Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion

1978/79:2289

av Lars Werner m. fl.

med anledning av propositionen 1978/79:126 om medel för tidigareläggningar
av vissa investeringar inom SSAB Svenskt Stål AB,
m. m.

Vpk:s riksdagsmotioner 1979

Vpk har under den allmänna motionstiden 1979 avlämnat fyra motioner
om gruv- och stålindustrin.

Partimotion 1978/79:335 kräver stopp för personalminskningar, nationalisering
av hela stål- och gruvindustrin, överförande av kraftförsörjning till
SSAB, samhällsekonomiska riktlinjer för SSAB, att ingen gruvbrytning för
upphöra och att de mindre handelstålverken samordnas med SSAB.

Motion 1978/79:657 av Lars-Ove Hagberg och Eivor Marklund kräver att
SSAB helt nationaliseras, att en samhällsekonomisk sysselsättnings- och
strukturplan för SSAB upprättas, att inga nedläggningar av gruvor sker och att
importen av handelsstål begränsas.

Motion 1978/79:1004 av Nils Berndtson och Lars-Ove Hagberg föreslår att
Boxholms järnverk införlivas i SSAB och att inga sysselsättningsminskningar
för ske vid järnverket samt att nedläggning av metallurgin ej får ske förrän
nyinvesteringar gjorts.

Motion 1978/79:1013 av Lars-Ove Hagberg kräver att Horndalsverken
ingår i SSAB, att driften fortsätter i Horndalsverken och att nyinvesteringar
sker.

Riksdagsbeslut om SSAB 1978

Riksdagen beslutade den 6 april 1978 att anslå närmare 4 miljarder kr. till
SSAB på företagsekonomiska villkor och strukturera SSAB efter riktlinjerna i
handelsstålsutredningen. Därmed hotas direkt 4 000 jobb. Alla partier utom
vpk godtog denna huvudinriktning.

Vpk krävde bl. a. förbud mot sysselsättningsminskningar, att SSAB helt
skulle nationaliseras, att alla orter skulle utvecklas med förädling, att
Domnarvets metallurgi skulle bibehållas och att inga nedläggningar av
gruvor skulle få ske.

SSAB:s beslut om strukturplan

Riksdagen beslutade mot vpk:s röster att överlåta till SSAB att framlägga
en strukturplan grundad på handelsstålsutredningens förslag. SSAB:s strukturplan
är en avvecklingsplan. Den bygger på företagsekonomiska grunder och

Mot. 1978/79:2289

därmed stordrift och koncentration för en anpassning till den internationella
stålpolitiken, en stål- och handelspolitik som innebär att importen ökat till i
dag över 50 %. Strukturplanens huvuddrag är följande:

För Luleå och Norrbotten är strukturplanen en katastrof. I stort skall Luleå
Järnverk bli ett ”mini-Stålverk 80” med råstålsframställning. Omkring
1 500-1 600 jobb försvinner vid järnvkeret. Några framtidsinvesteringar för
avancerad förädling i Luleå förutses inte i strukturplanen. En hög förädling
skulle utveckla verkstadsindustrin och vara ett värdefullt tillskott för
Norrbottens sysselsättning.

Domnarvet skall bli enbart tunnplåtscentrum. Den malmbaserade metallurgin
skall läggas ned i början på 1980-talet. Sysselsättningen minskar enligt
strukturplanen med 500 anställda, i verkligheten mycket mer.

Gruvorna i Västerbergslagen läggs ned eller minskar produktionen.
Blötberget och Håksberg är redan dödsdömda av SSAB-ledningen. Antalet
sysselsatta i Grängesberg minskar drastiskt.

Oxelösunds järnverk klarar sig bäst i första strukturomgången. Antalet
anställda skall vara oförändrat frånsett rationaliseringar och s. k. ”naturlig
avgång”. På sikt måste högförädlad grovplåt knytas ihop med ett svenskt
utvecklingsprogram för verkstadsindustrin för att inte Oxelösund skall
hamna i en kris.

Rehnbergs utredning - ingen förändring

Industridepartementet utsåg AMS-chefen Bertil Rehnberg att utreda
följderna av SSAB:s strukturplan. Det förslag Rehnberg presenterat ligger
helt i linje med direktiven, tidigareläggningar av investeringar eller senareläggningar
av nedläggningar. Slutresultatet blir detsamma som SSAB:s
strukturplan.

Rehnbergs uppdrag har inte varit att ta samhällsekonomiska hänsyn och
gripa in i strukturplanen. De fackliga organisationernas förväntningar på att
Rehnbergs utredning skulle resultera i förslag som skulle säkra sysselsättningen
har kommit helt på skam.

