Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion

1978/79:2415

av Arne Pettersson m. fl.

med anledning av propositionen 1978/79:115 om riktlinjer för
energipolitiken

Den svenska energiplaneringen måste arbeta med en rad osäkerhetsfaktorer.
Oljepriser, leveransvillkor och störningar är svåra att förutse.
Samma gäller utvecklingen av andra tekniska eller ekonomiska förutsättningar
för olika energislag. För att minska vårt ensidiga beroende av
vissa energiråvaror eller viss energiteknologi är det väsentligt att planera
för en differentierad energiförsörjning. Differentieringen är väsentlig
för en tryggad försörjningssäkerhet och en bevarad framtida handlingsfrihet.
Då energiförsörjningen baseras på ett brett och varierat urval
av energiråvaror ges också den inhemska industrin möjligheter att helt
utnyttja respektive energislags tekniska eller ekonomiska möjligheter.

Naturgas har i många länder kommit att bli en betydelsefull energiråvara.
Av världens totala energikonsumtion svarar naturgasen redan för
18 procent. USA:s energiförsörjning är f. n. till 30 procent baserad på
naturgas. Naturgastillgångarna globalt uppges motsvara ca hälften av
oljetillgångama. Då har man vid prospekteringen ej värderat gasfyndigheter
lika högt som oljefyndigheter. Händelserna på oljemarknaden efter
år 1973 har ändrat synen på naturgas. Den betraktas i dag som ett av
de mest högvärdiga bränslen som finns, med rika användningsmöjligheter
som energibärare, som råvara för kemisk industri och möjligen också
som drivmedel. Industrinationerna i Västeuropa samt Japan väntas de
närmaste decennierna kraftigt öka sin efterfrågan på naturgas. I ett
längre tidsperspektiv kan andra gaser än naturgas (t. ex. vätgas) få ett
värde som ersättning för och komplement till elektrisk energi som
energibärare, som intermediärt lagringsmedium eller som bränsle.

Även om mycket talar för att regeringens uppfattning att de båda nu
aktuella avtalen om gasimport inte bör ligga till grund för svensk gasförsörjning
är det viktigt att behålla möjligheten att i framtiden använda
gas i det svenska energisystemet. Fyndigheterna i Danmark och Norge
öppnar intressanta perspektiv. Ett framtida nordiskt samarbete på gasområdet
kommer sannolikt att ställa krav på kompletterande import av
flytande gas. Diskussioner pågår om möjligheten att ansluta delar av
Skåne till det köpenhamska gasnätet, och ett sådant samarbete skulle
kunna bli inledning till ett vidare samarbete.

Eftersom gasens förbruknings- och produktionsområden endast till
viss del sammanfaller måste stora mängder gas transporteras antingen i

Mot 1978/79: 2415

rör eller i flytande form med fartyg. Båda transportsätten kräver stora
initialinvesteringar i specialteknik. Förbrukningsvariationer kan därtill
ställa speciella krav på transportsystemets flexibilitet, förekomst av lagringstekniker
etc. Även om det synes som om naturgasanvändning ger
väsentligt mindre skador på miljön än oljeanvändning måste olika gastransportsystem
byggas så att de uppfyller ställda miljöskyddskrav. Alla
dessa kunskaper bildar sammantaget vad som skulle kunna betecknas
som gasteknologi. I integrerad form finns denna kunskap endast i begränsad
omfattning i Sverige. Stadsgasverksamheten i landet har under
många år varit blygsam till sin omfattning, och några forskningsinstitutioner
med permanent inriktning på gasteknologi finns inte. Mot bakgrund
av den ökande roll som naturgasen i ett rimligt tidsperspektiv kan
komma att få för en differentierad svensk energiförsörjning torde det
vara väsentligt att inom landet förankra och utveckla ett gasteknologiskt
kunnande.

Ett gasteknologiskt kunnande är nödvändigt för att den svenska energiplaneringen
skall kunna beakta naturgas bland möjliga försörjningsalternativ.
Kunnandet krävs för att gastransportsystem skall kunna planeras
och uppbyggas på ett med hänsyn till miljökrav, kostnadskrav etc.
effektivt sätt. Det krävs också för att olika användare av gas skall
kunna utnyttja gasen på ett säkert och ekonomiskt effektivt sätt. På
längre sikt kommer också ett inhemskt gaskunnande att kunna nyttiggöras
i bedömningar avseende avancerade gasteknologiprojekt på energiområdet.

Integrerad gasteknologi finns endast i begränsad omfattning i Sverige
i dag. Skulle delar av den inhemska energiförsörjningen komma att
baseras på gas torde detta få stora konsekvenser för näringslivets utveckling
och inriktning.

