Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion

1978/79:2624

av Per Bergman och Oskar Lindkvist

med anledning av propositionen 1978/79:164 om ändring i lagen
(1975:1132) om förvärv av hyresfastighet m. m.

Lagen om förvärv av hyresfastighet m. m. (tillståndslagen) syftar till att
förebygga spekulation i hyresfastigheter och att hindra personer som är
olämpliga att förvalta sådana fastigheter från att förvärva dem. Syftet skall
uppnås genom en tillståndsprövning. Ett förvärv genom köp, byte eller gåva
m. m. blir ogiltigt om förvärvstillstånd inte söks eller om tillstånd vägras.
Motsvarande effekter kan under vissa förutsättningar uppnås genom
kommunalt förköp. Ingripanden i efterhand kan göras enligt bostadsförvaltningslagen
och bostadssaneringslagen.

Tillståndslagens avsedda effekt är i första hand beroende av dess tillämplighet
och det sakliga innehållet i tillståndsprövningen. Regeringsförslaget
tillgodoser det av riksdagen begärda önskemålet att tillämpningsområdet inte
skall vara geografiskt begränsat. Frågan huruvida ett visst förvärv skall
prövas skall nu enligt förslaget avgöras av kommunen. Avgörande för
kommunens ställningstagande blir i sak ytterst om den i sin bedömning kan
anta att hyresnämnden kan ha anledning att vägra tillstånd. Denna
kommunens bedömning blir därmed beroende av hur förutsättningarna för
tillstånd utformats.

I propositionen föreslås den förändringen i lagens 4 § första stycket att
tillstånd ”skall vägras” om förvärvaren inte gör sannolikt att förutsättningarna
för ett sådant tillstånd föreligger - en skärpning från det nuvarande
stadgandets ”får vägras”. Denna ändring förändrar emellertid inte förutsättningarna
som sådana för tillstånd. Bostadsministern anmäler endast sin
uppfattning att reglerna i denna del bör ses över när ytterligare erfarenheter
vunnits av lagens tillämpning. Enligt vår mening har den debatt som förts
klart visat på ett behov av att reglerna om förutsättningar för tillstånd snarast
möjligt blir allsidigt ytterligare belysta. Redan nu finns tillgång till ett avsevärt
material med bl. a. beklämmande erfarenheter av dessa reglers värde när de
skall omsättas i konkret handlande. Man kan i detta fall inte värja sig med att
hänvisa endast till brister i tillämpningen. Det är de grundläggande reglerna
för denna tillämpning som är bristfälliga.

Det skall inte förnekas att bedömningen av tillståndsreglernas lämpliga
utformning kan innebära svårigheter med hänsyn till att de gäller en
lämplighetsprövning i förhand. Tillståndsprövningen är självfallet inte en
sorts auktorisation av en viss förvärvare. Regler och ingripanden i efterhand
kan inte avstås. En grundläggande utgångspunkt måste emellertid vara att
kraven på förvärvarens bevisskyldighet bör skärpas och att den därmed

Mot. 1978/79:2624

visade sannolika framtida förvaltningen skall bedömas inte mot praxis i en
förvärvsverksamhet i vinstsyfte utan mot av samhället uppställda
bostadssociala mål. Det är närmast en självklarhet att en förvärvare som i
något fall lätt tillstånd på grund av en uppgift om sin avsikt att förvalta
bostäderna men som därefter överlåter dem efter kort tid eller överlåter dem i
klart spekulativt syfte för all framtid skall anses diskvalificerad som
förvärvare. Exempel på sådana förfaranden har på senare tid tilldragit sig stor
uppmärksamhet.

Som ovan angetts är lagens förutsättningar för tillstånd reellt avgörande
även för det första steget i handläggningen - kommunens beslut om att
påkalla prövning eller inte. Detta steg påverkas emellertid även av kommunens
möjligheteratt få ett tillfredsställande bedömningsunderlag. Enligt även
bostadsministerns uppfattning (s. 15-16) är det naturligt att kommunen
utnyttjar den sakkunskap som finns hos hyresgästerna och deras organisationer
och i erforderlig utsträckning samråder med berörd hyresgästorganisation.
Mot denna mening som sådan finns ingen erinran. Det får dock
noteras att lagen inte innehåller några särskilda regler om kommunens
handlande i denna del. Detta handlande förutsätts utgå från kommunernas
allmänna skyldighet att beakta bostadsförsörjningssynpunkter. Bostadsministern
åberopar här den intressegemenskap som finns mellan kommuner
och hyresgästorganisationerna vad gäller boendeförhållandena. Det kan dock
inte förbigås att de kommunala besluten i denna del, särskilt med oklara
regler om tillämpningsfÖrutsättningarna, kan ge en med hänsyn till det
fastlagda syftet med lagstiftningen alltför vid beslutsmarginal. Exempel har
getts på att kommunens bedömningar ansetts alltför passiva. Detta är ett
tungt vägande skäl för att frågan om rätt för hyresgästorganisation att direkt
eller via kommunen påkalla forvärvsprövning övervägs ytterligare. En sådan
ordning kräver också obligatorisk underrättelse till hyresgästorganisationen.

