Mot. 1978/79
2279-2281

Motion

1978/79:2279

av Kerstin Nilsson och Ove Karlsson

med anledning av propositionen 1978/79:110 om riktlinjer för
skogspolitiken, m. m.

Den under det senaste året aviserade snabba utvecklingen mot högmekanisering
inom skogsbruket aktualiserar bl. a. följande frågeställningar, nämligen
från social synpunkt frågan om framtida sysselsättning inom skogsbruket
samt de betydande skador som skogsmaskiner såsom kvistare-kapare
åsamkar virket, vilket man från början även från företagsekonomisk
synpunkt bortsåg ifrån.

Man kan på goda grunder antaga att en undersökning av ovan angivna
omständigheter från såväl företagsekonomisk som samhällsekonomisk
synpunkt skulle på sikt leda till avsevärda nationalekonomiska vinster.

De stora skador på virke som avverkningsmaskinerna kvistare-kapare
åstadkommer uppmärksammades inte när maskinerna introducerades. Först
efter flera års användning och allteftersom kvantiteterna ökade började man
på allvar diskutera de omfattande dubbskador som följde i mekaniseringens
spår med ty åtföljande ekonomiska förluster vid försäljning av virket.

Skogsmaskinerna är i flertalet fall försedda med ”aggressiva” dubbar, som vid
matningen tränger djupt in i virket och orsakar s. k. mekanisk skada långt ner
i veden. Sedermera har man också uppmärksammat följdskador i form av
blånader på virket i anslutning till dubbhålen.

Medvetenheten om skadorna på virket vid mekanisk kapning och
kvistning har ökat på senare år, men inte hejdat utvecklingen mot alltmer
ökande mekanisering i skogsbruket. Det har dock visat sig att exempelvis
manuell aptering i de flesta fall är att föredra vid timmeravverkning. Vid
maskinell aptering sjunker kvaliteten och därmed priset på timret.

Det är av vikt att inom ramen för forsknings- och utvecklingsarbetet på
skogsbrukets område uppmärksamma och utreda i vilken utsträckning
effektivitetsvinster av mekanisering elimineras av denna värdereduktion på
dubbskadat virke.

Den snabbt pågående utvecklingen mot högmekanisering av vårt svenska
skogsbruk har väckt oro och indignation bland anställda inom skogsbruket.

Rationaliseringen pågår utan att man tillbörligt beaktar samhällsekonomiska
och nationalekonomiska fördelar på sikt.

Den föreslagna nya skogspolitiken ökar inte heller möjligheterna att
upprätthålla sysselsättningen i skogsnäringen. Särskilt kännbart kommer det
att bli i sysselsättningssvaga områden i övre Norrland. Som exempel på
rationaliseringar kan nämnas att domänverket, enligt uppgifter från fackligt
håll, ämnar inom Norrbotten och Västerbotten rationalisera bort 500 av 2 000

1 Riksdagen 1978/79. 3 sami. Nr 2279-2281

Mot. 1978/79:2279

2

skogsarbetarjobb. Personalminskningen kan klaras genom naturlig avgång,
men det är en ringa tröst i dessa så arbetslöshetsdrabbade län, där
sysselsättningstillfällena borde öka. Domänverkets planering har kommit till
allmän kännedom. Naturligtvis är utvecklingen minst lika rigorös inom
skogsbolagen och den övriga skogsnäringen.

Mekaniseringen inom skogsbruket bör inte fl prioriteras inom sysselsättningssvaga
områden innan alternativa arbeten skapats. En ytterligare
högmekanisering skulle innebära ett dråpslag mot många glesbygdskommuner,
där skogsnäringen utgör huvudnäring. Det är även mot denna samhällsekonomiska
bakgrund som högmekaniseringens inom skogbrukets eventuella
vinster bör undersökas.

Vid de aviserade rationaliseringarna hänvisas till produktionssiffror och
produktivitetsutveckling. Man kan emellertid ifrågasätta jämförbarheten i
den tillgängliga statistiken över produktionsutveckling. Skogsarbetare och
maskiner är inte verksamma under likartade avverkningsförhållanden.
Maskiner sätts in på stora, ofta de bästa, skogsarealer medan huggarna får
utföra det mera tidsödande och besvärliga kringjobbet.

Härtill kommer att processorer och maskiner som fäller, kvistar och apterar
träd alltfort är att betrakta som prototyper, forsöksmaskiner, som måste ha
nära nog varannandagsservice, varför bortfallet av produktionstimmar blir
stort. Innan man sanktionerar en ytterligare högmekanisering inom skogsbruket
bör frågan om detta bortfall av produktionstimmar för processorer/
skogsmaskiner utredas.

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen beslutar att hos regeringen begära en utredning om
den totala företagsekonomiska lönsamheten av ytterligare
högmekanisering inom skogsbruket.

Stockholm den 26 mars 1979

KERSTIN NILSSON (s)

OVE KARLSSON (s)