Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion
1978/79: 2486

av Lars Werner m. fl.

med anledning av propositionen 1978/79:168 om föräldrautbildning
och förbättringar av föräldraförsäkringen m. m.

I propositionen föreslås en rad förändringar av föräldraförsäkringen
som vpk hälsar med tillfredsställelse, eftersom de går i en riktning som
vårt parti förespråkat sedan länge. Man föreslår att kvinnor som på
grund av arbetets art inte kan fortsätta sina normala arbetsuppgifter i
graviditetens slutskede ska ges rätt till omplacering på arbetsplatsen
med bibehållen lön. I de fall omplacering inte är möjlig skall havandeskapspenning
utgå från och med den sextionde till och med den elfte
dagen före beräknad tidpunkt för barnets födelse. Vidare föreslås att
föräldrapenning för tillfällig vård av barn skall utgå under högst 60
dagar per barn och år och att åldersgränsen för föräldrapenning höjs
från 10 till 12 år. Även förslaget om att öka antalet dagar med föräldrapenning
i samband med adoption av barn som är mellan 8 och
10 år är positivt.

Men som sin föregångare har den nuvarande regeringen svårt att nå
ända fram. Det är svårt att förstå varför regeringen inte, när man nu
föreslår en utökning av antalet dagar för tillfällig vård av barn till 60,
tar steget fullt ut och i försäkringshänseende jämställer barns sjukdom
med sjukdom som drabbar den försäkrade, dvs. föräldrarna själva. Det
torde röra sig om ett relativt litet antal fall där det blir aktuellt med
föräldrapenning för tillfällig vård av barn, på grund av barns sjukdom,
i mer än 60 dagar under ett år. Den statsfinansiella aspekten bör således
vara av underordnad betydelse. Däremot skulle det med säkerhet
vara av mycket stor betydelse för de berörda familjerna om rätten till
föräldrapenning utsträcks ytterligare. En tidsmässig begränsning av rätten
till föräldrapenning kommer i så fall att utgöras av när rätt till
vårdbidrag inträder. Riksdagen bör hemställa hos regeringen om att
förslag till ytterligare utvidgad rätt till föräldrapenning för tillfällig
vård av barn utarbetas.

I motsats till vad som anförs i propositionen anser vpk att föräldrabegreppet
i föräldraförsäkringen bör utvidgas till att omfatta även den
andra parten i äktenskapsliknande förhållanden, där den ena parten
har barn till vilken den andra inte är biologisk förälder. Regeringen
avvisar denna tanke med hänvisning till att gruppen möjliga ”föräldrar”
i så fall skulle kunna bli alltför stor. I den mån detta kan uppfattas

Mot. 1978/79: 2486

som en risk, bör den inte vara omöjlig att komma till rätta med. Det
kan exempelvis ske genom ett anmälningsförfarande till försäkringskassan
om vem, förutom den biologiske föräldern, som skall ha rätt att
uppbära föräldrapenning. Med tanke på att det blir allt vanligare med
just sådana förhållanden som här avses måste en sådan förändring av
föräldrabegreppet inom föräldraförsäkringen betraktas som synnerligen
angelägen. Självfallet bör det också omfatta de fall när fosterförälder
eller adoptivförälder sammanbor med annan än foster/adoptivbarnets
biologiska förälder och som inte heller är barnets foster- eller adoptivförälder.

I propositionen föreslås att ersättning för besök i samhällets barnomsorg
i fortsättningen skall utgå genom den särskilda föräldrapenningen
i stället för som nu genom föräldrapenningen för tillfällig vård av barn.
Vpk har inget att erinra mot den förändringen, men vi anser att ersättning
inte bara skall utgå för besök i förskolan utan också på fritidshem
där den försäkrade har barn. Särskild föräldrapenning kan utgå till dess
barnet fyllt 8 år och om ersättning utgår även för besök på fritidshem,
skulle det innebära väsentligt förbättrade möjligheter för föräldrarna
att följa barnen under det första året på fritidshemmet.

Vi har redan framhållit att vi anser att regeringens förslag om rätt till
omplacering i arbetet eller till havandeskapspenning är bra. Vad som
däremot är mindre bra är den byråkratiska process som omgärdar rätten
till havandeskapspenning. Det första ledet, frågan om omplacering
på arbetsplatsen, måste självfallet vara en fråga mellan den anställda
och hennes fackliga organisation å ena sidan och arbetsköparen å den
andra. Men för att få havandeskapspenning, om omplacering inte går
att genomföra på ett för den anställda godtagbart sätt, bör det räcka
med ett intyg från den lokala fackföreningen eller arbetsköparen till
försäkringskassan för att havandeskapspenning skall kunna utgå. I propositionen
föreslås att ansökan om havandeskapspenning skall åtföljas
av läkarintyg. Ingen kan bättre än den anställda själv avgöra i vad mån
hon kan fortsätta sitt arbete under havandeskapets slutskede. Det torde
vara mycket svårt för att inte säga omöjligt för en utomstående, som
saknar kännedom om vilka krav arbetet ställer, att avgöra möjligheterna
för den havande kvinnan att fortsätta sitt arbete. Det rör sig här
inte i egentlig mening om att göra en medicinsk bedömning av arbetsförmåga
i allmänhet, utan att ställa graviditeten i förhållande till just
det arbete som kvinnan har och alla de speciella situationer som uppstår
i detta arbete. Läkare bör användas där medicinska kunskaper behövs
och inte till intygsskrivande om förhållanden om vilka de rimligtvis
inte kan ha en aning, bara för att skenbart tillgodose politikers och
myndigheters behov av kontrollfunktioner.

