Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion

1978/79:2234

av Ove Nordstrandh m. fl.

med anledning av propositionen 1978/79:119 om vissa frågor
rörande forskning och forskarutbildning

Universiteten och högskolorna har en strategisk betydelse för Sveriges
framtid. Det är via högskoleutbildning som vi måste garantera och vidmakthålla
en teknisk kompetens och även stimulera våra begåvningar till studier
på forskarnivå. Det är universiteten och högskolorna som måste svara för den
grundläggande vetenskapliga kompetensen genom en internationellt sett
kvalificerad grundforskning. Ett mer utförligt resonemang om teknisk
utveckling, forskning och forskarutbildning finns redovisat i moderata
samlingspartiets partimotion 1978/79:1108.

Forskning och forskarutbildning behandlades styvmoderligt under det
socialdemokratiska regeringsinnehavet. Den borgerliga trepartiregeringen
tillförde forskningsråden ökade resurser och förstärkte basresurserna för
forskningsinstitutionerna i två omgångar.

Den ytterligare resursökning på detta område som regeringen föreslagit i
årets budgetproposition är glädjande och nödvändig. Vi noterar med
tillfredsställelse att folkpartiregeringen i detta avseende fullföljer en politik
som värnar om landets höga teknologiska standard, utvecklingskapacitet och
förmåga till vetenskaplig förnyelse.

Den nu aktuella propositionen har emellertid en inriktning som i vissa
stycken är förvånande. Åtgärderna för att komma till rätta med problemen
kring rekryteringen till forskning och forskarutbildning är i propositionen i
det närmaste obefintliga, trots att detta länge varit ett uppmärksammat
problem. Utbildningsministern blev också påmind härom i en interpellation
(1978/79:90 om ökad forskarutbildning) i december 1978, då han i efterföljande
debatt bl. a. framhöll: ”Rent generellt kan man väl säga att vi kanske
bättre än man lyckats med i något annat land har breddat och vidgat tillträdet
till universitetsutbildning men att vi inte tillnärmelsevis på motsvarande sätt
löst frågan om hur vi skall stimulera till fördjupade studier och till satsning på
forskarutbildning. De ekonomiska stimulanserna för den som är i forskarutbildning
är inte särskilt stora.” Mot bakgrund av dessa uttalanden är det
anmärkningsvärt och beklagligt att propositionen inte i större utsträckning
innehåller förslag till åtgärder ägnade att förbättra rekryteringssituationen. Vi
återkommer till detta nedan.

Mot. 1978/79:2234

Princippropositioner

1 propositionen föreslås att regeringen i enlighet med forskningsrådsutredningens
(FRU) förslag i framtiden regelbundet skall lägga fram princippropositioner
för riksdagen om den samlade FoU-politiken. Dessa propositioner,
regeringens FoU-program, skulle enligt FRU kunna innehålla

- ställningstaganden i aktuella principfrågor,

- förslag till konkreta åtgärder och beslut,

- redovisning av aktuellt utredningsarbete,

- bearbetad statistisk redovisning av svensk FoU,

- samlad redogörelse för den framtida anslagsutvecklingen inom det statliga
FoU-området i form av planeringsramar utan bindningar till exakta
belopp.

De föreslagna propositionerna bör enligt vår mening begränsas till att
utgöra riktlinjer för forsknings- och utvecklingspolitiken samt innehålla
ställningstaganden i aktuella principfrågor. En sådan ambitionsnivå torde
inte kräva de extra administrativa resurser som den föreslagna ordningen
skulle kräva. Vi vill alltså inte motsätta oss att systemet med princippropositioner
prövas.

FoU-statistik

Behovet av en heltäckande FoU-statistik är inte av sådan styrka att denna
kan motiveras. Risken för att högskolans institutioner drabbas av onödig
administrativ belastning är stor. Universitets- och högskoleämbetet (UHÄ)
anser att kostnaderna för att utveckla system för FoU-statistiken skulle bli
betydande. Vi instämmer i denna bedömning och avvisar förslaget.

