Motion
Mot. 1978/79
2495-2499
1978/79:2495
av Alf Wennerfors och Sten Svensson
med anledning av propositionen 1978/79:136 om trädgårdsnäringen
I proposition nr 1978/79:136 föreslår regeringen åtgärder till stöd för den
inhemska trädgårdsnäringen. Propositionen grundas på ett av 1974 års
trädgårdsnäringsutredning framlagt delbetänkande (SOU 1978:51) Svensk
trädgårdsnäring: Produktion - Rationalisering - Internationella förhållanden
samt remissbehandlingen av detta.
Givetvis är det värdefullt att vi har en omfattande och differentierad
trädgårdsproduktion i landet. Åtgärder till stöd och skydd för produktionen
måste emellertid på detta område liksom inom andra sektorer i näringslivet,
som präglas av en betydande importkonkurrens, avvägas noga mot konsumenternas
berättigade krav på friaste möjliga tillgång till produkter till
fördelaktiga priser.
De riktlinjer för en svensk trädgårdsnäringspolitik, som framlagts av
utredningen och som i stort sett accepteras i propositionen, innebär inte heller
en alltid riktig avvägning mellan producent- och konsumentintressen på
detta, med hänsyn till bl. a. näringsfysiologiska synpunkter, angelägna
varuområde. Sålunda finns det anledning att starkare understryka att det
grundläggande för en trädgårdsnäringspolitik måste vara, att konsumenterna
får en tillfredsställande tillgång till ett varierat sortiment av branschens
produkter till rimliga priser. Det får inte vara ett egenändamål att upprätthålla
en viss given produktion, om genom strukturella förändringar och ändrade
villkor t. ex. på transportområdet andra länder kan leverera dessa produkter
till lägre priser. Vad handelsministern uttalat i propositionen om betydelsen
för vårt land av en omfattande och fri utrikeshandel som grundläggande även
på detta varuområde borde ha givits större utrymme i jordbruksministerns
riktlinjer för en särskild trädgårdspolitik.
Detta utesluter inte att vissa uppjusteringar av tullskyddet kan vara
berättigade. Men vi vill hävda, att stor försiktighet måste gälla i fråga om
användningen av selektiva medel till stöd för en näring, vars produktion
ehuru viktig ej avser en för överlevnad oundgänglig försörjning. Ej heller är
det rimligt att med hänsyn till sysselsättningen i branschen som målsättning
hävda en året-runt-produktion med mindre än att en sådan är naturligt
motiverad och i konkurrens med utländska produkter kan erbjudas konsumenterna
till priser, som inte är högre.
Mycket talar för att trädgårdsprodukter i alltmer ökande omfattning
kommer att produceras i åtskilliga länder i den tredje världen, vilka ofta har
gynnsammare odlingsförutsättningar än Sverige. Ett aktivt arbete pågår
1 Riksdagen 1978/79. 3 sami. Nr 2495-2499
Mot. 1978/79:2495
2
genom olika internationella biståndsorgan, ibland med svenskt stöd, för att
utveckla en sådan produktion med huvudsaklig inriktning på export. Man
kan därför inte utesluta, att importen i viss utsträckning kommer att överta en
del av ett framtida, sannolikt ökat konsumtionsutry mme. Det är angeläget att
också ha dessa förhållanden i åtanke, om man önskar fastställa särskilda
riktlinjer för trädgårdspolitiken.
Det är med tillfredsställelse vi noterar, att trädgårdsnäringsutredningens
vidlyftiga förslag till ett fondsystem med något slags marknadsreglering med
bl. a. obligatorisk odlarregistrering, anmälningstvång av odlade arealer och
uppnådda priser samt ett komplicerat system med pristillägg till odlare, som
inte uppnått en skälig men utomordentligt svårfastställbar lönsamhetsnivå,
inte vunnit gehör hos regeringen. Förslaget skulle ju innebära en om
jordbruksregleringen påminnande reglering omfattande inemot 6 000
odlingsföretag och alla handelsföretag i olika led, som har hand om
distributionen av svenska produkter och importerade varor inom detta
varuområde. Förslaget innebär införande av planhushållning med statliga
odlingsdirektiv inom en typisk småföretagarverksamhet och förutsätter
sannolikt vidare någon form av importkontroll för att kunna förverkligas. En
sådan reglering skulle sannolikt också innebära högre priser för konsumenten
och motverka den konsumtionsökning som är angelägen av näringsfysiologiska
skäl.
