Motion

1978/79:2422

av Lars Wemer m. fl.

med anledning av propositionen 1978/79:115 om riktlinjer för
energipolitiken

Folkpartiregeringens energiproposition saknar alla ambitioner att på
ett avgörande sätt försöka lösa Sveriges långsiktiga energiproblem. Den
talar om den närmaste tioårsperioden fram till 1990; om tiden därefter
lämnas vi i ovisshet. Men inte ens i det korta tidsperspektiv som regeringen
försökt att överblicka förmår den ange någon klar handlingslinje
som skulle kunna inrikta samhällets och medborgarnas ansträngningar
mot ett gemensamt mål. Hela propositionen präglas av en ”vänta-och-seattityd”,
en ovilja att klart tala om hur man tänker sig den fortsatta
samhällsutvecklingen, kort sagt av typisk liberal kluvenhet. Detta är allvarligt
eftersom det lämnar utrymme för intressen och krafter som inte
har samhällets utan det privata vinstintressets bästa för ögonen. Det
gäller inte bara atomkraftområdet utan också oljeförsörjningen och utvecklingen
av alternativa energikällor.

Regeringsförslaget betyder till sitt huvudsakliga innehåll en låsning
till kärnkraften utan att det ges besked i en rad avgörande frågor. Det
gäller bl. a. om det ökande, radioaktiva avfallet skall upparbetas eller
inte, hur det skall förvaras och vem som skall svara för hanteringen.
Det nämns inte heller någonting om vem som skall stå för de oerhörda
kostnader som det radioaktiva avfallet kommer att dra med sig. Ett
genomförande av det propositionsförslag som nu föreligger äventyrar
den ordentliga satsning på förnyelsebara energikällor som måste till för
att klara den nya energipolitik som även regeringen säger sig vara anhängare
av.

Det allvarligaste är emellertid att regeringen inte på allvar ifrågasätter
de senaste årtiondenas utveckling av den svenska industrin. Det
är en utveckling som karakteriserats av ständigt ökade uttag av de dominerande
råvarutillgångarna — malm och skog.

Det är sant att denna växande produktionsvolym lett till en förskjutning
mot energitunga branscher, men det är inte sant att det samtidigt
blivit en ökad förädling av dessa våra viktigaste råvaror. Tvärtemot vad
som påstås i den beskrivning som lämnas i propositionen har vi fått en
minskad förädlingsgrad av våra råvaror i relation till det ökade uttaget.
Inom delar av den verkligt högförädlande industrin, t. ex. verkstadssektorn,
har hela det senaste årtiondet präglats av minskade investeringar,
mindre sysselsättning och sammanslagningar och nedläggningar

1 Riksdagen 1978/79. 3 sami. Nr 2422—2423

Mot. 1978/79

2422—2423

Mot. 1978/79: 2422

2

av företag. Det betyder inte att de stora svenska företagen minskat sin
aktivitet, sin produktion och sina vinster, men de har i allt större omfattning
flyttat delar av sin verksamhet utomlands. Sett från energisynpunkt
betyder det att Sverige har minst tillverkningar som har låg energiförbrukning
och hög sysselsättningsgrad, dvs. liten energiförbrukning per
anställd, och i stället blivit mera beroende av energitunga branscher som
ger få arbetstillfällen. Detta botar man inte genom att, som det sägs i
propositionen, öka produktionen inom den traditionella exportindustrin.
Det tenderar att öka behovet av energi, och inriktningen av den svenska
samhällsutvecklingen mot ett sådant mål stämmer väl överens med den
utveckling som atomkraftens förespråkare inom den svenska storindustrin
vill ha. Men den svenska industri- och energipolitiken skall inte
styras av de stora företagens intressen. Det är inte sant att det som är
bra för företagen är bra för Sverige. De som i likhet med den socialdemokratiska
ledningen och andra ställer upp bakom sådana paroller
tillvaratar inte de stora befolkningsgruppernas önskemål.

Vänsterpartiet kommunisterna förordar framför allt att de svenska
råvarorna malm och skog skall förädlas inom landet i en helt annan
omfattning än nu. Det betyder mindre uttag av dessa råvaror, ökad
sysselsättning i en mera varierad industri och mindre känslighet för
konjunktursvängningar och kriser. Samtidigt innebär det minskade energibehov.
Det är en sådan politik Sverige måste föra, om landet skall kunna
bibehålla ekonomisk och politisk självständighet, och här spelar energipolitiken
en viktig roll.

