2

Motion

1978/79:2311

av Hans Nyhage m. fl.

med anledning av propositionen 1978/79:99 om en ny trafikpolitik

I propositionen 1978/79:99 angående den nya trafikpolitiken indelas vårt
lands järnvägsnät i tre grupper. Den förstagruppen gäller ett riksnät, på vilket
persontrafiken skall behållas tills vidare. Det omfattar dels hela det nuvarande
affärsbanenätet, som utgör sådana linjer som ingår i eller är betydelsefulla
delar i interregionala eller internationella förbindelser, dels linjer som
anknyter primärt centrum till stambanorna. Cirka hälften av det trafiksvaga
nätet ingår i denna grupp.

Den andra gruppen gäller de mest trafiksvaga banorna, för vilka det föreslås
en särskild prövning när det gäller den fortsatta persontrafiken. Den tredje
gruppen slutligen omfattar sådana bandelar som skall bli föremål för
ytterligare utredning, innan ställning tas till vilken kategori av de båda övriga
de skall hänskjutas till.

Den beskrivning som föredragande statsråd gör av bandelarna inom grupp
två (s. 55-56) kan enbart leda till en enda slutsats: dessa bandelar skall läggas
ner. Uppenbart är också att planerings- och kostnadsansvaret för den i
sammanhanget berörda trafiken i fortsättningen skall övervältras på landstingen
och kommunerna. Bland de bandelar som förts till denna grupp hör
linjerna Falköping-(Ulricehamn)-(Tranemo)-Landeryd och (Borås)-Gånghester-Ulricehamn.
Båda dessa linjer har tidigare varit föremål för begäran
om nedläggning från SJ:s sida och beslut om nedläggningsprövning av
regering och riksdag. Trafikutskottet uttalade i betänkandet 1975/76:19
rörande nedläggningsprövningen bl. a. följande:

Förutsättningar för att sådan nedläggning i de enskilda fallen kommer till
stånd måste dock vara att frågorna om ersättningstrafiken får en fullt
tillfredsställande lösning samt att erforderliga vägupprustningar kommer till
utförande. Utskottet förutsätter att spörsmålen härom löses i nära samförstånd
med vederbörande regionala och lokala myndigheter och organ.

Utskottets av riksdagen antagna uttalande kan inte missförstås: ingen
nedläggning med mindre än att vägarna rustas upp och ersättningstrafiken
löses på ett fullgott sätt.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län har på ett likartat sätt yttrat sig i ärendet.

De av ovan angivna bandelar berörda kommunerna har vid upprepade
tillfällen framfört sina synpunkter till ifrågavarande myndigheter, varvid
man klart deklarerat att man i första hand önskar ha bandelarna kvar. Därest
detta likväl inte skulle låta sig göra, har man uttalat som ett oeftergivligt krav,
”att kommunernas härigenom uppkomna förluster ersätts med erforderliga

Mot. 1978/79:2311

3

vägupprustningar, långsiktiga garantier om godtagbart turutbud samt att
staten tar sitt fulla kostnadsansvar för ersättningstrafiken”.

Trots riksdagens otvetydiga uttalande i ärendet och trots kommunernas
klart berättigade krav beträffande den framtida trafikförsörjningen för bl. a.
de enskilda människorna, för skolskjutstransporterna och för näringslivet har
någon långsiktig plan för ersättningstrafiken ej presenterats och några beslut
om vägupprustning ej fattats. Samtidigt har emellertid en klar försämring av
servicen på bandelarna ägt rum genom indragna turer och nedlagda stationer,
vilket självfallet enbart har lett till minskad resandefrekvens - något som
sedan tas som intäkt för att lägga ned bandelarna!

De av riksdagen gjorda utfästelserna måste givetvis respekteras. Detta
innebär att någon nedläggning av de aktuella bandelarna ej kan göras med
mindre än att överenskommelse har träffats med kommunerna rörande
vägupprustning, ersättningstrafik och kostnadsansvar.

Vad ovan anförts gäller i motsvarande grad om bandelen Borås-Varberg,
som hänförts till grupp tre i propositionen. Ej heller beträffande denna linje
kan ev. beslut om nedläggning således fattas förrän frågan om ersättningstrafik
har lösts på ett tillfredsställande sätt i samråd med berörda kommuner.

Med anledning av vad som anförts hemställs

att riksdagen uttalaratt nedläggning av bandelarna Falköping-Landeryd,
(Borås) Gånghester-Ulricehamn och Borås-Varberg ej
får komma till stånd förrän överenskommelse träffats med
berörda kommuner rörande ersättningsfrågorna.

Stockholm den 27 mars 1979
HANS NYHAGE (m)

TAGE MAGNUSSON (m) STEN SVENSSON (m)

KARL LEUCHOVIUS (m)

1* Riksdagen 1978/79. 3 sami. Nr 2310-2316