Folkpartiregeringens förslag

Folkpartiregeringen har i propositionen på grundval av Rehnbergs förslag
föreslagit att SS AB skall få över 1 miljard kr. av skattemedel för att överbrygga
en viss del av det sysselsättningsbortfall som SSAB:s strukturplan innebär. I
propositionen 1978/79:126 godkänns nu SSAB:s företagsekonomiska strukturplan.
Av de förslag Rehnberg framlagt anslår folkpartiregeringen bl. a.
medel för projektering av ett medium valsverk till Luleå och förlängd drift vid
den malmbaserade metallurgin vid Domnarvets järnverk. I övrigt går de
anslagna medlen till investeringar som inte fått plats i SSAB:s investeringsplan
81.

Mot. 1978/79:2289

Vpk ser förslagen som helt otillräckliga. Dessutom är som vpk påvisat i
motionerna 335 och 657 strukturplanens inriktning helt felaktig och skapar
stora sysselsättningsproblem i alla regioner.

De nu föreslagna investeringarna i propositionen och investeringarna i
SSAB:s strukturplan är inga framtidsinvesteringar. De bygger på kortsiktiga
bedömningar och fastlägger en gruv- och stålstruktur som på sikt kan vara
förödande för stålindustrin och sysselsättningen.

Vpk:s sysselsättnings- och strukturplan för SSAB

Ett förverkligande av ett framtida SSAB med full sysselsättning och
slagkraft kräver samhällsekonomiska beslut. Nuvarande strukturplan för
SSAB och Rehnbergs utredning kan inte ligga till grund för utvecklingen.
Regeringen bör därför med förtur snabbutreda och framlägga förslag till en ny
inriktning för SSAB enligt följande utgångspunkter:

- samhällsekonomiska hänsyn skall vara vägledande för SSAB,

- integrerad produktion vid varje järnverk från metallurgi till fardigproduktion,
ny teknik och hög förädling,

- järnverket i Luleå utvecklas med förädling och utveckling av verkstadsindustrier
och manufakturering; sysselsättningen skall hållas på
samma nivå som vid samgåendet,

- Domnarvets järnverk behåller och anpassar sin metallurgi till förädling
och fardigproduktion; sysselsättningen skall hållas på samma nivå som
vid bildandet av SSAB,

- gruvorna i Västerbergslagen behålls. Blötbergets och Håksbergs gruvor
fortsätter brytningen. Grängesgruvan kompletteras med förädling för en
bred avsättningsmarknad och bör därför utrustas med ett kulsinterverk.
Sysselsättningen i gruvorna skall vara densamma som vid bildandet av
SSAB.

Vpk och mediumverk i Luleå

I folkpartiregeringens förslag skjuts mediumverket i Luleå på framtiden.
Från fackligt håll är bedömningarna delade vad gäller dagens marknadsinriktning.
Vpk ställer sig positivt till utbygnad av ett mediumvalsverk i Luleå.
Vpk kräver en samordning av stålproduktionen med inriktning på samhällsekonomiska
värderingar. Importen begränsas på alla handelsstålprodukter.
Huvudsyftet med mediumverket i Luleå är att erövra nya marknader. Ett
ökat samhällsbyggande och bostadsbyggande och en expansion av verkstadsindustrin
möjliggör detta.

Med en sådan offensiv politik uppstår ingen motsättning mellan mediumverk
i Luleå, Boxholm, Smedjebacken, Hallstahammar och Hällefors.

Mot. 1978/79:2289

Vpk och malmmetallurgin i Domnarvet

Rehnberg föreslår i sin utredning att malmmetallurgin i Domnarvet
fortsätter driften ett år utöver SSAB:s strukturplan, dvs. till 1982. Detta
avvisar folkpartiregeringen. Både SSAB:s ledning, Rehnberg och regeringen
dömer ut malmmetallurgin i Domnarvet. De borgerliga partierna och
socialdemokraterna har i handling visat att de inte stöder malmmetallurgin i
Domnarvet.

Vpk motionerade 1978 vid behandlingen av SSAB om att malmmetallurgin
skulle vara kvar i Domnarvets järnverk. Samma krav upprepas av vpk i
motionerna 335 och 657 i år. Vpk förordar en strukturplan för handelsstålsindustrin
där de tre stora verken har integrerad produktion, dvs.
malmmetallurgi, valsning och färdigproduktion.

