Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Mot. 1978/79: 2433

Motion
1978/79: 2433

av Olof Palme m. fl.
med anledning av propositionen 1978/79:160 om fortsatt
reformering av inkomstskatten, m. m.

Skattepolitikens inriktning på längre sikt

Under den allmänna motionstiden i år väckte vi socialdemokrater en
motion (1978/79:1629) om den framtida inriktningen av skattepolitiken.

Vi konstaterade i denna motion att skatterna spelar en helt central roll
såväl när det gäller att skapa ekonomisk trygghet och social välfärd som
när det gäller att åstadkomma en rättvis fördelning av de disponibla inkomsterna.

Det är genom skatter och avgifter som vi kunnat skapa trygghet åt
de gamla. Det är genom skatter som vi har kunnat skapa en sjukvård
och en social omvårdnad som är tillgänglig för alla — oavsett inkomst
och förmögenhet. Det är genom ett på solidaritetens grund byggt avgiftssystem
som samhället kan ge alla en ekonomisk trygghet vid sjukdom
och olycksfall och vid arbetslöshet. Det är genom skatter som vi har
kunnat öppna utbildningsvägar för ungdomar som tidigare av ekonomiska
skäl utestängdes från en fortsatt utbildning. Skatterna har också
gjort det möjligt för oss att bygga ut arbetsmarknads- och regionalpolitiken
och bereda väg för ett samhälle där alla ges rätt till arbete och
trygghet.

Skatterna och avgifterna har varit viktiga instrument med vilkas
hjälp vi har kunnat förvandla vårt land från ett privilegiesamhälle till
en välfärdsstat — byggd på solidaritetens och det gemensamma ansvarets
principer.

En lång rad representanter för de borgerliga partierna riktar nu
hårda attacker mot skatterna och skattesystemet. Man kallar skatterna
asociala och ger långt gående löften om skattesänkningar. Man för ett
dunkelt tal om rundgången mellan skatter och bidrag, utan att tala
om att vi genom de sociala bidragen till barnfamiljerna, till låginkomsttagarna,
till de sjuka och till pensionärerna åstadkommer en betydande
inkomstfördelning från de ekonomiskt starka i samhället till dem som
behöver samhällets stöd.

Den ekonomiska tillbakagången och de växande orättvisorna under
den borgerliga regeringens tid har hjälpt fram dessa reaktionära strömningar.
Men i detta läge är det desto viktigare för socialdemokratin att
slå tillbaka dessa attacker mot välfärden och mot en rättvis fördelning.

Vi måste fortsätta arbetet med att utforma ett skattesystem som leder
till en ökad social rättvisa och lägger en för framtiden fast grund för en
välfärd som verkligen kommer alla till del.

1 Riksdagen 1978/79. 3 sami. Nr 2433

Mot. 1978/79: 2433

Kraven på detta arbete är stora. Den borgerliga regeringens — och
numera även folkpartiregeringens oansvariga finanspolitik har försatt
landet i en för framtiden mycket svår ekonomisk situation. Det allt
större budgetunderskottet är ett uttryck för de borgerliga partiernas
oförmåga att kontrollera utgifterna och finansiera en växande offentlig
sektor. I ett kortare perspektiv utgör det stora budgetunderskottet en
betydande inflationsfara. I ett längre perspektiv utgör det ett allvarligt
hot mot välfärden och den sociala tryggheten. Det stora underskottet
har redan av bl. a. moderata samlingspartiets representanter tagits till
intäkt för att vi nu måste minska välfärden — försämra sjukförsäkringsförmånerna,
minska stödet till arbetsmarknadspolitiken, m. m. Vi socialdemokrater
accepterar emellertid inte att en helt nödvändig sanering av
statsfinanserna tillåts gå ut över välfärden. I stället är det nödvändigt att
statsinkomsterna förstärks.

Utöver de anspråk på ökade statsinkomster som kommer sig av det
stora underskottet i statens budget reses krav från en rad andra områden.
Den av samhället beslutade utbyggnaden av barnomsorgen måste fullföljas.
Vi har i vår motion med anledning av propositionen 1978/79: 95
om den kommunala ekonomin föreslagit en höjning av statsbidragen
till kommunernas barnomsorg. Den ständigt fortgående ökningen av
antalet äldre personer kräver kraftiga satsningar på äldrevården och
långtidsvården. Även på transfereringsområdet kommer anspråken att
vara betydande. Vi befinner oss fortfarande i genomförandeskedet av
ATP-reformen. De utlovade standardstegringarna till folkpensionärema
skall hållas och ställer ytterligare krav på ökningar av statsinkomsterna.
Kommunernas berättigade krav på en utbyggd och mer effektiv skatteutjämning
leder också till behov av ökade inkomster för den statliga
sektorn. Totalt sett leder hela denna utvecklingsbild till att vi måste
räkna med anspråk på fortsatta ökningar av det offentligas inkomster.

Skattesystemet kan knappast lösa alla dessa olika uppgifter om man
inte kan falla tillbaka på en långsiktig tillväxt av produktion och inkomster.
Det är i första hand genom en tillväxt av inkomstunderlaget
som man kan finansiera en fortsatt utbyggnad av välfärdssamhället.
Detta understryker behovet av att såväl den allmänna ekonomiska politiken
som skattepolitiken ges en sådan inriktning och utformning att vi
på nytt får till stånd en långsiktig tillväxt och en positiv utveckling av
vårt lands ekonomi. Det är mot denna bakgrund desto viktigare att den
uppgång som man nu kan se spår av under 1979 fortsätter inpå 1980talet.
Den allmänna ekonomiska politiken måste utformas med sikte på
detta.

Det ekonomiska läget och situationen på skatteområdet motiverar
att man nu måste ta ett samlat grepp om hela skattepolitiken. I den
socialdemokratiska motionen 1978/79:1629 angavs riktningen för det
arbete som skall ge oss ett skattesystem för 1980-talet. Även om inte alla

Mot. 1978/79: 2433

de förändringar som berördes i den motionen kan genomföras på en
gång angavs dock klara riktlinjer för det långsiktiga reformarbetet.

Två viktiga utgångspunkter skall gälla för socialdemokraternas fortsatta
reformarbete på skatteområdet:

För det första kan vi inte räkna med någon sänkning av det totala
skatte- och avgiftstrycket framöver. Snarare får vi räkna med fortsatt
ökade anspråk för att tillgodose de många människornas behov av trygghet
och välfärd.

För det andra får skattebördan inte läggas över från högre till lägre
inkomsttagare. Vi kommer att fortsätta att arbeta för ett system som
fördelar skatterna efter bärkraft. Vi kommer att fortsätta att kämpa för
ett rättvist och solidariskt samhälle.

Hörnstenarna i den socialdemokratiska reformeringen av skattepolitiken
är följande:

— Skatterna bör i ökad utsträckning tas ut direkt från produktionen.

— Detta bör ske genom en allmän produktionsskatt.

— Härigenom kan man dämpa kommunalskatterna och ta ner marginalskatterna
i ett brett skikt av inkomstskalan.

— Rätten till avdrag från inkomsterna bör begränsas.

