7

Motion

1978/79: 2384
av Bertil Johansson m. fl.

med anledning av propositionen 1978/79: 99 om en ny trafikpolitik

Nedläggningsbeslut av persontrafiken föreligger för bandelen Älmhult
—Sölvesborg. Fortfarande upprätthålls trafiken, då frågan om ersättningstrafikens
ordnande bereds inom kommunikationsdepartementet.

Nedläggningsbeslutet togs mot berörda kommuners motstånd. Vad
som särskilt talar för fortsatt persontrafik är behovet för ungdomarna
att komma till och från skolan. Bandelen har också betydelse ur regional
och interregional synvinkel för att ta sig till och från stambanan
Stockholm—Malmö.

Inom Osby och Älmhults kommuner utnyttjas järnvägen till stor del
för skolelevtransporter till gymnasiet i Älmhult och för anställdas arbetsresor
till Volvo-Olofströmverken i Olofström. En nedläggning innebär
en serviceförsämring för bygden. Att resa med buss är ej lika bekvämt
som med järnväg. Bussbidragsnämndens förslag innebär bl. a. tidsmässiga
olägenheter och i några fall byten mellan olika bussar och taxibilar.
Nämnden har ej heller beaktat behovet av väntlokaler och regn/vindskydd.

Med ersättningstrafik krävs en upprustning av berörda vägar. Vägstandarden
på sträckan Lönsboda—Loshult är undermålig. I den diskussion
som förevarit i samband med en eventuell nedläggning har vägförbättringar
ej utlovats.

Enligt planerna skall en omfattande godstrafik även fortsättningsvis
bedrivas på järnvägslinjen. Detta medför att ett visst underhåll är erforderligt.
I offentliggjorda utredningar och yttrande har ej nämnts vilken
kostnad beträffande underhåll som belastar linjen utöver underhåll för
godstrafik. Vilken nettosärkostnad uppgår persontrafiken till? Rationaliseringar
har under senare år genomförts. Personalmässigt kan ytterst
små vinster genomföras vid nedläggning av persontrafiken. Över huvud
taget måste konstateras att redovisning ej skett i ekonomiska termer om
konsekvenser av bibehållande respektive nedläggning av persontrafiken
på järnvägen.

I en nära framtid får enligt vår uppfattning den spårbundna kollektivtrafiken
en ökad betydelse. En ny taxepolitik, modernare och bekvämare
vagnar, bättre anpassning av tidtabellen till arbetspendling är faktorer
som är betydelsefulla. En övergång till persontrafik med buss kan för det
interregionala resandet innebära fördyringar för både resenärer och samhälle.
Spårbunden trafik är av både energi- och trafiksäkerhetsskäl vida

Mot. 1978/79: 2384

8

överlägsen vägtrafik. Fördelar vid beredskaps- och ransoneringstillfällen
är också uppenbara.

Den trafikpolitik som riksdagen med anledning av propositionen 1978/
79: 99 kommer att besluta om skall mer än tidigare ta hänsyn till regionala
behov, sociala och miljömässiga aspekter osv.. Detta ger oss motionärer
anledning att föreslå riksdagen att man på nytt tar upp till prövning
persontrafiken på omnämnda bandel. Lämpligt är att man i samband
med överväganden av den grupp bandelar som statsrådet föreslår
skall upp till prövning i vad gäller fortsatt persontrafik även bandelen
Älmhult—Sölvesborg prövas. Vi anser att man vid beslutet om nedläggning
av persontrafiken på bandelen Älmhult—Sölvesborg inte tagit tillräcklig
hänsyn till en samlad bedömning av följderna för en sådan åtgärd.

Med hänvisning till ovanstående hemställs

att riksdagen beslutar uttala sig för förnyad prövning om fortsatt
persontrafik på bandelen Älmhult—Sölvesborg.

Stockholm den 28 mars 1979
BERTIL JOHANSSON (c)

KALEVI WERNEBRINK (c)

KARL-A. PETERSSON (c)