5

Motion

1978/79:2281

av Lars Werner m. fl.

med anledning av propositionen 1978/79:110 om riktlinjer för
skogspolitiken, m. m.

Skogen - en tillgång för alla

Skogen utgör - rätt skött - vår värdefullaste naturtillgång. Skogsnäringen
sysselsätter omkring 300 000 människor. Skogsprodukter av olika slag svarar
för mellan 20 och 25 % av landets exportinkomster.

Skogsnäringen har även en stor regional betydelse. Omkring 1 000 orter är
mer eller mindre beroende av näringen, och i många glesbygdsorter utgör den
enda underlaget för samhällsservicen.

Men skogsmarken utnyttjas även för andra ändamål än virkesproduktion.
Den ger bär, svamp och vilt, och den används för renbete. För det rörliga
friluftslivet utgör den en oumbärlig tillgång. Värdet av dessa nyttjandeformer
är - till skillnad från virkesproduktionen - svårt att mäta i pengar, men detta
förhållande gör dem inte mindre betydelsefulla. I enlighet med detta bör
också 1 § i förslaget till skogsvårdslag ha följande lydelse: ”Skogsmark med
därpå växande skog är en nationell tillgång, som skall skyddas, vårdas och
skötas så att den varaktigt ger människor, djur och växter en god miljö och en
med hänsyn till markens produktionsförmåga och övriga allmänna intressen
hög avkastning av virke och andra nyttigheter. Den är tillgänglig för alla
enligt allemansrätten.”

Ett samhällsekonomiskt synsätt klarar målkonflikter

Skogen utnyttjas alltså för många olika ändamål. Därför ställs också många
olika krav på skogen och skogsbruket. Dessa olika krav står ofta i
motsatsställning till varandra. Så t. ex. kommer ofta krav på produktionshöjande
åtgärder i konflikt med de krav som måste ställas från miljösynpunkt.

När det gäller dessa konflikter har skogsutredningen ensidigt ställt upp på
skogsindustrins sida och allvarligt nonchalerat övriga intressen. I regeringens
proposition finns ingen antydan till hur dessa konflikter skall lösas. För vpk är
det en självklarhet att kräva att hänsyn måste tas till alla nyttjandeformer.
Utgångspunkten för vår politik är ett samhällsekonomiskt synsätt som
förenar kraven på hög sysselsättning, god miljö och höjd virkesproduktion.

Mot. 1978/79:2281

6

Produktion av högkvalitativt barrträdsvirke och vedenergi

Skogar som anläggs i dag kommer att skördas om ungefär 100 år. Vi vet
väldigt litet om vad skogarna kommer att användas till i en så avlägsen
framtid. Men att skogarna kommer att utnyttjas på ett eller annat sätt kan vi
vara förvissade om. Därför bör den produktionsinriktning som väljs ge så stor
valfrihet som möjligt för dem som en gång i framtiden skall besluta vad
skogsråvaran skall användas till. Vidare bör inriktningen vara sådan att
skogsmarkens virkesproducerande förmåga utnyttjas på ett effektivt sätt och
att landets naturliga produktionsförutsättningar - i relation till andra länder tas
till vara.

Med ledning av dessa synpunkter anser vpk att den övergripande
produktionsinriktningen skall vara produktion av främst barrträdsvirke av
hög kvalitet. Anläggningen av nya skogsbestånd skall ske i förband som är
väsentligt tätare än de som tillämpas i dag. Genom ändamålsenliga röjningar
och gallringar skall trädslagsfördelningen regleras, och värdefulla timmerdimensioner
drivas fram till slutavverkningar.

En sådan inriktning ger valfrihet för framtiden. Stor andel sågtimmer
erhålls vid slutavverkningen, och massaved faller ut vid de gallringar som
genomförs under beståndets omloppstid. Skulle man inte behöva sågtimmer,
går det mycket bra att göra pappersmassa av detta eller att använda det för
energiändamål.

Produktionsinriktningen medför även långa omloppstider - längre än de
som tillämpas i dag - vilket gör att markens produktionsförmåga utnyttjas
bättre än i dag. Skogsforskningen har nämligen visat att den optimala
omloppstiden med hänsyn till högsta möjliga produktion är väsentligt längre
än man tidigare trott.

