3

Motion
1978/79: 2426

av Johan Olsson m. fl.

med anledning av propositionen 1978/79:123 om riktlinjer för industripolitiken,
m. m.

I propositionen 1978/79: 123 behandlas anslagstilldelning till utvecklingsfondernas
kreditverksamhet. Vi anser att den föreslagna medelstilldelningen
300 milj. kr. är otillräcklig och bör ökas i enlighet med förslag
i en annan av centerns motioner. Härigenom möjliggörs också ökad
omslutning i utvecklingsfondernas verksamhet, vilket — tillsammans
med den ökning av administrationsanslaget som föreslagits i en centermotion
väckt under den allmänna motionstiden — innebär bättre personalresurser
för att gripa sig an de stora frågor som utvecklingsfonderna
har sig förelagda.

Det har visat sig i arbetet hittills i fonderna och tidigare i företagarföreningarna
att det allt oftare krävs resurser för att genomföra en allmän
utvärdering av situationen i företag som har för avsikt att utveckla
eller står inför strukturförändringar eller ekonomiska problem. Denna
första kartläggning skall sedan ligga till grund för utvecklingsfondernas
rådgivning och service, anvisning av lämpliga konsulter om så erfordras
eller till grund för den fortsatta beredningen av utvecklingsfondernas
kreditgivning. Det förekommer inte sällan att en kreditprövning i styrelsen
leder till frågeställningar om alternativa handlingslinjer för företaget
i fråga. Då erfordras en snabb insats av personalen för kompletterande
utredningar och kontakter. I regel är personalresurserna otillräckliga för
sådana extra insatser.

Utvecklingsfonderna inom stödområdet har särskilda uppgifter när de
på uppdrag av länsstyrelsen bereder och granskar ansökningarna om
lokaliseringslån och bidrag. Detta innebär en betydande merbelastning.
Det har uppgivits att omkring hälften av den personal som är anställd
i fonderna och avlönad genom det statliga administrationsbidraget sysslar
med beredning av lokaliseringsärenden. Enligt vår mening är detta
arbete som borde betalas med arbetsmarknadsmedel. Utvecklingsfonderna
är självfallet väl skickade att verkställa beredning av dessa ärenden,
och i många fall är de intimt förknippade med fondernas direkta
uppgifter inom företagsservice och kreditberedning.

Men lokaliseringsärendena har ju en speciell sysselsättningsskapande
uppgift och avser handläggning av medel ur arbetsmarknadsanslagen.
Då vore det rimligt att fonderna ur samma anslag finge ersättning för
det beredande arbetet med lokaliseringsärendena. Det förhållandet att

Mot. 1978/79: 2426

4

denna handläggning sker på uppdrag av länsstyrelserna är ytterligare
ett motiv för en ersättning i särskild ordning.

Genom nuvarande ordning åsamkas utvecklingsfonderna i främst
skogslänen ett betydande merarbete som går ut över den ordinarie verksamheten.
Fonderna i de områden som har den svagaste industristrukturen
och den högsta arbetslösheten drabbas således orättvist i förhållande
till bättre belägna områden i landet. Enligt vår mening måste en
förändring ske snarast möjligt i enlighet med vad vi i motionen föreslagit.

Med hänvisning till vad som anförts hemställs

att riksdagen beslutar begära att regeringen lägger fram förslag
om att utvecklingsfondernas service åt länsstyrelserna i lokaliseringsärenden
ersätts i särskild ordning genom medel från
arbetsmarknadsanslagen.

Stockholm den 29 mars 1979
JOHAN A. OLSSON (c)

KARL GUST. H. BOO (c) FILIP JOHANSSON (c)

KARL-ERIC NORRBY (c) MARTIN OLSSON (c)

PER STJERNSTRÖM (c) SVEA WIKLUND (c)

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1979