Mot. 1978/79
2484—2486
Motion
1978/79:2484
av Thorbjörn Fälldin m. fl.
med anledning av propositionen 1978/79:168 om föräldrautbildning
och förbättringar av föräldraförsäkringen m. m.
Vi har alla genom samhället ett gemensamt ansvar för att garantera
barnfamiljerna social och ekonomisk trygghet. Familjepolitiken skall
formas utifrån en helhetssyn som med insatser på olika områden åstadkommer
ett barnvänligt samhälle. Samhällsplaneringen skall åstadkomma
goda boendemiljöer som skapar kontakt mellan generationerna, ger
barnen naturliga upplevelser av arbetslivet och ger närhet till naturen.
Arbetslivet måste anpassas till barnfamiljernas situation så att de kan
förena förvärvsarbete med vården av barn. Barnomsorgen skall byggas
ut till att täcka efterfrågan och barnfamiljerna skall kunna välja den
omsorgsform som passar den egna situationen bäst. Det ekonomiska
stödet till barnfamiljerna skall vara rättvist, leda till ekonomisk utjämning
och stödja föräldrar i alla situationer oavsett hur de väljer att fördela
ansvaret för vården av barn.
Föräldrautbildning
Att ha barn innebär både en stor glädje och ett stort ansvar för föräldrar.
Som förälder ställs man inför situationer och problem som man
ofta saknar erfarenhet av. Dagens familjer är till följd av befolkningsomflyttningen
och tregenerationsfamiljens upplösning en sårbar enhet.
Många har visserligen föräldrar eller annan släkt och vänner som kan
hjälpa med råd och stöd, men i sista hand måste föräldrarna lita till sin
egen förmåga. Råkar man ut för svåra problem t. ex. om barnet blir
sjukt, ekonomin försämras eller samlevnaden upplöses, så kan man i
olika grad räkna med någon form av stöd från samhällets sida. Många
småbarnsföräldrar upplever emellertid också i vardagstillvaron bekymmer
som de är dåligt förberedda för att lösa.
En föräldrautbildning skulle vara en värdefull hjälp för många föräldrar.
Den skulle öka deras kunskaper om barns behov och utveckling
och ge dem en större trygghet och säkerhet i relationen till barnet. Mot
den bakgrunden har vi från centerpartiet en lång rad av år drivit kravet
på en allmän föräldrautbildning. Vi välkomnar därför det förslag till
föräldrautbildning som regeringen nu lägger fram till riksdagen.
Det är viktigt att föräldrautbildningen organiseras så att den når ut
till alla föräldrar. Därför behöver uppsökande insatser göras för att stimulera
blivande föräldrar att genomgå föräldrautbildningen.
Invandrarföräldrar ugör en utsatt grupp som har särskilda svårigheter
1 Riksdagen 1978/79. 3 sami. Nr 2484—2486
Mot. 1978/79: 2484
2
i sin föräldraroll. Många invandrare kommer från länder med helt olika
kulturer och värderingar varför omställningen till det svenska samhället
ofta blir svår — inte minst när det gäller uppfostran av barn. För dem
kan en rätt upplagd föräldrautbildning utgöra ett starkt stöd. Därför är
det betydelsefullt att invandrarorganisationerna, som bäst känner invandrarnas
situation, kan medverka både vid utformningen och genomförandet
av föräldrautbildningen.
Här i landet har folkbildningsorganisationerna en omfattande verksamhet
och breda kontaktytor gentemot medborgarna. De olika studieförbunden
har en rikstäckande verksamhet och har med ett varierat
utbud nått ut till många människor. En del studieförbund bedriver
redan i dagsläget utbildning som väl anknyter till innehållet i en allmän
föräldrautbildning.
