Mot. 1978/79
2372-2378

Motion

1978/79:2372

av Karl-Erik Strömberg och Ylva Annerstedt

med anledning av propositionen 1978/79:95 om den kommunala

ekonomin

I propositionen 1978/79:95 bilaga 2 socialdepartementet föreslås bl. a. att
nuvarande statsbidrag till hjälp för utländska medborgare skall avvecklas.

Statsbidrag till hjälp för flyktningaroch vissa andra invandrargrupper föreslås
vara kvar.

Utländska medborgare eller invandrare finns över hela riket men med en
stark koncentration till vissa förortskommuner i stockholmsområdet som i
regel har en svag ekonomi. I ett par sådana kommuner närmar sig antalet icke
svenska medborgare 20 % och denna andel stiger. Invandrarna behöver en
särskild service från kommunerna, om man skall uppfylla målsättningen att
de skall få leva under samma förhållanden som den övriga befolkningen. Det
bör också påpekas att i fråga om viss service t. ex. hemspråksträning och
hemspråksundervisning skall denna ges även till andra grupper än utländska
medborgare, t. ex. barn som har ett annat hemspråk.

Invandrarna har i regel ett större behov av hjälp än andra invånare. Detta
kräver ofta stora kommunala utgifter. Som exempel kan anföras följande.

I grundskolan täcker statsbidraget större delen av lärarkostnaderna för
stödundervisningen i svenska och hemspråksundervisningen. Däremot får
kommunen ta en lång rad andra kostnader, t. ex. för hyra av de extra
undervisningslokaler som måste anskaffas, för läromedel, för kurativ och
psykologisk verksamhet, för administration, för information på hemspråk till
föräldrar m. m.

Motsvarande extra utgifter finns för hemspråksträningen i förskolan.

Kommunen är skyldig att anordna grundutbildning för vuxna, ibland kallad
alfabetiseringsundervisning. En stor grupp av dessa elever är vuxna kvinnor
från syd- eller utomeuropeiska länder. Ett villkor för att kvinnorna skall
kunna delta i undervisningen, som omfattar hela dagen, är att kommunen
ordnar barnpassning. Om barnen placeras i daghem utgår statsbidrag enligt
vanliga normer. I flera barnrika förortskommuner är inte detta möjligt på
grund av långa köer och språkproblem. Dessa invandrarbarn måste därför
placeras i särskild barnpassning för vilken kommunen ej får statsbidrag.

I invandrartäta kommuner har man i regel s. k. invandrarbyråer. Dessa drar
stora kostnader, som belastar den kommunala budgeten.

En annan stor kostnadspost i dessa kommuner är tolkservicen. Även här
står kommunen för kostnaden.

Ytterligare en stor kostnad är det särskilda stöd kommunerna ger olika
invandrarorganisationer.

1 Riksdagen 1978/79. 3 sami. Nr 2372-2378

Mot. 1978/79:2372

2

Ovan redovisade aktiviteter och en lång rad andra, t. ex. ökad
administration, kostar stora pengar.

Den i propositionen 1978/79:95 föreslagna avvecklingen av statsbidraget
till hjälp för utländska medborgare medför betydande extra kostnader för de
stora invandrarkommunerna. När statsbidraget för hemspråksundervisningen
förenklades blev följden att de stora invandrarkommunerna förlorade
pengar, trots att statsibdraget totalt ökade. I några kommuner kommer
minskningen av detta statsbidrag att successivt bli betydande.

Det är angeläget att olika statsbidrag förenklas. Däremot är det oroande att
invandrarkommunerna drabbas negativt. På längre sikt kan detta medföra att
kommunerna tvingas skära ner servicen till invandrarna. 1 så fall hotas vår
målsättning för invandrarpolitiken.

I propositionen sägs att speciellt höga kostnader för invandrare bör kunna
bedömas i samband med prövning av ansökningar om extra skatteutjämningsbidrag.
Detta bidrag är främst avsett täcka andra kostnader, varför
invandrarkommunerna knappast där kan få full kompensation.

Till detta kommer att minskade statsbidrag kan medföra att kommunerna i
fortsättningen inte i samma utsträckning som hittills erbjuder hjälp och
service. Man kan också befara negativa reaktioner mot invandrare.

Att direkt ur en kommuns budget utläsa de särskilda kostnaderna för
invandrarna är ej möjligt. Däremot kan man inom olika kommunala
förvaltningar utan större besvär bestämma dessa kostnader. Då det är
angeläget att man någorlunda säkert kan analysera de extra kostnader som
drabbar invandrarkommunerna bör riksdagen begära att regeringen på
lämpligt sätt utreder detta.

Med hänvisning till vad som anförts hemställs

att riksdagen begär att regeringen utreder de extra kostnader som
uppstår i kommuner med hög andel invandrare.

Stockholm den 29 mars 1979

K..-E. STRÖMBERG (fp)

YLVA ANNERSTEDT (fp)