Naturgasen erbjuder många fördelar vid industriell användning. Dess
renhet och jämna kvalitet kan ha stor betydelse. Inom stålindustrin och
den finkeramiska industrin kan användningen av naturgas medge förbättrade
produktkvaliteter.

De kapitalintensiva gastransportsystemen kan på ett naturligt sätt
kunskapsmässigt anknytas till de teknologiska specialiteter som svensk
industri utvecklat och i dag marknadsför nationellt och internationellt.
Stålkunnande, svetsteknologi, kemisk teknologi, anläggningsteknik, materialteknik,
termisk processteknik, systemteknik, planerings- och administrationsteknik
m. m. kan utgöra exempel härpå. Att integrera dessa
kunskaper i ett allmänt gasteknologiskt know-how skulle inte endast ge
bättre underlag för bedömningar och beslut i vad gäller den inhemska
energiförsörjningen utan möjligen också ge företag med inriktning på
delar av gasteknologin incitament till internationell marknadsföring av
gastransportsystem. Uppbyggandet av ett gasteknologiskt kunnande i
landet kommer att kräva avsevärd tid men också samordning av de re

Mot 1978/79: 2415

surser som i dag finns för utvecklingen av en svensk gasteknologi.

För att detta skall kunna uppnås krävs en tvärvetenskaplig satsning,
vilken borde kunna ske genom organiserandet av en speciell arbetsgrupp
vid LTH (Lunds tekniska högskola). Av utomordentlig vikt är också att
Kockums Varv ges möjlighet att vidmakthålla och vidareutveckla sitt
kunnande på gastransportområdet. Angeläget är också att det planeringsarbete
som utvecklats av Swedegas och Sy dgas ges möjlighet att fortsätta.
I arbetet med att tekniskt och kommersiellt vidareföra gasteknologin
bör den regionala utvecklingsfonden engageras.

LTH har redan intensiva kontakter med olika företag i dessa angelägenheter,
och har genom sina olika institutioner en bred kontaktyta
gentemot de delar av det sydsvenska näringsliv som skulle kunna betjänas
av och dra nytta av en eventuell naturgasimport.

LTH har som alla de svenska högskolorna en viss profilering. Denna
innebär bl. a. att energitekniken har en stark ställning vid LTH med
stora forskningsinstitutioner arbetande inom vida fält. Forskningsavdelningar
för kraftverksteknik, energihushållning, kemisk teknologi, kemisk
apparatteknik, konstruktionsmaterial, svetsteknik, termisk apparatoch
maskinbyggnad, transportteknik m. m. räknar sammantaget ett drygt
hundratal forskare och har alla relevans för en långsiktig utveckling av
ett gasteknologiskt kunnande i landet.

Vid LTH torde finnas i landet unik kunskap i vad gäller tekniker för
katalys, separation och förgasning, organiserad inom en och samma
institution. Den organisatoriska sammanhållningen underlättar naturligtvis
också den kunskapsmässiga integrationen. Redan pågående arbeten
i vad gäller syntesgas och dess användning ger en framtidsinriktning åt
forskning som skulle kunna nyttiggöras i ett gasteknologiskt utvecklingsprogram.

Vid LTH finns ett sedan flera år fungerande energisekretariat med
uppgift att fungera som kontaktorgan mellan olika energiforskare och
mellan LTH och industrin. Energisekretariatet utgör en redan existerande
bas för tvärfacklig samverkan, vilken skulle kunna nyttiggöras i
ett sammanhållet naturgasprogram och i ett allmänt gasteknologiskt utvecklingsprogram.

”Utveckling av datorprogram för beräkning av kraftverksprocesser
baserade på naturgas”, ”Säkerhetsstudier vad gäller LNG”, ”Tekniker
för kommunal energiplanering med sikte på en naturgasintroduktion”
kan tjäna som exempel på vid LTH pågående forskningsarbeten med
relevans för ett eventuellt uppbyggande av ett gasteknologiskt kunnande
vid LTH. Dessa studier, och andra, visar att LTH är i förhållande till
gasteknologins traditionellt svaga ställning i landet väl förberett för ett
uppbyggnadsarbete inom stora delar av gasteknologins arbetsområde.
Det är angeläget att detta forskningsarbete kan fortsätta för att ge oss

Mot 1978/79: 2415

handlingsfrihet på energiområdet — om och när gasen kan bli en realitet
på den svenska marknaden.

Vi hemställer därför

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om åtgärder för att kunna utveckla kunnan

det om hantering och transporter av naturgas.

Stockholm den 29 mars 1979

ARNE PETTERSSON (s)

ERIK ADAMSSON (s)

ERIC HOLMQVIST (s)

HUGO BENGTSSON (s)
ERIC JÖNSSON (s)

ANNA-GRETA SKANTZ (s)

GRETHE LUNDBLAD (s)

HANS PETTERSSON (s)
i Helsingborg

LENNART PETTERSSON (s)