Den tätare beståndsanläggningen medför även att markens produktionsförmåga
utnyttjas bättre i de nya bestånden. Denna merproduktion kan tas
till vara vid en sen röjning eller tidig gallring och då flisas och användas som
energi. Vidare har Sverige bland de bästa förutsättningarna i världen att
producera barrsågtimmer av hög kvalitet, och produktionsinriktningen gör
att landets naturliga förutsättningar utnyttjas på bästa sätt.

Mekanisering under kontroll och stopp för giftanvändning

Under de senaste 20 åren har produktiviteten i skogsbruket, uttryckt som
antalet producerade m3 per dagsverke, sexdubblats. Produktivitetsökningen
har varit störst i avverkningsarbete och terrängtransport. Detta har åstadkommits
genom en ökad mekanisering och genom rovdrift på människor och
miljö i form av ökad arbetshets, utslagning och giftanvändning.

Före 1970 utfördes praktiskt taget allt avverkningsarbete med motorsåg.
Därefter har dock mekaniseringen gått snabbt, och olika typer av avverk ningsmaskiner
som i allt större utsträckning ersätter motorsågen har kommit.

Mot. 1978/79:2281

7

Mekaniseringsgraden i avverkningsarbete - uttryckt som procentuell andel
av arbete med motorsåg som ersatts med maskinellt arbete-varår 1972 16 %.
Åren 1974 och 1976 var motsvarande värden 28 resp. 43 %. Till 1984 väntas
mekaniseringsgraden, enligt skogsföretagens bedömning, öka till hela

70 %.

Skogsbruket är en areell näring utan några större expansionsmöjligheter.
Därför har den kraftiga produktivitetsökningen slagit hårt mot sysselsättningen.
År 1966 sysselsattes inom skogsbruket mer än 100 000 människor. År
1975 varantalet nere i 60 000 människor. Ytterligare mekanisering innebären
fortsatt minskning av antalet sysselsatta och ett hot mot många orters
existens. Försörjningsunderlaget för många glesbygd sorter kommer att
försvinna. Följden blir en fortsatt avfolkning av glesbygden och ökad
koncentration till tätorter. En sådan utveckling innebär även att skogsbrukets
rekryteringsbas för arbetskraft minskar, vilket leder till ett ytterligare krav på
ökad mekanisering.

Fortsatt mekanisering måste dock betraktas som ofrånkomlig. Mekaniseringen
är dessutom, i den mån den underlättar arbetet och förbättrar
arbetsmiljön, önskvärd. Det är därför inte realistiskt att tro att enbart
skogsbruket kommer att utgöra ett tillräckligt underlag för samhällsservicen i
glesbygden, utan satsning inom andra näringar blir nödvändig. För att
motverka de negativa effekterna av en fortsatt mekanisering och för att
garantera att den sker i former som är acceptabla för dem som arbetar i
skogsbruket kräver vpk att fortsatt mekanisering endast får ske efter
godkännande från facket.

Giftanvändningen i skogsbruket utgör ett allvarligt hot för det skogliga
ekosystemet och medför helt onödiga arbetsmiljörisker. Därtill har den på
många håll lett till allvarliga inskränkningar i allemansrätten. Vpk kan inte
acceptera detta och kräver därför förbud mot all användning av kemiska
bekämpningsmedel i skogsbruket, utom i samband med tillämpning av 20 § i
förslaget till skogsvårdslag. Om ett allmänt förbud inte införs kräver vpk att
hälsovårdsnämnden i en av kemiska skogsbesprutningar berörd kommun får
rätt att stoppa planerade besprutningar inom kommunens gräns.

Mekanisering och kortsiktiga vinstintressen har missgynnat skogsvården

Den hittillsvarande snabba mekaniseringen har även bidragit till att
nödvändiga arbeten inom skogsvården eftersatts. För dessa arbeten finns
inga mekaniserade lösningar, utan man är hänvisad till manuella metoder.
Arbetena måste dessutom utföras under sommarhalvåret. Beroende på den
kraftiga bortrationaliseringen av arbetare räcker de som finns kvar inte till för
att klara hela skogsvården. Man anser sig inte heller ha råd att låta de
kapitalkrävande avverkningsmaskinerna stå och låta maskinförarna arbeta
med skogsvård. Följden blir att skogsvården eftersätts och att den framtida
virkesförsörjningen äventyras.