I den första fasen med föräldrautbildning kring barns födelse är det
naturligt att förlägga utbildningen till barna- och mödravårdscentraler
samt BB på det sätt som föreslås i propositionen. Enligt vår mening
finns det skäl överväga att för kommande faser med föräldrautbildning
i anslutning till förskole- och skolåldern samt en allmän föräldrautbildning
åt alla utnyttja den resurs som studieförbunden utgör. Vi föreslår
därför att barnomsorgsgruppen genom tilläggsdirektiv får i uppdrag
att klarlägga hur man kan ta till vara den resurs som studieförbunden
utgör inför kommande faser med föräldrautbildning och hur samverkan
mellan samhället och folkbildningsorganisationerna kan ske. Därvid
måste samhällets neutralitet gentemot olika studieförbund beaktas
särskilt.
I propositionen föreslås att föräldrautbildningen skall kunna förläggas
på dagtid och att deltagarna skall ges ledighet från arbetet med
föräldrapenning inom ramen för den särskilda föräldrapenningen. Denna
föreslås därvid kunna utgå före barns födelse. Barnomsorgsgruppen har
beräknat att femtio procent av föräldrautbildningen förläggs till dagtid.
För att föräldrautbildningen skall få ordentlig genomslagskraft och
verkligen förbereda män och kvinnor för det ansvar det innebär att ha
barn, är det angeläget att så många som möjligt förmås deltaga i utbildningen.
Även om vi har förståelse för de synpunkter som varit vägledande
för barnomsorgsgruppens överväganden och regeringsförslaget,
är vi inte i nuläget beredda att tillstyrka att föräldrautbildningen förläggs
till arbetstid med ekonomisk ersättning från föräldraförsäkringen.
Enligt vår mening utgör föräldrautbildningen ett naturligt inslag i föräldrarollen.
Vi tilltror blivande föräldrar viljan att på sin fritid genomgå
föräldrautbildning och att de ser den som en förmån och inte som
en uppoffring. Den studiecirkelverksamhet som studieförbunden anordnar
i frågor som rör förhållandet föräldrar-barn har mötts med stort
intresse, vilket bekäftar vår uppfattning. Att koppla den särskilda föräldrapenningen
till deltagande i föräldrautbildning torde också ytter
Mot. 1978/79: 2484
3
ligare komplicera den redan invecklade föräldraförsäkringen. Vi vill
även framhålla att det ansträngda ekonomiska läget kräver att vi visar
mycket stor återhållsamhet med kostnadskrävande reformer. Varken
utredningen eller regeringen har redovisat de samhällsekonomiska konsekvenserna
av en föräldrautbildning som till stor del förläggs under
dagtid.
Föräldraförsäkringens nionde månad
I den av riksdagen bifallna propositionen 1976/77: 117 föreslog trepartiregeringen
en utbyggnad av föräldraförsäkringen med ytterligare
två månader till totalt nio månader. Förslaget innebar att tre månader
av den sammanlagda ersättningstiden kan tas ut i form av särskild
föräldrapenning fram till och med barnets första skolår. Den särskilda
föräldrapenningen utgår enligt inkomstbortfallsprincipen för den sjunde
och åttonde månaden. För den nionde månaden utgår däremot den särskilda
föräldrapenningen med garantinivån lika för alla. Den enhetliga
ersättningsnivån för den nionde månaden utgjorde ett första steg mot
en för alla barnfamiljer lika stor vårdnadsersättning.
Under trepartiregeringens tid förbereddes i enlighet med 1976 års
regeringsförklaring ett förslag till slutlig lösning av frågan om utbyggd
föräldraförsäkring och vårdnadsbidrag. Genom att folkpartiet nu avvisar
tanken på en vårdnadsersättning och föreslår att inkomstbortfallsprincipen
skall gälla även för den nionde månaden med särskild föräldrapenning,
river de upp trepartiregeringens överenskommelse. Vi beklagar
att så sker.
Enligt vår mening är det viktigt att föräldrar och barn ges mer tid för
samvaro som är utvecklande för både barn och vuxna. Det är också
ett viktigt rättvisekrav att de småbarnsföräldrar som är hemma och
vårdar barn, och inte får del av den kommunala barnomsorgen, ges ett
förbättrat stöd från framhällets sida. Vidare anser vi att det familjepolitiska
stödet i större utsträckning än i dag måste leda till ekonomisk
utjämning.