Förutom den administrativa apparat och det krångel, som förslaget medför,
syns uppläggningen vara omöjlig från handelspolitiska synpunkter. Att
belasta även utländska produkter - ej sällan från u-länder - med särskilda
avgifter till en stödfond till skydd för den inhemska produktionen är inte
förenligt vare sig med GATT (art. lil) eller andra svenska internationella
åtaganden (EG-avtalet art. 15 och EFTA-avtalet art. 22). Eftersom EG, USA
och vissa utvecklingsländer är de stora leverantörerna till Sverige på detta
varuområde, skulle en sådan finansiering av stöd till trädgårdsnäringen
försätta oss i ett mycket besvärligt handelspolitiskt läge i förhållande till
länder av utomordentlig betydelse för svensk export och utrikeshandel med
uppenbara risker för motåtgärder.
Ett liknande förslag framfördes av en trädgårdsutredning på 1950-talet men
föranledde då inte någon regeringens åtgärd. Vi hoppas, att förhållandet nu
skall vara detsamma och att vi definitivt kan avskriva mer omfattande
regleringstankar på detta område och låta konsumenterna mera fritt få välja
de produkter, som man vill köpa.
Vad vi anfört utesluter emellertid inte, att det kan finnas skäl att allmänna
medel i större omfattning än som nu sker anslås kollektivt till de s. k.
främjandena för att stärka deras marknadsinsatser och att öka möjligheterna
till konsumentupplysning på området. Trädgårdsnäringsutredningen bör
överväga denna fråga. Även frågan om ett eventuellt behov av särskild
katastrofhjälp, som skulle kunna tillgripas i den mån oförutsebara händelser
på ett alldeles avgörande sätt påverkar lönsamheten och som skulle
Mot. 1978/79:2495
3
finansieras på ett sätt, som ej berör vår utrikeshandel på detta varuområde,
bör närmare utredas.
I propositionen föreslås en tämligen omfattande uppjustering av nuvarande
tullskydd i syfte att öka ersättningen till inhemska odlare. Som tidigare
anförts kan det finnas anledning att göra en sådan justering på några punkter
där vikttullarnas effekt kan vara otillräcklig. Det är dock angeläget att
understryka att tullskyddet för trädgårdsnäringsprodukter i regel alltjämt ej
oväsentligt överstiger den genomsnittliga svenska tullnivån. Har vi i vad
gäller svensk produktion i allmänhet - frånsett jordbrukets och fiskets
produkter - under 1960- och 1970-talen medverkat till en omfattande
nedskrivning av gränsskyddet, är det principiellt ej orimligt att som
utgångspunkt för en granskning av det aktuella behovet av tullskydd godta en
reducerad nivå också för trädgårdsnäringens produkter. Det är frågan om det
aktuella behovet av gränsskydd med hänsyn till importkonkurrensens
utveckling och återverkningar i förhållande till näringen och konsumentintresset
som är det centrala, ej vad tullskyddet en gång historiskt varit. Det
synes inte heller särskilt angeläget att-som utredningen gjort - uppehålla sig
vid förhållandena 1975-1977, då svenska produkter i allmänhet på grund av
kostnadsutvecklingen inte var konkurrenskraftiga i förhållande till utlandet.
Med utgångspunkt i läget under kostnadskrisens år, vilket nu avsevärt
förbättrats, kan man ej gärna motivera mera permanenta åtgärder i fråga om
gränsskyddet, som ju i sista hand måste betalas av konsumenterna.