Mot. 1978/79:2281

8

En annan orsak till att skogsvårdande insatser inte görs i tillräcklig
omfattning är att dessa är långsiktiga investeringar, vilkas avkastning faller ut
om kanske 100 år. Med de krav på korta avskrivningstider och hög profitkvot
som råder i kapitalistisk ekonomi blir sådana investeringar inte företagsekonomiskt
lönsamma. Därför kommer de ej heller till stånd, även om de från
samhällsekonomisk synpunkt är klart motiverade.

Att så är fallet bevisas av det faktum att under åren 1970-1976 ökade
skogsägarnas behållning av virkespriset - efter det att kostnader för
avverkning, transport och skogsvård fråndragits-från 19 till 52 kr./m3, alltså
med 33 kr, under det att insatserna i skogsvård bara ökade med 4 kr./m3, från
2 till 6 kr. Utrymme för investeringar i skogsvård fanns, men intresset
saknades.

Stora brister att avhjälpa inom skogsvården

Dagens föryngringar är klart otillfredsställande. Närmare hälften klassas
som ”icke nöjaktiga” enligt skogsstyrelsens återväxttaxering. F. n. behöver
årligen ca 120 000 ha hjälpplanteras för att säkerställa återväxten.

Även i de fall då ny skog anlagts genom självföryngring under fröträd finns
stora brister. En granskning av riksskogstaxeringens redovisningar visar
nämligen att man efter det att den nya skogen säkerställts underlåtit att
avverka fröträden till stort men för den framtida beståndsutvecklingen. Det
totala virkesförrådet av fröträd och andra s. k. överståndare i plant- och
ungskogar uppgår till ca 28 miljoner m3 sk.

Den årliga röjningsarealen uppgår till ca 250 000 ha. Denna omfattning
räcker inte till för att klara det årligen nytillkommande behovet. Denna areal
uppgår i stället till ca 350000 ha. Till detta kommer ett sedan tidigare
eftersläpande behov av röjning. Denna areal uppgår till ca 500 000 ha. Utöver
detta finns det ett mycket stort behov av s. k. underröjning i medelålders
skog. Detta behov har orsakats av underlåtenhetssynder ännu längre tillbaka
i tiden. Ungefär 2 miljoner ha är i behov av sådan röjning. Röjningsvirket från
dessa underröjningar lämpar sig mycket väl som energiråvara.

Dagens glesa bestånd medför en försämrad virkeskvalitet. Detta gäller
framför allt i tallbestånd. För att säkra tillgången på talltimmer av hög kvalitet
är det därför nödvändigt med en omfattande stamkvistning. Ca 60 000 ha
behöver stamkvistas årligen.

För att öka den framtida virkesproduktionen kräver vpk att åtgärder sätts
in för att rätta till de brister som här påtalats. Detta skulle ge ca 6 500 nya
helårsarbeten. Vpk kräver att skogsstyrelsen meddelar föreskrifter om
genomförande av eftersläpande stamkvistning samt eftersläpande röjningsarbeten.

Mot. 1978/79:2281

9

Gödsling, dikning och inplantering av contortatall

För att höja skogarnas produktionsförmåga föreslår skogsutredningen
bl. a. ökad gödsling, dikning av myrmarker och sumpskogar samt inplantering
av den kanadensiska tallen Pinus contorta.

Även i propositionen ges fritt fram för exempelvis skogsgödsling. Departementschefen
skriver: ”Gödslingen av skogsmark har hittills gett ett
värdefullt tillskott av virke. Jag finner emellertid ingen anledning för staten
att stimulera denna verksamhet.” Slutsatsen av detta blir bara en, nämligen:
Fritt fram för skogsgödslingen. För skogsägarna är gödsling en god affär, och
de klarar den utan statliga bidrag. När det gäller inplantering av främmande
trädslag som Pinus contorta och dikning av myrmarker och sumpskogar så
finns det inte heller här några konkreta förslag från departementschefen.

