2

Motion

1978/79:2369

av Nils Carlshamre och Ingegerd Troedsson

med anledning av propositionen 1978/79:95 om den kommunala

ekonomin

I propositionen 1978/79:95 bilaga 2 föreslås att de specialdestinerade
statsbidragen till den kommunala nykterhetsvården skall helt slopas och
motsvarande medel i stället tillföras kommunerna genom skatteutjämningssystemet.

Regeringen går här ett steg längre än KEU 76. Utredningen föreslog att
endast bidraget till nykterhetsnämndernas administration m. m. (f. n. 123
milj. kr.) skulle avvecklas medan bidragen till alkoholpolikliniker (51
milj. kr.)samt till vårdcentraler för narkotikamissbrukare och nytillkommande
alkoholpolikliniker (18 milj. kr.) skulle behållas som specialdestinerade
stimulans- och utvecklingsbidrag.

Föredragande statsrådet anför i propositionen att ”utvecklingsbidrag i
huvudsak bör reserveras för sådana verksamheter som ännu inte har funnit
någon mera slutgiltig form och där bidraget är av sådan omfattning att det har
avgörande betydelse för en utveckling av verksamheten”. Vi delar helt denna
uppfattning men anser det vara en allvarlig felbedömning när föredraganden
säger att statsbidragen till alkoholpolikliniker ”numera i stort sett mist sin
stimulanseffekt”.

De flesta kommunala alkoholpoliklinikerna har etablerats under de senaste
tio åren. De har-vilket hittills variten fördel-fått utvecklas mycket fritt och
spänner i dag över en skala från några få timmars sjuksköterskemottagning i
veckan till välutvecklade öppenvårdsinstitutioner med både medicinskt och
socialt arbetande personal, med heldagsmottagning och välordnad jourtjänst.
I en del kommuner pågår en ambitiös försöksverksamhet bl. a. med
integration av alkoholpoliklinik, inackorderingshem, dagcenter m. m. Det
finns en uppenbar risk att denna utveckling avstannar om stimulansbidraget
uteblir.

Det gäller här insatser för en av de mest utsatta och försvarslösa grupperna i
samhället. De här insatserna bör ha hög socialpolitisk prioritet. Det torde
dessutom vara fråga om en samhällsekonomiskt lönsam verksamhet.
Erfarenheterna från kommuner med väl fungerande alkoholpolikliniker visar
att många alkoholproblematiker får hjälp att klara sin försörjning genom eget
arbete varigenom samhället undgår stora utgifter i form av skattebortfall:
socialhjälp, förtidspension etc. Men det är inte alltid lätt att övertyga
beslutsfattarna i ekonomiskt pressade kommuner om att utgifterna för den
öppna nykterhetsvården är en alternativkostnad till kanske betydligt större
utgifter - inte förrän verksamheten funnit sin form och resultaten börjar

Mot. 1978/79:2369

3

framträda. Det är därför utomordentligt angeläget att, i synnerhet de första
åren, en betydande del av kostnaden kan täckas med statsbidrag.

Då det gäller stora utgiftsområden som barnomsorg och äldrevård utgår
stora specialdestinerade statsbidrag, trots att kommunernas varierande behov
av sådana insatser kunnat vägas in i det föreslagna skatteutjämningssystemet.
Någon motsvarande invägning har inte kunnat ske av de högst skiftande
behoven och ambitionerna på nykterhetsvårdens område. För de kommuner
som har eller planerar mer betydande utgifter för alkoholpolikliniker m. m.
innebär därför ett slopande av de speciella statsbidragen i det närmaste ett
nettobortfall av inkomster som uppenbarligen kan leda till att verksamheten
begränsas och utvecklingen avstannar.

Vi anser det nödvändigt att tills vidare behålla de speciella statsbidragen till
alkoholpolikliniker samt till vårdcentraler för narkotikamissbrukare och
nytillkommande alkoholpolikliniker. Lämpligen kan bidragen, som KEU 76
föreslagit, omprövas t. ex. vart femte år för att eventuellt avvecklas då de
verkligen förlorat sin stimulanseffekt och behovet av utvecklingsstöd
avtagit.

Vi avser inte att bibehållandet av dessa specialdestinerade statsbidrag skall
vidga den totala ramen för statsbidrag till kommunerna. På grund av
bidragens konstruktion påverkas inte anslagsbehovet för budgetåret 1979/80.
Det bör ankomma på regeringen att vidta sådana justeringar i statsbidragsgivningen
till kommunerna att här ifrågavarande bidrag ryms inom en
oförändrad total statsbidragsram.

Med hänvisning till det anförda hemställer vi
att riksdagen

1. beslutar att statsbidrag enligt hittillsvarande grunder även
fortsättningsvis skall utgå till kommunerna för alkoholpolikliniker
samt för vårdcentraler för alkoholmissbrukare och nytillkommande
alkoholpolikliniker,

2. hos regeringen begär förslag till sådan justering av statsbidragsgivningen
till kommunerna att de speciella bidragen till
den kommunala nykterhetsvården ryms inom en oförändrad
total statsbidragsram.

Stockholm den 29 mars 1979

NILS CARLSHAMRE (m)

INGEGERD TROEDSSON (m)