11

Motion

1978/79:2412

av Martin Olsson m. fl.

med anledning av propositionen 1978/79:115 om riktlinjer för energipolitiken

1 regeringens proposition 1978/79: 115, riktlinjer för energipolitiken, uttalar
föredragande statsrådet angående uranbrytning ”att inte minst försörjnings-
och betalningsbalansskäl talar för att brytvärda uranförekomster
används för att bidra till att täcka det inhemska behovet av uran".

I motsats till föredragande statsrådet anser vi att riksdagen redan nu bör
uttala sig emot uranbrytning. Uranbrytning bör inte förekomma i vårt land
vare sig för att tillgodose inhemskt behov eller för export, enligt vår
uppfattning. Anledningen är dels de omfattande miljörisker en brytning
skulle innebära, dels att vi anser att kärnkraften som energikälla successivt
bör avvecklas i vårt land och att vi därför ej bör starta uranbrytning som
ytterligare bidrar till att binda vårt land vid kärnkraften.

Ett av de områden där uranprospektering utförts är Haverö socken i
västra Medelpad. Ånge kommun, i vilken Haverö ingår, är känd för sysselsättningssvårigheter.
Vissa har därför velat förespråka uranbrytning för att
lösa dessa problem. En stor folklig opinion mot brytning har dock uppstått,
och enligt vår uppfattning vore det närmast en utmaning mot befolkningen
i området att lösa sysselsättningsproblemen genom uranbrytning. Som vi
framhöll i vår under allmänna motionstiden väckta motion 1978/79: 2057
om sysselsättningsfrågor i Ånge kommun måste nya arbetstillfällen i stället
skapas genom andra - och kraftfulla — åtgärder från samhällets sida.

Särskilda skäl talar emot uranbrytning i Haverö på grund av där rådande
förhållanden. Uranhalten i Haverömalmen är låg, vilket innebär att stora
ingrepp måste göras i naturen eftersom stora kvantiteter malm måste
brytas för att få fram erforderliga mängder uran. Enligt SGU ligger malmkroppen
i en lutning på ca 45 grader från markytan. För att nå malmkroppen
torde ett mycket stort dagbrott fordras.

Radongas är ett känt miljöproblem vid uranbrytning. Avståndet till
närmaste bebyggelse är tre å fyra km, vilket oroar befolkningen. Ett annat
förhållande som skapat oro är det avloppsvatten som kommer att lämna
processverket efter utfällning av uranet. Visserligen skall avloppsvattnet
renas i dammar, men till sist kommer det ändå att hamna i vattendrag som
efter hand för det till Ljungans sjösystem och där befaras skada både
vattnet och fisken.

Mot. 1978/79:2412

12

Stora naturområden i Haverö har i den fysiska riksplaneringen klassificerats
som värda att bevara. Ett sådant bevarande kan naturligtvis inte
förenas med den planerade uranbrytningen.

Med hänvisning till de redovisade förhållandena hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att uranbrytning
ej skall företas i Haverö i västra Medelpad.

Stockholm den 29 mars 1979
MARTIN OLSSON (c)

MARGIT ODELSPARR (c) SVEN-E. NORDIN (c)

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1979