Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion

1978/79:2599

av Tore Nilsson m. fl.

med anledning av propositionen 1978/79:180 om läroplan för
grundskolan m. m.

Skolan skall fostra

Arbetsgruppen kring normbildning och normöverföring i skolan stannar i
debattskriften Skolan skall fostra vid slutsatsen att vi i vårt land har
grundläggande värderingar som är gemensamma för de flesta. Inför de
grundläggande demokratiska värderingarna får skolan inte ställa sig neutral,
och de etiska frågorna behöver ha stort utrymme i skolans samtliga ämnen
och aktiviteter, hävdas det.

Skolan skall fostra. Det har tidigare varit självklart, men under den
läroplansutveckling som pågått sedan några decennier har detta tappats
bort.

Etiken och de grundläggande värderingarna

Fostran är otänkbar utan normer och läromedel som bygger på vårt
samhälles grundläggande värderingar. Eftersom Sverige byggts på Bibelns
grund måste kunskap om den kristna tron och om kyrkans lära och liv
meddelas eleverna. En läroplan innehåller mål och riktlinjer och i den måste i
ett sådant ämne som religionskunskap preciseras vad undervisningen skall
omfatta och huvudmoment anges. I proposition 180sägs att "det är viktigt att
elevernas frågor om liv och död, mening och meningslöshet verkligen tas upp
av skolan och inte skjuts undan till det man inte hinner med”. Det anges
också att "studium av såväl den svenska kristna traditionen med Bibeln i
centrum som andra religiösa traditioner måste i framtiden ges motsvarande
utrymme i läroplanen som nu”.

Detta är värdefullt, men i propositionen finns sedan intet om religionskunskap
eller kristendomsämne som något viktigt eller självständigt. Detta
synes ha sin grund i vad SÖ stannat för i läroplansarbetet.

Religionskunskapen enligt SO

SÖ hade i sitt förslag till förändring av grundskolans läroplan den 5 april
1978 (Dnr S 78:752) föreslagit att religionskunskapen skulle bakas ihop med
sju andra orienteringsämnen i ett block med bara ett för hela blocket
gemensamt huvudmoment för alla tre stadierna tillsammans och en för hela
blocket gemensam ramtid per stadium. Varken religionskunskapen eller

Mot. 1978/79:2599

övriga orienteringsämnen skulle alltså, såsom i nu gällande läroplan,
beskrivas i något huvudmoment eller tilldelas särskild undervisningstid.

Det för hela blocket orienteringsämnen gemensamma huvudmomentet
innehöll bara fyra rader text om religioner och livsåskådningar utan ett ord
om Jesus eller Bibeln. I målen för orienteringsämnena stod det inte ens något
om kristendomen. 1 riktlinjerna för orienteringsämnena stod det några till
intet förpliktande rader om att man ”med hjälp av bibeln, övriga urkunder
och inspirationskällor kan nå en djupare förståelse” och att ”Jesu betydelse
för många människor i dag och i gången tid bör uppmärksammas”.

Samtidigt angavs i riktlinjerna att ”de områden och problem som skall
studeras närmare väljer lärare och elever tillsammans”.

Detta visaratt religionsämnet egentligen utplånas totalt, om SÖ:s förslag
genomförs. Skolministerns tankar om vikten av att ämnet får samma
utrymme i läroplanen är riktiga men följs inte av konkreta förslag såsom man
haft anledning vänta.

Den inre förändringen

Statsrådet talar i propositionen om att tyngdpunkten i en läroplansreform
inte får gälla det yttre utan ”ligga på att aktivt söka förändra det inre arbetet
för att nå en bättre måluppfyllelse”. Fullt riktigt sägs det vidare att om detta
uteblir kan man senare finna att ingenting ändrats utan att samma problem
och brister kvarstår. Därför krävs åtgärder som direkt påverkar det inre
arbetet, anser skolministern, liksom att erfarenheterna från Lgr 69 visar att
det inte räcker med att ändra regelsystemet om man vill ha en utveckling av
skolan. Det är den inre förändringen som är väsentlig.

Skolan skall vara en skola för livet. 1 dag talar många lärare om skolans kris.
En av de lärare som lämnat sin tjänst för att ta annat arbete påstår att skolan
fungerar som en "förvaringsplats”. En annan lärare säger att högstadieelever
utan studiemotivation lika gärna kunde vara på annan plats än i klassrum.
Trots god organisation och goda yttre anordningar fungerar inte vår skola i
dag, och risken för en ytterligare försämring är stor. Den inre förändringen är
nödvändig.

Vägen lill inre förändring

Vår ungdom har berövats en stor del av vårt kulturarv. Genom en olycklig
utveckling har stora livsvärden förmenats den. Allt fler upplever livet som
meningslöst och saknar kontakt med livskällorna, de bärande principerna.
Hemmet var en gång trygghet för de flesta barn. Normer och ledning fanns.
Skolan gav trots sina brister och sin begränsning vissa baskunskaper och
därtill fostran. Ingen tid har varit så hård mot barnet, så ogynnsam för den
unga människan som vår. Barndaghem, förskolor, lekskolor är inte till för
barnens bästa utan för de vuxnas frihet eller privilegier.

Mot. 1978/79:2599

Det är dags för oss att fråga vart det bär hän. Det är dags att bestämma
färdriktning och mål på allvar. Vilken etik skall vårt samhälle omfatta, vilka
fundament skall vi bygga på i fortsättningen?

En majoritet av vårt folk svarar att Sverige alltfort skall vara kristet och
demokratiskt. Om detta skall förverkligas, måste skolan förändras. Den inre
förändringen beror av de grundläggande värderingarna och hur barnen får del
av dem.

I det läget måste Bibeln bli läromedel. Kristendomskunskapen kräver
böcker och undervisning som verkligen ger sanningen. Religionskunskapen
för inte försvinna i orienteringsämnena utan bli ett självständigt ämne. Mål
och huvudmoment måste anges för skolans olika stadier. Det för inte
överlämnas till lärare eller skolor att avgöra, om bibelkunskap och undervisning
om ”svenska kristna traditioner” och om kyrkan skall vara med alls eller
i vilken utsträckning de skall fö rum.

Skolans inre förändring börjar i en gedigen undervisning här. Skall skolan
fostra, för inte religionskunskapen fuskas bort. Skall religionskunskapen bli
meningsfull, måste Bibeln in som läromedel. Hänsyn härtill måste också tas
vid lärarutbildningen.

Hemställan

Med stöd av det anförda hemställs

att riksdagen vid behandling av propositionen 1978/79:180 som sin
mening ger regeringen till känna

1. att i skolans läroplan religionskunskap skall vara självständigt
ämne, samt

2. att ramtid, mål och huvudmoment för ämnet för skolans stadier
skall preciseras generellt.

Stockholm den 20 april 1979

TORE NILSSON (m)

FILIP W. FRIDOLFSSON (m) GUNNAR OSKARSON (m)

GOTAB 61876 Slockholm 1979