I det sammanhanget måste också beaktas, att betydande tullhöjningar kan
ofördelaktigt återverka på våra handelsförhållanden med EG och EFTA,
USA och åtskilliga länder i den tredje världen. En stor del av de varuslag, för
vilka tullhöjningar föreslås, importeras från EG-länder, och de föreslagna
förstärkningarna av gränsskyddet drabbar därför i väsentlig utsträckning EG.
Även om vi har formell frihet att vidta förstärkning av tullskyddet i
förhållande till EG, fruktar vi, att det kan komma att medföra komplikationer
i förhållande till EG (art. 15 i frihandelsavtalet).
Det kan försvåra för Sverige att få igenom angelägna önskemål gentemot
EG i fråga om behandlingen av vissa svenska produkter. Mot denna
bakgrund är det av vikt, att riksdagen vid sin prövning av ärendet noga
beaktar eventuella möjligheter att reducera föreslagna tullhöjningar utan att
därmed i verkligheten försämra den svenska odlingens möjligheter. Det
måste även beaktas, att kompensationskraven i GATT, när bindningar bryts,
kan bli relativt stora och besvärande om de riktas mot gränsskyddet för andra
produkter inom trädgårdsområdet. Viss återhållsamhet är därför att rekommendera
också från denna synpunkt.
Vi har därför gått igenom propositionens förslag i det följande bl. a. från
denna utgångspunkt. I flera fall har vi funnit, att avkortningar kan ske i fråga
om föreslagna tullperioder utan att några reella odlarintressen påverkas. Det
vill synas som om handelsministerns uttalande i propositionen, att alla
möjligheter bör beaktas att slopa tullarna för tider, som ligger utanför den
Mot. 1978/79:2495
4
normala odlingssäsongen, endast delvis kommit till uttryck i de framlagda
tullförslagen. I något fall förekommer ej produktion av varan i Sverige, utan
gällande tull är av fiskal natur och bör kunna avskaffas.
Allmänt sett anser vi, att tullnivåerna och förslagen avseende växter och
blommor i tulltaxan, kapitel 6, kan godtas. Handelsministern har här
åtminstone delvis stått emot kraven på långt gående tullåtgärder mot
importen, inte minst från u-länder. Nejlikor (06.03.003) under tiden 1
december-29 februari bör med hänsyn till u-länderna kunna göras tullfria,
eftersom svenska nejlikor inte marknadsförs under denna tid. Räknat på 1978
års import uppgick tullen till ca 1,4 milj. kr. Vi skulle också vilja ifrågasätta,
om inte orkidéer (ur 06.03.017, 018) skulle kunna göras tullfria, eftersom
dessa till övervägande del importeras från u-länder i sorter, som ej torde odlas
här i landet.
Förslagen till tullsatser i kapitel 7 synes i flera fall anmärkningsvärda.
Tullarna torde bättre kunna koncenteras till odlingssäsongerna vilket ger
konsumenterna lägre priser utan att några reella odlarintressen eftersätts.
Ur 07.01.491 Salladskål (1 april—31 december). En så hög tull som 20 %
läggs under april och maj på amerikansk salladskål, som då är ensam på den
svenska marknaden. Svensk produktion finns inte under denna tid. Genom
övergången till värdetull beläggs också den höga frakten från USA med tull.
Något skyddsintresse föreligger alltså inte. Visserligen pågår försök i Sverige
och i andra europeiska länder att söka få fram salladskål även under våren,
men hittills har dessa ej visat sig framgångsrika. Varan bör bli tullfri angivna
månader. Skulle försöken lyckas - vilket förefaller mycket ovisst - kan det
vara dags att då överväga en utsträckning av den tullskyddade perioden. Att
på sätt som propositionen föreslår göra en billig produkt dyr under en oviss
försöksperiod kan ej vara rätt mot konsumenterna. Dessa har i stor
utsträckning under senare år accepterat denna genom importen introducerade
produkt som en nyttig och jämförelsevis billig grönsak.
