3

Motion
1978/79: 2390

av Wiggo Komstedt m. fl.

med anledning av propositionen 1978/79: 99 om en ny trafikpolitik

Ett väl fungerande vägnät är ett av de fundament som bygger upp ett
modernt industrialiserat samhälle. Vägnätet möjliggör transporter. Transporter
av människor och gods skapar förutsättningar för andra angelägna
verksamheter i samhället. Det svenska vägnätet kan i dag i stort
sett anses vara utbyggt till den storlek som behövs under en överskådlig
framtid. Emellertid krävs för att man skall kunna uppnå ett effektivt
transportsystem att transporterna får ske under bästa möjliga betingelser
och med minsta möjliga störningar. Olyckorna i vägtrafiken är av
sådan omfattning att de utgör ett avsevärt samhällsproblem.

Vi anser därför att avgörande trafiksäkerhetsskäl tyder på att det
finns ett behov att konkretisera vägtrafiken i den trafikpolitiska propositionen.
Den trafikpolitiska propositionen är i detta avseende utomordentligt
kortfattad och oprecis. Den saknar såväl en analys av trafiksäkerhetsläget
på våra vägar som förslag, uttryckt i operativa termer,
för att komma till rätta med de enligt vår mening alltför höga olyckstalen.

Vägnätet är landets största transportsystem. 91 % av persontransporterna,
uttryckt i personkilometer, sker på våra vägar. Dessa 91 % kan
i sin tur uppdelas i 82 % biltransporter och ca 9 % busstransporter.
Trots den till synes låga siffran för de kollektiva transporterna med
buss motsvarar de hela kollektivresandet med järnväg, spårväg och tunnelbana
tillsammans. När det gäller godstransporterna så fördelar de
sig ungefär lika mellan väg och järnväg. Transporter under 10 mil sker
däremot nästan helt uteslutande på vägarna. I glesbygderna är vägtransporter
oftast det enda möjliga transportalternativet.

Vi menar att det givetvis måste vara ett oeftergivligt krav att dessa
transporter får ske under så trafiksäkra förhållanden som det över huvud
taget är möjligt.

Anslagen till vägväsendet har i fast penningvärde räknat minskat under
en lång följd av år. Detta gäller såväl på driftssidan som på investeringssidan.
Enligt vår mening bör såväl investerings- som underhållsåtgärder
på väg- och gatunätet ske så att en i förhållande till trafikvolymen
likvärdig standard i vad avser t. ex. trafiksäkerhet, reshastighet,
miljö etc. kan upprätthållas på vägnätet i dess helhet. Regeringens
budgetproposition ger emellertid inga förhoppningar om att dessa mål
skall kunna förverkligas. Kommunikationsministern har visserligen i den

Mot. 1978/79: 2390

4

nyligen framlagda trafikpolitiska propositionen understrukit vikten av
att dessa mål uppnås, men fortfarande saknas åtgärder uttryckta i operativa
termer.

För att stoppa den omfattande kapitalförstöring som för närvarande
äger rum på statsvägnätet anger vägverket att det krävs en volymökning
på vägunderhållssidan med ca 200 milj. kr. Denna kapitalförstöring påverkar
i hög grad flera faktorer på våra vägar. Trafiksäkerheten torde
höra till den absolut väsentligaste i detta sammanhang. Vidare har vägverket
beräknat den totala eftersläpningen av underhållsåtgärder på
statsvägarna till omkring 1 500 milj. kr. Trots detta fick kommunikationsdepartementet
vidkännas de kraftigaste prutningarna av samtliga
departement i budgetpropositionen. Detta konstateras samtidigt som
statistiken visar att trafikarbetet på våra vägar ökar årligen med i genomsnitt
ca 4 %.

Många åtgärder av administrativ karaktär har genomförts under de
senare åren på trafiksäkerhetsområdet. Dessa har medfört att olycksfallsstatistiken
i stort sett varit konstant trots en årlig trafikökning. Av
tabellen nedan framgår att 1 000 personer årligen dödas på våra vägar
och 20 000 skadas.

