Mot. 1978/79:2277

2

Motion

1978/79:2277

av Carl-Wilhelm Lothigius

med anledning av propositionen 1978/79:110 om riktlinjer för
skogspolitiken, m. m.

I propositionen 1978/79:110 om riktlinjer för skogspolitiken, m. m. är
stödet till byggande av skogsbilvägar omnämnt.

Det är med stor förvåning jag konstaterar att den livsnerv för det svenska
skogsbruket som skogsbilvägarna utgör behandlas så styvmoderligt i propositionen.
Det synes som om man alldeles glömt bort vad som sagts i dessa
frågor i tidigare utredningar och den vikt som domänverket, skogsstyrelsen
och skogsvårdsstyrelserna lägger därpå. Den senaste skogsutredningens
välmotiverade förslag i denna fråga är nästan helt eliminerade i propositionen,
och kvar står ett av rambeloppens otillräckliga anslag, vilket kommer att
starkt decimera underhåll och nybyggnader till nackdel för stora delar av
Sverige.

Det kan konstateras att bidragsprocenten inom området utanför den inre
zonen är satt till högst 60 %. Att den högsta bidragsprocenten endast får
utnyttjas inom gränsområdet till det skogliga stödområdets inre zon innebär
stora begränsningar i dispositionen av pengar till områden där de skulle göra
den bästa nyttan. Man har i propositionen inte klart för sig att det skogsvägnät
som byggdes upp åren före och strax efter kriget i södra och mellersta Sverige i
dag är i behov av en ordentlig upprustning för att skogsnäringen skall kunna
klara skogsindustrins transportapparat och skogsbrukets nödvändiga rationalisering.
Det måste betecknas som synnerligen missvisande att propositionen
avvisar förslagen med hänvisning att bidrag till underhåll i dessa fall skall
utgå från anslaget "Bidrag till drift av enskilda vägar” under sjätte
huvudtiteln.

Det är alldeles klart att denna bidragsform endast till ringa del kan
tillgodose skogsbrukets behov. Rambeloppet för bidragsgivningen, som
sammanlagt ökar med ca 2,5 milj. kr., räcker inte till för att ersätta inflationen
under den tid som bidraget verkat och ännu mindre till att kompensera
föreslagna ändringar i bidragsreglerna.

Det synes klart att genom att stora delar av det inre stödområdet faller
utanför den s. k. inre zonen, som inom parentes för väl tilltagna anslag,
kommer det inre stödområdet att få konkurrera med Syd- och Mellansverige
om de små anslagsmedlen.

Följden av detta bliratt vägbyggandet kommer att minska i dessa områden.
För att kunna rätta till den uppkomna situationen finns flera förslag, varav jag
kan ange några:

Mot. 1978/79:2277

3

Öka anslagen till de drabbade områdena med ett belopp på mellan 30 och 50
milj. kr.

Byt ut bidragsprocenten eller sänk densamma och ersätt delar därav med
statliga kreditgarantier efter speciella riktlinjer.

Genom att prioritera planläggning, där markägaren är beredd att inrymma
planerna i det lokala vägnätet, kan särskilda bidrag lämnas och nybyggnad
ske med statliga kreditgarantier.

Härför erfordras en anslagsförstärkning av bidragsramen med upp till 35
milj. kr. och en statlig kreditgaranti på ca 70 milj. kr.

Det är alldeles klart att syftet med propositionen är att utveckla och
förbättra det svenska skogsbruket. Dessa synpunkter blir emellertid starkt
förfelade om man inte samtidigt underhåller och förbättrar skogsbil vägnätet.
Jag anser därför, med anledning av den ofullständiga behandlingen skogsvägnätet
fött i propositionen, att stödet till byggande av skogsbilvägar bör
utbrytas ur densamma och en ny proposition framläggas i detta syfte.

Med anledning av det anförda hemställs
att riksdagen

1. avslår regeringens förslag såvitt avser stöd till byggande av
skogsbilvägar,

2. hos regeringen anhåller om ett nytt förslag beträffande stödet till
byggande av skogsbilvägar, varvid beaktas vad i motionen
anförts.

Stockholm den 26 mars 1979

CARL-WILH. LOTHIGIUS (m)