— Den kommunala skatteutjämningen bör byggas ut.

— Skatten på realisationsvinster måste skärpas.

— En lag mot skatteflykt måste införas och skattekontrollen förstärkas.

De förslag som i det följande kommer att presenteras till en omläggning
av den direkta inkomstskatten för 1980 är ett led i denna
långsiktiga reformering av skattesystemet.

Den samhällsekonomiska bakgrunden för skatteomläggningen 1980

Efter två år av stagnation och tillbakagång för den svenska ekonomin
verkar nu konjunkturen vara på väg uppåt. Uppgången sker visserligen
från ett mycket lågt utgångsläge. Den outnyttjade produktionskapaciteten
är betydande och arbetslösheten stor. Men enligt bedömningarna
i folkpartiregeringens budgetproposition från januari månad i år kommer
uppgången under 1979 att bli kraftig. Bruttonationalprodukten
(BNP) beräknas stiga med ca 5,5 %. Av störst betydelse är visserligen
lageromslaget som i sig inte bidrar till någon mera långsiktig uppgång
i ekonomin. Därutöver skall såväl den privata konsumtionen som exporten
öka med relativt höga tal.

I vår motion 1978/79:1124 om den ekonomiska politiken och budgetregleringen
ifrågasätter vi om uppgången verkligen kommer att bli så
kraftig. Vi pekar på att exportprognosen bygger på flera osäkra förutsättningar.
Den oroliga situationen på oljeförsörjningens område och de
kraftiga prisstegringarna inte bara på oljan utan på en rad andra viktiga
råvaror som inträffat sedan januari understryker osäkerheten i bedömningarna
på detta område.

Mot. 1978/79: 2433

Vi pekar även på att regeringen sannolikt har underskattat konsumentprisernas
stegring under loppet av 1979. En kraftigare uppgång av importpriserna
ter sig nu sannolik, samtidigt som även de kraftiga ökningarna
i penningmängd och likviditet som budgetunderskottet medför skapar
risker för ytterligare uppgångar i dessa konsumentpriser. I sin tur
skulle detta kunna komma att medföra att den privata konsumtionen inte
stiger lika kraftigt som regeringen räknar med i sin budgetproposition.

Samtidigt kan sparbenägenheten — efter de senaste årens kraftiga
ökningar — komma att återgå till en långsiktigt mera normal nivå. I så
fall skulle den privata konsumtionen komma att öka snabbare än vad
man har räknat med. En betydande osäkerhet föreligger alltså när det
gäller att bedöma den privata konsumtionens utveckling redan för 1979.
Osäkerheten tilltar självfallet ytterligare i fråga om utvecklingen under
1980.

I fråga om bostadsbyggandet redovisar regeringen en mycket optimistisk
bedömning. Detta beräknas öka med 8 å 9 % i volym under
1979. Samtidigt kan vi i vår motion konstatera att andelen outhyrda
lägenheter i nyproduktionen på nytt ökar i vissa delar av landet. Detta
sker parallellt med att bostadsköerna också ökar. Orsakerna är att de
borgerliga regeringarna inte lyckats kontrollera kostnadsutvecklingen i
bostadsproduktionen. Hyrorna i nyproduktionen har stigit så snabbt att
många bostadssökande inte har råd att ta de nya lägenheterna. Utvecklingen
hittills under 1979 bekräftar vårt tvivel om att bostadsbyggandet
skulle öka så pass kraftigt som regeringen förutsett.

Även om man på en rad punkter kan peka på att regeringen i januari
var väl optimistisk i sina bedömningar av uppgångens styrka under 1979
finns det dock mycket som talar för att den svenska ekonomin nu kommit
in i en uppåtgående konjunkturfas. Även om takten i uppgången
skulle komma att bli lägre än vad regeringen bedömt som sannolik ökar
dock produktionen nu påtagligt.

Redan den uppgång som vi nu kan räkna med för 1979 borde motivera
en åtstramning av finanspolitiken. Den expansiva effekten från
denna politik är med dess nuvarande inriktning kraftigare än vad den
var under stagnationsåren 1977 och 1978. Men riksdagens borgerliga
majoritet har inte velat vidta några åtgärder som förändrat denna inriktning.
I vår ekonomisk-politiska motion från januari månad varnade
vi för konsekvenserna av denna politik: Den leder till betydande risker
för en ökad inflation och växande obalanser på arbetsmarknaden som
kan driva upp kostnadsläget och försämra vår internationella konkurrenskraft.
Den leder dessutom — i takt med att behovet av en omläggning
blir alltmer akut — till att de åtgärder som man då måste vidta
blir alltmera drastiska och omfattande.

Denna samhällsekonomiska bakgrund ställer två oavvisliga krav på
skatteomläggningen för 1980. Det ena kravet är att skatteomläggningen

Mot. 1978/79: 2433

skall ges en sådan utformning att den underlättar den kommande avtalsrörelsen.
Fördelningen av skattesänkningarna på olika inkomstgrupper
spelar här en väsentlig roll. För att kunna fullgöra denna funktion är
det även nödvändigt att man redan nu tar ställning till hur skatteomläggningen
skall finansieras. Det är först sedan denna precisering skett
som man kan bedöma de totala fördelningsverkningarna av omläggningen.

Det andra kravet är att omläggningen skall kunna fogas in i en allmänekonomisk
politik syftande till en successiv förstärkning av finanspolitiken.
Även om konjunkturuppgången skulle bli långsammare än vad
regeringen förutsåg i början av detta år är det nödvändigt att riksdagen
fattar beslut om inkomstförstärkande åtgärder samtidigt som besluten
om skattesänkningarna sker.

Regeringen kommer i slutet av april månad att redovisa sin syn på
det ekonomiska läget i samband med att kompletteringspropositionen
och den reviderade nationalbudgeten framläggs. I avvaktan på denna
bör enligt vår mening besluten om de inkomstförstärkande åtgärderna
nu gälla finansieringen av skatteomläggningen och de kommunalekonomiska
åtgärderna. Skatteomläggningen bör alltså inte ytterligare förstora
ett redan i och för sig för stort underskott i den statliga budgeten.
Att framlägga förslag om skattesänkningar utan att samtidigt också
föreslå hur dessa skall finansieras är i dagens ekonomiska läge en
helt oansvarig politik utan förankring i den ekonomiska verklighet i
vilken vi lever.

