2

Motion

1978/79: 2586

av Axel Kristiansson och Rolf Rämgård

med anledning av propositionen 1978/79:141 om redovisning av
mervärdeskatt, m. m.

Den kommunala renhållningsverksamheten är i mervärdeskattehänseende
gynnad på så sätt att den är förenad med s. k. teknisk skattskyldighet,
innebärande att skattskyldighet föreligger trots att de varor eller
tjänster som omsätts inte omfattas av skatteplikt. Praktiskt betyder
detta att avdragsrätt föreligger för ingående mervärdeskatt på förvärv
för verksamheten trots att utgående skatt ej finns att redovisa. Lagstiftningstekniskt
är avdragsrätten resp. skattefriheten i denna del uppbyggd
enligt följande.

I 11 § 3) mervärdeskattelagen (ML) undantas från skatteplikt dels
transport i samband med renhållning, dels omhändertagande och förstöring
av vara.

I 2 § 2) ML stadgas att skattskyldighet föreligger för tjänst som anges
i 11 § 3).

Av anvisningarna till 10 § ML sjunde stycket framgår att med omhändertagande
och förstöring avses även omhändertagande av sopor och
avfall.

Bestämmelserna har i den praktiska tillämpningen ansetts ha generell
räckvidd. Särskilt stor betydelse för kommunerna har avdragsrätten
givetvis haft vid uppförande av kostnadskrävande reningsanläggningar.

Enligt vad vi har oss bekant har hittillsvarande vida tolkning av 11 §
3) ML i dagarna underkänts av regeringsrätten i ett förhandsbeskedsärende.
Regeringsrätten har i sin dom gått emot riksskatteverkets nämnd
för rättsärenden och förklarat att rening av avloppsvatten ej omfattas
av skattskyldighet enligt lagen om mervärdeskatt. Konsekvensen blir att
kommunen i fråga ej har rätt att göra avdrag för den ingående mervärdeskatt
som belastar kommunens nyuppförda avloppsreningsverk.
Domen kommer att få prejudicerande verkan.

Det bör framhållas att rättsnämnden tidigare gett annan kommun
motsatt besked, vilket dock ej underställts regeringsrättens prövning.
Denna kommun kan under inga förhållanden fråntas sin avdragsrätt.

Man vågar påstå att flertalet av de kommuner som redan uppfört
sina avloppsreningsverk och varit förståndiga nog att inte begära förhandsbesked
har erhållit avdrag för påförd mervärdeskatt.

Anledningen till regeringsrättens ställningstagande kan möjligen vara
följande uttalande av föredragande departementschefen i propositionen
1973: 163 s. 151:

Mot. 1978/79: 2586

3

Vid remissbehandlingen har från kommunhåll föreslagits att rening
av avloppsvatten jämställs med behandling av avfall, varigenom rätt till
avdrag för ingående skatt skulle föreligga även för reningsverken. Vidare
anses att det kvalificerade undantaget för transporter även bör
omfatta transporter av rötslam från reningsverk till sopstation eller förbränningsanläggning
och att omhändertagande av övergivna bilvrak bör
få räknas som transport i samband med renhållning.

Utredningens förslag tar sikte på att få till stånd enhetliga regler i
fråga om transporter och andra tjänster som har samband med omhändertagande
av sopor och annat avfall. Jag anser förslagen väl grundade
och förordar därav betingade ändringar i 11 § och anvisningar till 2 §
MF. Det från kommunhåll framförda önskemålet om undantag även
för rening av avloppsvatten är jag inte nu beredd att ta ställning till.
Praktiska och andra konsekvenser med ett sådant undantag bör granskas
närmare och utredningen bör ta upp frågan i sitt fortsatta arbete
liksom frågan om transporter av rötslam från reningsverk.

Enligt detta uttalande finns det således en klart markerad avsikt att
undanta rening av avloppsvatten från den tekniska skattskyldigheten.
Denna avsikt har dock enligt vår uppfattning inte kommit till uttryck i
lagtexten; rent språkligt måste avloppsreningsproceduren kunna hänföras
till omhändertagande av vara. Med vara avses i mervärdeskattesammanhang
materiellt ting, som inte är fastighet, samt gas, värme och
elektrisk kraft (8 § ML).

I vad gäller den av departementschefen berörda frågan om transporter
av rötslam från reningsanläggning till soptipp har rättsnämnden i
förhandsbeskedet Im 1975: 26 förklarat att sådan transport omfattas av
kommunens (tekniska) skattskyldighet. Regeringsrätten har intagit samma
ståndpunkt i fråga om transport av slagg från sopförbränningsanläggning
till tipp. Konklusionen skulle bli att hela renhållningsverksamheten
med undantag av den ytterst kostnadskrävande avloppsreningsdelen
skulle vara förenad med teknisk skattskyldighet.

Enligt vår uppfattning är de praktiska konsekvenserna av nuvarande
ordning mer än tillräckligt klarlagda. Vi menar därför att även kommunernas
verksamhet med rening av avloppsvatten bör tas in under den
tekniska skattskyldigheten, vilket enklast torde kunna åstadkommas genom
en ändring i sjunde stycket av anvisningarna till 10 § ML.

Med hänsyn till likformighetskravet synes det oss vidare lämpligt att
ändringen ges retroaktiv verkan fr. o. m. 1974 och att kommun, som
förut vägrats avdrag för ingående mervärdeskatt som belöpt på avloppsreningsverk,
ges möjlighet att i extraordinär ordning anföra besvär i
frågan.

Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen beslutar

1. att sjunde stycket av anvisningarna till 10 § mervärdeskattelagen
skall ha följande lydelse:

Mot. 1978/79: 2586

4

Med omhändertagande och förstöring avses även omhändertagande av
sopor och avfall samt rening av avloppsvatten.

2. att den ändrade lydelsen skall gälla fr. o. m. den 1 april 1974,

3. att skattskyldig i förekommande fall skall i extraordinär ordning
äga anföra besvär över slutligt beslut som innebär att
rening av avloppsvatten icke ansetts utgöra skattepliktig verksamhet.

Stockholm den 18 april 1979

AXEL KRISTIANSSON (c) ROLF RÄMGARD (c)