Under riksdagens allmänna motionstid föreslog centerpartiet i en partimotion
(mot. 1978/79: 1259) att en vårdnadsersättning skall införas
från 1 januari 1980. I en första etapp skall vårdnadsersättningen utgå
under nio månader efter det att ersättningen från föräldraförsäkringen
upphör. Vårdnadsersättningen skall kunna tas ut fram till dess ett barn
uppnår arton månaders ålder. I en kommande etapp bör vårdnadsersättningen
byggas ut att utgå till dess ett barn uppnår tre års ålder.
Vårdnadsersättningen skall baseras på garantinivån inom föräldraförsäkringen.
Nivån skall knytas till basbeloppet och höjas kontinuerligt.
För att stärka ATP-skyddet för dem som är hemma och vårdar barn,
föreslås att den arbetsinsats som utförs skall ge rätt till poängår inom
ATP.
Mot. 1978/79: 2484
4
Valfrihetstanken är grundläggande för vårdnadsersättningen. Barnfamiljerna
skall därför ha frihet att välja om de vill använda vårdnadsersättningen
för att vara hemma och vårda barn på hel- eller deltid eller
om de vill använda den som ett stöd för sina barnomsorgskostnader.
Vårdnadsersättningen ger full kompensation för det inkomstbortfall som
uppstår när någon förälder med en inkomst uppemot 54 000 kr. med
stöd av ledighetslagen minskar sin arbetstid från åtta till sex timmar.
Därigenom ges ensamstående föräldrar och låginkomsttagare bättre
förutsättningar att utnyttja ledighetslagen. Vårdnadsersättningen kostar
ca 950 milj. kr. för helår. Enligt vår mening bör den finansieras inom
den ram av 2,7 miljarder kronor som regeringen aviserat för skatteomläggningar.
I en särskild skattemotion har vi anvisat förslag för att
täcka kostnaden för vårdnadsersättningen.
Föräldraförsäkringen leder till stora ekonomiska skillnader mellan
högsta och lägsta ersättningsnivå. Vi kan därför inte acceptera folkpartiregeringens
förslag om att låta inkomstbortfallsprincipen gälla den nionde
månaden i föräldraförsäkringen och yrkar avslag på propositionen i
denna del. Detta innebär en inbesparing på sjukförsäkringsfonden och
statsbudgeten med totalt 180 milj. kr. för helår. För budgetåret 1979/80
innebär det en minskad belastning på fonden med 68 milj. kr. och en
förstärkning av budgeten med 12 milj. kr.
Föräldrapenning för tillfällig vård av barn
Familjestödsutredningen har utrett frågan om förstärkta rättigheter
inom föräldraförsäkringens ram för vård av barn som är sjuka ofta eller
långvarigt. Utredningen har stannat vid att föreslå att en familj som
förbrukat ordinarie antal dagar bör ges en särskild rätt till ersättningsdagar
om högst 60 dagar per år och familj. Rätten föreslås begränsad
så till vida att barnet vid varje ersättningstillfälle skall ha varit sjukt
i tre dagar (karensdagar) innan ersättning utgår. Från den åttonde sjukdagen
skall också läkarintyg erfordras, som styrker behovet av vård.
Utredningen hade uppe till bedömning en alternativ lösning som innebar
att helt ta bort de nuvarande dagantalsgränsema. Mot bakgrund
av främst de finansiella konsekvenserna valde dock utredningen att
avvisa ett sådant förslag.
I propositionen föreslås en i praktiken obegränsad rätt till ledighet för
tillfällig vård av sjukt barn. En viss inskränkning görs genom att läkarintyg
skall krävas från den åttonde dagen. Denna utvidgning av den nuvarande
rätten beräknas i propositionen kosta 16 milj. kr. per helår. Vi
ställer oss starkt tvivlande till att denna uppskattning av reformkostnaden
är riktig eftersom redan den nuvarande föräldrapenningen för tillfällig
vård av sjukt barn beräknas kosta ca 310 milj. kr. om året.