Energipolitiken har med stigande energipriser och minskande tillgångar
av framför allt olja blivit en av de viktigaste samhällsfrågorna. Det som
beslutas på energiområdet blir därför av stor betydelse för hela samhällsutvecklingen
på mycket lång sikt. Vi har, utan att någon diskussion
förts och utan att några egentliga beslut fattats, hamnat i ett beroende
av olja som energiråvara. Det är marknadskrafterna och kapitalets vinstintressen
som försatt oss i den situationen. Vi bör undvika att nu fatta
sådana beslut som läser fast oss i ett framtida atomkraftsberoende. Risken
för det är mycket stor med den inriktning av energipolitiken som
föreslås i propositionen. Med tolv reaktorer i drift, stora investeringar
i eldistributionen, hetvattenledningar från atomkraftverken och påbörjad
uranutvinning i Sverige blir det svårt att säga nej till fortsatta satsningar
på atomkraft i framtiden när nästa stora energibeslut skall fattas i
mitten av 1980-talet. Och alternativet då kommer inte att vara lättvattenreaktorer
av den typ som byggs i dag utan briderreaktorer med
oerhört mycket större säkerhetsrisker och med plutoniumframställning
och plutoniumekonomi som oundgängliga komplement. Vpk säger därför
nej till laddning av fler reaktorer och kräver att en plan för avveckling
av atomkraften utarbetas. Detta sammanfaller med NEJ-alternativet
i den aktion för folkomröstning om atomkraften som f. n. pågår.

Mot. 1978/79:2422

3

Vpk stöder kravet på folkomröstning och anser att något beslut i atomkraftsfrågan
inte bör fattas förrän en sådan omröstning genomförts.

Beträffande övriga energikällor kräver vpk en betydligt större satsning
på solvärme och vindkraft än vad propositionen föreslår. Om oljeberoendet
skall kunna minskas i nämnvärd omfattning, krävs det en
ännu kraftigare satsning på solvärme än vad regeringen föreslår. Vindkraften
är ett viktigt komplement till annan elproduktion, den är förnyelsebar
och ger ingen nedsmutsning av miljön. För att utveckling
och användning av dessa energikällor snabbt skall komma i gång krävs
samhälleliga insatser. Vpk föreslår därför att ett statligt utvecklingsbolag
bildas och att anslagen för forskning och försöksverksamhet kraftigt
räknas upp.

På längre sikt är det ett omöjligt förhållande att produktion och distribution
av energi skall handhas av privata företag med vinstmaximering
som avgörande drivkraft. Energin är en alltför viktig samhällsresurs för
att skötas av dessa intressen. Den bör ställas helt under samhällets kontroll
genom att såväl inhemska som utländska företag på energiområdet
förstatligas. Då löses också frågan om vem som skall ha ansvaret för det
radioaktiva avfall som redan producerats och som kommer att fortsätta
att produceras så länge vi har atomkraftverk i drift. Den hanteringen
får inte göras till föremål för olika kapitalintressens kamp om vinster
utan bör skötas av samhället. Beträffande övriga energikällors användning
och åtgärder för hushållning på energiområdet lämnas i det följande
förslag och synpunkter med anknytning till de viktigaste avsnitten
i propositionen.

Energihushållning

Allmänt

En systematisk och planerad hushållning med energi är nödvändig.
Inom den tidrymd propositionen avser måste inbesparingen av energi
spela en större roll än tillförseln av energi från nya källor. För att vi
skall nå denna effekt är det också nödvändigt att samhället — stat och
kommuner — har tillgång till verksamma medel för att styra både produktion
och konsumtion av energi i önskvärd riktning. Först då kan
man säga att samhället i praktiken har en medveten energipolitik.
Erfarenheten visar att de hittillsvarande styrmedlen varit helt otillräckliga.
Utvärderingen av den effekt lån och bidrag till energihushållning
i befintlig bebyggelse haft visar att ”frivilliglinjen” inte medfört särskilt
goda resultat. Fastigheternas ägare, oftast privata, har sett lånen
och bidragen som en möjlighet att öka fastighetsvärdet, i bästa fall i
samband med åtgärder som samtidigt medfört viss energibesparing.

Vad vi behöver för att nå bästa effekt är en inventering av möjliga
och/eller behövliga åtgärder för att kraftigt få ner energiförbrukningen

Mot. 1978/79: 2422

4

i befintlig bebyggelse. Därefter behöver vi metoder för att konkret förverkliga
ett program som i första hand tar sikte på de åtgärder som
sparar mest energi i förhållande till insatsen osv. Detta kan säkerligen
inte ske systematiskt, om vi också fortsättningsvis litar till lån och bidrag
som morot. Det kan bara ske genom en samhällelig styrning, genom
en lagstiftning som ger kommunerna medel att förverkliga de
energimål vi måste uppnå.

