeterrättvisa.
Vidare måste eleverna få klart för sig att betygen mäter
aktuella prestationer, inte begåvning, möjlighet till framtida utveckling
eller dylikt.

Vid inget annat tillfälle än vid betygsöverlämnandet är det viktigare
att ta tid på sig att kommentera betygsättningen och förklara vad betygen
gäller. Det är en skyldighet som skolan inte kan och inte får undandra
sig.

Syftet med betyg är som ovan redovisats information, motivation och
urval. Föredragande statsrådet avfärdar betygens roll som informationsoch
motivationsinstrument med att ”det finns brister i betygen som
informationsförmedlare. Motivation åstadkommes i första hand genom
en engagerande undervisning”. Några resonemang därutöver förekommer
inte, vilket är anmärkningsvärt.

Regeringens enda motiv för betygens fortsatta existens är att de behövs
av intagningsskäl. Därmed undergräver man på sikt betygssystemet,
då man kraftigt understöder den kritik som hävdar att betygen endast
tjänstgör som sorteringsinstrument. Man har vidare dramatiserat
betygen i stället för att tona ned deras betydelse. Eleverna skall, enligt
propositionen, gå sju år i skolan innan de får det första betyget. Deras
möjligheter att under de två sista åren reparera brister och begångna
misstag minskas därmed drastiskt.

Moderata samlingspartiet ser med tillfredsställelse att den femgradiga
skalan bibehålls. Få betygssteg gör betygsättningen mer dramatisk.

Mot. 1978/79: 2631

12

Flera betygssteg ökar rättvisan i betygen och ger eleverna större möjligheter
att gå från ett steg till ett annat.

Det är självfallet också tillfredsställande att betygssystemet nu modifieras.
Det är däremot förvånande att föredraganden samtidigt tar
avstånd från kursrelaterade betyg. Om elevernas prestationer inte skall
relateras till kurserna, torde endast jämförelse med kamraterna återstå,
och risken för att den relativa betygsättningen i realiteten lever kvar
med alla dess nackdelar är betydande. De anvisningar som ges i propositionen
att i normalfallet antalet fyror och tvåor skall vara fler än antalet
femmor och ettor torde sakna allt värde för dem som skall sätta
betygen.

För närvarande finns bestämmelser som anger att nytt slutbetyg inte
får ges till den som tidigare fått slutbetyg från grundskolan. Avsikten
därmed är att förhindra konkurrenskomplettering, som ansetts drabba
eftersatta grupper. I propositionen redovisas att antalet dispensansökningar
till regeringen ökat. Betygsutredningen föreslog att man skulle
få rätt att komplettera och förbättra sitt grundskolebetyg, dock tidigast
efter tre år. Föredraganden föreslår utan närmare motivering en tidsgräns
på fem år. Därvid konstaterar hon: ”Den som i vuxen ålder är
beredd att satsa tid och kraft på förnyade studier på grundskolenivå i
kommunal eller statlig vuxenutbildning har som regel starka skäl för
detta. Det ligger i samhällets intresse att ta vara på detta studieintresse.”

En konstlad gräns för s. k. konkurrenskomplettering bör avvisas.
Även nyväckt studieintresse hos ungdom bör tillvaratas. Elever bör ha
möjlighet att repetera en kurs för att få högre betyg. Kompetensbestämmelserna
vid intagning till olika utbildningsvägar skall utgå från
de kunskaper eleven måste besitta för att klara utbildningen, inte vid
vilket tillfälle eller på vilket sätt dessa kunskaper inhämtats. Det nuvarande
systemet ger eleverna bristande respekt för kunskaper och uppmuntrar
missriktat taktiktänkande.

Betygen är det hittills bästa instrumentet för urval till vidare utbildning.
Riksdagen har 1964 och 1968 understrukit att elevernas önskemål
måste vägas mot samhällets och arbetsmarknadens behov samt tillgängliga
utbildningsresurser. Elevernas önskemål om gymnasieutbildning har
under de senaste åren undergått stora förändringar. Obalansen är därför
också kraftig på en stor del av linjerna. Lottning kan inte accepteras;
det är en nödlösning som inte korresponderar med livet efter skolan.
Att låta eleverna köa skulle på vissa studievägar inom kort medföra
att ingen direktsökande från grundskolan skulle kunna få sitt
förstahandsval tillgodosett då andra skulle vara före i kön.

