5

Motion
1978/79: 2409

av Britta Hammarbacken m. fl.

med anledning av propositionen 1978/79:115 om riktlinjer för energipolitiken

1 propositionen 1978/79:115 Riktlinjer för energipolitiken behandlas
bl. a. frågan om de svenska skiffrarnas möjligheter att ge basråvaran uran
för kärnkraftsproduktion. Angående de hälso- och miljöproblem som är
förenade med nyttjandet av kärnenergi påpekas: "Vid brytning av uran för
framställning av kärnbränsle sker ingrepp i landskapet. Utsläpp och utläckning
av radioaktiva ämnen och tungmetaller kan också förekomma.-’
Man uttalar även att Sveriges tillgångar av uranhaltiga skiffrar är mycket
stora. Det finns enligt föredragandens uppfattning inte anledning att utesluta
att utvinning av uran ur dessa kan bli aktuell i framtiden i vårt land. De
områden som då i första hand torde komma i fråga gäller de skifferlager
som är belägna i Närke och Västergötland. Föredragande statsråd är dock
medveten om att miljöproblemen och riskerna vid sådan brytning ännu är
otillräckligt utforskade. En särskild utredning med uppgift att från miljövårdssynpunkt
utvärdera den teknik som kan komma att användas aviseras
därför.

Frågan om uranbrytningens risker koncentreras här till de problem som
är förknippade med själva brytningen. Däremot förbigås all annan påverkan,
som kan förutses störa området i vad gäller både fysisk och social
miljö. Eftersom frågan om skifferbrytning enligt vår bedömning måste
vidgas utöver de rent tekniska aspekterna och sättas in i ett betydligt större
sammanhang, finns det starka skäl att understryka dess vidare konsekvenser.

En skifferbrytning i det område som f. n. omfattas av ansökan om
undersökningskoncession, Kvarntorpsområdet i Örebro län, skulle från
denna utgångspunkt innebära att värdefull åkermark går till spillo och att
en kulturtradition bryts i fråga om boende och sysselsättning. Enbart
risken för framtida brytning skapar sociala konsekvenser med oro och
tendens till avfolkning.

Vid en internationell konferens sommaren 1978 förklarade en företrädare
för USA:s kärnkraftsinspektion enligt strålskyddsinstitutets rapport av
den 9 maj 1978, ”att förvaring och stabilisering av lakresterna från uranbrytning
mycket väl kan visa sig bli den svåraste tekniska uppgiften att
lösa när det gäller kärnkraftens avfallsproblem”. Svårigheten att bemästra
störningar i grundvattensflödena och risken för läckage av radongas vid
behandling av skiffer är andra följder med mycket långvariga effekter.

Urantillgången blir intressant endast om kärnkraften prioriteras framför

Mot. 1978/79:2409

6

andra tillgängliga energiformer. Med hänsyn till detta och till skifferbrytningens
miljökonsekvenser samt till dess sociala effekter bör riksdagen
uttala sig mot skifferbrytning. Detta bör ges regeringen till känna, och
ansökan om undersökningskoncession i vad gäller alunskiffer i Närke bör i
samband härmed avslås av regeringen.

Som en följd av vad som i motionen anförts bör utvecklingen av minireaktorer
för större tätorter avbrytas. Dessa ”Secure”-reaktorer är från
säkerhets-, miljö- och avfallshanteringssynpunkt av samma art som andra
kämreaktorer. Ett stopp för ytterligare utbyggnad av kärnkraft måste
självfallet gälla även minireaktorerna.

Enligt undersökningar som gjorts i andra länder kan arbete och boende i
närheten av eller under högspänningsledningar vara förenat med betydande
obehag och hälsorisker. Vattenfallsverkets planerade utbyggnad av ett
överföringssystem för 800 kV spänning för att förbinda produktionsanläggningar
och större konsumtionsområden i södra och mellersta Sverige bör
avbrytas i avvaktan på att en sådan lednings konsekvenser för miljön har
klarlagts.

Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställs

att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna
vad i motionen anförts beträffande skifferbrytning, ”Secure”reaktorer
— små kärnvärmereaktorer — och 800 kV högspänningsledningar.

Stockholm den 29 mars 1979

BRITTA HAMMARBACKEN (c)

ERIK LARSSON (c) GEORG PETTERSSON (c)