3

Motion

1978/79:2601

av Hans Nyhage m. fl.

med anledning av propositionen 1978/79:180 om läroplan för
grundskolan m. m.

Eleverna i dagens skola har mycket ringa bibelkunskap. Enligt 1969 års
läroplan för grundskolan skall kristendomsämnet uppta främsta platsen och
största delen av ämnet religionskunskap. Bibeln skall stå i centrum vid denna
undervisning. Trots detta vet de unga i dag mycket litet om Bibelns innehåll
och budskap. Konfirmandlärarna omvittnar ofta hur svårt det är att i
undervisningen anknyta till Bibelns innehåll och berättelser.

I SÖ:s förslag till förändring av grundskolans läroplan nämns inte Bibeln
som läromedel. Enligt detta förslag skulle ämnet religionskunskap få en ännu
mer undanskymd plats i skolan än nu. Kristendomsdelen skulle bli avsevärt
försvagad. Detta har mötts med oro bland många föräldrar och lärare för vad
det skulle komma att betyda förderas barn och elever. Bibeln har haft och har
alltjämt en avgörande betydelse för vårt folk i såväl andligt som kulturellt och
socialt avseende. Det skulle vara ödesdigert för den kommande generationen
om Bibeln skulle bli en okänd bok. Samkristna skolnämnden har i sitt
remissyttrande över förslaget påtalat detta och framhållit bristerna i religionskunskapsämnet
samt krävt förbättringar.

1 den nu föreliggande propositionen om grundskolans läroplan uttalar
föredragande statsråd dess bättre, att särskild tid bör anges för den
samhällsorienterande sektorn och att religionskunskap bör ingå i denna.
Vidare framhålls att studium såväl av den svenska kristna traditionen med
Bibeln i centrum som av andra religiösa traditioner i framtiden måste ges
motsvarande utrymme i läroplanen som nu. Statsrådet markerar alltså dels
att tiden för undervisningen i religionskunskap inte får minska, dels att
Bibeln skall stå i centrum vid undervisningen i kristendom. Det finns
anledning att kraftigt understryka detta. Det måste rimligen också innebära
att ämnet religionskunskap, liksom övriga orienteringsämnen, erhåller
särskilda mål och huvudmoment utöver övergripande mål och huvudmoment
för hela ämnesblocket.

Även om denna bestämda markering görs från statsrådets sida, vilket är
värdefullt och glädjande, och även om kyrkan och andra organisationer ges
möjlighet att medverka vid fria aktiviteter, anser vi likväl att förutsättningarna
för att elverna skall kunna få en fortlöpande bibelundervisning i skolan
är ringa. Enligt vår mening bör skolan därför erbjuda en frivillig undervisning
i bibelkunskap inom ramen för den timplanebundna undervisningen. På lågoch
mellanstadiet bör detta kunna ske genom ett system med s. k. rullande
schema, varigenom erforderlig tid i princip erhålls från samtliga övriga

Mot. 1978/79:2601

4

ämnen. Undervisningstiden på dessa stadier maximeras till en veckotimme
per årskurs. På högstadiet bör undervisningen i bibelkunskap kunna inordnas
i tillvalssystemet.

Med anledning av vad ovan anförts hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

1. att för ämnet religionskunskap, liksom för övriga orienteringsämnen,
fastställs särskilda mål och huvudmoment utöver
övergripande mål och huvudmoment för hela ämnesblocket,

2. att frivillig undervisning i bibelkunskap bör erbjudas eleverna
på samtliga stadier inom ramen för den timplanebundna
undervisningstiden i enlighet med vad som anförts i motionen.

Stockholm den 20 april 1979
HANS NYHAGE (m)

GUNNAR OSKARSON (m) TAGE MAGNUSSON (m)

SVEN ERIC LORENTZON (m)