I en allmän föräldrautbildning bör enligt vpk:s mening ingå dels att

Mot. 1978/79: 2486

ge grundkunskaper om barns utveckling och behov, dels ge möjlighet
till ett samspel och utbyte av erfarenheter mellan människor. Genom
föräldrautbildningen kan också människor inom t. ex. ett bostadsområde
få möjlighet att lära känna varandra.

Det är viktigt att den uppsökande verksamheten når alla föräldrar,
inte bara, som ofta är fallet i liknande sammanhang, dem som redan
är välmotiverade att delta. I den uppsökande verksamheten måste särskilda
ansträngningar göras för att bl. a. invandrare bereds möjlighet
att delta i föräldrautbildningen.

Eftersom vpk anser att föräldrautbildningen i första hand ska syfta
till att förmedla faktakunskaper bör någon form av kursplaner utforför
deltagarna att själva utforma utbildningen.

mas. Inom dessa kursplaner skall det givetvis finnas stora möjligheter

Vpk har upprepade gånger påtalat det felaktiga i att samhället lämnat
fältet fritt åt de kommersiella krafterna att efter sina intressen utforma
”information” åt blivande eller nyblivna föräldrar kring barnets
mat, skötselråd och andra frågor som dessa stöter på. Den blivande
mamman har på sin höjd erhållit en tunn liten svartvit folder på mödravårdscentralen
som berör hygien, matvanor m. m. under graviditeten.
Men den attraktiva ”informationen”, dvs. de mera omfattande broschyrerna,
härrör från barnmatsproducenterna Findus och Semper och
distribueras antingen direkt hem i brevlådan eller via barnavårdscentralerna.
Dessa multijättar utnyttjar det stora behov av information
och kunskap, som varje nybliven förälder bokstavligen ropar efter.
Flera generationer tillbaka stod de allra närmaste — kvinnliga släktingar
oftast — för denna kunskap, som har gått förlorad i det moderna,
centraliserade industrisamhället.

Vi anser att samhället måste skapa en motvikt till den uppsjö av reklam,
som finns inom detta område. Socialstyrelsen har nu fått i uppdrag
att utarbeta en broschyr. Det i årets budgetproposition anslagna
beloppet är dock otillräckligt och bör höjas. Den glorifiering och mystifiering
kring babyn och förälderskapet, som inte minst den kolorerade
veckopressen står för, måste balanseras upp av saklig faktainformation
i syfte att utgöra ett rejält stöd för de många gånger uttröttade och
överambitiösa föräldrarna. Materialet bör lämpligen kompletteras landstingsvis
med begripliga redogörelser för vart man kan vända sig vid
akuta situationer. Kommersiell reklam bör ej få förekomma vid mödraoch
barnavårdscentraler samt BB.

Under hänvisning till det anförda och med anledning av propositionen
1978/79: 168 föreslås

1. att riksdagen beslutar anta följande förslag till lag om änd•
ring i lagen (1962: 381) om allmän försäkring:

Mot. 1978/79: 2486

Regeringens förslag Motionärernas förslag

3 kap.

9 §

Försäkrad kvinna har för barnets födelse.

Havandeskapspenning utgår med sjukpenning enligt 4 §.

Kvinna som önskar erhålla ha- Kvinna som önskar erhålla havandeskapspenning
skall göra an- vandeskapspenning skall göra ansökan
därom. Till ansökan skall sökan därom. Allmän försäkrings

fogas läkarintyg om kvinnans möj- kassa får påfordra att kvinnans

ligheter att utföra sina arbetsupp- rätt till havandeskapspenning styr

gifter. Allmän försäkringskassa kes genom utlåtande av hennes

får påfordra att kvinnans rätt till lokala fackliga organisation eller

havandeskapspenning styrkes ge- hennes arbetsgivare,

nom utlåtande av hennes arbetsgivare.

I beslut om ersättning kan utgå.

Vad i lag tid uppbär sjukpenning.

4 kap.

11 §

Särskild föräldrapenning för det första skolåret.

Ha föräldrar gemensamt en av dem.

Förälder som ensam i första stycket.

Särskild föräldrapenning inom Särskild föräldrapenning inom
ramen för den i första stycket an- ramen för den i första stycket angivna
tiden utgår även i samband givna tiden utgår även i samband

med föräldrautbildning eller be- med föräldrautbildning eller besök
i förskoleverksamhet inom sök i förskole- och fritidshems

samhällets barnomsorg, i vilken verksamhet inom samhällets barnbarnet
deltar. Särskild föräldra- omsorg, i vilken barnet deltar,

penning som uttages i samband Särskild föräldrapenning som utmed
föräldrautbildning kan utgå tages i samband med föräldraut

före barnets födelse. bildning kan utgå före barnets fö

delse.

2. att riksdagen uttalar att möjligheter snarast bör skapas för att
täcka inkomstbortfall i samband med barns eller ordinarie
vårdares sjukdom, utan annan tidsbegränsning än vad som
förekommer i lagen om allmän försäkring, vad beträffar försäkrads
rätt till sjukpenning,

3. att riksdagen uttalar att med förälder i lagen (1962: 381) om
allmän försäkring skall jämställas den som stadigvarande sammanbor
med föräldern och barnet,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om föräldrautbildningen,

5. att riksdagen beslutar att till Socialstyrelsen anvisa ytterligare
2 500 000 kr. för informationsmaterial,

Mot. 1978/79: 2486

6. att riksdagen beslutar uttala att förbud bör införas mot kommersiell
reklamutdelning på mödra- och barnavårdscentraler
samt BB.

Stockholm den 10 april 1979
LARS WERNER (vpk)

EIVOR MARKLUND (vpk) C.-H. HERMANSSON (vpk)

NILS BERNDTSON (vpk) JÖRN SVENSSON (vpk)

INGA LANTZ (vpk)

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1979