Med hänsyn främst till de osäkra finansiella konsekvenserna av propositionens
förslag samt att det inte är remissbehandlat kan vi inte till
Mot. 1978/79: 2484
5
styrka detsamma. Vi vill även uttala farhågor för att en obegränsad rätt
till ledighet för vård av sjukt barn skapar osäkerhet hos kommunerna
om behovet av att bygga ut barnvårdarverksamheten. Eftersom många
föräldrar av olika skäl saknar möjlighet att vara frånvarande från sitt
arbete för att vårda sjukt barn, är det viktigt att utbyggnaden av barnvårdarverksamheten
fortsätter.
Vi är heller inte förberedda att förorda familjestödsutredningens förslag,
med hänsyn till den omfattande kritik som riktats mot förslaget
från bl. a. riksförsäkringsverkets sida. I stället förordar vi en lösning baserad
på det alternativ 2 som övervägts i familjestödsutredningen, men
som denna avvisat. Förslaget är klarare än övriga alternativ inriktat på
att stödja gruppen långvarigt och ofta sjuka barn, vilket vi anser vara
mest angeläget.
Detta alternativ som familjestödsutredningen övervägt är inriktat på
ett begränsat antal svårare sjukdomar. De sjukdomar som avses är sådana
som kräver regelbunden medicinsk kontroll med läkarbesök, provtagningar
på laboratorium, urininsamlingar i hemmet, röntgenundersökningar
och andra specialundersökningar liksom kontakt med olika specialister
på respektive sjukdom (sjukgymnast, rörelseterapist, ortopist,
dietist, kurator, psykolog osv.). Det är i regel önskvärt att föräldrarna är
med vid dessa tillfällen. Enbart för dessa medicinska kontroll- och behandlingstillfällen
är nu tillgängliga dagar för tillfällig vård av barn
sannolikt otillräckliga. Dessutom måste föräldrarna under olika faser
av sjukdomens förlopp under kortare eller längre tider vara hemma för
att ta särskild vård om barnet, vilket kan leda till svåra ekonomiska påfrestningar.
I enlighet med utredningens alternativ 2 förordar vi att ytterligare dagar
för vård av sjukt barn i särskilda fall skall medges efter medicinsk
bedömning. För att särskilda skäl skall anses föreligga skall barnets
sjukdom vara så allvarlig att den beräknas pågå under minst två veckor
eller alternativt att barnet har ofta återkommande kortvariga sjukdomsperioder.
För samtliga sjukdomar skail liksom f. n. krävas att behov föreligger
för en förälder att avstå från förvärvsarbete. Även andra sociala omständigheter
kan stärka vårdbehovet t. ex. för ensamstående förälder
eller för familjer i övergående sociala svårigheter i samband med barns
sjukdom.
Vi föreslår att riksdagen fattar principbeslut om rätt till förlängning
av föräldrapenningen för tillfällig vård av barn vid långvariga och ofta
återkommande sjukdomar i enlighet med de ovan angivna riktlinjerna.
Riksdagen bör hos regeringen anhålla om ett förslag till nästa riksmöte i
så god tid att ikraftträdandet av reformen kan ske från den 1 januari
1980.
I propositionen föreslås att en fader skall tilldelas en särskild rätt om
Mot. 1978/79: 2484
6
10 dagars ledighet med föräldrapenning för tillfällig vård av barn i samband
med barns födelse. Visserligen finns redan i dag denna möjlighet
inom ramen för föräldrapenning för tillfällig vård av barn. Väljer en
fader att stanna hemma vid barns födelse med stöd av nuvarande regler,
innebär det emellertid att han måste förbruka av de dagar som föräldrarna
kan behöva för att vara hemma för att vårda ett barn som blir
sjukt. Därigenom begränsas möjligheterna för en fader att vara hemma
vid ett barns födelse.
