12

Motion

1978/79:2355

av Sture Korpås och Kerstin Göthberg

med anledning av propositionen 1978/79:99 om en ny trafikpolitik

I propositionen 1978/79:99 anges en serie bandelar som trafiksvaga, där
frågan om fortsatt persontrafik bör prövas. Av texten framgår att man
normalt skall lägga ner trafiken på dessa bandelar. Bland dessa sålunda
hotade bandelar uppräknas banan Enköping-Uppsala. Detta överraskar, då
det är svårt att finna motiven bland vad som enligt propositionen skulle
karaktärisera dessa bandelar:

1. "Resandefrekvensen kan beräknas bli låg även i framtiden med hänsyn

till ett begränsat befolkningsunderlag Uppsala och Enköping och

området däremellan, som helt ligger inom dessa två kommuner, torde i själva
verket höra till rikets mest expansiva områden.

2. ”Trafikutvecklingen klart vikande.” 1 motion till 1975/76 års

riksmöte (1975/76:805) redovisades, hur det fem minuter före varje tåg från
Enköping till Uppsala gick en landsvägsbuss från stationen i Enköping mot
Uppsala. Detta är bara ett exempel på en serie åtgärder, som till synes
avsiktligt har syftat till att minska trafiken på järnvägen. I själva verket ökar
den totala trafiken starkt mellan Uppsala och Enköping och orterna
däremellan. En välskött järnväg skulle kunna ta hand om en stor del av denna
trafik.

3. ” resorna görs över korta avstånd. Dessa linjer kan således inte

sägas utgöra några mera betydelsefulla länkar i det interregionala nätet.”
Banan Enköping-Uppsala synes tvärtom vara omistlig som reservlinje kring
och till Stockholm. Vid skador på järnvägen mellan Uppsala och Stockholm
vid krig eller andra olyckor, är det angeläget att kunna länka trafiken mellan
norra Sverige och Stockholm och landet söder därom denna väg.

4. ” ett renodlat landsvägsalternativ synes kunna ge en bättre

trafikförsörjning till lägre samhällsekonomisk kostnad än ett järnvägsalternativ.”
Av skäl som redovisats under 1-3 ovan torde detta inte gälla en väl
skött järnväg mellan Uppsala och Enköping.

5. ” banstandarden försämrats på sådant sätt att största tillåtna

hastigheten måst reduceras. Vid fortsatt järnvägsdrift krävs i första hand att
banunderhållet intensifieras så att tidigare banstandard kan återvinnas.”
Detta gäller tyvärr också i hög grad banan Enköping-Uppsala. Att banunderhållet
på senare tid underlåtits, sannolikt medvetet, borde dock inte i dag
fl vara ett argument för nedläggning. En väl skött järnväg mellan Uppsala och
Enköping, där vissa tåg stannar även vid de gamla hållplatserna och med
samma turtäthet som landsvägsbussarna, skulle åter kunna bli den naturliga

Mot. 1978/79:2355

13

förbindelsen inom detta expansiva område.

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin åsikt uttalar att bandelen Enköping-Uppsala
bör föras till affärsbanenätet, på vilket persontrafik skall
bibehållas.

Stockholm den 28 mars 1979

STURE KORPÅS (c)

KERSTIN GÖTHBERG (c)