5

Motion

1978/79:2609

av Joakim Ollén

med anledning av propositionen 1978/79:109 om ändring i datalagen
(1973:289)

Riksdagen har nyligen tagit ställning till regeringens förslag till budget för
datainspektionen under budgetåret 1979/80. Riksdagen beslöt därvid bifalla
regeringens förslag att fr. o. m. den 1 juli 1979 utöka antalet handläggare vid
inspektionen med en.

Det av riksmötet således antagna förslaget innebär en prutning av
datainspektionens anslagsäskanden med tre handläggare.

Datainspektionens anslagsäskanden har under hela den hittillsvarande
verksamheten varit förhållandevis måttfulla och försiktiga. Det finns flera
skäl till detta. Verksamheten har varit av helt ny karaktär och den har under
de två senaste åren varit föremål för översyn. Inspektionen har emellertid
under en lång tid arbetat med mycket knappa resurser. Periodvis har
inspektionen dock förstärkts. F. n. tjänstgör t. o. m. så många som fem
tillfälligt anställda. Tidigare har tillfälliga förstärkningar huvudsakligen
bestått av arbetslösa akademiker som på initiativ från inspektionen beretts
tillfälle till praktiktjänstgöring och sedan kunnat slussas vidare till annan
verksamhet. Den nuvarande förstärkningen utgörs också av arbetslösa. Ett
betydande ansvar för handledning och utbildning vilar därmed på inspektionen.
Den resursmässiga nettovinsten blir självfallet därför begränsad.

Datainspektionens nuvarande ordinarie resurser har, vad avser antalet
handläggare, inte förändrats sedan inspektionen inrättades. Beräkningarna
av behovet av personal grundades på teoretiska antaganden som gjordes år
1972 av offentlighets- och sekretesslagstiftningskommittén (OSK) i samråd
med statskontoret. Dessa beräkningar byggde på följande antaganden,
refererade i datainspektionens anslagsframställning för budgetåret 1979/
80.

OSK beräknade att det skulle finnas ca 4 000 datasystem som innehöll
personuppgifter. Av dessa beräknades 1 500 vara av sådant begränsat djup
och ha sådan användning att de bara skulle behöva anmälas, dvs. vad som
sedermera blev det s. k. förenklade ansöknings- och beslutsförfarandet.
Tillflödet av nya tillståndspliktiga system beräknades bli 500 per år.

OSK konstaterade vidare: ”Svårigheten att bedöma datainspektionens
personalbehov är betydande. OSK uppskattar dock att datainspektionen för
de löpande arbetsuppgifterna behöver 22 tjänstemän enligt följande fördelning”,
som bl. a. omfattade en chef, två enhetschefer och 14 handläggare.
Vidare bedömdes behov föreligga övergångsvis av konsulttjänster motsvarande
i vart fall 11 manår.

Mot. 1978/79:2609

6

Fullt utbyggd har organisationen omfattat 14 handläggare jämte viss extra
personal som normalt rymts inom beviljade medel. Datainspektionens
personal för administrativ verksamhet är redan i dagsläget underdimensionerad.
I 1979 års långtidsbudget har inspektionen också påpekat behovet av
ytterligare två assistenter - en för handläggning av det nya avgiftssystemet
samt en ny tjänsteman för utskrifter.

Beräkningarna i OSK:s betänkande Data och integritet (SOU 1972:47)
visade sig redan vid årsskiftet 1974-1975 helt felaktiga. Dagens verklighet
speglas i en av datainspektionen nyligen gjord redovisning till justitiekanslern.
Antalet datalagsärenden har varit mångdubbelt större än det ursprungligen
beräknades. Samtidigt har kreditupplysnings- och inkassolagarna lått
en långt ifrån förutsedd räckvidd med en mycket omfattande rådgivningsverksamhet.
Handläggningen av ärenden inom såväl tillstånds- som tillsynsverksamheten
kännetecknas av en hög komplexitet. Till detta kommer alla
de övriga arbetsuppgifter som ålagts datainspektionen.

Det bör påpekas att beräkningarna i OSK:s betänkande dessutom byggde
på att många personregister bara skulle behöva anmälas till datainspektionen.
I stället infördes allmänt tillståndstvång.

Datalagen och datainspektionens verksamhet tillhör några av de få svenska
juridiska exportartiklarna. Vid sidan av datalagens betydelse internationellt
som pilotlagstiftning har de förhållandevis ringa omkostnaderna för ett
effektivt integritetsskydd och den obyråkratiska handläggningen väckt stor
internationell uppmärksamhet. Hittills har under innevarande budgetår ett
25-tal besök hos inspektionen gjorts av delegationer från eller andra
företrädare för utländska ministerier, myndigheter och organisationer.

Trots att regeringens av riksdagen godtagna budgetförslag innebär att
beviljade anslag inte fullt täcker utgifterna för ordinarie organisation är det nu
inte fråga om att kritisera det beslutet. Även om behovet av datainspektionens
tjänster i någon mån borde sättas i relation till de investeringar som görs i
ADB-utrustning för huvudsakligen personregistrering på den statliga (se
propositionen 1978/79:121 s. 25 ff.), kommunala och privata sektorn, måste
inspektionen självfallet så långt acceptera nuvarande resursknappa
statsfinansiella situation.

Nu föreslagna ändringar i datalagen ställer emellertid krav på ökade
insatser från datainspektionen inom alla dess tre programområden, nämligen
prövningen av ansökningar (tillståndsfunktionen), kontrollen av efterlevnaden
av meddelade anvisningar eller beslut (tillsynsfunktionen) och information
om innebörden av nya anvisningar. De ökade resurser som krävs gäller i
första hand handläggande personal, men i proportion därtill även kontorspersonal.
Resurserna kan inte tillskapas genom omfördelningar eller omprioriteringar
av nuvarande arbetsuppgifter.

Det är av stor vikt att datainspektionen ges reella möjligheter att på ett
tillfredsställande sätt utföra de betydelsefulla arbetsuppgifter som åligger den.
Datainspektionen bör därför ges en personell resursförstärkning som svarar

Mot. 1978/79:2609

7

mot den ökning av arbetsuppgifterna som ett bifall till förevarande proposition
innebär. Att ålägga inspektionen att utföra ytterligare uppgifter inom en
redan underdimensionerad ram kan medföra risker för en försämrad kvalitet i
verksamheten och därigenom att skyddet för den personliga integriteten

försvagas.

Enligt budgetpropositionen skall ett avgiftssystem framarbetas som skall
täcka hela kostnaden för datainspektionens verksamhet. Kostnaden för den
marginella förstärkning av datainspektionens personella resurser som här
förordats bör därför på sikt inte komma att belasta statskassan.

Med stöd av vad som anförts hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om en förstärkning av datainspektionens
resurser och om den framtida finansieringen av denna resursförstärkning.

Stockholm den 23 april 1979

JOAKIM OLLÉN (m)