Det kan möjligen ske genom ändringar i byggnadsstadgan, så att
byggnadsnämnderna i sin verksamhet får möjlighet att ingripa då det
gäller energiförsörjning. I praktiken torde det dock vara nödvändigt,
för att täcka in tänkbara åtgärder, med en lag om energihushållning,
som ger de nödvändiga styrmedlen. Naturligtvis är också i fortsättningen
statlig hjälp med lån och i viss utsträckning med bidrag en nödvändig
förutsättning för att snabbt nå resultat.

Industrin

Inom industrisektorn förhåller det sig på motsvarande sätt. Där genomförs
en lång rad åtgärder som medför energibesparingar. Det handlar
om nya industriella processer, bättre tillvaratagande av interna bränslen
etc. Det visar sig att åtgärderna ofta varit mycket lönsamma, och de
statliga insatserna då det gäller finansieringen torde i framtiden kunna
inskränkas till långivning.

Men för industrisektorn gäller detsamma som för övriga sektorer:
De var för sig ofta utmärkta åtgärderna införs slumpartat, och det finns
ingen garanti för att de mest energisparande åtgärderna genomförs
först eller genomförs alls. Det finns inget system, ingen annan grundval
än det enskilda företagets bedömning av lönsamheten eller lämpligheten
av att genomföra åtgärden i fråga. Dessutom påverkar åtgärderna inte
alls den allmänna industriella strukturen, inte på något sätt ifrågasätts
om t. ex. viss produktion, med hänsyn till den energimängd som tillförs
produkterna, ur samhällets synvinkel egentligen är önskvärd eller om
den med fördel kan ersättas av annan, mindre energikrävande produktion.

En samhällelig strävan att begränsa energiuttaget måste emellertid
komma till uttryck också på det industriella området. Det måste vara
ett gemensamt samhälleligt intresse att styra den industriella utvecklingen
i en riktning som på en gång siktar till en industriell struktur som hushållar
med våra naturresurser, som är energisnål, som ger meningsfull
sysselsättning och som är skonsam mot miljön. För att dessa krav skall
kunna tillgodoses är det nödvändigt med någon form av styrmekanism,
ett samhälleligt organ som bl. a. granskar inte bara enskilda åtgärder
i den industri som finns utan också industriella etableringar bl. a. med
hänsyn till den specifika energiåtgången. Ett sådant organ inom den
industriella sektorn kunde få formen av en koncessionsnämnd.

Mot. 1978/79: 2422

5

T rans portsektorn

Också inom trafiksektorn finns stora potentialer för energibesparing.
Det handlar främst om att i största möjliga utsträckning övergå från
individuell till kollektiv transport då det gäller personresor, och det
handlar om att föra över godstransport från landsväg till järnväg samt
i ökande utsträckning utnyttja yttre och inre vattenvägar. I detta hänseende
hänvisar vi till synpunkter och förslag i anslutning till den trafikpolitiska
propositionen.

Energibeskattning

I propositionen (bil. 4) föreslås en fördubbling av den allmänna
energiskatten på motorbrännoljor, eldningsoljor, bunkeroljor och sådan
fotogen som möjliggör drift av snabbgående dieselmotorer. I propositionen
förs ett resonemang som dels går ut på att man av statsfinansiella
skäl vill få en inkomstförstärkning, dels vill använda skatteinstrument
för att påverka energitillförseln och energianvändningen i en från samhällssynpunkt
önskvärd riktning.

Vänsterpartiet kommunisterna har tidigare i olika sammanhang framhållit
att de åtgärder som måste vidtas för en bättre energihushållning
inte får tillåtas att ytterligare öka klassklyftorna utan i första hand
måste riktas mot minoritetens slöseri och överkonsumtion. Vi vänder
oss mot förslaget om en höjning av skatten på oljeprodukter med 40 kr.
per m3, då ett genomförande främst skulle drabba låginkomst- och medelinkomsthushållen,
bl. a. genom höjda hyror.

Bränsleförsörjning

Olja

Oljans dominerande roll på bränsleförsörjningsområdet måste brytas.
Om detta råder inga delade meningar. Samtidigt är det klart att Sveriges
oljeberoende kommer att vara mycket stort under de närmaste årtiondena
på grund av att alternativa energikällor inte har utvecklats och att
slöseriet med energi har fått pågå utan inskränkningar. Att det är möjligt
att ersätta olja direkt med atomkraft är inte heller längre ett gångbart
argument, även om det tidigare flitigt har använts i energidebatten.