Kostnaderna för den av regeringen föreslagna skatteomläggningen
inkl. åtgärderna på det kommunala området och med hänsyn tagen till
effekterna av indexregleringen uppgår till ca 7,5 miljarder kronor. Vi
kommer i det följande att föreslå åtgärder som kostnadsmässigt i huvudsak
ligger inom samma ram. Enligt vår mening är detta nödvändigt för
att lägga en så god grund för avtalsrörelsen som möjligt och för att kunna
begränsa de kommunala utdebiteringshöjningama. Men för att finansiera
dessa utgiftsökningar krävs en inkomstförstärkning på åtminstone
samma belopp. Denna inkomstförstärkning bör utformas på ett sådant
sätt att effekten av denna kan vägas in i avtalsrörelsen. Vi föreslår därför
att riksdagen beslutar uttala att kostnaderna för skatteomläggningen
och övriga nu aktuella åtgärder, inkl. de som aktualiseras i propositionen
1978/79: 95 om kommunernas ekonomi, finansieras genom ett skatteeller
avgiftsuttag på produktionen som för 1980 ger staten full täckning
för de direkta kostnader åtgärderna förorsakar statsbudgeten, dvs. 7,5
miljarder kronor. Enligt vår mening bör detta i så fall ske genom att en
skatt på produktionen, i enlighet med de förslag som framlades i motionen
1978/79: 1697, införs fr. o. m. 1 januari 1980 på nivån 3 %. Den
närmare utformningen av denna nya skatt bör ske sedan den i mars tillsatta
utredningen om olika former av bruttoskatter har redovisat resul

fl Riksdagen 1978/79. 3 sami. Nr 2433

Mot. 1978/79: 2433

tatet av sitt arbete. Enligt direktiven skall denna utredning nämligen
presentera en preliminär redovisning av sina resultat i sådan tid att den
kan vara till ledning för ett ställningstagande i dessa frågor redan under
innevarande höst.

Folkpartiregeringens skatteförslag för 1980

I propositionen föreslås sänkningar av marginalskatten för inkomster
mellan ca 40 000 kr. och 110 000 kr. Den största sänkningen — med
5 procentenheter — genomförs i skikten mellan 57 000 och 79 000 kr.

Vidare föreslås att en marginalskattespärr införs, enligt vilken den
sammanlagda statliga och kommunala marginalskatten inte får överstiga
en viss gräns. Denna föreslås utgöra 80 % i inkomstskikt upp till
170 000 kr. 1980 och 85 % för inkomster därutöver.

Tillsammans med indexregleringen leder detta till följande skattesänkningar
i olika inkomstskikt:

Skattesänkningar i olika inkomstlägen enligt förslagen i propositionen
1978/79:160

Taxerad ink. Skattesänkning

30 000	149
40 000	366
50 000	657
60 000	1 154
70 000	1 856
80 000	2 475
90 000	2 945
100 000	3 240
120 000	3 560
150 000	4 160
200 000	5 385
500 000	11 385

Som framgår av tabellen ökar skattesänkningarna kraftigt med stigande
inkomst. För låginkomsttagare med 40 000—50 000 kr. i inkomst
om året rör sig sänkningen om endast 30—50 kr. i månaden. För en
person med 120 000 kr. om året i inkomst blir sänkningen nära 300 kr.
per månad. För en person med 500 000 kr. i inkomst rör sig sänkningen
om nära 1 000 kr. i månaden.

Denna fördelning av skattesänkningarna är det kombinerade resultatet
av de tre olika förändringar i skatteskalan som ligger bakom förslaget:
Indexregleringen, marginalskattesänkningen och marginalskattetaket.
Samtliga tre förändringar har den egenskapen att de gynnar de
högre inkomsttagarna på de lägre inkomsttagarnas bekostnad.

Sett i relation till den disponibla inkomstens storlek, dvs. den taxerade
inkomsten minskad med statliga och kommunala skatter, blir förslaget
ännu mer utmanande.

Mot. 1978/79: 2433

Ökning av den disponibla inkomsten (inkomsten efter skatt) 1980 till
följd av folkpartiregeringens förslag till skattesänkningar

Taxerad ink. Skattesänkning i förh.

till disp. ink.

30 000	0,7 %
40 000	1,3 %
50 000	1,9%
60 000	3,0 %
70 000	4,3 %
80 000	5,4 %
90 000	6,0%
100 000	6,4 %
120 000	6,5%
150 000	6,9 %
200 000	7,9 %
500 000	10,7 %

Tabellen visar klart att den av folkpartiet föreslagna skatteomläggningen
leder till ökade klyftor mellan inkomsttagarna. I ett läge med
ett begränsat utrymme för ökningar av den privata konsumtionen ger
den orättfärdigt höga skattesänkningar åt särskilt de högsta inkomsttagarna.

En sådan profil på skattesänkningarna kommer att skapa påtagliga
problem i avtalsrörelsen. Låginkomsttagarnas behov av att få en ökad
köpkraft är ju inte mindre än de högre inkomsttagarnas. För att de
lägre inkomsttagarna skall få sin del av de ökade konsumtionsmöjligheterna
under 1980 tvingas man — om denna skatteomläggning skulle
genomföras — till kraftigare låglönepåslag än vad som skulle behövas
med en jämnare fördelning av skattesänkningarna. Den allmänna kostnadsökningen
blir med andra ord högre i detta fall.

Frågan om finansieringen lämnas i stora delar öppen i propositionen.
Skatteomläggningen inkl. de åtgärder som man i annat sammanhang
föreslår i fråga om den kommunala ekonomin leder till en ökad belastning
på statsbudgeten på ca 7,5 miljarder kronor. I propositionen föreslås
en höjning av stämpelskatten vid förvärv av fast egendom och av
tomträtt samt vid inteckning som beräknas inbringa ca 550 milj. kr.
Vidare förutskickas att förslag inom kort kommer att framläggas om
att värdet av anställdas bilförmån skall ingå i underlaget för arbetsgivaravgifter
och att barnomsorgsavgift även skall erläggas av egenföretagare.
Dessa förslag beräknas komma att medföra en förstärkning av statsbudgeten
med ca 700 milj. kr. I regeringens proposition med riktlinjer
för energipolitiken (prop. 1978/79: 115) föreslås vissa energiskatteskärpningar
som beräknas öka statens inkomster med ca 600 milj. kr.
Sammantaget innebär dessa olika förslag en inkomstförstärkning på
1,8 miljarder kronor av de sammanlagt 7,5 miljarder kronor som skatteomläggningen
kostar. I propositionen föreslås att ställningstagande till

Mot. 1978/79: 2433

hur återstående finansieringsbehov skall täckas skall ske först instundande
höst. Ur löntagarorganisationernas synvinkel innebär detta således
att man inte har möjlighet att bedöma de totala effekterna av skatteomläggningen
i ett och samma sammanhang. Inte heller denna omständighet
kommer att underlätta avtalsarbetet i år.

Den borgerliga indexregleringen

En viktig anledning till att de högre inkomsttagarna får så kraftiga
skattesänkningar enligt folkpartiförslaget är att skatteskalorna indexreglerats
på grundval av det beslut som togs under hösten 1977.

Vi socialdemokrater motsatte oss det borgerliga förslaget om indexregleringen.
Vi gjorde det av flera skäl. Möjligheterna att föra en effektiv
stabiliseringspolitik skulle komma att försvåras. Det fanns risker för
att inflationen skulle komma att påskyndas. Det nu föreliggande skatteförslagets
fördelningsprofil ger ett klart belägg för detta.

Därtill skulle statsfinanserna på sikt komma att kraftigt försvagas.

Vi förordade i stället, med hänsyn till inflationens skattehöjande
effekter, återkommande skatteomläggningar som på ett rättvisare sätt än
vad nu blir fallet skulle kunna ta hänsyn till de just då rådande omständigheterna
och till hur inflationens verkningar kan bäras av hushåll i
olika inkomstlägen.

