4

Motion
1978/79:2312
av Kalevi Wernebrink

med anledning av propositionen 1978/79:99 om en ny trafikpolitik

Gällande bestämmelser avseende det enskilda vägnätet med statsbidrag
har verkat i många år och är med anledning härav både byråkratiskt krångliga
och omoderna i sin utformning.

Trafikunderlaget på nämnda vägar har radikalt förändrats genom åren från
att vara enbart en de boendes angelägenhet till att numera betjäna ett bredare
register av trafikanter för exempelvis genomfart, semestertrafik och övrig
fritidstrafik till olika aktiviteter. Denna förändring av trafikbilden kräver en
omvärdering av gällande bestämmelser, varför undertecknad hemställer att
hänsyn tas till nedanstående synpunkter.

Nuvarande minimibestämmelser för intagning till statligt bidrag med 1 000
m för genomfart, 1 400 m för vägslinga och 400 m föranslutande sidoväg bör
framöver uppmjukas och endast utgöra riktpunkter, så att undantag kan
göras i de fall längden av vägen inte räcker till men fast befolkning bor vid och
betjänas av vägen.

Gällande normal- och minimibredder för statsbidrag till förstärkning och
ombyggnader som f. n. är 3,5 m bör ökas till 4 m med följande motivering:
Kommunerna går i många fall in med bidrag till exempelvis oljegrus. På en
belagd väg ökar trafikhastigheten med minst 20 %, och 3,5 m vägbredd
medger inte möte mellan personbilar, vilka utgör huvudparten av trafiken.
Från trafiksäkerhetssynpunkt bör vägbredden i dessa fall ökas till minst 4 m
och driftbidragen baseras på dessa vägdelar till nämnda vägbredd.

Bildandet av vägsamfällighet och intagning av väg för statsbidrag brukar
föregås av en lantmäteriförrättning för uppdelning av vägdelar på de
fastighetsägare som berörs av vägen vid bildningstillfället.

Efter några år har förändringar i boende och nyttjandeförhållanden ändrats
på grund av tillkommande fastigheter för såväl fast boende och fritidshus som
företag. Om frivillig överenskommelse ej kan träffas mellan vägsamfällighetenoch
nytillkomna vägbrukare, måste en ny lantmäteriförrättning göras-en
procedur som vägsamfalligheten för bekosta. En ny förrättning med stor
kostnad och kanske ett mindre utbyte gör att vägsamfalligheterna i de flesta
fall avstår från denna och att orättvisorna i uttaxeringarna på vägbrukarna
består.

Önskvärt är att, om nuvarande system måste bibehållas från
rättssynpunkt, statsbidrag utgår med 100 %.

I annat fall kan ev. ett enklare system för förrättning framtas som kan
skötas av exempelvis vägförvaltningens grupp för enskilda vägar.

Mot. 1978/79:2312

5

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen med anledning av propositionen 1978/79:99
beslutar

1. att nuvarande minimibestämmelser för intagning till statligt
bidrag ändras till att endast utgöra riktpunkter,

2. att gällande minimibredd vid förstärkning och ombyggnad
fastställs till 4 m,

3. att 100 % statsbidrag utgår till förnyad lantmäteriförrättning
beroende på väsentliga förändringar av brukande och tillkommande
fastigheter.

Stockholm den 27 mars 1979

KALEVI WERNEBRINK (c)