Som tidigare har påpekats är regeringsförslaget halvhjärtat, och någon
ordentlig satsning för att minska oljeanvändningen redan under den närmaste
tioårsperioden görs inte. Vpk har i sitt energipolitiska program
visat att oljeberoendet 1990 kan sänkas till 218 TWh. Detta kan jämföras
med propositionens lägre alternativ 239—198 TWh. Här finns
alltså en samstämmighet i de faktiska bedömningarna; det är möjligt att
genomföra en sådan sänkning av oljeförbrukningen.

Skillnaden finns i den politiska viljan att genomföra en viss bestämd
energipolitik med klart uttalade mål. Föredraganden säger på s. 127,

Mot. 1978/79: 2422

6

bil. 1 i propositionen ” att de tillförselnivåer som anges i balan

serna inte skall betraktas som mål som bör eftersträvas oberoende av
utvecklingen. Tvärtom kan de angivna nivåerna för såväl tillförsel som
användning komma att visa sig varken möjliga att uppnå eller lämpliga
att sträva efter, mot bakgrund av den fortsatta utvecklingen inom t. ex.
samhällsekonomin eller energiområdet.” Det betyder att utvecklingen
inte skall styras bestämt och planmässigt mot en oljeförbrukningsnivå
som är möjlig och önskvärd utan den skall bestämmas av marknadskrafterna!
Vpk anser att målet för oljeberoendet 1990 bör vara propositionens
lägre alternativ.

Oljans miljöeffekter, som berörs på annat ställe i propositionen, är
allvarliga särskilt vad beträffar utsläpp av svavel och tungmetaller. Det
är positivt att ökade insatser föreslås på detta område. Minskningen av
svavelutsläppen bör dock vara större än vad som sägs i propositionen,
1 % fr. o. m. den 1 oktober 1984. Vpk förordar en sänkning av svavelhalten
till 0,3—0,4 %. Detta är möjligt att genomföra genom insatser
på raffinaderisidan och oerhört viktigt från miljösynpunkt.

Naturgas

När det gäller naturgasen vill regeringen inte nu satsa någonting på
denna energikälla. Orsaken anges vara investeringskostnader och brist
på gas inom en nära framtid. Det påpekas också att det i Sverige inte
finns någon uppbyggd struktur för distribution och användning av gas.
Samtidigt sägs i propositionen att det på något längre sikt kan bli aktuellt
att importera gas och att frågan då får tas upp till förnyad prövning.
Men vi kommer ju då att stå i samma läge med avsaknad av uppbyggda
nät för distribution och förbrukning.

Naturgas är en miljövänlig energikälla, och det europeiska gasnätet
är sammanknutet från öst till väst. Även om gasen bara kan bli en
parentes är det oklokt att avsäga sig möjligheten att komma med i det
europeiska gasnätet.

Den nedrustning och avveckling av befintliga stadsgasnät som antagligen
blir ett resultat av att naturgas inte importeras är också en olycklig
utveckling. Det kan i framtiden bli betydligt mera aktuellt med användning
av olika slags gas i energiförsörjningen, t. ex. förgasning av kol och
framställning av metan. En import av naturgas på den nivå som föreslagits
i energikommissionens alternativ är därför önskvärd.

Fasta bränslen

På området fasta bränslen föreslår propositionen en ökning av kolanvändningen
och en minskning av de inhemska alternativen skogsavfall
och torv jämfört med energikommissionens förslag. Det är inte några
bra förslag. Ökningen av kol i energiproduktionen medför miljöeffekter

Mot. 1978/79: 2422

7

som kan vara svåra att acceptera. De inhemska bränslena har mindre
skadliga effekter på miljön, och en utökad användning ger dessutom
stora tillskott på sysselsättningsområdet och det i regioner där det verkligen
behövs. Användningen av kol och inhemska fasta bränslen bör
därför inriktas mot den nivå som anges i energikommissionens B-alternativ.

Värmeförsörjning

Fjärrvärme

Utbyggnaden av fjärrvärmesystem är en av de viktigaste åtgärderna
på värmeförsörjningsområdet. Som framhålls i propositionen är det överlägset
andra system genom att det möjliggör användning av flera olika
slags bränslen. Även solvärme, som måste bli en viktig värmekälla i
framtiden, kan med fördel användas i kombination med fjärrvärmesystem.
När det gäller dessa områden kan vpk instämma i de bedömningar
och slutsatser som görs i propositionen.

Elvärme

När det däremot gäller propositionens skrivningar angående elvärme
måste de positiva yttrandena om denna värmekälla och de framtida satsningarna
på den skarpt kritiseras. El är en högvärdig och dyr energi,
och det är ett enormt slöseri ätt använda den till uppvärmningsändamål
i stor skala. Det är beklagligt att folkpartiregeringen här ger efter för
elproducenternas önskningar. Propagandan för användning av el till uppvärmningsändamål
är direkt avsedd att motivera den fortsatta utbyggnaden
av atomkraften. Vpk anser att det förslag som framlagts av utredningen
för begränsning av elanvändning för uppvärmning bör genomföras.
Det innebär förbud mot installering av elradiatorer men medger
dispensmöjligheter i sådana fall där annan uppvärmning inte är lämplig.