Forskningsregistrering

Vissa skäl talar för en begränsad registrering av FoU-projekt. En forskarstuderande
som skall välja avhandlingsämne kan få information om
pågående arbete inom aktuellt ämnesområde. Ett register, om det är utförligt
och aktuellt, kan också bidra till att dubbelforskning undviks. Emellertid
torde det vara omöjligt att samla in användbara uppgifter om ett så skiftande
område som det här är fråga om. Nästan undantagslöst är speciella uppgifter i
konkreta fall intressanta. Sådana förekommer av naturliga orsaker inte i ett
allmänt register. En utbyggd registrering kan också komma att dra resurser
från forskning och forskarutbildning, och risken för onödig och dyrbar
byråkratisering är stor. Även idén att registrera privatfinansierad forskning
bör avvisas, dels av sekretesskäl, dels av ekonomiska hänsyn med tanke på
företagens uppgiftsbörda.

Mot. 1978/79:2234

Forskningsinformation

Allmänhetens intresse för lättförståelig information om forskning och
forskningsresultat är stort. Den antiintellektuella kritik som framför allt i
massmedia riktats mot forskning och forskare är ett bevis för att informationsinsatserna
på området måste förbättras. Tyvärr kan vi även konstatera
att skolan i många fall misslyckats att hos eleverna skapa intresse och
förståelse för naturvetenskap och teknik. Massmedias förmåga att förmedla,
tolka och informera om tekniskt avancerade eller vetenskapligt komplicerade
förhållanden synes också f. n. vara begränsad. En förbättring av journalistutbildningen
i detta avseende skulle därför vara önskvärd. Förslaget om bättre
forskningsinformation är därför angeläget. Vi understödjer också idén att ge
ut en populärvetenskaplig tidskrift för barn och ungdom.

Arbetstagarinflytande m. m.

I propositionen diskuteras arbetstagarinflytande och arbetstagarorganisationernas
möjligheter att initiera forskning. Det framhålls att frågan om
arbetstagarrepresentation måste avgöras från fall till fall. Vi delar denna syn
och kan därför inte heller ta ställning generellt.

Förslaget att ställa särskilda medel till löntagarorganisationernas förfogande
för att initiera forskning kan vi inte godta. För det första torde ett eventuellt
särstöd kunna rymmas inom forskningsrådsnämndens område. För det
andra torde somliga organisationer själva ha råd att bekosta angelägen
forskning. För det tredje borde ett eventuellt stöd av rättviseskäl fördelas
även på andra organisationer än enbart arbetstagarnas. Även om vi är positiva
till forskning på arbetslivets område, avstyrker vi av ovan angivna skäl
förslaget om särstöd till löntagarorganisationerna för forskning i egen regi.
Möjlighet att söka medel hos FRN existerar ju också för denna kategori av
forskningsintresserade.

Framtidsstudier

Frågan om sekretariatets för framtidsstudier fortsatta verksamhet och
organisation är svårbedömd. En utvärdering av sekretariatets verksamhet
innan man beslutar om den organisatoriska ställningen skulle skapa bättre
beslutsunderlag än vad propositionen redovisar. Förslaget att inordna
sekretariatet i forskningsrådsnämnden kan därför inte biträdas utan bör bli
föremål för snabbutredning.

Rekrytering till forskarutbildning

Som inledningsvis berörts har propositionen inte i tillräcklig omfattning
berört frågorna kring forskarrekryteringen. Trots att den redovisade statistiken
inte innehåller procentuella tal ger den belägg för att rekryteringen är

Mot. 1978/79:2234

allvarligt hotad. Detta hot är både kvantitativt och kvalitativt. Antalet
forskarstuderande som påbörjar forskarutbildning har minskat relativt sett
inom hela högskoleområdet med några få undantag. Dessutom har benägenheten
att ta examen sjunkit kraftigt under senare år. 1960/61 avlades 128
examina per tusen forskarstuderande, 1970/71 var siffran 114. Men 1975/76
examinerades endast 52 per tusen forskarstuderande. I propositionen
uttrycks en förmodan att vissa forskarstuderande i brist på vad de ansett vara
adekvat sysselsättning sökt sig till forskarutbildning. Det finns också tecken
som tyder på att man i vissa fall fått ett negativt urval till utbildningen. Dessa
effekter kan på sikt bli allvarliga för högskolan, forskarutbildningen och
forskningen över huvud taget.