Vpk anser att kunskapen om gödslingens långsiktiga effekter på människa
och miljö är alltför dåligt kända. Klart är att kvävegödslingen av skogsmark
medför risk för urlakning, nitratförgiftning av grundvatten, förändring av pH
och därmed ändrade förhållanden i skogsekosystemet samt brist på andra
näringsämnen. Endast ca 30 % av det flyggödslade kvävet tas upp av träden.
Resten tas upp av markvegetationen, binds i marken, urlakas eller avgår som
gaser vilka bidrar till att bryta ned det livsviktiga skyddande ozonskiktet runt
jorden. Dessutom kan det ur energisynpunkt inte vara försvarbart att
använda fossila bränslen för att framställa handelsgödsel för skogsbruket.
Ytterligare ett skäl mot gödslingen är att färska rön från mikrobiologisk
forskning visar att gödslat virke gynnar tillväxten av vissa för människor och
djur skadliga mögelsvampar.

Vpk kräver därför stopp för fortsatt gödsling i avvaktan på ytterligare
forskningsresultat.

Naturvårdsverket genomför f. n. en våtmarksinventering. 1 avvaktan på
resultatet från denna kräver vpk stopp för dikning av myrmarker. Dispens
kan i vissa fall medges av naturvårdsverket.

Beträffande inplantering av Pinus contorta säger skogsutredningen: ”Det
kan emellertid i framtiden vara risk för angrepp av nu okända insekter eller
svampar. Därför bör contortatallen inte ges så stor utbredning att ett bakslag
kan äventyra skogsproduktionen inom stora geografiska områden.” Trots
detta räknar man (i alt. 2) med att inte mindre än 14 % av skogsarealen i
nordvästra Svealand och Norrland skall beskogas med contortatall.

Contortatallen lämpar sig sämre än den svenska tallen som råvara för
sågverken, vilket utgör ett ytterligare skäl att begränsa omfattningen.

Vpk kräver ett generellt förbud mot ytterligare inplantering av Pinus
contorta och andra främmande trädslag i avvaktan på en av riksdagen fastlagd
politik för skogsindustrins inriktning. Detta förbud är nödvändigt för att
möjliggöra en satsning på sågverksindustrin mot bakgrund av den rådande
osäkerheten om contortans lämplighet som sågtimmer. Dispens mot detta
förbud kan utfärdas av skogsstyrelsen, dock endast i sådana områden där det i

Mot. 1978/79:2281

10

dag är svårt att åstadkomma nöjaktiga föryngringar med inhemska trädslag.

Välslutna skogar kan öka skogsproduktionen med 20 %

Vpk anser att en hög virkesproduktion är möjlig att nå på andra vägar. Den
tidigare nämnda produktionsinriktningen kräver en kraftigt förbättrad
beståndsanläggning, ökad röjning och ökad gallring. En förbättrad beståndsanläggning
erhålls bl. a. genom anläggning av tätare förband och genom
användning av förädlat skogsodlingsmaterial. Denna intensivare skogsvård
ger till resultat mer välslutna skogar än dagens. Virkesförrådet per hektar det
avkastande virkeskapitalet - ökar och därmed också tillväxten.

I dag är det genomgående så att i synnerhet de äldre skogarna har alldeles
för låga virkesförråd. Enligt beräkningar som gjorts vid skogshögskolan-och
som finns omnämnda i skogsutredningens betänkande - skulle man kunna
påräkna en produktion på ca 85 miljoner m3 sk per år, mot nuvarande 75, om
all skogsmark var bevuxen med skog som vad gäller slutenhet är lika med
”bättre hälften” i dagens skogar.

