12

Motion
1978/79: 2396

av Johan Olsson m. fl.

med anledning av propositionen 1978/79: 99 om en ny trafikpolitik

Järnvägslinjen Ljusdal—Hudiksvall har under årens lopp ofta varit
i farozonen. Än har det gällt persontrafiken, än hela banans framtid.
Vid flera tillfällen under den socialdemokratiska regeringens tid ifrågasattes
bandelen.

Trepartiregeringen åstadkom en markerad strömkantring i fråga om
järnvägspolitiken. SJ fick en ny ledning som med friska krafter grep
sig an uppgiften att på ett effektivare sätt sälja statens järnvägars tjänster
till allmänheten och få resandefrekvensen att öka. Detta arbete innefattade
även de trafiksvaga bandelarna. Åtgärderna har rönt framgång
och stora förväntningar har ställts på det fortsatta arbetet.

Denna politik var i överensstämmelse med centerns trafikpolitiska syn.
Centern har konsekvent arbetat för att tillförsäkra människorna i olika
delar av landet bostäder, arbete, service och vård. Detta kräver en decentraliserad
lokaliserings- och regionalpolitik. I denna ingår trafikpolitiken
som en viktig del. Trafikpolitiken måste ge goda kommunikationer
också för de mindre orterna och landsbygden. Olika delar av
landet måste ha en tillfredsställande trafikservice. Härvid spelar järnvägarna
fortfarande en betydande roll.

I den proposition som folkpartiregeringen nu lagt fram har man inte
helt följt upp trepartiregeringens arbete. Således kan konstateras att bandelen
Ljusdal—Hudiksvall på nytt ifrågasätts. I förslaget att införa vissa
trafiksvaga bandelar till ett riksnät på vilket persontrafik skall behållas
har bandelen inte tagits med. Den har i stället förts till den grupp där
frågan om fortsatt persontrafik skall omprövas.

I propositionen förs vidare ett resonemang som går ut på att i de fall
där länshuvudmännen anser en bandel vara betydelsefull men som
enligt SJ inte är lönsam så skulle länshuvudmännen — kommunerna
eller landstingen — få överta ansvaret för järnvägsdriften. En sådan
lösning finner vi otymplig. Det skulle skapa ett ohanterligt system där
ansvarsgränserna lätt suddas ut och där anledning till tolkningssvårigheter
och konflikter skulle uppstå. Enligt vår mening bör alltså denna
bandel ligga kvar inom SJ:s ansvarsområde.

Bandelen Ljusdal—Hudiksvall har stor betydelse för norra Hälsingland.
Kommunerna Ljusdal och Hudiksvall bildar en A-region och har
stora gemensamma kontaktbehov. Särskild betydelse har bandelen för
Ljusdal som inlandskommun för sin kontakt med kusten. Det gäller

Mot. 1978/79: 2396

13

såväl för sjukvården — akutsjukhus finns endast i Hudiksvall — som för
industrier och service. I regionalpolitisk! hänseende har bandelen stor
betydelse framför allt för Ljusdalsområdet.

Att tänka sig ett slopande av persontrafiken och behålla godstrafiken
anser vi orealistiskt, det skulle förmodligen innebära nedläggning även
av godstrafilcen i ett senare skede.

I stället anser vi att bandelen bör rustas upp. Med hänsyn till det besvärande
sysselsättningsläget synes en flerårsplan för upprustning av
järnvägen kunna ge ett stort tillskott till sysselsättningen.

Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställs
att riksdagen beslutar

1. att bandelen Ljusdal—Hudiksvall hänförs till det bestående
riksnätet samt

2. att bandelen Ljusdal—Hudiksvall ingår i en plan för upprustning
de närmaste åren, varvid medel för sysselsättningsskapande
åtgärder bör kunna användas.

Stockholm den 29 mars 1979
JOHAN A. OLSSON (c)

GUNNAR BJÖRK (c) GUNNEL JONÄNG (c)

i Gävle

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1979 790043

'

.

|
I

I

I