Indexregleringen tillämpades för första gången vid utformningen av
1979 års statsskatter. Den har försvarats av de borgerliga partierna
med hänvisning till att inflationen inte skall få höja skatterna. Den
skulle enligt företrädare för dessa partier fungera som ett automatiskt
system för att åstadkomma en rättvisa i skatteuttaget.

De erfarenheter man har kunnat göra av hur indexregleringen slagit
under 1979 bekräftar emellertid i allt väsentligt de invändningar som
vi hela tiden haft mot detta system. Vad som kallats uteblivna skattehöjningar
har i själva verket visat sig vara maskerade skattesänkningar
åt de högre inkomsttagarna. I stället för att skapa en rättvisa har detta
system bidragit till att öka klyftorna människorna emellan. Inflationen
höjer inga inkomstskatter. Inflationen kan möjligen höja inkomsterna
från mervärdeskatten eller från olika punktskatter. Men de statliga och
kommunala inkomstskatterna höjs endast om lönerna och därigenom
inkomsterna okar. Det borgerliga systemet för indexreglering tar ingen
hänsyn till hur mycket lönerna ökar och till hur de överenskomna löneökningarna
fördelas. De analyser som nu har kunnat göras av hur
indexregleringen för 1979 utfallit — och som då baserar sig på de för
1979 träffade avtalen — visar klart att de högre inkomsttagarna fått
en kraftig överkompensation genom detta system. Systemet har således
inte åstadkommit den automatiska rättvisa som de borgerliga partierna
utlovat, utan har i stället bidragit till att öka inkomstklyftorna mellan
de olika inkomsttagarna.

Mot. 1978/79: 2433

Vi föreslår därför att riksdagen beslutar att upphäva den automatiska
indexregleringen av skatteskalorna och att 1979 års statsskatteskala i
stället får gälla även för 1980, med de justeringar som föreslås i det
följande.

Marginalskattejusteringar och marginalskattetak

I vår motion från januari i år (1978/79:1629) om inriktningen av
skattepolitiken framhöll vi att de höga marginalskatterna i vårt skattesystem
är en ofrånkomlig konsekvens av den strävan att fördela skattebördan
efter bärkraft som hittills kännetecknat vårt skattesystem.

Vi framhöll emellertid att de höga marginalskatterna skapar två helt
olika problem som det är viktigt att särskilja. Dels har det medfört
svårigheter för även en genomsnittlig inkomsttagare att vid oförändrade
skatteskalor och en hög inflation få ett tillfredsställande utbyte av de
avtalsenliga löneökningarna. Detta har varit ett problem som gällt mycket
stora grupper av löntagare under en stor del av 1970-talet. Dels
hävdas att marginalskatterna utgör ett problem för höginkomsttagare
och för personer som överväger att ta extraarbete eller byta till ett
bättre betalt arbete.

Den förra typen av problem beaktades under den socialdemokratiska
regeringens senare år genom en rad olika skatteomläggningar som tog
ned marginalskatterna för de vanliga inkomsttagarna och därigenom
skapade förutsättningar för att de avtalsenliga löneökningarna blev
mycket lågt beskattade.

Men genom att skatteomläggningarna under 1970-talet i huvudsak
endast berörde marginalskatterna för låg- och medelinkomsttagarna
har emellertid problemen för höginkomsttagarna och för dem som t. ex.
överväger extraarbeten kommit att kvarstå. Inkomstförändringar som
kraftigt överstiger dem som följer av avtalen kommer således att bli
utsatta för en relativt kraftig marginalbeskattning. Denna effekt är
emellertid en ofrånkomlig konsekvens av den allmänt inkomstutj ämnande
skatteskalan. Om man vill minska marginaleffekterna för de
högre inkomsttagarna genom enbart förändringar i den statliga skatteskalan
leder detta — vid en oförändrad inkomstfördelning före skatt —
till en omfördelning av skattebördan från högre till lägre inkomsttagare.
En sådan allmän sänkning av progressiviteten leder alltså till en växande
ojämnhet i inkomstfördelningen efter skatt.

Det av folkpartiregeringen nu framlagda förslaget till marginalskattesänkningar
och till ett tak på marginalskatterna i de två högsta inkomstskikten
får just dessa effekter som vi pekade på i vår januarimotion.
De leder till utmanande stora skattesänkningar för de högre inkomsttagarna
och bidrar därigenom till att öka inkomstklyftorna och förskjuta
skattebördan från högre till lägre inkomsttagare. Det föreslagna

Mot. 1978/79: 2433

marginalskattetaket skapar dessutom betydande administrativa komplikationer
och kommer att leda till ökad byråkrati. Av dessa olika skäl
yrkar vi avslag på regeringsförslaget i dessa delar.

En grundläggande förutsättning för att man skall kunna åstadkomma
en större reform av marginalskatterna utan att detta leder till negativa
fördelningspolitiska effekter är att den kombineras med andra åtgärder
som neutraliserar de sänkningar av inkomstskatten som uppstår för de
högre inkomsttagarna. I vår januarimotion pekade vi på möjligheterna
att kombinera en marginalskattereform med en omläggning av avdragssystemet.
Gjorda undersökningar visar att avdragen i allt större utsträckning
kommit att utnyttjas av de högre inkomsttagarna. Den faktiska
utjämningen av inkomsterna har därför varit klart lägre än vad
som framgår av skatteskalorna. De faktiska marginalskatterna i inkomstlägena
över t. ex. 100 000 kr. är i genomsnitt inte alls så höga som framgår
av skatteskalorna. I vissa inkomstintervall är marginalskatten 15—20
procentenheter lägre än vad som framgår av skalan i dessa inkomstskikt
— just till följd av de stora avdrag som dessa inkomsttagare i allmänhet
har.

Skulle man kunna begränsa avdragsmöjligheterna skapar man möjligheter
för en marginalskattereform som kan ta ned marginalskatterna
i ett mycket brett intervall i inkomstskalan utan att detta behöver leda
till en ökad ojämnhet i inkomstfördelningen efter skatt.

I vår januarimotion krävde vi att riksdagen hos regeringen begär en
utredning med uppgift att framlägga förslag om en reformering av avdragssystemet.
Regeringen har deklarerat sin avsikt att tillsätta en sådan
utredning. Direktiven är ännu inte offentliggjorda men enligt vad som
under hand meddelats kommer denna utredning att få mycket begränsade
arbetsuppgifter. Enligt vår mening bör man ta ett större grepp
över hela avdragsområdet med sikte på att kraftigt begränsa avdragen
och därigenom åstadkomma en ökad rättvisa i skattesystemet. Genom en
sådan reform skulle marginalskatterna kunna sänkas påtagligt i en betydande
del av skalan utan att detta får de ogynnsamma effekter från
fördelningssynpunkt som folkpartiförslaget medför.

