Motion

Mot. 1978/79
2618-2624

1978/79:2618

av Blenda Littmarck

med anledning av propositionen 1978/79:141 om redovisning av
mervärdeskatt, m. m.

1 propositionen 1978/79:141 föreslås en övergång till dens. k. faktureringsmetoden
vid redovisning av mervärdeskatt. Enligt förslaget är den långsiktiga
målsättningen att samtliga skattskyldiga bör tillämpa faktureringsmetoden.
Emellertid öppnas en möjlighet att även fortsättningsvis tillämpa den
nuvarande kontantmetoden, nämligen om den s. k. ”nettokredittiden”
överstiger 15 dagar.

Trots denna möjlighet till undantag från tillämpning av faktureringsmetoden
kan åtskilliga företag beräknas komma att få avsevärda kostnader till
följd av förslagen i propositionen. Ett möbelfabriksföretag med en tillverkningsvolym
på 10 milj. kr. kommer att få ett ökat kontinuerligt kapitalbehov
av storleksordningen 170 000 kr. Dessutom kommer kostnaderna för redovisning
av skatt att öka. Inte minst med tanke på de ekonomiska svårigheter
som många företag fortfarande brottas med måste det bedömas som
olämpligt att på detta sätt belasta företagen med lagändringar som kan leda till
såväl ökade kostnader som ökat kapitalbehov.

Mot denna bakgrund finns det anledning att vara mer generös i fråga om
undantag från faktureringsmetoden. Den i propositionen föreslagna regeln
om undantag då ”nettokredittiden” överstiger 15 dagar kommer för många
företagare att framstå som krånglig och svårtillämpad. 1 stället bör företagen
efter ansökan hos länsstyrelsen ges rätt att även fortsättningsvis tillämpa
kontantmetoden, om de kan påvisa att en övergång till faktureringsmetoden
skulle medföra icke obetydliga kostnadsökningar.

Det bör ankomma på utskottet att göra erforderliga författningsändringar.

Med anledning av det ovan anförda hemställs

att riksdagen måtte besluta att företag ges rätt att även fortsättningsvis
tillämpa den s. k. kontantmetoden, om de kan påvisa
att en övergång till faktureringsmetoden skulle vara förenad
med icke obetydliga kostnader.

Stockholm i april 1979
BLENDA LITTMARCK (m)

1 Riksdagen 1978/79. 3 sami. Nr 2618-2624