Solvärme

Beträffande solvärme ser vpk det som ett framsteg att det nu allmänt
accepteras att denna värmekälla är den bästa, snabbast verkande och
billigaste när det gäller att minska oljeberoendet. I propositionen framställs
det som en storartad satsning att man nu ökat anslagen för forskning
och experimentverksamhet till uppemot 40 milj. kr. per år. Men
det är inte tillräckligt. Om Sverige framemot 1990 skall ha ett solvärmesystem
av nämnvärd omfattning behövs det större insatser. Propositionen
når inte heller i detta avseende upp till den nivå som föreslagits av energikommissionen.
Det behövs ökad försöksverksamhet, ökat byggande och
inventering av markresurser för att solvärme skall få den betydelse som
är nödvändig. Vpk kräver under punkten energiforskning ökade resurser
för detta ändamål. Målsättningen bör vara att solvärme byggs ut i stora

Mot. 1978/79: 2422

8

system i flerfamiljshus och att den ovannämnda kopplingen till fjärrvärme
genomförs.

Elförsörjning

Vattenkraften

I regeringens proposition uttalas att ett bidrag på 65 TWh från vattenkraft
år 1990 är ett eftersträvansvärt utbyggnadsmål mot bakgrund av
de begränsningar beträffande vattenkraftsutbyggnaderna som beslutades
av riksdagen år 1977. Vidare uttalas i propositionen att för att denna
utbyggnad skall komma till stånd under 1980-talet fordras det att åtskilliga
projekt som kommer att aktualiseras under perioden även kommer
till utförande. Regeringen påpekar att konflikter med motstående
intressen kommer att uppstå i flera fall.

Regeringen verkar i propositionen ha förbisett möjligheten att genom
effektiviseringar av befintliga stora vattenkraftverk få ut mer energi ur
dessa. Sådana om- och tillbyggnader orsakar som regel minimala skador
på naturen och leder ytterst sällan till konflikter med motstående intressen.

Den tekniskt möjliga energivinsten vid en fullt genomförd satsning
på effektivisering av landets vattenkraftverk har diskuterats under senare
år. Miljörörelsens alternativa energiplan, MALTE, räknar t. ex. med att
uppnå 68 TWh vattenkraftsproduktion år 1990 utan att någon kontroversiell
älvsträcka behöver byggas ut. MALTE satsar systematiskt på
effektiviseringar av befintliga vattenkraftverk. Kraftindustrin anser att
den möjliga energivinsten till följd av ytterligare effektiviseringar inte
är så stor och att effektiviseringar i befintliga kraftverk är ganska dyra.
Några fullständiga beräkningar har dock inte presenterats.

Osäkerheten om de tekniska och ekonomiska möjligheterna att effektivisera
de befintliga vattenkraftverken är betydande. Därför bör en
statlig utredning tillsättas, som klargör de tekniska och ekonomiska förutsättningarna
för en ytterligare effektivisering av landets befintliga vattenkraftverk.
Utredningen kan lämpligen begränsas till kraftverk större
än 2 MW, eftersom en liknande utredning redan genomförts av statens
industriverk för små vattenkraftverk. Den föreslagna utredningen bör
också få till uppgift att ge förslag till stödformer för effektiviseringar
av de befintliga, större vattenkraftverken. Jämförelser bör då göras med
nuvarande stöd till upprustning av de små vattenkraftverken så att enhetliga
stödformer om möjligt kan uppnås.

Genom en satsning på effektiviseringar av befintliga vattenkraftverk
kan det visa sig att den av regeringen föreslagna vattenkraftsproduktionen
på 65 TWh år 1990 kan uppnås utan att några värdefulla, outbyggda
älvsträckor, som exempelvis Sölvbackaströmmarna, offras. Därigenom

Mot. 1978/79: 2422

9

kan kanske många uppslitande konflikter undvikas och vissa ställningstaganden
omprövas.

Reglering av Sädvajaure och byggande av Sädva kraftstation

I propositionen (bil. 2) tas upp frågan om Sädvajaures utbyggnad
och visst intrång i Pieljekaise nationalpark. Det föreslås en reglering och
utbyggnad som starkt kommer att påverka vattenföringen i strömmarna
från Sädvajaure till Hornavan (Kapellströmmarna) och de många fiskrika
strömmarna invid Arjeplogs samhälle.