Vi vill dessutom i anslutning till frågorna kring marginalskatten framhålla
att en väsentlig anledning till att dessa totalt sett höjts under senare
år är att de kommunala skatterna ökat. Vi föreslog redan hösten
1978 en skatteomläggning som siktade till att kommunalskatten skulle
tas ned för den enskilde skattebetalaren. En nedtagning av kommunalskatterna
tar även ned den totala marginalskatten med samma procenttal.
Enligt vår mening är detta system med nuvarande förutsättningar
överlägset det som regeringen föreslår. Vi återkommer senare till detta
förslag.

Mot. 1978/79: 2433

Det socialdemokratiska förslaget till skatteomläggning för 1980

Såsom vi framhöll inledningsvis bör den långsiktiga skattepolitiken
inriktas på att successivt förskjuta skatteuttaget från beskattning av
hushållens inkomster till beskattning av produktionen. Genom en sådan
omfördelning kan man uppnå flera fördelar:

För det första förskjuter man skatteuttaget närmare det som realt
sett är den egentliga källan för all skattekraft — nämligen produktionen.
Man beskattar således i större utsträckning inkomsterna innan de fördelas
ut till hushållen, vilket bl. a. från effektivitets- och kontrollsynpunkt
bör leda till betydande fördelar.

För det andra leder en sådan förskjutning till att man kan begränsa
skatteuttaget hos de enskilda hushållen. Man mildrar därigenom också
de marginaleffekter som uppstår vid en hög nivå på beskattningen av
hushållens bruttoinkomster.

Skatteomläggningen inför 1980 bör ses som ett led i en sådan långsiktig
omfördelning av skatteuttaget.

Flushållen betalar i dag två olika direkta skatter på sin inkomst: den
statliga inkomstskatten och kommunalskatten. Man kan då konstatera
att för inkomster ända upp till över 100 000 kr. är den kommunala
skatten helt dominerande. Det är därför naturligt att söka efter en lösning
som innebär att sänkningarna av den direkta inkomstskatten i första
hand siktar till att ta ned kommunalskatten. Om skatteomläggningarna
helt koncentreras på den statliga skatten blir utrymmet för omläggningar
i låg- och mellaninkomstskikten relativt begränsat.

I samma riktning talar det förhållandet att det i första hand är den
kommunala skatten som under senare år har stigit. Genom den långa
raden av omläggningar av den statliga skatten har denna kommit att
spela en allt mindre roll för flertalet inkomsttagare. De kraftiga kommunala
skattehöjningarna har lett till en ökad skattebörda för låg- och
medelinkomsttagarna, och det har även — vilket vi tidigare framhöll —
medfört att de totala marginalskatterna stigit. De fortsatt stora skillnaderna
i utdebitering mellan olika kommuner har dessutom blivit alltmer
kännbara i takt med att de kommunala skatterna har ökat. De stora
löntagarorganisationerna har också sedan länge krävt en skattereform
som dämpar de höga kommunalskatterna för att därigenom bl. a. mildra
marginalskatterna.

Vi föreslår därför att fysiska personer under inkomståret 1980 får
tillgodoräkna sig ett särskilt avdrag från slutskatten som uppgår till
10 % av den totala kommunalskatten för 1980 — dock lägst 700 och
högst 2 400 kr. Detta nya kommunalskatteavdrag medför att den särskilda
skattereduktionen som uppgår till 560 kr. under 1979 kan avskaffas.
Nettoeffekten av avdraget från kommunalskatten blir då i motsvarande
mån reducerad.

Detta förslag till kommunala skattesänkningar påverkar inte kommu

Mot. 1978/79: 2433

nernas ekonomi. Förslaget har inte något annat syfte än att mildra
kommunalskatten för den enskilde skattebetalaren. I vår motion med
anledning av propositionen 1978/79: 95 om den kommunala ekonomin
tar vi upp de åtgärder som vi i dagens läge anser vara nödvändiga för
att underlätta den kommunala sektorns verksamhet. Ett av motiven för
dessa åtgärder är att begränsa den kommunala utdebiteringen framöver.

För att ytterligare begränsa marginaleffekterna för låg- och mellaninkomsttagare
föreslår vi dessutom en mindre justering av marginalskatterna.
Vi föreslår en sänkning med 1 procentenhet i skiktet 43 200
—48 600 kr. och med 3 procentenheter i skiktet 48 600—64 800 kr.

Sammantaget leder de av oss framlagda förslagen till skattereform
för 1980 till följande skatteförändringar mellan 1979 och 1980.

Det socialdemokratiska förslaget till skattesänkningar för 1980
Kommunal utdebitering 29 kr.

Tax. ink.	Skattesänkning	Skattesänkning i procent av disp. ink.
40 000	470	1,7 %
50 000	780	2,3 %
60 000	1 310	3,4%
70 000	1 880	4,4%
80000	2 170	4,7 %
90000	2 380	4,9%
100 000	2 380	4,7%
120 000	2 380	4,3 %
150 000	2 380	3,9%
200 000	2 380	3,5 %
500 000	2 380	2,2 %

I jämförelse med folkpartiförslaget leder vårt förslag till något högre
skattesänkningar för inkomster upp till drygt 70 000 kr. För inkomster
däröver blir våra sänkningar mindre än vad folkpartiregeringen föreslagit.
Den av oss förordade sänkningen leder emellertid — såsom framgår
av tabellen — till en betydligt jämnare fördelning av den disponibla
inkomstens procentuella ökning. Vårt förslag bör därmed på ett helt
annat sätt kunna läggas till grund för en avtalsrörelse än folkpartiförslaget.
Detta senare förslag ger — som tidigare framhölls — utmanande
stora sänkningar till de högre inkomsttagarna, samtidigt som finansieringsfrågan
lämnas olöst.

I vårt förslag får de verkligt låga inkomsttagarna inte särskilt stora
skattesänkningar. Vid utformningen av vårt förslag i dessa delar har
vi emellertid dels tagit hänsyn till effekterna av de av oss föreslagna
höjningarna av bostadsbidragen, dels också till de förslag till mera enhetliga
och höjda bostadstillägg för pensionärer som framläggs i annat
sammanhang.

Mot. 1978/79: 2433

Eftersom det nya kommunalskatteavdraget är baserat på den faktiska
utdebiteringen i varje kommun kommer skattesänkningen enligt det
socialdemokratiska förslaget att bli större ju högre utdebiteringen är.
Skillnaden mellan skattesänkningarna vid högsta resp. lägsta utdebitering
under 1979 framgår av följande tabell.

Skattesänkningar vid olika kommunala utdebiteringar

Skattesänkn. vid

Taxerad ink.	25 kr.	32:75
40 000	330	600
50 000	600	950
60 000	1 090	1 520
70 000	1 620	2 125
80 000	1 870	2 400

I regeringsförslaget tas ingen hänsyn till dessa skillnader i kommunal
utdebitering. I stället får alla lika stor skattesänkning oavsett kommunalskattens
storlek. Vi socialdemokrater hävdar däremot att de som bor i
särskilt skattetyngda kommuner — t. ex. Lysekil, Strömsund och Botkyrka
— är i större behov av sänkningar av sin direkta inkomstskatt än
de som bor i kommuner med låga kommunalskatter.