Vpk anser att denna produktionsnivå inte utgör något tak utan att den
snarare bör betraktas som ett etappmål. Skogsutredningen har även låtit göra
en särskild taxering av ungskogar för att kunna bedöma den i framtiden
möjliga produktionen. De beräkningar som man grundat på denna taxering
visar ”att det under förutsättning att föryngringarna sköts på ett ändamålsenligt
sätt, bör vara praktiskt möjligt att öka den framtida skogsproduktionen
med storleksordningen 20 96”. Detta har man i utredningen inte tagit fasta på.
Dock kan man dra den slutsatsen att man kan räkna med en inte oväsentlig
höjning av virkesproduktionen under förutsättning att tillräckliga skogsvårdsinsatser
görs.

Obligatoriska skogsbruksplaner och kollektiv skogsvårdsfond

För att de enligt vpk:s mening nödvändiga skogsvårdsåtgärderna skall bli
utförda räcker det inte med de krav som finns i förslaget till ny skogsvårdslag.
Vpk kräver även att utredningens förslag om avsättning till särskilt
skogsvårdskonto genomförs samt att obligatoriska skogsbruksplaner upprättas
för alla skogsfastigheter. Skogsbruksplanerna skall ange vilka åtgärer som
skall vidtas för olika bestånd samt när de skall göras. Skogsvårdsstyrelserna
skall svara för upprättandet av skogsbruksplanerna.

Från samhällets synpunkt är det angeläget att skogsbruk bedrivs på all
produktiv skogsmark. Samtidigt måste vi konstatera att det finns stora
skillnader vad beträffar de ekonomiska förutsättningarna mellan olika delar
av landet. Inom en landsända finns det dessutom stora skillnader mellan
enskilda fastigheter beroende på belägenhet eller skogens ålderssammansättning.
Det är därför nödvändigt att skogsvårdskostnaderna utjämnas mellan

Mot. 1978/79:2281

11

olika regioner och mellan fastigheter inom regioner.

Vpk anser inte att olika former av regionalpolitisk! stöd är tillräckligt
härvidlag. Vi föreslår därför inrättande av en för hela skogsbruket kollektiv
skogsvårdsfond för utjämning av skogsvårdskostnader. Till fonden avsätts
en viss andel av virkeslikviden. Bidrag ur fonden utgår för vissa i den tidigare
nämnda skogsbruksplanen upptagna åtgärder.

Tillvaratagande av virkesspill och stubbar för energiändamål

Varje år kvarlämnas i samband med avverkning ca 3 miljoner m3
virkesspill. Spillet består av lump, toppar, onormalt höga stubbar och
kvarglömt upparbetat virke. Dessutom kvarlämnas fällda men ej upparbetade
träd. Volymen av dessa uppgår till ca 2 miljoner m3.

Volymen stubbar efter slutavverkning uppgår årligen till ca 10 miljoner m3..
Av denna volym räknar man med att 6 miljoner m3 är tillgänglig för
industriändamål. Om dessa stubbar och hälften av virkesspillet togs till vara,
skulle alltså ca 8,5 miljoner m3 virke ytterligare erhållas.

Vpk kräver att åtgärder vidtas för att tillvarata detta virke för utvinning av
energi. Tillvaratagandet av detta virke skulle skapa 5 200 nya helårsarbeten
bara i skogsbruket. Dessutom skulle ca 1,5 miljoner ton olja sparas.
Åtgärderna medför även som en väsentlig bieffekt en bättre skogshygien.
Detta kan ske genom att t. ex. utfärda föreskrifter om sådant tillvaratagande i
samband med röjning och slutavverkning. Det bör åligga skogsstyrelsen att
utarbeta sådana föreskrifter. Därför föreslås föjande tillägg till skogsvårdslagen
13 §: ”Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer meddelar
föreskrifter om hur hyggesavfallet skall behandlas i samband med röjning,
gallring och slutavverkning i syfte att tillvarata detta.”

Ökad vidareförädling nödvändig

Vpk ser det som en allvarlig brist att behandlingen av ny skogspolitik inte
kopplas till frågan om den svenska skogsindustrins framtid. Trots att
industrifrågorna inte behandlas i propositionen tar vi upp dessa.