Tre väsentliga faktorer är avgörande för hur forskarrekryteringen gestaltar
sig:

1. Forskarutbildningens meritvärde

2. Studiefinansieringen under forskarutbildningen

3. Forskartjänsternas antal och konstruktion

Ett sätt att förbättra forskarrekryteringen är att förstärka meritvärdet av
forskarutbildningen i samhället i dess helhet. Detta meritvärde tycks i
praktiken ha minskat. Tidigare har kravet på genomförd forskarutbildning
respekterats i fråga om lektorat i gymnasieskolorna. I praktiken görs detta inte
alltid längre. Tjänster tillsätts inte med kvalificerade sökande, utan förordnanden
för personer utan erforderlig forskarutbildning förlängs. Detta är en
otillfredsställande ordning. Den kanske viktigaste avnämaren av forskarutbildad
personal har därmed i stor utsträckning slutat efterfråga personer med
forskarutbildning. I stället för att såsom har skett med gymnasielektoraten
minska det faktiska meritvärdet av forskarutbildning måste man i den
offentliga sektorn söka göra forskarutbildning attraktiv. Ett första steg är att
inom utbildningsväsendet fästa avgörande vikt vid en genomförd forskarutbildning.
Därutöver bör meritvärdet av forskarutbildning ökas genom att
man på vissa tjänster ger företräde åt personer med en genomförd forskarutbildning.
Om man fäster stor vikt vid en genomförd forskarutbildning vid
tillsättning av befattningar inom planerings- och utredningsverksamhet
m. m. inom statlig och kommunal verksamhet skulle detta kunna lösa en rad
av de faktiska problem med anställningstryggheten som råder för många som
genomgått forskarutbildning. Samtidigt skulle det göra forskarutbildningen
mer attraktiv. En lagändring i syfte att upprätthålla kravet på vetenskaplig
kompetens på vissa tjänster bör därför genomföras.

I propositionen hävdas att möjligheterna att finansiera forskarutbildning
för de flesta studerande torde ha en avgörande betydelse för beslut att övergå
till sådan utbildning. Moderata samlingspartiet delar denna bedömning. Den
i och för sig lovvärda satsningen på utbildningsbidraget har inte medfört
höjningar av detta. Man kan också konstatera att utbildningsbidraget
fortfarande inte når den övre gränsen för ersättning vid arbetsmarknadsut

Mot. 1978/79:2234

bildning. Det är därför desto mer förvånande att det föredragande statsrådet i
propositionen vill begränsa möjligheterna för studerande med helt utbildningsbidrag
att ha arbete vid sidan av studierna. Moderata samlingspartiet
kan inte acceptera en sådan skärpning i förhållande till nu gällande
bestämmelser.

Inte minst med tanke på möjligheterna att rekrytera och bibehålla lämpliga
forskarstuderande är det angeläget att det finns tjänster tillgängliga inom
universitetsorganisationen för den nyutexaminerade forskaren. Dels har de
forskarstuderande ofta saknat den kontakt med världen utanför universiteten
som ger naturliga möjligheter till anställning, dels har den nyutexaminerade
sin kanske största forskningskapacitet just efter avlagd examen. Båda dessa
faktorer talar för att det bör finnas god tillgång på det slags överbryggningstjänster
direkt efter doktorsexamen som utgörs av dagens forskarassistenttjänster.
Endast om de redovisade tre problemområdena blir föremål för snara
och effektiva insatser av ovan skisserat slag kan den olyckliga rekryteringstrenden
brytas. Försummelse på detta område kan göra andra samhälleliga
satsningar på FoU-verksamheten ineffektiva och på sikt meningslösa.