Kostnaderna för den av oss föreslagna skatteomläggningen är ca 1/2
miljard kronor lägre än folkpartiregeringens förslag. Enligt vår mening
bör dessa pengar i stället användas för att höja de allmänna barnbidragen.

I vår skatteskala för 1980 är skiktsgränserna uttryckta i absoluta
krontal — inte i basenheter. Vi utgår ifrån att utskottsbehandlingen sker
på ett sådant sätt att riksdagen kan ta ställning till detta förslag oavsett
ställningstagandet till vårt yrkande om upphävande av indexregleringen.

Höjning av de allmänna barnbidragen

De svenska löntagarhushållens realinkomster sjönk kraftigt under 1977
och 1978. För 1979 sker visserligen en viss återhämtning, men det övervägande
antalet hushåll kommer likväl att för treårsperioden 1977—
1979 ha fått vidkännas en klar minskning av sin levnadsstandard.

Gjorda undersökningar pekar klart på att det i första hand är barnfamiljerna
som fått vidkännas de största sänkningarna. En väsentlig
anledning till detta var den tidigare borgerliga regeringens inflationspolitik
under i första hand år 1977. Den allmänna konsumentprisnivån
steg då kraftigt, men långt kraftigare steg dock prisnivån på dagligvaror.
Särskilt kraftiga var prisstegringarna på livsmedel som utgör en stor
kostnadspost för barnfamiljerna. Även hyresutvecklingen har under senare
år varit mycket oförmånlig, vilket också drabbat många barnfamiljer
hårt.

Mot. 1978/79: 2433

Under 1978 föreslog vi socialdemokrater flera åtgärder som skulle
underlätta den svåra situationen för barnfamiljerna. Vi föreslog t. ex.
en temporär höjning av de allmänna barnbidragen och en sänkning av
priserna på baslivsmedel med 10 %. Dessa förslag avslogs emellertid av
den borgerliga majoriteten i riksdagen.

Situationen för barnfamiljerna är enligt vår mening fortsatt pressad.
Vi anser att det är viktigare att ge dessa familjer ett ökat stöd än att ge
kraftiga generella skattesänkningar för höginkomsttagarna. Vi föreslår
därför att riksdagen beslutar att de allmänna barnbidragen höjs fr. o. m.
den 1 januari 1980 med 300 kr. per barn och år. En motsvarande höjning
bör göras av studiebidraget och det förlängda barnbidraget inom
studiehjälpen.

Skillnaden mellan vårt skatteförslag inkl. effekterna av de höjda barnbidragen
och folkpartiförslaget framgår av den följande tabellen.

Det socialdemokratiska skatte- och barnbidragsförslagets effekter för en
tvåbarnsfamilj

Taxerad ink. Fp-förslaget S-förslaget

40 000 366 1 070

50 000 657 1 380

60 000 1 154 1910

70 000 1 856 2 480

80 000 2 475 2 770

Genom detta förslag om en allmän höjning av barnbidragen och
genom den annorlunda fördelningsprofil som vi givit vårt skatteförslag
har vi åstadkommit en enligt vår mening betydligt rättvisare fördelning
av samhällets insatser. Folkpartiregeringens förslag kommer att leda till
ökade klyftor och en förskjutning av skattebördan från höginkomsttagarna
till de många grupper i samhället som har det ekonomiskt svårt.
I stället för att ge höginkomsttagarna utmanande stora skattesänkningar
vill vi hjälpa de lägre inkomsttagarna och barnfamiljerna genom sänkta
kommunalskatter och höjda barnbidrag. Vårt förslag ligger i linje med
socialdemokratins strävan efter ett mera rättvist samhälle.

Ändringar av grundavdragen

I propositionen 1978/79: 95 om den kommunala ekonomin föreslås
att kommunerna får tillgodoräkna sig skatteunderlaget på s. k. förmånsinkomster
fr. o. m. inkomståret 1980. Detta skulle innebära att kommunerna
fick tillgodoräkna sig ett ytterligare skatteunderlag på inemot
20 miljarder kronor — motsvarande en kommunal inkomstskatt på ca
6 miljarder. Den statliga budgeten skulle som en konsekvens av enbart
denna reform då försvagas med samma belopp. För att neutralisera
denna effekt föreslås i propositionen ett borttagande av skattebortfalls

Mot. 1978/79: 2433

bidraget samt kompensationen för 1974 års skattereform. Detta räcker
inte, utan dessutom föreslås även att grundavdraget vid den kommunala
taxeringen ökas från 4 500 till 6 000 kr. Som en konsekvens härav föreslås
i propositionen 1978/79: 160 om fortsatt reformering av inkomstskatten,
m. m. att det statliga grundavdraget helt slopas. För att motverka
effekterna härav på den statliga skatten föreslås en omfattande
teknisk omräkning av den statliga skatteskalan och av den särskilda
skattereduktionen.

I vår motion med anledning av propositionen om den kommunala
ekonomin yrkar vi avslag på regeringens förslag om en höjning av det
kommunala grundavdraget till 6 000 kr. Anledningen härtill är att regeringen
inte presenterat en tillfredsställande lösning på den framtida
kostnadsfördelningen mellan stat och kommun med anledning av att
kommunerna får tillgodoräkna sig skatteinkomsterna på förmånsinkomsterna.
De av regeringen presenterade förslagen kommer därtill att
skapa byråkratiska följdverkningar av betydande omfattning. Vi finner
det anmärkningsvärt att regeringen velat gå fram med detta administrativt
krångliga förslag utan någon föregående remissbehandling.

Intill dess att ett bättre förslag föreligger om hur man skall kunna
bevara neutraliteten mellan stat och kommun i fråga om beskattningsrätten
på förmånsinkomsterna bör grundavdragen bibehållas vid 4500 kr.
såväl i den statliga som i den kommunala beskattningen. Vi yrkar således
avslag på samtliga förändringar som förorsakas av regeringsförslaget
om de ändrade grundavdragen.

Avdrag för fackföreningsavgifter

1972 års skatteutredning föreslog i sitt slutbetänkande (SOU 1977:91)
att en begränsad avdragsrätt skulle införas vid inkomsttaxeringen för
avgifter till fackföreningar. Med dessa avsågs då arbetstagarorganisationer
såsom de definieras i 6§ lagen (1976:580) om medbestämmande
i arbetslivet. Avdragsrätten skulle enligt förslaget begränsas till
50 % av den erlagda avgiften — dock högst 300 kr. per år. En förutsättning
för att avdrag skulle erhållas var att den skattskyldige genom
kvitto eller dylikt visade för taxeringsmyndigheterna att han hade erlagt
avgift.

Även om detta förslag samlade en majoritet i utredningen var meningarna
dock redan där delade om detta förslag. Under remissbehandlingen
har ytterligare kritiska synpunkter framkommit om denna nya
avdragsrätt. Mot denna bakgrund har regeringen valt att inte nu framlägga
något förslag på denna punkt. I stället förutskickar föredragande
departementschef sin avsikt att tillkalla en utredning med uppgift att
föreslå begränsningar i avdragsrätten för avgifter till vissa arbetsgivarorganisationer.
Dessa är f. n. i viss utsträckning avdragsgilla, vilket

Mot. 1978/79: 2433

skapar en skillnad i den skattemässiga behandlingen av fackföreningsavgifter
och avgifter till arbetsgivarorganisationerna.