07.01.701 Tomater (16 april—31 oktober). Medan det på grund av ändrade
produktionsförhållanden kan vara motiverat att låta tullskyddet gälla hela
maj månad, finns det med hänsyn till de obetydliga partier, som produceras
under andra hälften av april, ingen anledning att då införa ett tullskydd. För
dessa med hänsyn till konsumtionsbehovet helt betydelselösa svenskodlade
partier uppnås ändå mycket goda priser. Skäl finns inte att belasta den
nödvändigtvis mycket stora importen under dessa två veckor med en hög
tull. Någon betydelse som protektion för svensk odling har tullen inte under
denna period. Vi föreslår därför, att tullperioden utsträcks att omfatta hela
maj och alltså börja den första maj. Detta borde också vara lättare att förstå för
våra motparter i GATT, med vilka skall förhandlas härom, och kräva mindre
kompensation. Räknat på 1978 års import bör man härigenom i förhållande
till propositionen kunna inbespara ett tullbeiopp om ca 2,0 milj. kr.
07.01.853 Isbergssallad (1 apri 1—30 november). Med hänsyn till svenska
produktionsförhållanden behövs inte något tullskydd under april och maj
Mot. 1978/79:2495
5
månader. Den föreslagna tullen blir under denna period uteslutande av fiskal
natur. Ett tullbelopp räknat på 1978 års import om ca 0,7 milj. kr. kan
inbesparas om, som vi föreslår, produkten blir tullfri under nämnda månader.
Någon svensk odling, som behöver tullskydd under angivna period, finns
inte.
Beträffande frukter och bär i kapitel 8 tror vi, att man som en motvikt mot
tullhöjningar på andra områden skulle kunna genomföra tullfrihet för
vindruvor(08.04.101,1 juli—31 oktober), som inte produceras i landet. Tullen
1978 avsåg här ca 1,5 milj. kr. Beträffande jordgubbar (08.08.201, 8 juni—31
augusti) vill vi föreslå, att tullfriheten utsträcks att gälla till den 16 juni,
eftersom svenska jordgubbar inte kommer i marknaden förrän strax före
midsommar och då i mycket begränsade kvantiteter. Det gäller räknat på
1978 caO,3 milj. kr. i tull. Föräpplen (08.06.101,16juli—29 februari)borde den
tullfria perioden kunna utsträckas till 1 augusti med hänsyn till att svensk
produktion inte förekommer under juli och att någon kommersiell svensk
produktion inte börjar marknadsföras förrän mellan den 16 och 20 augusti, då
importstoppet brukar inträda. De väsentliga kvantiteterna svensk frukt
kommer i normala fall inte i marknaden förrän omkring den 10 september.
Ett medgivande härvidlag, som är betydelselöst med hänsyn till den svenska
odlingen, borde kunna ge vissa fördelar för svensk export till länder i den
södra hemisfären, som kan vara intresserade av detta.
Genom de justeringar, som ovan föreslagits, bortfaller en onödig tullbelastning
om ca 6 milj. kr. Härtill kommer den tullreduktion, som sammanhänger
med den föreslagna tullfriheten på orkidéer och salladskål samt med
att tullfrihet för äpplen föreslås också för andra hälften av juli. Från
konsumenternas synpunkt uppvägs härigenom en stor del av de nackdelar av
tullhöjningar, som synes oundvikliga.
Propositionen innebär i stor utsträckning vikttullar inom kapitlen 6 och 8
frånsett några undantag, i vilka fall värdetullar föreslås. Beträffande hela
kapitel 7 föreslås konsekvent värdetullar, vilket är ägnat att förvåna. Vi vet
inte vad som ligger bakom handelsministerns uttalande i propositionen om
att de kontrollsvårigheter som disktuerats både av utredningen och i
propositionen främst skulle gälla snittblommor. Ett studium av remissyttrandena
från generaltullstyrelsen, kommerskollegium och statens jordbruksnämnd
samt handelns organisationer, vilka från olika sidor alla har den
största erfarenheten av denna fråga, ger inte något stöd för denna uppfattning.