Antal skadade och dödade personer i trafiken

73 74 75 76 77 78

Antal skadade
och dödade

personer 23 728 22 099 21 981 23 011 21 947 19 898

därav dödade 1 177 1 197 1 172 1 168 1031 878

Källa: Statistiska centralbyrån

Vi har nu kommit till ett stadium där administrativa åtgärder inte
räcker längre. Det är därför nödvändigt, enligt vår mening, att i första
hand statens vägverk och statens trafiksäkerhetsverk tilldelas resurser
för krafttag mot den otillfredsställande trafiksäkerheten.

En nyligen av svenska vägföreningen publicerad undersökning Farliga
vägmil visar var de trafikfarligaste sträckorna finns på det svenska
statsvägnätet. Enligt vägföreningens utredning finns det totalt 178 sträckor
som har mer än 10 olyckor per år i genomsnitt. Motsvarande genomsnittssiffra
för hela statsvägnätet är 2,6 trafikolyckor per mil. Vidare
anges att om ombyggnadsbehoven kan tillgodoses 5 år tidigare
under perioden 1979—1990 så kan antalet olyckor reduceras med 6 700
på de farligaste vägsträckorna. Vägverket har utfört beräkningar som
visar att antalet olyckor minskar med upp emot 50 % och ibland mer
efter en ombyggnad av en väg. Även utländska studier stöder denna
uppfattning. Det är numera således helt klarlagt att trafiksäkerheten
står i relation till vägstandarden.

Mot. 1978/79: 2390

5

Mot bakgrund av att det för många människor i vårt land, särskilt
i glesbygderna, inte finns några andra alternativ än vägen vid förflyttningar,
måste nu konkreta åtgärder till för att höja trafiksäkerheten. Vi
menar också att många av de åtgärder som behövs inte är särskilt kapitalkrävande.
Som sådana förhållandevis ”billiga” åtgärder kan nämnas
viltstängsel, vägmarkeringar, varningsskyltar m. m.

Samtidigt står det klart att en förbättrad trafiksäkerhet inte kan uppnås
utan stora investeringar på i första hand det högtrafikerade vägnätet
i Syd- och Mellansverige. Det är också genom sådana väginvesteringar
som stora samhällsekonomiska vinster kan göras. Utan att ta ställning
i detalj till de diskussioner som förts om t. ex. humankostnader i samband
med trafikolyckor, vill vi konstatera att om dessa kostnader är
mycket höga vid trafikolyckor så måste rimligen även vinsterna vid
uteblivna olyckor uppgå till betydande belopp.

För att komma till rätta med trafiksäkerhetsfrågorna anser vi i motsats
till kommunikationsministern i den trafikpolitiska propositionen att
statens vägverk bör tilldelas en förhöjd byggnadsram årligen i storleksordningen
400 milj. kr. Dessa medel bör så långt som är praktiskt möjligt
specialdestineras till trafiksäkerhetsbetingade byggnadsinsatser. Statens
vägverk bör också ges i uppdrag att vid slutet av den första femårsperioden
i särskild ordning redovisa effekterna av denna ökade byggnadsverksamhet.
Medlen kan ställas till vägverkets förfogande antingen
genom ett extra anslag om 400 milj. kr. i statsbudgeten eller genom att
400 milj. kr. av de medel som via arbetsmarknadsstyrelsen ställs till vägverkets
förfogande specialdestineras för trafiksäkerhetshöjande investeringar
på vägnätet företrädesvis det högtrafikerade vägnätet i Syd- och
Mellansverige.

Vi vill slutligen understryka att dessa ökade insatser också kommer
att möjliggöra tidsvinster och miljövinster när det gäller vägnätets utnyttjande.
Härtill kommer betydande sysselsättningseffekter.

Med hänvisning till ovanstående hemställs

att riksdagen begär att regeringen i 1980/81 års budgetproposition
framlägger en plan för ombyggnad av de mest trafikfarliga
vägsträckorna i det svenska vägnätet.

Stockholm den 28 mars 1979
WIGGO KOMSTEDT (m)

ARNE ANDERSSON (m) BO LUNDGREN (m)

i Ljung