Vi vill för vår del understryka det orättvisa i att medlemmar i arbetsgivarföreningar
i viss utsträckning kan dra av medlemsavgifter som
kostnad i produktionen medan fackföreningsavgifter inte till någon del
är avdragsgilla. Vi vill inte motsätta oss att avdragsrätten för medlemsavgifter
till arbetsgivarföreningar blir föremål för en utredning med
sikte på att rätta till nu föreliggande orättvisor på detta område. Men
vi vill understryka vikten av att detta utredningsarbete bedrivs med
skyndsamhet så att åtgärder snabbt kan vidtas.

Avdragsrätt för periodiskt understöd

1972 års skatteutredning föreslog i sitt slutbetänkande att avdragsrätten
för frivilliga periodiska understöd upphävs. Man pekade på att
den socialpolitiska utvecklingen i vårt land medfört att de sociala skäl
som tidigare talat för denna avdragsrätt alltmer försvagats och numera
inte längre motiverar att det allmänna genom skattelättnader subventionerar
frivilliga understöd.

Förslaget har fått ett blandat mottagande av remissinstanserna. Man
har bl. a. anfört att det alltjämt finns sociala skäl för att tillåta avdraget.
Olika tekniska svårigheter har även anförts som skäl för att ta
bort detta. Mot denna bakgrund har regeringen inte f. n. velat lägga
fram förslag om en längre gående begränsning än de som finns sedan
1974.

Vår principiella inställning är att denna typ av avdrag så långt möjligt
bör tas bort ur skattesystemet. Flera remissinstanser pekar emellertid
på att man inte grundade ställningstagandet i 1972 års utredning på
någon närmare undersökning av arten och omfattningen av understödet.

Enligt vår mening kan det finnas skäl att genomföra en sådan undersökning
innan slutlig ställning tas i denna fråga. Vi föreslår därför att
riksdagen beslutar hemställa hos regeringen om att en undersökning görs
om arten och omfattningen av de frivilliga periodiska understöden.

Avdragsrätt för gåvor

I propositonen föreslås införande av en avdragsrätt för gåvor till
organisationer med inriktning på internationell biståndsverksamhet. Till
denna kategori bör enligt propositonen också räknas sådana organsationer
som verkar för internationellt samförstånd eller för respekt för de
mänskliga rättigheterna.

Kostnaderna för denna nya avdragsrätt är självklart svåra att uppskatta.
I propositionen har man angivit ett belopp på 20 milj. kr., vilket
dock förefaller oss vara en underskattning.

Enligt vår mening bör detta förslag avslås. Det kan leda till orättvisor

Mot. 1978/79: 2433

mellan olika organisationer. Genom att öppna denna nya avdragsmöjlighet
kommer samhället indirekt att bidra med i detta sammanhang
betydande belopp — dock utan att ha någon möjlighet att påverka fördelningen
av dessa medel.

Frivilliga gåvor till humanitär och liknande verksamhet har haft och
kommer säkert även i framtiden att ha stor betydelse. Men enligt vår
mening bör dessa gåvor ske med beskattade inkomster och inte genom
en skattebefrielse som i princip innebär att en betydande del av kostnaden
får bäras av samhället.

Arvsskattefrihet för trossamfund m. m.

Enligt 3 § AGL är svenska kyrkan fri från såväl arvsskatt som gåvoskatt.
Detta har ansetts gälla egendom som tillfaller de s. k. rikskyrkliga
organen, svenska kyrkans missionsstyrelse m. fl. liknande organ. Grunden
för denna skattefrihet är att dessa organ ansetts omfattas av den
skattebefrielse som tillkommer staten. De fria trossamfunden är däremot
bara fria från gåvoskatt (38 § AGL). För dessa beräknas dock arvsskatten
enligt gynnsammare regler än de som eljest tillämpas för juridiska
personers förvärv. Befriade från gåvoskatt men inte från arvsskatt
är vidare svenska kyrkans församlingar, kyrkor samt stiftelser och sammanslutningar
med huvudsakligt syfte att främja religiösa ändamål.

Regeringens förslag innebär bl. a. att de fria trossamfunden på samma
sätt som svenska kyrkan skall erhålla befrielse från arvsskatt.

Vi vill i princip inte motsätta oss denna utvidgning av arvsskattefriheten
men föreslår att den ges en annan och enklare utformning än
den som regeringen föreslagit. Vi föreslår att samma trossamfund som
enligt 38 § AGL nu är fria från gåvoskatt även blir befriade från arvsskatt.

Det bör ankomma på vederbörande utskott att utarbeta erforderlig
författningstext.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställer vi

att riksdagen

1.med avslag på hemställan nr 1 i prop. 1978/79: 160 beslutar
anta det i motionens bilaga 1 angivna förslaget till lag om
ändring i lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt,

2. beslutar avslå hemställan nr 2 i prop. 1978/79: 160 om lag
om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370),

3. beslutar avslå hemställan nr 3 i prop. 1978/79: 160 om lag
om ändring av taxeringslagen (1956: 623),

4. med avslag på hemställan nr 4 i prop. 1978/79: 160 besluta

Mot. 1978/79: 2433

anta det i motionens bilaga 2 angivna förslaget till lag om
ändring i uppbördslagen (1953: 272),

5. beslutar avslå hemställan nr 5 i prop. 1978/79: 160 om lag om
ändring i lagen (1958: 295) om sjömansskatt,

6. beslutar avslå hemställan nr 6 i prop. 1978/79: 160 om lag
om ändring i lagen (1965: 269) med särskilda bestämmelser
om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt,

7. beslutar avslå hemställan nr 7 om lag om ändring i lagen
(1961: 436) om församlingsstyrelse,

8. beslutar avslå hemställan nr 8 i prop. 1978/79: 160 om lag
om upphävande av förordningen (1972: 140) om skattebortfallsbidrag,

9. beslutar avslå hemställan nr 9 i prop. 1978/79:160 om lag
om ändring i lagen (1970:172) om begränsning av skatt i
vissa fall,

10. beslutar avslå hemställan nr 10 i prop. 1978/79: 160 om lag
om skattelättnad för vissa gåvor,

11. med avslag på hemställan nr 11 i prop. 1978/79: 160 om lag
om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt
beslutar befrielse från arvsskatt i vissa fall i enlighet med vad
som i motionen anförts,

12. beslutar avslå hemställan nr 13 i prop. 1978/79: 160 om lag om
ändring i lagen (1962: 381) om allmän försäkring,

13. beslutar avslå hemställan nr 14 i prop. 1978/79: 160 om lag
om ändring i lagen (1976: 380) om arbetsskadeförsäkring,

14. beslutar avslå hemställan nr 15 i prop. 1978/79:160 om lag
om ändring i lagen (1978: 423) om skattelättnader för vissa
sparformer,

