5

Motion

1978/79:2529

av Ivan Svanström m. fl.

med anledning av propositionen 1978/79:170 med förslag till lag om
finansbolag, m. m.

I propositionen 1978/79:170 föreslås att finansbolagen skall stå under
tillsyn av bankinspektionen. Reglerna om tillsynen har utformats efter
förebild i bl. a. lagen om kreditaktiebolag. 1 tillsynsuppgiften ligger bl. a. att
godkänna finansbolags bolagsordning. Inspektionen får vidare vid behov utse
en revisor i bolaget. Bankinspektionens beslut kan överklagas till regeringen.

Av intresse i detta sammanhang är förhållandet till viss annan lagstiftning
som kan beröra finansbolagens verksamhet. Detta gäller bl. a. avtalsvillkorslagen.
Enligt 2 § är lagen inte tillämplig i fråga om verksamhet som står under
tillsyn av bankinspektionen. Anledningen till att bankerna har undantagits
från avtalsvillkorslagens tillämpning är att bankinspektionen enligt banklagstiftningen
har möjlighet att kontrollera de villkor som används gentemot
bankkunderna. I propositionen 1971:15 framhölls att det är naturligt att
bankinspektionen svarar för övervakningen av de avtalsvillkor som används
av bankerna i förhållande till allmänheten. Bankinspektionen kommer inom
ramen för den nu föreslagna tillsynslagen att få likartade kontrollmöjligheter
såvitt gäller finansbolagens verksamhet i förhållande till allmänheten. Trots
detta föreslås i propositionen att finansbolagen skall omfattas av avtalsvillkorslagen.
Lagtekniskt har detta utformats så att ett undantag görs för
finansbolagen från undantaget i 2 §.

Propositionens förslag innebär att bankinspektionen med regeringen som
besvärsinstans och KO med marknadsdomstolen som sista instans får
konkurrerande kompetens rörande tillsynen i fråga om vissa avtalsvillkor
inom finansbolagens verksamhetsområde. Enligt vår mening måste det anses
i hög grad olämpligt att finansbolagens verksamhet kan granskas i samma
avseende av olika myndigheter. Vi vill också tillägga att förslaget synes strida
mot den ståndpunkt som lagutskottet och riksdagen intog i samband med
antagandet av den nya konsumentkreditlag som träder i kraft den 1 juli
1979.

Enligt 25 § konsumentkreditlagen utövar konsumentverket tillsyn över
efterlevnaden av lagen. Verkets tillsyn omfattar dock ej verksamhet som står
under tillsyn av bl. a. bankinspektionen. Tillsynen av att bankerna iakttar
konsumentkreditlagens regler skall således ankomma på bankinspektionen.
Vissa av reglerna i lagen, bl. a. reglerna om information i kreditsammanhang,
har anknutits till det näringsrättsliga systemet i marknadsföringslagen och
avtalsvillkorslagen. Vid lagutskottets behandling av lagstiftningsärendet

Mot. 1978/79:2529

6

uppkom frågan om vilken myndighet som skulle utfärda råd och anvisningar
för bankernas information i hithörande hänseende. Utskottet uttalade då (LU
1977/78:5 s. 20) att det ålåg bankinspektionen i dess egenskap av tillsynsmyndighet
att tillse, att bankerna följde bestämmelserna om informationsskyldighet,
och att även utfärda erforderliga råd och anvisningar. Utskottet
uttalade vidare att det enligt utskottets mening måste anses riktigt att
näringsidkare, som redan är underkastad tillsyn av särskild myndighet, ställs
under tillsyn av samma myndighet när det gäller konsumentkreditlagen.

Uppenbarligen ligger det i bankinspektionens tillsynsfunktion, när det
gäller finansbolagen, att kontrollera de villkor som finansbolagen använder
gentemot kunderna och att ingripa mot finansbolag som använder sig av
oskäliga avtalsvillkor. Det kan då inte vara rimligt att även låta KO ingripa
mot samma förfarande. Enligt vår mening måste man motsätta sig att man
genom lagstiftning inför en dubbelkompetens som öppnar vägen för
motstridiga avgöranden av olika myndigheter i samma sakförhållande. Det
kan för övrigt tilläggas att departementschefen i propositionen, när det gäller
konsumentkreditlagen, inte föreslår något undantag för bankinspektionens
kompetens i fråga om finansbolagen utan låter inspektionen, på samma sätt
som när det gäller bankerna, tillse att finansbolagen följer konsumentkreditlagen.

På anförda skäl hemställer vi

att riksdagen avslår förslaget till lag om ändring i lagen (1971:112)
om förbud mot oskäliga avtalsvillkor.

Stockholm den 18 april 1979

IVAN SVANSTRÖM (c)
INGER LINDQUIST (m)
MARTIN OLSSON (c)

JOAKIM OLLÉN (m)