Dessa myndigheter och organisationer förordar alla vikttullar på grund av de
speciella förhållanden som från förtullningssynpunkt gäller för dessa varuområden.
Generaltullstyrelsen har i sitt remissyttrande understrukit, att det är
avsevärt svårare att kontrollera om tull värdet för en sändning är korrekt än att
verifiera att en viktuppgift är riktig. Priset för varor inom trädgårdsområdet
fastställs många gånger efter tidpunkten för införseln, vilket är administrativt
och kontrollmässigt betungande för tullverket. En rimlighetskontroll av
Mot. 1978/79:2495
6
värden ter sig för en tulltjänsteman ofta vansklig. Enligt kommerskollegium
förekommer för ifrågavarande produkter vanligen skiftande betalningsvillkor,
rabatter och kvalitetsskillnader. Detta kan innebära stora variationer i
priserna inte bara mellan olika leverantörer utan också från tid till annan.
Tullskyddet per enhet kan sålunda vid en värdetull komma att variera starkt,
medan det vid en vikttull är oförändrat, vilket torde innebära en större
trygghet för den svenska odlingen.
Mot bakgrund av fackmyndigheternas anförda betänkligheter mot en
övergång till värdetullar anser vi att handelsministern inte anfört tillräckliga
skäl för värdetullar. Veterligen fungerar inte systemet med värdetullar
särskilt väl i vad gäller importen till EG, som frånsett några få stora
importvaror har en relativt sett mycket begränsad införsel från tredje land.
För de betydelsefulla importvarorna på detta område har man i praktiken
nödgats gå ifrån värdetullar baserade på importvärdet i det enskilda fallet och
infört ett system med standard average values - alltså för vissa kortare
perioder fastställda importvärden - att ligga till grund för förtullning, oavsett
vad det faktiska importvärdet kan vara i det enskilda fallet. Något sådant blir
säkert också nödvändigt i vårt land, om tanken på värdetullar för t. ex. hela
grönsaksområdet skall genomföras.
Vi finner det angeläget att riksdagen, innan frågan om värdetullar avgörs,
begär en kompletterande utredning på denna punkt. Vid vikttullar bör man
kunna genomföra en revision periodvis i inflationstider. Det finns inga
grundlagsenliga hinder att eventuellt överlåta ansvaret för en begränsad
sådan revision med iakttagande av vissa fastställda normer till regeringen
efter beredning exempelvis av kommerskollegium, jordbruksnämnden och
generaltullstyrelsen.
Vad beträffar rationaliseringsverksamheten finner vi förslaget till ram för
kreditgarantier för lån till rationalisering väl snävt tilltaget. Då efterfrågan på
dessa krediter torde bli betydande, vill vi, i stället för 10 milj. kr., i likhet med
utredningen föreslå 16 milj. kr. utöver vad som tidigare föreslagits i
proposition 1978/79:136 som statlig kreditgaranti för lån till trädgårdsnäringens
rationalisering m m.
Med hänvisning till vad som anförts hemställs
att riksdagen beslutar
1. att en fond för stöd till trädgårdsnäringen på sätt som 1974 års
trädgårdsnäringsutredning föreslagit inte bör komma till stånd,
men att vissa andra stödåtgärder, som utvecklats i motionen,
bör utredas,
2. att tullsatserna för varor inom kapitlen 6-8 i tulltaxan fastställs i
enlighet med i motionen framförda förslag,
3. att frågan om ökad användning av vikttullar ytterligare överväg,
Mot. 1978/79:2495 7
4. att ramen för kreditgarantier till lån för rationalisering ökas med
16 milj. kr.
Stockholm den 17 april 1979
ALF WENNERFORS (m) STEN SVENSSON (m)