Skadorna på landskapet — höjning av dämningsgränsen från 6 till
16 meter — och på fisket synes bli avsevärt större än vad som tidigare
befarats om Sädvajaure byggs ut på sätt som nu föreslås i propositionen.
En vattenreglering enligt förslaget skulle medföra att ett område av ca
60 ha av nationalparkens område överdäms. Någon reglering och utbyggnad
bör därför enligt vår mening inte medges.

Om en reglering och utbyggnad ändå kommer att beslutas, är det nödvändigt
att väsentligt ändra planerna. Villkoren för tappningar i strömmarna
måste ändras så att fisket inte skadas, och en reglering och utbyggnad
måste ges en mindre omfattning så att bl. a. intrånget i Pieljekaise
nationalpark avsevärt begränsas.

Kraftvärme och industriellt mottryck

En kraftig utbyggnad av fjärrvärmen med en systematisk installation
av kraftvärme, tillvaratagande av spillvärme från industrin och utbyggnad
av det industriella mottrycket har vänsterpartiet kommunisterna i
flera tidigare sammanhang under 1970-talet förespråkat och föreslagit.

I propositionen talas om olika åtgärder för fjärrvärmeutbyggnader och
om att kraftvärmeverk, baserade på fasta bränslen, skall byggas ut.
Regeringen anser emellertid att kraftvärmeverkens utbyggnad främst
bör ske under andra hälften av 1980-talet men att vissa utbyggnader
av kraftvärme är motiverade redan nu. Klart är att en sådan inriktning
tilltalar dem som vill utveckla den uranbaserade elkraften till en dominerande
del i vår försörjning med elektrisk energi.

Vpk anser tvärtom att en ordentlig satsning på kraftvärmeverk,
baserade på bl. a. kol, torv, flis och gas, måste göras omgående. Vi
kan inte godta att redovisningen av en väsentligt minskad ökningstakt
av elförbrukningen och ett stort överskott på elenergi får vara argument
för att inte bygga ut kraftvärme och annan mottryckskraft. Just dagens
överskott av elenergi utgör ett mycket starkt skäl för att öka takten i
utbyggnaden av alternativ till kärnkraften, och just detta förhållande
kan bidra till att snabbare minska vårt kärnkraftsberoende.

En utbyggnad av mottryckskraften i industrianläggningar och utnyttjande
av industriell spillvärme hör också till det mest brådskande och

Mot. 1978/79: 2422

10

angelägna. Många års erfarenheter har visat att det finns goda praktiska
möjligheter och att det är samhällsekonomiskt gynnsamt.

Vindkraft

Propositionen är beträffande vindkraften mycket knapphändig och
enligt vpk:s mening alltför försiktig i bedömningar av möjligheter att
utnyttja vindkraften som energikälla. Även då det gäller ställningstaganden
och konkreta förslag om och satsningar på en utbyggnad av vindkraften
återkommer denna överdrivna försiktighet. Man får närmast intrycket
av att man från regeringens sida för gott vill behålla vindkraften
på försöks- och experimentstadiet.

Som tidigare framhållits i motionen är vindkraften ett viktigt komplement
till annan elproduktion, och det finns ingen anledning att vänta
med ordentliga samhällsinsatser för en kraftig utbyggnad. Insatserna
måste vara av den storleksordningen att man under en tioårsperiod kan
uppnå en produktion av omkring 8 TVVh elenergi. Vi föreslår därför att
riksdagen skall uttala sig för att en sådan målsättning skall gälla.

Kraftöverföring och eldistribution

Vattenfallsverket har, som redovisas i propositionen och som en konsekvens
av förslaget om en fortsatt kärnkraftsutbyggnad, planer för utbyggnad
av ett överföringssystem med 800 kV-ledningar som skall förbinda
kärnkraftverken med varandra. Vattenfalls ansökan om koncession
för en sådan ledning har också väckt berättigad oro med anledning
av de hälsorisker som troligen kan följa med så höga spänningar.

Internationella rapporter och undersökningar visar även vid en försiktig
bedömning att en betydande osäkerhet finns beträffande konsekvenserna
av 800 kV-ledningar. Olika negativa miljöaspekter måste även
beaktas liksom de stora kostnader dessa ledningar skulle medföra. I propositionen
sägs, med hänsyn till behovet av kraftutbyggnader, att utbyggnaden
av ett omfattande 800 kV-nät knappast är behövligt.

Ändå lämnas nu möjligheten öppen att bygga en 800 kV-ledning från
Forsmark, som ett led i en fortsatt kärnkraftssatsning. Vpk vänder sig
mot ett byggande av sådana ledningar dels mot bakgrund av den direkta
kopplingen till fortsatt kärnkraftsutbyggnad, dels till osäkerheten om de
konsekvenser sådana ledningar kan få då det gäller miljö- och hälsoeffekter
och dels med hänsyn till de stora kostnader de för med sig.

