Motion

1978/79:2613

av Lars Werner m. fl.

med anledning av propositionen 1978/79:117 om bemanning av
fartyg, m. m.

I propositionen 1978/79:117 föreslås vissa åtgärder som är ägnade att höja
säkerheten till sjöss, exempelvis att bristmönstringssystemet avskaffas och
att ansvarigheten för vissa lagöverträdelser utsträcks från att gälla befälhavaren
till att omfatta även redaren. Däremot finns andra förslag som vpk inte
kan godta. Det gäller uppluckringen av bestämmelserna för bemanning av
fartyg.

Enligt regeringens förslag skall de nuvarande bemanningslistorna avskaffas
och ersättas med ett system där sjöfartsverket får möjlighet att fastställa
bemanningen individuellt för varje fartyg. Det genomgående argumentet för
denna förändring är att personalkostnaderna utgör en stor andel av fartygets
driftkostnader och att denna andel är betydelsefull för den svenska handelsflottans
möjligheter att konkurrera med andra länders handelsflottor.

Underbetalning och underbemanning som de s. k. bekvämlighetsländernas
lagstiftning eller brist på lagstiftning öppnar möjligheter till, har utgjort
två skäl för den omfattande utflaggningen av svenska fartyg. Detta måste,
som vpk krävt vid ett otal tillfällen, stoppas genom lagstiftning om förbud
mot utflaggning, inte som regeringen nu föreslår, genom att den svenska
lagstiftningen mjukas upp så att det blir legalt att underbemanna fartyg under
svensk flagg. I likhet med bl. a. Svenska maskinbefälsförbundet anser vpk att
sjösäkerheten och de ombordanställdas säkerhet kräver ett bindande system
med fasta normer för bemanning. Det är inte rimligt att överlämna åt
sjöfartsverket att besluta ensamt i sådana frågor, lika litet som frågor rörande
bemanning och säkerhet bör överlämnas till förhandlingar mellan arbetsmarknadens
parter. Detta är frågor som kräver en lagstiftning och ett politiskt
ansvar för att undandra dem från inflytande av de föränderliga styrkeförhållandena
mellan parterna på arbetsmarknaden. F. n. finns exempelvis en
omfattande arbetslöshet bland sjöfolk, vilket självfallet försvagar deras
organisationers förhandlingspositioner och gör det möjligt för redarna att
tvinga fram eftergifter i säkerhets- och bemanningsfrågor, som under andra
förhållanden inte hade accepterats av de ombordanställdas organisationer.
Vpk anser att riksdagen bör avslå regeringens förslag till ändring av 6 kap.
lagen (1965:719) om säkerheten på fartyg.

Fartygsmiljöutredningen konstaterade att de ombordanställda har mycket
små möjligheter att påverka miljön ombord. Utredningen föreslog för den
skull att en fartygsmiljönämnd skulle inrättas och bestämmelser om detta
införas i sjösäkerhetslagen. Regeringen håller med om att en fartygsmiljö

Mot. 1978/79:2613

9

nämnd bör inrättas inom varje rederi men är inte beredd att fora in det i lagen.
Man anser att frågan bör överlämnas till parterna på arbetsmarknaden och
uttalar den fromma förhoppningen att ”det bör finnas goda förutsättningar
för att parterna skall kunna åstadkomma praktiska och enkla lösningar”.
Regeringen vill således låta allt vara vid det gamla, och man gör sig
förmodligen inte skyldig tillen alltför långsökt slutsats om man säger att ”de
praktiska och enkla lösningarna” mer kommer att tillgodose redarnas än de
ombordanställdas intressen.

Vpk anser det helt uppenbart att de ombordanställdas ställning måste
stärkas när det gäller såväl arbets- som boendemiljö ombord. I detta syfte bör
bestämmelser om en fartygsmiljönämnd införas i sjösäkerhetslagen. Dessa
bestämmelser bör också innefatta vetorätt för de anställdas representanter i
frågor som rör arbets- och boendemiljö ombord i fartyg.

Under hänvisning till det anförda och med godkännande av propositionen
1978/79:117 i övrigt föreslås

1. att riksdagen beslutar avslå propositionen 1978/79:117 i vad
gäller förslag till ändring av 6 kap. lagen (1965:719) om
säkerheten på fartyg,

2. att riksdagen uttalar att bestämmelser om fartygsmiljönämnder
bör införas i lagen (1965:719) om säkerheten på fartyg i enlighet
med fartygsmiljöutredningens (Ds K 1976:1) förslag och att
därvid de anställdas representanter ges vetorätt i frågor som rör
arbetsmiljö och boendemiljö ombord i fartyg samt hemställer
hos regeringen om förslag härom.

Stockholm den 23 april 1979
LARS WERNER (vpk)

EIVOR MARKLUND (vpk) C. -H. HERMANSSON (vpk)

NILS BERNDTSON (vpk) JÖRN SVENSSON (vpk)

KARL HALLGREN (vpk)

ö