Vpk och gruvorna i Västerbergslagen

Rehnbergs utredning föreslår inga åtgärder för att hindra nedläggningen av
gruvorna. Blötberget och Håksbergs gruvor skall läggas ned. Vpk har i flera
motioner krävt att ingen gruvbrytning får upphöra förrän gruvan är utbruten.
Ersättningsindustrier skall då i god tid anskaffas till orten.

Vpk anser att malmen och dess produkter måste förädlas i varje led. Därför
bör ett sinterverk uppföras i Grängesberg för att säkra den framtida
gruvhanteringen inte minst med sikte på export.

Förädling av malmproduktionerna har vpk berört i andra motioner till
riksdagen, bl. a. att ett kulsinterverk bör uppföras i Norrbottens malmfält.

Samhällsägd och styrd forskning och utveckling

De privata stålbolagen har under årtionden försummat framtidsforskning
och utveckling av stålindustrin både beträffande produkter och processteknik.
Bildandet av SSAB har inte gjort svensk stålindustri mer framsynt,
snarare tvärtom. SSAB:s inriktning är kortsynt och sträcker sig inte längre än
till mitten av 1980-talet. Dessutom bygger inriktningen på företagsekonomiska
förutsättningar i dag.

Vad som behövs är en offensiv stålpolitik - att utveckla den svenska
stålindustrin efter dess förutsättningar. Det finns i Sverige goda förutsättningar
att utveckla en alternativ produktion för sociala behov, en produktion
som kan samordnas med verkstadsindustrin.

För detta behövs ny processteknik med metallurgiprocesser som är
energisnåla, har högt utbyte vad avser råvara, där biprodukter kan tillvaratas
och som är miljömässigt acceptabla. Ny avancerad teknik behövs i vad gäller
valsning, likaså maskiner och teknik för manufakturering. Utvecklingen bör
gå dithän att Sverige utvecklar en verkstadsindustri med hög teknologisk
kunskap i vad gäller stålprocessteknik från metallurgi till färdigproduktion.

Mot. 1978/79:2289

Regeringen bör därför få i uppdrag att framlägga förslag till en samhällsägd
och styrd forskning och utveckling, där i dag befintlig forskning och
utveckling inom stålsektorn skall ingå.

Ammoniakfabrik ger jobb i Luleå

Koksverket i Luleå byggs ut. Koksverksgasen som alstras vid koksframställningen
kan förädlas genom att bygga en ammoniakfabrik. Ammoniak är
råvara till konstgödsel, där man även kan utvinna andra biprodukter. Detta är
ett sätt att tillvarata biprodukter inom processindustrin, som även ger nya
jobb. Riksdagen bör därför ge regeringen i uppdrag att framlägga förslag om
medel för uppförande av en ammoniakfabrik i Luleå.

Hemställan

Med hänvisning till ovanstående och i anledning av propositionen
1978/79:126 föreslås

att riksdagen hemställer hos regeringen om att skyndsamt framlägga
förslag om

1. att de privata intressena i SSAB bortkopplas och bolaget blir helt
nationaliserat,

2. att en samhällsekonomisk sysselsättnings- och strukturplan för
SSAB utarbetas enligt följande huvudpunkter:

- samhällsekonomisk strukturplan med hög förädling, ny
teknik, forskning och utveckling mot alternativ produktion,

- järnverken i Luleå, Domnarvet och Oxelösund byggs på
integrerad produktion från metallurgi till färdigprodukter och
knyts till utvecklingsprogram inom bl. a. verkstadsindustrin
inom varje region,

- nedläggningen av Blötbergets och Håksbergs gruvor förhindras
och Grängesgruvan kompletteras med ett sinterverk,

- sysselsättningen inom SSAB:s enheter skall ligga på minst
samma nivå som vid bildandet av SSAB,

- åtgärder mot import som hotar att slå ut svenskt handelsstål
vidtas,

3. att ett mediumvalsverk i Luleå uppförs i enlighet med de
riktlinjer för en offensiv stålpolitik som anförs i motionen,

4. att malmmetallurgin i Domnarvets järnverk bibehålls,

5. att inga nedläggningar av gruvor inom SSAB får ske och att
gruvan i Grängesberg tillförs ett sinterverk,

6. att en ammoniakfabrik uppförs i Luleå,

7. att inom gruv- och stålsektorn genomförs en samhällsägd och

styrd forskning och utveckling, där i dag befintlig forskning och
utveckling inom stålsektorn skall ingå.

Stockholm den 26 mars 1979
LARS WERNER (vpk)

EIVOR MARKLUND (vpk) C.-H. HERMANSSON (vpk)

NILS BERNDTSON (vpk) JÖRN SVENSSON (vpk)

LARS-OVE HAGBERG (vpk)