Energiforskning

I samband med att propositionen om energiforskning (1977/78: 110)
behandlades av riksdagen lämnade vpk i motionen (1977/78: 1812) förslag
som i huvudsak innebar en nedtrappning av insatserna på atomkraftsområdet
och en ökning av anslagen till alternativa energikällor.

Mot. 1978/79: 2422

11

Det gällde framför allt anslagen till solvärme och vindkraft där de av
delegationen för energiforskning (DFE) föreslagna beloppen kraftigt
bantades av den dåvarande regeringen. Vpk föreslog då att DFE:s förslag
skulle gälla eller ökas något. Det framstår i nuläget ännu viktigare
att forsknings- och försöksanslag på dessa två områden ökas till en nivå
som gör det möjligt att införa dem i stor skala i den svenska energiproduktionen
efter 1990. De synpunkter som lämnades i vpk-motionen
vid det förra beslutet om forskning på energiområdet är nu mer aktuella
än någonsin. Kraven upprepas och utvecklas här.

Program 2 Åtgärder i transportsystemet

Vpk:s förslag för treårsperioden 1978/79—1980/81 var 14 milj. kr.
på detta område. Med hänsyn till de nya, alarmerande rapporter om
försämringen av miljön i de större städernas innerområden som lämnats
sedan det förra beslutet är en höjning av anslaget väl motiverad. Det
eniga beslutet i energikommissionen om kraftfulla åtgärder mot storstadsbilismen
förtjänar också att understrykas. Det är också av vikt att
utvecklingen inom transportområdet inriktas mot system med låga energibehov
när det gäller gods- och persontransporter. En höjning av anslaget
till 7 milj. kr. för budgetåret 1979/80 bör därför genomföras.

Program 3 Energianvändning för bebyggelse

Den ökade satsning på solvärme som föreslagits av regeringen och
som tidigare berörts har åstadkommits i huvudsak genom omfördelningar
och omprioriteringar i programmet. Vissa anslag har förts över
till bostadsdepartementets område. Regeringens satsning på solvärme
innebär således inte någon stor sammanlagd höjning av forskningsanslagen.
Med hänvisning till vad som tidigare anförts under rubriken Värmeförsörjning
föreslår vpk att anslaget Solvärmesystem och energilagring
m. m. höjs till 75 milj. kr. för budgetåret 1979/80.

Program 4 Energiproduktion

Delprogrammet Inhemska bränslen föreslås av regeringen få disponeras
för forskningsinsatser också inom skifferbrytningen, dvs. för uranframställning.
Detta är en förändring i förhållande till det tidigare forskningsprogrammet,
där några åtgärder på skifferområdet inte ansågs
aktuella. Vpk motsätter sig svensk uranbrytning och säger därför bestämt
nej till att några medel för detta ändamål avsätts i forskningsprogrammet.
Resurserna för forskning omkring andra inhemska bränslen
som biomassa och torv är inte för stora och bör inte naggas av att regeringen
vill smyga in uranforskning i detta program. När det gäller forskningen
kring de nuvarande lättvattenreaktorerna har vpk tidigare uttalat
att frågor som rör säkerheten och avfallshanteringen givetvis
måste lösas men att någon ytterligare forskning i utvecklande syfte inte

Mot. 1978/79: 2422

12

bör få förekomma. Vpk föreslår därför ett anslag på 10 milj. kr. till
delprogrammet Lättvattenreaktorer för budgetåret 1979/80.

Beträffande delprogrammet Vindenergi är det förslag som framläggs
i propositionen och som tidigare har berörts alltför blygsamt. Det är en
försämring jämfört med energikommissionens alternativ och även i förhållande
till den förra forskningspropositionen, om man tar hänsyn till
inflationseffekten. Med denna nivå är det osäkert om anvisade medel
räcker ens till att uppföra de två försöksanläggningar i full skala som
nämnden för energiproduktionsforskning (NE) föreslår. Om vindkraften
skall få någon betydelse på 1990-talet måste den ambitionsnivå som vpk
angett under rubriken Elförsörjning uppnås. Anslaget bör därför höjas
till 75 milj. kr. för budgetåret 1979/80.

I propositionen nämns ingenting om delprogrammet Avancerad energiteknik.
Inom detta program finns emellertid sådan forskning som omfattar
avancerade reaktorsystem och alternativa bränslecyklar, dvs.
briderteknik. Någon sådan forskning bör inte få förekomma.

