Motion
1978/79: 2420
av Bengt Sjönell och Ivar Nordberg
med anledning av propositionen 1978/79:115 om riktlinjer för
energipolitiken
I prop. 1978/79: 115 anför regeringen på s. 321 beträffande det planerade
kraftvärmeverket i Botkyrka att ”den aktuella lokaliseringen i
direkt anslutning till bostadsbebyggelse och med begränsade utrymmen
för kolhantering har emellertid bedömts vara olämplig för koleldning,
varför sådan av de i projektet medverkande kommunerna, Botkyrka och
Huddinge, inte anses kunna komma i fråga på denna plats”.
Emot detta kan anföras att koleldning aldrig prövats av de i projektet
medverkande kommunerna, vilket betyder att kommunerna icke
har beslutat att koleldning inte kan komma i fråga på denna plats. Det
har heller icke skett någon myndighetsprövning av frågan. I beredskapsplaneringen
för Fittj averket även i dess nuvarande utformning som
enbart värmeverk måste kommunerna självklart räkna med bl. a. kol
såsom ett alternativbränsle.
Det planerade kraftvärmeverket i Fittja ligger relativt avskilt från
bostadsbebyggelsen inom ett område som i generalplanen är avsett för
större industrietableringar. Med dagens kolpulverteknik kan man dessutom
använda sluten förvaring och rörtransport.
Tyvärr har bostadsdepartementet vid bedömningen av ärendet enligt
136 a § BL uppenbart icke haft tillgång till en skrivelse från statens
vattenfallsverk och Södertörns Fjärrvärme AB av 79-01-10 eftersom
den var ställd till industridepartementet. Skrivelsen ingår icke i den
aktuella akten hos bostadsdepartementet rörande lokaliseringen.
I denna skrivelse säger man klart: ”Sedan utredningen (ang. fasta
bränslen) avlämnades har anläggningens tekniska utformning bearbetats
vidare, varvid även önskvärdheten av största möjliga frihet vid val av
bränsle har beaktats. Vattenfall redovisade några synpunkter i denna
fråga vid en föredragning för energiministern 1978-12-13.”
Redan i konsortialavtalet ang. Tömkraft — kraftvärmeverkets namn
— har frågan om koleldning beaktats. Man säger: ”Skulle tillståndshandlingen
för verket leda till väsentligen ändrade förutsättningar, såsom
exempelvis föreskrift om användning av kol, skall kontrahenterna ta upp
förhandling om möjligheterna att fullfölja projektet med de nya förutsättningarna.”
Regeringen har i samband med det negativa beskedet till Botkyrka
och Huddinge i all hast tillsatt en utredning för att föreslå lösningar
som skall leda till ett minskat oljeberoende. Vattenfall har dock tidigare
1 Riksdagen 1978/79. 3 sami. Nr 2420—2421
Mot. 1978/79
2420—2421
Mot. 1978/79: 2420
2
i skrivelse daterad 1978-12-10 visat att oljeförbrukningen minskar genom
byggandet av detta verk i Fittja. Icke heller denna skrivelse ställd till
industridepartementet återfinns bland handlingarna i bostadsdepartementets
akt rörande lokaliseringen.
Faktum är att de berörda kommunerna sedan många år aktivt deltar
i de mellansvenska kommunernas samarbete för att trygga försörjningen
med bränsle för värmeproduktion, vilket hittills bestått av olja. Kommunerna
har naturligtvis varit medvetna om sitt stora ansvar för en
trygg värmeförsörjning och för att minska oljeberoendet. Att bygga
Fittjaverket är ett betydelsefullt steg mot att minska detta beroende.
I fråga om den kolhantering som kan bli nödvändig, därest kol kommer
att utnyttjas, skulle bl. a. Oxelösunds hamn kunna användas, där redan
nu en betydande kolhantering äger rum. Redan nu finns det en viss
kolhantering för järnverket här. Härifrån bör även en omfattande central
förbehandling av kolet kunna ske och kolet distribueras i mindre fartyg
(eller på järnväg) till förbrukarna. Det är klart att den av regeringen
krävda ytterligare utredning som fördröjer Botkyrkas och Huddinges
planering, till stor skada för invånarna, är ett allvarligt misstroendevotum
mot de mellansvenska kommunerna och deras samarbetsorgan.
Regeringen har genom avslag på ansökan om tillstånd enligt 136 a §
BL tills vidare hindrat kommunerna Botkyrka och Huddinge att tillsammans
med Vattenfall fullfölja utbyggnaden av ett kraftvärmeverk,
trots att Vattenfall kunnat visa att oljeförbrukningen genom Fittjaverkets
tillkomst minskar.
Mot denna bakgrund finns anledning att understryka de fakta som
framförts i Vattenfalls och Södertörns Fjärrvärme AB:s skrivelse till
industridepartementet den 10 januari 1979, nämligen
”sorn tidigare framhållits i Vattenfalls utredning ang fasta bränslen
för Törnkraftprojektet talar övervägande skäl för att projektet får
fullföljas i enlighet med det av statsmakterna och kommunerna godkända
konsortieavtalet. Därigenom utnyttjas det aktuella värmefallet för en
kombinerad el- och värmeproduktion vid tidigast möjliga tillfälle. Med
den utformning av kraftvärmeverket som här redovisats är det möjligt
att i ett senare skede på ett ekonomiskt acceptabelt sätt komplettera anläggningen
för eldning med fasta bränslen med det tekniska utförande
som då bedöms vara lämplig.”
Av den redogörelse som lämnats här framgår att vattenfallsverket och
Södertörns Fjärrvärme AB nu är inriktade på att det planerade kraftvärmeverket
i Botkyrka skall kunna eldas även med fasta bränslen. Mot
den bakgrunden är det angeläget att frågan om tillstånd till uppförande
av verket med det snaraste blir prövad på nytt. Vi utgår från att intressenterna
inger en ny ansökan till regeringen. Riksdagen bör understryka
vikten av att en sådan ansökan upptas till behandling omgående.
Mot. 1978/79: 2420
3
Vi hemställer
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om det planerade kraftvärmeverket i Botkyrka.
Stockholm den 29 mars 1979
BENGT SJÖNELL (c)
IVAR NORDBERG (s)