15. beslutar att det allmänna barnbidraget den 1 januari 1980
skall höjas med 300 kr. per barn och år,

16. beslutar att till Allmänna barnbidrag (socialdepartementet)
för budgetåret 1979/80 anvisa, utöver vad regeringen föreslagit
i prop. 1978/79: 100, ett förslagsanslag av 265 000 000
kr.,

17. beslutar att studiebidraget och det förlängda barnbidraget
inom studiehjälpen den 1 januari 1980 skall höjas med 25 kr.
i månaden,

18. beslutar att till Studiebidrag m.m. (utbildningsdepartementet)
för budgetåret 1979/80 anvisa, utöver vad regeringen föreslagit
i prop. 1979/79: 100, ett förslagsanslag av 28 000 000 kr.,

19. beslutar uttala att kostnaderna för skatteomläggningen 1980
och övriga nu aktuella åtgärder inkl. dem som aktualiseras av
prop. 1978/79: 95 om kommunernas ekonomi finansieras genom
ett skatte- eller avgiftsuttag på produktionen som för

Mot. 1978/79: 2433

1980 ger staten full täckning för kostnaderna, dvs. 7,5 miljarder
kronor,

20. beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad som i
motionen anförts om avdrag för fackföreningsavgifter,

21. beslutar hemställa hos regeringen om en undersökning om arten
och omfattningen av de frivilliga periodiska understöden
i enlighet med vad som anförts i motionen.

Mot. 1978/79: 2433

Bilaga 1

Förslag till
Lag om ändring i lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt

Härigenom föreskrivs att 10 § 1 mom. lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse
10 §

1 morn.2 Statlig inkomstskatt utgår för fysiska personer, oskifta dödsbon
och familjestiftelser med viss i särskild ordning bestämd procent av
nedan angivna grundbelopp.

Grundbeloppet utgör:

när beskattningsbar inkomst icke överstiger 3 basenheter enligt lagen
(1977:1071) om basenhet enligt 10 % 1 mom. lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt:

2 procent av den beskattningsbara inkomsten;

när beskattningsbar inkomst överstiger

3 men icke 5 basenheter

grundbeloppet för 3 basenheter och 4 % av återstoden

5 ”	’ 6	99	» 5	99	8 % ”
6 ”	’ 7	**	"6	99	13 % ”
7 ”	’ 8	9»	99 99 y	99	16% ”
8 ”	' 9	99	” 8	99	20% "
9 ”	’ 10	99	i» t. p	99	25% ”
10 "	' 11	99	” 10	99	29 % ”
11 ”	’ 12	99	” 11	99	33% "
12 "	' 13	99	” 12	99	35 % ”
13 ”	' 14	99	” 13	99	40% ”
14 ”	’ 16	99	» 14	99	45% ”
16 ”	’ 20	99	" 16	99	49% "
20 ”	’ 30	99	” 20	99	53% ”
30 basenheter		” 30	99	58 % "

Ändå att statlig inkomstskatt skall uttagas med mer än 100 procent
av grundbeloppet, må likväl icke den å någon del av den beskattningsbara
inkomsten belöpande skatten uppgå till högre belopp än som motsvarar
58 procent av denna inkomstdel.

Med familjestiftelse avses i denna lag stiftelse, som enligt de för densamma
gällande stadgar har till huvudsakligt ändamål att tillgodose viss
familjs, vissa familjers eller bestämda personers ekonomiska intressen.

Föreslagen lydelse
10 §

1 mom. Statlig inkomstskatt utgår för fysiska personer, oskifta dödsbon
och familjestiftelser med viss i särskild ordning bestämd procent av
nedan angivna grundbelopp.

Grundbeloppet utgör:

när beskattningsbar inkomst icke överstiger 16200 kr.:

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 770.

2 Senaste lydelse 1978:912.

Mot. 1978/79: 2433

2 procent av den beskattningsbara inkomsten;
när beskattningsbar inkomst överstiger

16 200 men icke	27 000 kr.: grundbeloppet för	16200 kr. och	4%	av återstoden
27000	99 99	32 400	99 . 99 99	27 000	99 99	8%	99 99
32 400	»» »»	37800	99 . 99 99	32 400	99 99	13%	99 99
37800	»9 99	43200	99 . 99 99	37800	99 99	16%	99 99
43 200	99 99	48 600	99 . 99 99	43 200	99 99	19%	99 99
48 600	99 99	54 000	99 . 99 99	48 600	99 99	22%	99 99
54000	99 99	59 400	99 . 99 99	54 000	99 99	26%	99 99
59 400	99 99	64 800	99 . 99 99	59 400	99 99	30%	99 99
64 800	99 99	70 200	99 . 99 99	64 800	99 99	35%	99 99
70 200	99 99	75 600	99 . 99 99	70 200	99 99	40%	99 99
75 600	99 99	86400	99 . 99 99	75 600	99 99	45%	99 99
86 400	99 99	108 000	99 . 99 99	86 400	99 99	49%	99 99
108 000	99 99	162 000	99 . 99 99	108 000	99 99	53%	99 99
162 000 kr.		99 99	162 000	99 99	58%	99 99

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980 och tillämpas första
gången i fråga om 1981 års taxering.

Mot. 1978/79: 2433

Bilaga 2

Förslag till

Lag om ändring i uppbördslagen (1953: 272)

Härigenom föreskrivs att 2
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

§ 5 mom. uppbördslagen (1953:272)'

2 §

5 morn.2 Skattskyldig fysisk person,
som varit bosatt eller stadigvarande
vistats här i riket under
någon del av beskattningsåret åtnjuter
särskild skattereduktion med
det belopp varmed 0,4 basenheter,
enligt lagen (1977:1071) om basenhet
enligt 10 § 1 mom. lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt,
överstiger 1 600 kronor.

Föreslagen lydelse

5 mom. Skattskyldig fysisk person,
som varit bosatt eller stadigvarande
vistats här i riket under
någon del av beskattningsåret åtnjuter
särskild skattereduktion med
belopp motsvarande tio procent av
påförd kommunalskatt — dock
lägst 700 och högst 2 400 kronor.

I fråga om särskild skattereduktion äga bestämmelserna i 4 mom.
fjärde, femte och sjätte styckena motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980 och tillämpas första
gången i fråga om preliminär skatt för år 1980 samt slutlig och tillkommande
skatt på grund av 1981 års taxering.

Stockholm den 29 mars 1979

OLOF PALME (s)

ERIK ADAMSSON (s)
INGEMUND BENGTSSON (s)
INGVAR CARLSSON (s)
HANS GUSTAFSSON (s)
BENGT GUSTAVSSON (s)
LILLY HANSSON (s)

LENA HJELM-WALLÉN (s)
PAUL JANSSON (s)

VALTER KRISTENSON (s)

ANNA LISA LEWÉN-ELIASSON (s)
ESSEN LINDAHL (s)

LISA MATTSON (s)

THAGE PETERSON (s)
ANNA-GRETA SKANTZ (s)
INGVAR SVANBERG (s)

1 Lagen omtryckt 1972: 75. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 771.

2 Senaste lydelse 1978:915.

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1979