Inom delprogrammet fusionsenergi aviseras nu ökade kostnader för
Sveriges medverkan i Euratom. Även om det i propositionen inte nu
föreslås några ökade anslag, kan vi förvänta oss att Sveriges fortsatta
medlemskap i organisationen kommer att kräva ökade insatser. Sverige
bör därför utträda ur Euratom och anslaget till fusionsforskning beräknas
till 7 milj. kr. för budgetåret 1979/80.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda föreslås

1. att riksdagen med ändring av propositionen 1978/79: 115 beslutar
att ytterligare laddning av reaktorer samt investeringar
i fortsatt utbyggnad av atomkraft uppskjuts till dess en folkomröstning
anordnats i frågan,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att ett statligt
utvecklingsbolag för försök och utbyggnad av solvärme och
vindkraft bildas,

3. att riksdagen uttalar sig för ett förstatligande av hela energisektorn,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en energihushållningslag
som ger de styrmedel som talas om i motionen
och som måste till för att garantera genomförandet av planen
för energihushållning i befintlig bebyggelse,

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en särskild koncessionsnämnd
med uppgift att garantera en industriell utveckling
som tillgodoser kraven beträffande hushållning med
råvaror, energi och miljö,

Mot. 1978/79: 2422

13

6. att riksdagen avslår propositionen i den del som gäller höjningen
av skatten på oljeprodukter,

7. att riksdagen beslutar att oljeförbrukningen 1990 bör inriktas
mot det lägre av propositionens alternativ,

8. att riksdagen hos regeringen begär åtgärder för att svavelhalten
i olja skall sänkas till den nivå som anges i motionen,
dvs. 0,3—0,4 %,

9. att riksdagen hos regeringen begär åtgärder för att en import
av naturgas på den nivå som föreslagits av energikommissionen
kommer till stånd,

10. att riksdagen uttalar att användningen av kol och inhemska
fasta bränslen bör inriktas mot den nivå som anges i energikommissionens
B-alternativ,

11. att riksdagen hos regeringen begär åtgärder för förbud mot
direktverkande elvärme enligt motionens förslag,

12. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag om direktiv
till kommunerna att inventera lämplig mark för utbyggnad
av solvärmesystem,

13. att riksdagen uttalar att satsningen på solvärme måste bli minst
av den omfattning som föreslagits av energikommissionen,

14. att riksdagen hos regeringen begär en utredning som närmare
klargör de tekniska och ekonomiska förutsättningarna för en
ytterligare effektivisering av landets befintliga vattenkraftverk
över 2 MW,

15 a. att riksdagen avslår propositionen i den del som avser reglering
av Sädvajaure och utbyggnad av Sädva kraftstation,
b. att riksdagen — om yrkandet under a avslås — uttalar sig
för sådana villkor för uppdämningar och avtappningar att skadorna
på landskap och fiske minimeras,

16. att riksdagen uttalar att satsningen på kraftvärme, baserad
främst på fasta bränslen och på industriellt mottryck, bör inriktas
på att uppnå en elproduktion av minst 22 TWh till år
1990,

17. att riksdagen uttalar att insatserna då det gäller vindkraften
bör inriktas på att nå en produktion av minst 8 TWh elenergi
till år 1990,

18. att riksdagen uttalar att ingen utbyggnad av elledningar och
transformatorer för 800 kV spänning får ske,

19. att riksdagen beslutar att forskningsanslaget Åtgärder i transportsystemet
höjs till 7 milj. kr. för budgetåret 1979/80,

20. att riksdagen beslutar att 75 milj. kr. anslås till forskning och
försöksverksamhet på solvärmeområdet under budgetåret
1979/80,

21. att riksdagen uttalar att inga medel under delprogrammet

Mot. 1978/79: 2422

14

Energiproduktion får användas till forskning om skifferbrytning
och uranproduktion,

22. att riksdagen beslutar att 75 milj. kr. anslås till forskning och
försöksverksamhet om vindenergi under budgetåret 1979/80,

23. att riksdagen beslutar att anslaget för forskning under delprogrammet
Lättvattenreaktorer sätts till 10 milj. kr. för budgetåret
1979/80,

24. att riksdagen uttalar att någon forskning på briderområdet
inte skall få förekomma,

25 a. att riksdagen beslutar att anslaget för fusionsforskning sätts
till 7 milj. kr. för budgetåret 1979/80,

b. att riksdagen beslutar att Sverige skall utträda ur Euratom.

Stockholm den 29 mars 1979

LARS WERNER (vpk)
EIVOR MARKLUND (vpk)
NILS BERNDTSON (vpk)
TORE CLAESON (vpk)

C.-H. HERMANSSON (vpk)
JÖRN SVENSSON (vpk)
OSWALD SÖDERQVIST (vpk)