Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion

1978/79:2370

av Ivar Högström

med anledning av propositionen 1978/79:95 om den kommunala
ekonomin

1976 års kommunalekonomiska utredning, KEU, har i sitt slutbetänkande
bl. a. föreslagit ändring av nuvarande skatteutjämningsregler. Utredningen
har bemödat sig om att ta hänsyn till sådana objektivt mätbara faktorer som är
av betydelse för den enskilda kommunens kostnadsnivå. Som utredningen
själv framhåller har det emellertid inte varit möjligt att (ånga in alla de
omständigheter som påverkar den enskilda kommunens kostnader och
därmed utdebiteringsbehov. Av skäl som nedan redovisas gäller detta i hög
grad Kramfors kommun, som trots att budgeten präglas av stark återhållsamhet
har den högsta primärkommunala skattesatsen, 17:55, i Västernorrlands
län.

Bebyggelsestrukturen

Bebyggelsestrukturen i Kramfors med många små tätorter utöver de
statistiskt redovisade har inte blivit tillräckligt beaktad i KEU. Detta gäller
framför allt strukturens betydelse för kommunens kostnader för vatten- och
avloppsanläggningar. De många små anläggningarna blir väsentligt dyrare
per ansluten person än större anläggningar. Därtill kommer att topografin i
hög grad påverkar anläggnings- och driftkostnaderna, vilket beror på att de
olika vatten- och avloppsnäten måste vara försedda med ovanligt många
pumpstationer och reningsverk. På grund av dessa förhållanden är Kramfors
faktiska kostnader för vatten- och avloppsverken väsentligt högre än de
genomsnittskostnader som använts till underlag för inplacering i skattekraftsklass.
Sålunda måste kommunen finansiera 53 % av kostnaderna med
skattemedel trots att avgiften är så hög som 4:40/m3. Skattefinansieringen
motsvarar en utdebitering på nästan en krona per skattekrona.

Inkomstnivån

Kramfors kommun har den lägsta skattekraften per invånare av kommunerna
i Västernorrlands län, vilket innebär att även medelinkomsten per
invånare är den lägsta. Enligt 1978 års taxering har kommunerna i
Västernorrlands län följande skattekraft per invånare i förhållande till
medeltalet för riket.

Mot. 1978/79:2370

Sundsvall	100 96
Härnösand	98 96
Sollefteå	93 96
Örnsköldsvik	92 96
Ånge	90 96
Timrå	85 96
Kramfors	80 96

Den låga inkomstnivån förklaras främst av den stora andelen pensionärer,
som utgör 32 % av invånarantalet. Därav utgör andelen förtidspensionärer ca
8 %. Flertalet ålderspensionärer åtnjuter endast folkpension. På grund härav
kan avgifterna inom åldringsvården inte sättas så högt. Framfor allt gäller
detta ålderdomshemmen.

Det stora antalet låginkomsttagare i övrigt ökar givetvis de sociala
hjälpbehoven och begränsar möjligheterna att höja andra kommunala
avgifter.

Näringslivet

Inte heller strukturella förändringar inom näringslivet har kui mat beaktas i
KEU-utredningen. Den strukturomvandling som ägt rum inom den svenska
skogsindustrin har beroende på denna sektors dominans i Kramfors kommun
haft en utomordentligt stor negativ inverkan på näringslivsutvecklingen i
kommunen. Enligt folk- och bostadsräkningen minskade antalet anställda
inom skogsindustrin i nuvarande Kramfors kommun mellan åren 1960-1975
med 1 447 personer eller 42 96. Den största minskningen har skett inom
massa- och pappersindustrin, där antalet anställda har halverats mellan 1960
och 1975. Inom trävaruindustrin har antalet anställda under samma tid
minskat med 34 96. I nedanstående sammanställning redovisas förluster av
arbetstillfällen vid tidpunkten för angivna fabrikers nedläggelse mellan åren

1964	■1977.
Är	Företag	Antal
1964	SCA Nensjö sulfit	210
1967	NCB Svanö	250
1967	Hallstanäs Träsliperi	170
1967	SCA Kramfors Board fabrik	110
1969	SCA Kramfors Sågverk	150
1970	SCA Marieberg	145
1977	SCA Sulfit	325

1 360

Vid halvårsskiftet 1979 kommer ytterligare en massafabrik, NCB:s i
Sandviken, att läggas ned, vilket medför en förlust på 220 arbetstillfällen.
Även mekaniseringen inom jord- och skogsbruket har inneburit stora

Mot. 1978/79:2370

avbräck. Mellan åren 1970 och 1978 har antalet sysselsatta inom denna sektor
minskat med närmare 35 96.

Olika lokaliseringspolitiska åtgärder har satts in i syfte att kompensera
bortfallet av de arbetstillfällen som strukturförändringarna inom näringslivet
orsakat. Insatserna har främst varit statligt lokaliseringsstöd till nyetableringar
av företag eller utbyggnader. I nuläget har därigenom 830 personer
sysselsättning. De av statliga myndigheter uppsatta målen vad avser antalet
anställda har av olika skäl uppnåtts bara till 55 96.

På grund av fabriksnedläggningarna har många människor tvingats flytta
från kommunen. Sedan 1960 har invånarantalet minskat med 6 600 personer.
Till detta har naturligtvis i hög grad bidragit att även mindre industriföretag
lagts ned och att servicenäringarna från sysselsättningssynpunkt fått
minskad betydelse. Friställda kring 60 år har dock av naturliga skäl stannat
kvar trots svårigheterna att erhålla sysselsättning. Detta förhållande utgör
den främsta förklaringen till att andelen förtidspensionärer är så hög som ca
8 96 av invånarantalet.

På grund av den höga arbetslösheten - registrerad och icke registrerad måste
kommunen göra stora insatser i sysselsättningsbefrämjande syfte. I
1979 års budget har netto upptagits närmare två miljoner kronor för detta
ändamål.

KEU beaktade dock i viss mån Kramfors speciella problem. Sålunda
föreslog utredningen att Kramfors nuvarande skattekraftsgaranti på 110 96
av medelskattekraften skulle ändras till en grundgaranti på 112 96. Därmed
markerades en viss skillnad i behov mellan Kramfors å ena sidan och
kustkommunerna Härnösand, Timrå och Sundsvall å den andra. Förslaget i
propositionen innebär emellertid att den av KEU konstaterade skillnaden
inte tillmätts någon betydelse.

Som framgår av det ovan anförda belastas Kramfors ekonomi mycket hårt
av sin topografi och sitt geografiska läge, sin bebyggelsestruktur, de ökande
strukturproblemen inom näringslivet, den låga inkomstnivån och den
ogynnsamma befolkningssammansättningen. I flera avseenden har detta inte
beaktats i propositionens förslag till grundgaranti för Kramfors kommun.
Den uttalade målsättningen för ett nytt skatteutjämningssystem - ”samma
standard till samma pris” - har därför vad gäller Kramfors kommun inte
uppfyllts i regeringens förslag.

Med hänvisning till vad som anförts hemställs

att riksdagen beslutar att Kramfors kommun skall inplaceras i en
högre skattekraftsklass än vad som föreslås i propositionen
1978/79:95.

Stockholm den 26 mars 1979

IVAR HÖGSTRÖM (s)