De här berörda frågorna har också samband med frågan om hur
hyresgästsynpunkterna skall beaktas vid förvärvsprövningen. Ytterligare
överväganden om förvärvarens bevisskyldighet enligt nya prövningsregler
bör förenas med överväganden om att ge hyresgästorganisationens yttrande
viss i lagen inskriven presumtionsverkan.

Med hänvisning till det anförda föreslår vi att ytterligare överväganden
görs om tillståndslagens utformning när det gäller förutsättningarna för
förvärv och boendeintressenas genomslag i denna prövning. Det är enligt vår
mening viktigt att utredningsarbetet i denna del ingår i samlade åtgärder för
att förebygga spekulation i boendet och motverka att hyreshus förvärvas av
dem som även på annat sätt inte uppfyller grundläggande bostadspolitiska
krav. Överväganden rörande tillståndslagen har sålunda ett direkt samband
med bl. a. kommunernas vilja och förutsättningar att utnyttja förköpslagstiftningen.
Detta knyter i sin tur an till möjligheter att på något sätt fa en
snabb prisprövning efter expropriationsregler när spekulativa moment e. d.

Mot. 1978/79:2624

oskäligt påverkat överlåtelsesumman. Det har också anknytning till kommunernas
möjligheter att fä krediter för dessa förvärv. Dessa sistnämnda frågor
torde få behandlas i anslutning till aviserad proposition om förköp och
expropriation.

Genom den nu framlagda propositionen inskränks ramen förde prövningsfria
släktförvärven. Enligt vår mening borde av principiella skäl undantagsregeln
endast gälla de rena arvfallen. Förvärv genom testamente borde i
samtliga fall vara tillståndspliktiga. Denna fråga bör utredas särskilt, möjligen
i anslutning till pågående utredning om tillstånd enligt jordförvärvslagen vid
testamentariska förvärv. Det bör redan i detta sammanhang betonas att
kraven på en ägare till en hyresfastighet måste ställas mycket högt med
hänsyn till att försummelser i förvaltningen direkt och snabbt drabbar de
boende.

Övervägandena om hävdandet av lagfartsplikten har inte lett till några
förslag i detta sammanhang - detta trots bostadsministerns konstaterande att
det är ett hyresgästintresse att det inte skall råda någon längre tids ovisshet
om aktuella ägarförhållanden. Det bör därtill läggas att lagfartsplikten och
inskrivningssystemet i övrigt grundar sig på intresset att göra dessa
förhållanden offentliga. Det måste dock anses vara en brist i regeringsbehandlingen
att inte frågan om de villkorade förvärven belysts särskilt mot
bakgrund av det i fråga om hyresfastigheterna mycket starka klarhets- och
offentlighetsintresset. Vi förutsätter att detta skall ske i lämpligt sammanhang.
Utgångspunkter har i propositionen tagits i en domstolsverkets
promemoria, där bland de allmänna påtryckningsmedlen endast tagits upp förutom
ogiltighet - förhöjd stämpelskatt vid för sen lagfartsansökan. Enligt
vår mening bör de allmänna sanktionerna mot försummelse att söka lagfart
snabbt belysas och förslag lämnas till riksdagen. En möjlig metod som inte
belysts är att införa ett påföljdssystem enligt den modell som gäller
byggnadslagstiftningen. Ett sådant system skulle kunna utformas så att det
ger starkare preventiva effekter och riktar sig även mot de stämpelskattefria
förvärven. Vi föreslår att riksdagen begär snara överväganden och förslag i
detta ärende.

Vi föreslår sålunda

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

1. att ytterligare överväganden bör göras om förutsättningarna för
tillstånd till förvärv av hyresfastighet m. m. och om prövningen
av sådana frågor samt att förslag i ämnet snarast bör föreläggas
riksdagen,

2. att frågan om tillståndsplikt för förvärv av hyresfastighet m. m.

Mot. 1978/79:2624

genom testamente bör utredas,

3. att frågan om påföljd vid försummad lagfartsplikt ytterligare bör
övervägas i enlighet med vad i motionen anförts.

Stockholm den 23 april 1979

PER BERGMAN (s)

OSKAR LINDKVIST (s)

GOTA B 62049 Stockholm 1979