Eleverna har rätt att få sitt arbete bedömt. Det är den enskilda elevens
faktiska prestationer som skall bedömas. Utvärderingen får inte
utmynna i ett omdöme, som ger uttryck för lärarnas subjektiva tro om

Mot. 1978/79: 2631

13

vad eleverna har möjlighet att klara i framtiden. Utvärderingen skall
först och främst gälla vad eleverna redan presterat, det som läraren vet
— inte tror — något om. Moderata samlingspartiet ser med stor tillfredsställelse
att propositionen avvisar det av BU 73 föreslagna omdömet
som grund för urval till gymnasieskolan. Däremot avvisar vi förslaget
att könstillhörighet skall utgöra urvalsgrund. Meriter skall vara
avgörande vid urval. Olika åtgärder bör självfallet vidtas för att få till
stånd en jämnare könsfördelning på olika utbildningsvägar, men det är
principiellt felaktigt att som merit anföra sin könstillhörighet.

*

Hemställan

Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställs

1. att riksdagen uttalar att med basfärdigheter skall avses förmåga
att tala, läsa, skriva och räkna,

2. att riksdagen uttalar att skolans system med tillval och alternativkurser
skall ge eleverna rätt att fördjupa och bredda sina
kunskaper,

3. att riksdagen beslutar att grundskolans undervisning i naturvetenskapliga
ämnen skall inriktas på att ge grundläggande insikter
i dessa ämnen,

4. att riksdagen beslutar avvisa regeringens förslag till ändrade
tillträdeskrav till de tre- och fyraåriga linjerna i gymnasieskolan,

5. att riksdagen med avslag på regeringens förslag beslutar bibehålla
alternativkurserna i B-språk,

6. att riksdagen uttalar att skolan skall spela en aktiv roll för att
ge eleverna råd och vägledning vid tillval och val av kurser,

7. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag till åtgärder
i syfte att skapa möjligheter att samordna sådana moment
i undervisningen som berör praktiska färdigheter nödvändiga
i vardagslivet, t. ex. kunskaper om barn-, familje- och
konsumentfrågor, i enlighet med vad som i motionen anförs,

8. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära att syftet med
SYO och PRYO klarare definieras i enlighet med vad som i
motionen anförs,

9. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till
känna att läroplanen bör utformas så att syftet med skolarbetet
i olika ämnen klargörs för eleverna och att studiegången
genom grundskolan bildar en rationell och konsekvent helhet,

10. att riksdagen beslutar att i timplanen för högstadiet samhällsorienterande
ämnen skall ges 17 veckotimmar och tillval 10
veckotimmar,

Mot. 1978/79: 2631

14

11. att riksdagen beslutar att läroplaner skall granskas av Svenska
språknämnden innan de fastställs,

12. att riksdagen beslutar att skolor successivt får börja arbeta efter
den nya läroplanen samt att denna skall vara genomförd
senast två år efter riksdagens beslut,

13. att riksdagen uttalar att betyg är nödvändiga som instrument
för information, motivation och urval samt att de bör ges på
alla stadier i skolan,

14. att riksdagen uttalar att den föreslagna förändringen av nuvarande
betygssystem skall ses som en övergång till ett system
med lcursrelaterade betyg,

15. att riksdagen hos regeringen begär att kvartssamtalens syfte
preciseras i enlighet med vad som i motionen anförs,

16. att riksdagen uttalar att elever skall ha rätt att genom kompletterande
studier förbättra sina betyg,

17. att riksdagen beslutar att avvisa förslaget om könstillhörighet
som merit vid urval.

Stockholm den 23 april 1979
GÖSTA BOHMAN (m)

STAFFAN BURENSTAM LINDER (m) ERIC KRONMARK (m)

H. BERTIL LIDGÅRD (m)

ALLAN HERNELIUS (m)

INGRID DIESEN (m)

ERIK HOVHAMMAR (m)

TAGE MAGNUSSON (m)

PER PETERSSON (m)

ALF WENNERFORS (m)

NILS CARLSHAMRE (m)

L. ARNE ANDERSSON (m)

INGRID SUNDBERG (m)

i Ljung

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1979