6

Motion

1978/79:2597

av Åke Gillström

med anledning av propositionen 1978/79:180 om läroplan för
grundskolan m. m.

Propositionen 1978/79:180 om läroplan för grundskolan m. m. utgör en
fortsättning av reformeringen av grundskolan. Alltifrån utrednngen om
skolans inre arbete har förändringarna inriktats på att anpassa skolan till de
elever, som har svårigheter av ett eller annat slag. Hela SI A-beslutet vittnar
om denna inriktning. Den nu framlagda propositionen om ny läroplan
avviker tyvärr i flera avseenden från målsättningen att underlätta skolarbetet
för denna elevkategori. Även om många punkter utgör inslag för att
tillmötesgå dessa elever, så är det förvånande hur lätt föredraganden tar på
denna viktiga del av utbildningen. Under rubriken Hjälp till elever med
svårigheter har det givits utrymme för endast en (1) sida av propositionens
124! Det är helt nödvändigt att i en kommande läroplan utförligare gå in på
alla de typer av svårigheter som finns i skolan, frågan om integrering i vanliga
klasser av handikappade, olika möjligheter till läromedel och speciell
apparatur, behov av personell assistans, specialkonstruerade lokaler etc. Inte
minst måste man gå in på hur det specialpedagogiska arbetssättet kan
utvecklas bland dessa elever. Det är så mycket märkligare att detta avsnitt
blivit så kort som det på detta område just nu pågår av regeringen tillsatta
utredningar som kan förväntas lämna betänkanden ganska snart.

På ytterligare två punkter finns anledning att vara kritisk mot förslaget:

1. Fördelningen av förstärkningsresursen

2. Huvudmomentens fördelning på stadier.

Fördelningen av förstärkningsresursen

Föredraganden framhåller på ett par ställen i propositionen att riksdagens
beslut om skolans inre arbete innebar att förstärkningsresursen i det nya
statsbidragssystemet huvudsakligen skulle användas för elever med skolsvårigheter.
Det finns anledning att mycket starkt understryka detta,
eftersom rapporter från olika delar av landet talar ett annat språk. Föredraganden
förbigår helt det faktum att riksrevisionsverket sedan hösten 1978
genomför en undersökning i några län för att fastställa i vad mån riksdagens
beslut i denna del fått genomslag i landets kommuner (Revisionsrapport
1978:228). Även om hänsyn tas till att många kommuner redan kommit
ganska långt i sin resursfördelning, när riksdagsbeslutet togs våren 1978, så
visar undersökningen att beslutsfattarna i stor utsträckning haft liten känsla
för avsikten med ett mer decentraliserat statsbidragssystem. På annat sätt kan

Mot. 1978/79:2597

7

följande resultat av undersökningen inte tolkas:

O Varken den del av förstärkningsresursen som utgår direkt till kommunerna
eller den del som fördelas av länsskolnämnderna (länsskolnämndsresursen)
har i nämnvärd utsträckning fördelats på ett behovsorienterat
sätt - resursen har (mätt i Ivtr per elev) fördelats påfallande jämnt mellan
kommunerna inom länen och mellan rektorsområdena inom kommunerna.
Det primära syftet med fördelningen - att elever med skolsvårigheter
i högre grad än tidigare skulle kompenseras resursmässigt förefaller
således inte ha tillgodosetts.

O Få kommuner och ingen av de tre länsskolnämnderna har i samband med
resursfördelningen i nämnvärd grad beaktat socioekonomiska, demografiska
och andra i sammanhanget relevanta yttre förutsättningar för
skolverksamheten. Inte heller förefaller man ha fäst något större avseende
vid skolförhållanden som personalfrågor (omsättning, andel behöriga etc.)
och lokalfrågor. Förutom elevantal och tidigare resursfördelning tycks
önskemål om resurstilldelning från mottagande nivåer ha haft en avgörande
betydelse. Fördelningen av förstärkningsresursen har dessutom i
många kommuner i realiteten bestämts i rektorskonferenser eller m. a. o.
på en nivå där varken betryggande överblick eller opartiskhet kan
förväntas.