Den svenska skogsindustrin kännetecknas av en mycket låg vidareförädlingsgrad.
Sveriges export av skogsprodukter har en närmast kolonial prägel.
Hälften av skogsråvaran används till export av rundvirke, flis, sågade trävaror
och pappersmassa - alltså varor med mycket låg förädlingsgrad. Vid en
jämförelse med andra skogsindustriländer har Sverige den i särklass lägsta
vidareförädlingsgraden. En kraftigt ökad satsning på vidareförädling där den
svenska arbetarklassens yrkeskunnande och landets naturliga förutsättningar
i form av råvara tas till vara ter sig därför som en självklarhet.

Av särskilt intresse är då investeringar inom trävaruindustrin, beroende på
att dessa - sett i relation till andra investeringar inom skogsindustrin - är
arbetskraftsintensiva, energisnåla och miljövänliga.

Mot. 1978/79:2281

12

Under högkonjunkturerna har skogsindustrin stora vinster. Dessa vinster
har till stor del investerats utomlands. En del har även investerats i nya
anläggningar i Sverige. För Sveriges del har detta lett till större enheter, som
tillverkar samma produkter som tidigare men med färre anställda. Den
tekniska produktutvecklingen och vidareförädlingen av produkterna har
skett utomlands.

För att Hnna nya användningsområden för produkter från skogsindustrin
och för att skapa nya arbetstillfällen är det absolut nödvändigt med en kraftig
satsning på forskning och produktutveckling. I framtiden kommer enligt
forskare proteinet att bli viktigt. På träkemins område har vi ligninet och
butanol (för ersättning av bensin som drivmedel) som några exempel. Men
forskning och utveckling är svältfödda i Sverige, trots att vi vet att andra
länder, där skogen växer betydligt snabbare än i vårt land, snart kan ha erövrat
den svenska teknologin på detta område.

Även när det gäller möbel- och trähustillverkning kan viktiga åtgärder
vidtas för att öka produktionen och utvecklingen. Marknadsföringen bör
byggas ut ordentligt för bl. a. undersökning av olika länders förutsättningar
för användande av svenska träprodukter. För att öka vidareförädlingsgraden
inom den svenska skogsindustrin kräver vpk:

- ökad satsning på forskning och produktutveckling inom bl. a. träkemin,

- satsning på bl. a. marknadsföring av möbel- och trähusprodukter,

- ökad satsning på sågade och hyvlade trävaror,

- minskad export av avsalumassa till förmån för inhemsk förädling.

Skogsindustrins kapacitet måste avpassas till skogarnas långsiktiga
produktionsförmåga

Den svenska skogsindustrin är i dag kraftigt överutbyggd. Vid fullt
kapacitetsutnyttjande överstiger industrins behov den aktuella tillväxten i
skogen med ca 20 miljoner m3.1 högkonjunkturer leder denna överkapacitet
till en oerhörd kamp om råvaran. Resultatet blir upptrissade virkespriser och
en planlös utslagning av de industrier som inte klarar konkurrensen om
råvaran.

Vpk accepterar inte detta. Vi kräver att en plan upprättas för att anpassa
skogsindustrins kapacitet till vad skogarna uthålligt kan producera.

Nationalisera de privata skogsbolagen

För att de stora problem som skogsindustrin i dag står inför skall kunna
lösas på ett för arbetarklassen och samhället acceptabelt sätt kräver vpk att
den privata skogsindustrin förstatligas. De privata skogsföretagens skogar
överförs till domänverket, som erhåller nya direktiv för sin verksamhet.
Direktiven skall ange att domänverkets skogsbruk skall bedrivas utifrån

Mot. 1978/79:2281

13

samhällsekonomiska utgångspunkter. Domänverket och ASSI sammanförs
till ett bolag.

Ny utredning behöver tillsättas

Vpk anser att en ny utredning om skogspolitiken bör tillsättas. Som skäl för
detta anför vi följande:

Skogsutredningen och propositionen har på ett nonchalant sätt underlåtit
att närmare utreda miljökonsekvenserna av sina förslag. Vidare har man inte
tagit tillbörlig hänsyn till de krav som finns från andra nyttjandeformer än
virkesproduktion. Av de skogsproduktionsprogram som man utrett hävdar
man att alternativ 3 beskriver effekterna av de restriktioner som aktualiserats
i den allmänna debatten. Detta påstående saknar all grund. Alternativet kan
snarast betraktas som en provokation. Ingen har intresse av en fortsatt
undermålig beståndsanläggning. I stället borde man ha utrett ett alternativ
med den inriktning och ambitionsnivå som förslagen i denna motion har. Det
måste dessutom betraktas som anmärkningsvärt att man inte alls berört
skogens användning som energikälla.