Den föreslagna distinktionen mellan allmän behörighet och särskild
behörighet till forskarutbildning är konstlad. Vi föredrar att de krav som skall
ställas upp för tillträde till forskarutbildning utformas för varje ämne inom
vilket forskarutbildning bedrivs. Vid utformningen av de särskilda förkunskapskraven
skall, enligt propositionen, stort avseende fästas vid att upprätthålla
nuvarande kvalitetsnivå. Behovet av ”överbryggande kurser” m. m.
blir med andra ord stort för vissa utbildningar inom högskolan. Att då
definiera en allmän behörighet som i de flesta fall inte blir reell framstår som
missledande och meningslöst. Vi tar avstånd från förslaget i denna del men
ställer oss bakom förslaget att utreda inom vilka områden etappavgångar kan
vara lämpliga.

De nya reglerna för representationen i högskolans beslutande organ har
ännu inte blivit föremål för någon utvärdering. Erfarenheterna från försöksverksamheten
med nya samarbetsformer (FNYS) har dock visat sig så
positiva att systemet permanentats. Den nuvarande organisationen är
resultatet av svåra avvägningar mellan berättigade krav på representation och
en ambition att göra beslutsorganen effektiva men också av kompromisser
mellan berörda parter. Eftersom många organ är sammansatta utifrån en
princip om balans mellan olika intressen, kan en ökad representation för
allmänrepresentanter i vissa fall kräva att representationen för andra grupper
också prövas eller att hela sammansättningen ses över igen. Kravet på
allmänrepresentation på denna nivå i högskolan kan inte anses så angeläget
att beslutsorganens organisation måste göras om innan de utvärderats.
Forskarutbildningsutredningen (FUN) tar klart avstånd från att politiker
placeras i organ på institutions- och fakultetsnivå och påpekar att de beslut
som fattas inom dessa organ är av sådan karaktär att de bör överlåtas av
företrädarna för forskarna. Vi anser inte heller en sådan representation

Mot. 1978/79:2234

tillräckligt motiverad och avstyrker förslaget om att företrädare för allmänna
intressen kan ingå i fakultetsnämnd och sektionsnämnd (Förslag till Lag om
ändring i högskolelagen, 24 §).

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen avslår regeringens förslag om heltäckande FoUstatistik,

2. att riksdagen avslår regeringens förslag om en allmän forskningsregistrering,

3. att riksdagen avslår regeringens förslag om särstöd till löntagarorganisationerna
för forskning i egen regi,

4. att riksdagen hos regeringen begär en skyndsam översyn av
sekretariatets för framtidsstudier verksamhet och organisation,

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag på åtgärder i syfte att
tillmäta forskarutbildning ökad vikt vid tillsättandet av vissa
offentliga tjänster,

6. att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag till lagändring i
syfte att upprätthålla kravet på vetenskaplig kompetens på vissa
tjänster,

7. att riksdagen uttalar att gymnasielektorat skall tillsättas med
vetenskapligt meriterade personer,

8. att riksdagen avslår regeringens förslag att begränsa möjligheterna
för studerande med utbildningsbidrag att ha arbete vid
sidan av studierna,

9. att riksdagen avslår regeringens förslag om allmän behörighet
för forskarutbildning,

10. att riksdagen avslår regeringens förslag om representation i
fakultetsnämnd och sektionsnämnd för företrädare för allmänna
intressen.

Stockholm den 22 mars 1979

OVE NORDSTRANDH (m)
INGRID DIESEN (m)

BRITT MOGÅRD (m)
PER-ERIK C. NISSER (m)
RUNE RYDÉN (m)
PER-OLOF STRINDBERG (m)
G. BIÖRCK (m)

OLLE AULIN (m)
TORE NILSSON (m)
HANS NYHAGE (m)
BIRGITTA RYDLE (m)
PER UNCKEL (m)

i Värmdö