Utan tvekan ligger det ett stort värde i att en fader samtidigt med
modern kan vara ledig för att vårda ett nyfött barn. Det gemensamma
ansvarstagande som grundläggs kring barnets födelse kommer sannolikt
att leda till ett delat ansvar för vården av barn även framöver. Vi ställer
oss därför positiva till förslaget om en särskild rätt till 10 dagars
föräldraledighet vid ett barns födelse. Även förslagen om höjd åldersgräns
från 10 till 12 år för tillfällig vård av barn samt de förbättrade
villkoren för adoptivföräldrar inom föräldraförsäkringen tillstyrker vi.
Vårdbidrag för handikappade barn
I propositionen aviseras, mot bakgrund av synpunkter från familjestödsutredningen
och olika remissinstanser, att en utredning skall tillsättas
för att se över reglerna för vårdbidrag. Vi delar uppfattningen om
behovet av en översyn men anser att riksdagen skall uttala att denna
bör ske skyndsamt.
Vårdbidraget har det dubbla syftet att dels täcka vårdkostnader, dels
täcka de särskilda merkostnader som följer av barns handikapp. I familjestödsutredningen
framförs synpunkten att man bör särskilja omkostnader
och vårdkostnader och därvid överväga någon form av anknytning
till tidigare inkomstnivå. Även riksförsäkringsverket tar i sitt
remissvar över utredningen upp frågan om att låta vårdbidraget anknyta
till tidigare inkomstnivå.
Enligt vår mening skulle det vara principiellt felaktigt att förändra
vårdbidraget så att ersättningen för vårdkostnader anknyts till vårdarens
tidigare inkomstnivå. I enlighet med den princip vi framfört rörande
vårdnadsersättningen — lika ersättning för lika arbete — bör vårdbidrag
för handikappat barn utgå med lika belopp i den mån det avser
att ersätta arbetsinsatser. Vi föreslår därför att riksdagen som en riktlinje
uttalar sig för att principen om lika ersättning för lika arbete
skall vara vägledande för den i propositionen aviserade utredningens
arbete.
Familjer med handikappade barn får ofta vidkännas betydande ekonomiska
påfrestningar. I en del fall kan vårdbidraget inte tillnärmelsevis
anses motsvara de merkostnader som följer av ett barns handikapp.
En översyn bör därför särskilt inriktas på att undersöka i vad mån nuvarande
regler ger en tillfredsställande täckning av merkostnaderna för
Mot. 1978/79: 2484
7
vård av ett handikappat barn. En riktlinje skall vara att stödet fullt ut
skall täcka de merkostnader som dessa familjer får vidkännas.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen
1. hos regeringen anhåller att barnomsorgsgruppen genom tillläggsdirektiv
får i uppdrag att utreda frågan om hur folkbildningsorganisationerna
kan tillvaratas i den fortsatta utbyggnaden
av föräldrautbildningen,
2. avslår förslaget om att särskild föräldrapenning skall kunna
utgå före barns födelse vid deltagande i föräldrautbildning och
därvid ge rätt till förkortad arbetstid enligt lagen (1978: 419)
om rätt till ledighet för vård av barn,
3. ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om förläggning
av föräldrautbildningen på deltagarnas fritid,
4. avslår förslaget till förändring av den ekonomiska ersättningen
under den nionde månaden i föräldraförsäkringen,
5. avslår förslaget om utvidgad rätt till ledighet för tillfällig vård
av sjukt barn,
6. anhåller om nytt förslag till utvidgad rätt för tillfällig vård av
långvarigt och ofta sjukt barn i enlighet med motionens riktlinjer,
7. hos regeringen anhåller att den i propositionen aviserade översynen
av vårdbidrag för handikappat barn skall ske skyndsamt
och att de i motionen angivna riktlinjerna därvid skall
beaktas.
Stockholm den 17 april 1979
THORBJÖRN FÄLLDIN (c)
KARIN SÖDER (c)
BERTIL JONASSON (c)
MAJ PEHRSSON (c)
JAN-IVAN NILSSON (c)
NILS G. ÅSLING (c)
BENGT SJÖNELL (c)
ELVY OLSSON (c)
OLOF JOHANSSON (c)
TORSTEN BENGTSON (c)
ERIK LARSSON (c)
KARL GUST. H. BOO (c)