O Såväl vid länsskolnämnderna som i kommunerna finns påtagliga problem
med att utvärdera resursanvändningen. I avsaknad av en ändamålsenlig
utvärdering är det svårt att vid resursfördelningen inför nästa läsår
motivera förändringar av betydelse. Utrymmet för en flexibel användning
av förstärkningsresursen bedöms som över huvud taget mycket begränsat.

o SÖ har intagit en påfallande passiv roll i samband med resursfördelningen i
kommunerna och i viss mån även vad beträffar länsskolnämndsresursens
fördelning. Trots de många och svåra problem som framkommit i
granskningen efterlyser varken kommuner eller länsskolnämnder några
ytterligare åtgärder från SÖ:s sida.

RRV konstaterar också:

Förutsättningarna att till nästa läsår åstadkomma en mer behovsorienterad
fördelning av förstärkningsresursen bedöms som mycket begränsade - årets
fördelning torde i hög grad bli normgivande för kommande års fördelning.
Dessutom betecknas beredskapen att genomföra funktionella utvärderingar
av förstärkningsresursens användning som i väsentliga avseenden bristfällig

Det är följaktligen angeläget att myndigheterna snarast vidtar åtgärder för
att rätta till rådande förhållanden. Även med risk för viss centralstyrning är
det viktigt att riksdagen hos regeringen begär sådana åtgärder att kommunerna
stimuleras satsa en betydligt större andel av förstärkningsresursen för
insatser till förmån för elever med skolsvårigheter.

Mot. 1978/79:2597

8

Huvudmomentens fördelning på stadier

Enligt regeringens uppdrag skall SÖ lämna förslag om att de huvudmoment
som är bundna till stadier ersätts med förde tre stadierna gemensamma
huvudmoment. Detta är en naturlig utveckling från 1962 års läroplan, som
innehöll årskursindelade studieplansförslag. I Lgr 69 slopades dessa men
uppdelningen i stadier behölls. Regeringens uppdrag till SÖ geren ytterligare
decentralisering i planeringen av arbetet i grundskolan.

I SÖ:s förslag till ny läroplan har givits utförliga motiveringar.

Denna utveckling har gått hand i hand med en fortlöpande förändring i
synen på hur barn utvecklas och skaffar sig kunskaper. Under de senaste åren
har vi lärt oss mer och mer om hur nödvändigt det är att skolans arbete
förankras i elevernas personliga erfarenheter och praktiska kunskaper om
samhället. De som planerar undervisningen behöver kunskaper om enskilda
elevers utveckling och om olika elevgruppers sociala förhållanden. De
kunskaperna kan endast finnas lokalt och syftet med att slopa stadiefördelningen
är att ge bättre förutsättningar för en lokal stadieövergripande
planering av undervisningen efter elevers skiftande intressen och behov.

En för hård låsning till stadievisa huvudmoment medför svårigheter vid
stadieövergångarna. Genom att huvudmomenten blir gemensamma för de
tre stadierna blir de också mindre detaljerade än tidigare. Därigenom för
elever med speciella behov och intressen bättre arbetsmöjligheter. De kan
t. ex. arbeta med moment som passar deras utveckling utan att hindras av att
dessa av tradition behandlats på ett annat stadium. Dessutom stimuleras
samverkan mellan olika ämnen och stadier.

Mot denna bakgrund har SÖ föreslagit att huvudmomentens fördelning på
stadier slopas. Vid remissbehandlingen haren stor majoritet ställt upp på SÖ:s
förslag. Endast fyra av länsskolnämnderna går emot förslaget från SÖ.

Eftersom slopandet av huvudmomentens fördelning på stadier i första
hand tillgodoser elever med svårigheter i skolan är det förvånande att
föredraganden inte följt SÖ:s förslag. Dessutom vidrör hon inte de ofta
påtalade svårigheterna vid stadieövergångar, vilka en ny läroplan bör beakta
på särskilt sätt.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär att läroplanens avsnitt om
Hjälp till elever med svårigheter utvecklas i enlighet med vad i
motionen framhållits,

2. att riksdagen hos regeringen begär sådana åtgärder att kommunerna
stimuleras använda en större del av förstärkningsre

Mot. 1978/79:2597

sursen till förmån för elever med svårigheter och

3. att huvudmomentens fördelning på stadier slopas.

Stockholm den 20 april 1979
ÅKE GILLSTRÖM (s)