11

Motion

1978/79:2248

av Birger Rosqvist och Eric Rejdnell

med anledning av propositionen 1978/79:115 om riktlinjer för
energipolitiken

Kärnkraftverket i Simpevarp, Oskarshamns kommun, var redan före 1975
års energipolitiska beslut avsett att utbyggas med en tredje reaktor, O lil. En
bred riksdagsmajoritet ställde sig också 1975 bakom förslag om minst 11
kärnkraftsreaktorer,bland vilka ingick O III:an. I Oskarshamns kommun har
- grundat på statsmakternas beslut - samtliga politiska partier direkt eller
indirekt med undantag för vänsterpartiet kommunisterna tillstyrkt byggandet.
Detta skedde redan 1974 när kommunen hade att avge yttrande enligt
§ 136 a, byggnadslagen.

Uppförandet av en kärnkraftsreaktor är ett stort byggnadsprojekt som
kräver lång planeringstid. På ett tidigt stadium måste den berörda kommunen
i sin planering beakta de effekter som etableringen av en arbetsplats för drygt
tusentalet personer under en period av fem till sex år medför i olika
avseenden. Bostadsfrågan för anläggningspersonal i en sådan situation har
särskilt stor betydelse för den kommunala planeringen. Andra frågor som den
berörda kommunen i detta sammanhang har att bevaka är också ordnandet
av allmän och kommersiell service.

Utredningen rörande miljöproblem m. m. i vissa industriområden (UMI)
har i sitt betänkande SOU 1975:44 bl. a. behandlat större industrietableringars
inverkan på kommunernas planering. I betänkandet framställs krav på
avsevärt bättre boendeförhållanden för byggnadsmontagearbetare m. fl.
personalgrupper under uppförandetiden. De vanligen använda baracklägren i
mer eller mindre omedelbar anslutning till arbetsplatsen anses i enlighet med
de fackliga organisationernas krav böra ersättas med i princip samma
boendestandard som gäller för permanent boende. Anläggningspersonalen
aktualiserade starkt boendefrågan under uppförandet av Oskarshamnsverkets
andra reaktor, O II. Kraven på bättre bostadsförhållanden var berättigade.

Under intryck av diskussionerna om boendefrågorna under byggnadstiden
för O II,UMI-utredningens studierapport ”Tillfälliga bostadsområden” i juli
1974 och UMI-utredningens tidigare nämnda betänkande SOU 1975:44
inriktade Oskarshamns kommun på allvar sin planering och sitt bostadsbyggande
för att så långt som möjligt på ett tillfredsställande sätt möta
behovet av tillfälliga bostäder för anläggningspersonalen vid uppförandet av

O III. Realiserandet av planerna grundade kommunen på statsmakternas och
vederbörliga myndigheters 1975 givna tillstånd för anläggandet av O III med
påbörjan under 1976 på byggplatsen vid Simpevarp. Planeringsarbetet och

Mot. 1978/79:2248

12

bostadsbyggandet samordnades så långt som möjligt med kraftverkets
personal- och tidsplanering.

Den oklarhet som rått angående kärnkraft och energipolitik sedan hösten
1976 har medfört att byggnationen av O III:an vad avser arbete på anläggningsplatsen
ännu ej igångsatts. Tillverkningen inom verkstadsindustrin av
olika komponenter till reaktor O lil har dock fortsatt om än i långsam
takt.

Resultatet av uppskovet med starten av anläggningsarbetet för O III har för
kommunens del blivit ett stort antal tomma lägenheter som byggts speciellt
för anläggningsarbetarna. Hyresförlusterna för de i kommunal regi byggda
tomma lägenheterna har ökat allteftersom tiden för byggstart O III uppskjutits.
Ovisshet och omläggning av bostadsproduktion har varit kostnadskrävande
och har gett negativa återverkningar på arbetsmarknaden med de
konsekvenser detta medför.

I regeringens proposition 1976/77:53 med förslag till lag om särskilt
tillstånd att tillföra kärnreaktor kärnbränsle m. m. behandlades bl. a. ersättningsfrågor
vid eventuell avveckling av pågående kärnkraftsprojekt. På s. 19
sades det bl. a. vara riktigt att en eventuell avveckling av pågående projekt
kunde ske på ett sätt som tog all rimlig hänsyn till arbetstagarnas och berörda
kommuners intressen.

Byggandet av en tredje reaktor vid Oskarshamnsverket synes nu kunna bli
en verklighet. I nu föreliggande proposition 1978/79:115 nämns inget om vad
uppskovet fått för konsekvenser för kommuner och regioner som oförskyllt
drabbats av den villrådighet som kännetecknat energipolitiken sedan 1976
och fram till nu.

Det bör klargöras hur en kommun skall ersättas för sina kostnader av
uteblivna hyror i en bostadsproduktion som avpassats till byggandet av ett
kärnkraftsprojekt, när byggandet genom statliga åtgärder - eller uteblivna
åtgärder - kraftigt senareläggs. I en sådan situation måste en kommun ges rätt
att få kostnader för sina åtaganden ersatta av staten.

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att kommun
som oförskyllt åsamkats kostnader genom oklarheten om den
framtida energiutbyggnaden erhåller skälig ersättning härför.

Stockholm den 22 mars 1979

BIRGER ROSQVIST (s) ERIC REJDNELL (fp)

GOTAB 61830 Slockholm 1979