Vpk anser vidare att en ny skogspolitik måste kopplas till frågan om
skogsindustrins framtid. Skogsbruket och skogsindustrin är två delar i en
helhet och kan därför inte behandlas var för sig.

I en ny utredning bör även frågan om obligatoriska skogsbruksplaner och
en kollektiv skogsvårdsfond behandlas.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen beslutar
i första hand

1. att med avslag på propositionen 1978/79:110 hos regeringen
begära en ny utredning med direktiv i enlighet med de förslag
och principer som utvecklas i motionen,

i andra hand, därest yrkandet under 1 icke skulle vinna riksdagens
bifall,

2. att uttala att den övergripande produktionsinriktningen skall
vara produktion av barrträdsvirke av hög kvalitet,

3. att med avslag på regeringens förslag till 1 § i förslaget till
skogsvårdslag anta en ny 1 § av följande lydelse:

1 § Skogsmark med därpå växande skog är en nationell tillgång, som skall
skyddas, vårdas och skötas så att den varaktigt ger människor, djur och växter
en god miljö och en med hänsyn till markens produktionsförmåga och övriga
allmänna intressen hög avkastning av virke och andra nyttigheter. Den är
tillgänglig för alla enligt allemansrätten.

Mot. 1978/79:2281

14

4. att hos regeringen hemställa om förslag till lag innebärande att
fortsatt mekanisering av skogsbruket först får ske efter godkännande
av berörda fackföreningar,

5. att hos regeringen hemställa om skyndsamt förslag till lag som
innebär förbud mot alla kemiska bekämpningsmedel i skogsbruket
utom i samband med tillämpning av 20 § i förslaget till
skogsvårdslag,

6. att, om yrkandet under 5 icke vinner riksdagens bifall, hos
regeringen hemställa om förslag till lag innebärande att hälsovårdsnämnd
inom en av skogsbesprutning berörd kommun
skall ha rätt att stoppa planerade besprutningar inom kommunens
gräns,

7. att begära att regeringen uppdrar åt skogsvårdsstyrelsen att
denna meddelar föreskrifter om genomförande av stamkvist ning
samt eftersläpande röjningsarbeten,

8. att begära att regeringen meddelar förbud mot fortsatt skogsgödsling
i avvaktan på vidare forskningsresultat,

9. att hos regeringen hemställa om förslag till lag som förbjuder
dikning av myrmarker i enlighet med vad som anförs i denna
motion,

10. att hos regeringen hemställa om förslag till lag om generellt
förbud mot ytterligare inplantering av Pinus contorta och andra
främmande trädslag i enlighet med vad som anförs i motionen,

11. att hos regeringen hemställa om förslag till kollektiv skogsvårdsfond,

12. att hos regeringen hemställa om förslag till lag om obligatoriska
skogsbruksplaner,

13. att hos regeringen hemställa om förslag om inrättande av
särskilt skogsvårdskonto, i enlighet med skogsutredningens
förslag,

14. att anta följande tillägg till 13 § i förslaget till skogsvårdslag:

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter
om hur hyggesavfallet skall behandlas i samband med röjning,
gallring och slutavverkning i syfte att tillvarata detta.

Mot. 1978/79:2281

15

15. att uttala vad som i motionen i övrigt anförs om inriktningen av
skogspolitiken.

Stockholm den 26 mars 1979
LARS WERNER (vpk)

EIVOR MARKLUND (vpk) C.-H. HERMANSSON (vpk)

NILS BERNDTSON (vpk) JÖRN SVENSSON (vpk)

BERTIL MÅBRINK (vpk) OSWALD SÖDERQVIST (vpk)

GUSTAV LORENTZON (vpk)

GOTAB 61857 Slockholm 1979