15

Motion

1978/79:2617

av Hans Wachtmeister m. fl.

med anledning av propositionen 1978/79:125 med förslag om
tilläggsbudget lil till statsbudgeten för budgetåret 1978/79

Moderata samlingspartiet har vid ett flertal tillfällen redovisat sin syn på
frågan om statens ägoinnehav av mark. Senast i partimotionen 1978/79:1108
har krav rests om att statens markinnehav i nu rådande konjunkturläge inte
netto bör öka och att statens markinnehav på sikt skall bringas att minska
genom försäljning till främst fysiska personer.

1 propositionen 1978/79:125 tages rådande svaga skogsindustrikonjunkturer
som intäkt för att staten är den ende realistiske köparen av nu utbjudna
stora skogsarealer. Detta synsätt bygger på en socialistisk samhällssyn och på
en oförmåga att söka lösa nu uppkomna problem på andra sätt än dem som
blivit praxis under främst den tid socialdemokraterna innehade regeringsmakten.

Från vår sida har vi upprepade gånger erkänt domänverkets betydelse då
det gäller att medverka i meningsfull strukturomvandling, exempelvis vid
ägobyten etc., men poängterat vikten av att inte ytterligare skogsmark netto
överföres i samhällets ägo.

I propositionen anför föredraganden: "Den industriella lågkonjunkturen
har utsatt bl. a. skogsindustrin för svåra påfrestningar. Flera företag har
härigenom kommit i finansiella svårigheter. Statsmakterna har med anledning
härav beslutat medverka med särskilda lånegarantier och i något fall
med lån för att stärka de skogsindustriella företagens likviditet. Vissa av
företagen har för att förbättra sin lönsamhet och soliditet bjudit ut delar av sin
skogsmark till försäljning. Det rör sig då vanligtvis om så stora arealer att det i
rådande läge knappast är möjligt för någon annan än staten att uppträda som
köpare.”

Vidare anförs att den lämpligaste formen för kapitaltillskott till domänverket
är i form av ett förlagslån. Med hänsyn till rådande avkastningsförväntningar
anses 4 % vara en lämplig räntesats, och beloppet fastställes till
500 milj. kr. Enligt vår mening är det mera ändamålsenligt att de föreslagna
medlen ställs till jordfondens disposition eller på annat sätt ställs till
jordbrukets kapitalmarknads förfogande för att möjliggöra att mera mark
överförs i enskild ägo. Med de villkor som fogas till den i propositionen
föreslagna krediten torde ett mycket stort antal lantbrukare arealmässigt
kunna förstärka sina fastigheter. Oaktat detta är vi medvetna om att det med
hänsyn till de på kort tid utbjudna arealernas omfattning kan vara lämpligt att
vissa förvärv får ske av domänverket. 1 dessa fall bör dock ett oavvisligt krav
vara att domänverket utbjuder denna eller annan mark till försäljning inom

Mot. 1978/79:2617

16

viss bestämd tid. Likaså bör särskild kapitalvinst, som kan uppstå efter det att
kostnaderna för köp, förvaltning och försäljning avräknats, tillerkännas
domänverket. Således skall statens agerande i det nu uppkomna läget bidra
till att underlätta jord- och skogsbrukets rationalisering och skapa möjlighet
att förstärka enskilda personers ägoinnehav. Härvid tillgodoses också viktiga
regionalpolitiska behov.

Utifrån objektiva grunder kan med fog påstås att villkoren för det
föreslagna förlagslånet är utomordentligt goda och innebär att någon
konkurrens från lantbrukare eller andra köpare inte är möjlig. Enligt vår
mening bör tillgång till kapitalmarknaden erbjudas olika kredittagare på så
likartade villkor som möjligt. Ett sätt att åstadkomma detta är att tillföra
jordfonden en del av det kapital som i propositionen föreslås som
kapitaltillskott till domänverket samt att för ifrågavarande ändamål väsentligt
vidga kreditgarantiramarna för landshypoteken.

Med stöd av det anförda hemställs
att riksdagen

1. avslår förslaget att till förlagslån till domänverket på tilläggsbudget
lil för budgetåret 1978/79 anvisa ett investeringsanslag
på 500 milj. kr.,

2. hos regeringen anhåller om förslag om kapitaltillskott till
jordfonden, om ökade kreditgarantiramar för jordbrukets rationalisering
och om ökad emissionsrätt för landshypoteken
samt

3. uttalar att den mark domänverket kan komma att förvärva inte
får innebära att staten netto ökar sitt markinnehav.

Stockholm den 23 april 1979
HANS WACHTMEISTER (m)

TAGE ADOLFSSON (m) GUNNAR A. JOHANSSON (m)

L. ARNE ANDERSSON (m) SVEN ERIC LORENTZON (m)

i Ljung

GOTA B 62054 Slockholm 1979