12

Motion

1978/79:2534

av Gunilla André m. fl.

med anledning av propositionen 1978/79:179 om ändring i tryckfrihetsförordningen
m. m.

Under 1960-talet förekom en debatt och opinionsbildning som kallades
sexliberalismen. Den förespråkade en långtgående tolerans av företeelser
som prostitution och pornografi. Det ledde fram till en lagändring, och 1971
släpptes pornografm fri i vårt land. Utvecklingen har visat att vi därefter fått
en alltmer omfattande pornografibransch. Sexuallivet utnyttjas i rent
kommersiellt syfte på ett mycket grymt sätt. Det pornografiska utbudet
förmedlar en förråande och djupt förnedrande sexualsyn. Detta förhållande
kan inte accepteras.

De förslag som framförs i propositionen 1978/79:179 om barnpornografi får
ses som ett första steg att genom lagstiftning kriminalisera pornografin. I
propositionen föreslås en lagtext med lydelsen ”barnpomografibrott, varigenom
någon skildrar barn i pornografisk bild med uppsåt att bilden sprides,
om inte gärningen med hänsyn till omständigheterna är försvarlig”. Här
föreslås således ett undantag från huvudregeln. Motivet är att undanta
gärningar som är försvarliga, t. ex. av konstnärliga eller vetenskapliga hänsyn
eller som led i en allvarligt syftande nyhetsförmedling.

Enligt vår mening innebär denna undantagsregel att lagtexten fåren alltför
vag utformning. De fall som kan förekomma i denna del måste vara mycket
sällsynta och bör om det över huvud taget blir aktuellt inte vålla några
svårigheter i rättstillämpningen. Om undantagsregeln finns kvar, föreligger
uppenbar risk att den kommer att användas som täckmantel för icke
försvarlig barnpornografi. Det föreligger således inga skäl för att ha denna
undantagsregel.

Vad beträffar strafflatituden har föreslagits böter eller fängelse i högst sex
månader. Om normalstraffet i praxis blir böter, kan kriminaliseringens
förebyggande effekt starkt ifrågasättas. Man kan då räkna med att de som
ägnar sig åt denna verksamhet kommer att kalkylera in böterna på
omkostnadssidan. Vi anser att straffmaximum bör vara fängelse i ett år. Från
utredningssynpunkt och för att förhindra fortsatt brottslig verksamhet skulle
därav följa fördelen av att kunna tillgripa personella tvångsmedel.

Med de här föreslagna ändringarna kan propositionens förslag godtas. Som
tidigare framhållits får kriminaliseringen av barnpornografi ses som ett led att
ändra på rådande missförhållanden. Arbetet på lagstiftningsområdet måste
nu fortsätta för att komma till rätta med all slags pornografi.

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen antar följande

Mot. 1978/79:2534

13

Förslag till

Lag om ändring i tryckfrihetsförordningen

Härigenom föreskrivs att 7 kap. 4 § tryckfrihetsförordningen skall ha nedan
angivna lydelse.

12. barnpornografibrott, varige

nom någon skildrar barn i pornografisk
bild med uppsåt att bilden sprides.

2. att riksdagen antar följande
Förslag till

Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom föreskrivs att i brottsbalken skall införas en ny paragraf, 16 kap.
10 a §, av nedan angivna lydelse.

16 kap.

10 a §

Den som skildrar barn i pornogra

fisk bild med uppsåt att bilden sprides
eller som sprider sådan bild av
barn dömes för barnpornografibrott
till böter eller fängelse i högst 1 år.

Stockholm den 18 april 1979
GUNILLA ANDRÉ (c)

MARTIN OLSSON (c) ANNE-MAR1E GUSTAFSSON (c)

BERTIL JOHANSSON (c)

Stockholm 1979