Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion

1978/79:2233

av Rolf Hagel och Alf Lövenborg

med anledning av propositionen 1978/79:119 om vissa frågor
rörande forskning och forskarutbildning

Under vår tids kunskapsexplosion har vetenskapen blivit en väsentlig
betingelse för produktionsutvecklingen. Denna utveckling öppnar stora
möjligheter för samhällelig, kulturell och ekonomisk utveckling. Dessa
möjligheter bör användas för att tillfredsställa människornas sociala och
kulturella behov. Men i kapitalismen, vilket Sverige utgör en del av,
underställs vetenskapen och dess landvinningar monopolens intressen.

Den statsmonopoiistiska kapitalismens kris, som vi f. n. upplever mycket
starkt i Sverige, kommer till uttryck även inom vetenskapen och forskningen.
Dessa existerar ju inte isolerade från det samhälleliga livet i övrigt. Den
grundläggande motsättningen mellan produktionsmedlens privata ägande
och produktivkrafternas samhälleliga karaktär kommer, inom vetenskapens
och forskningens område, till uttryck i att forskningens målsättning huvudsakligen
blivit förverkligandet av monopolens egna behov. Därmed har inte
forskningen kunnat tillfredsställa och lösa de aktuella problem som vårt land
brottas med.

Regeringens proposition 1978/79:119 är ytterligare ett bevis på försök att
tillfälligt skjuta undan de existerande och ständigt fördjupade motsättningarna
mellan å ena sidan den arbetande befolkningens krav och å andra sidan
de krav som monopolen genom sina företrädare ställer. Dessa försök är på
förhand dömda att misslyckas. Propositionen gör inget avsteg från den linje
som den nuvarande borgerliga regeringen och dess företrädare i riksdagen
representerar.

Med halvdana försök att bl. a. något ändra forskningsorganisationen,
försök att förbättra informationen om forskningen samt påverka initiering av
forskningen och rekryteringen till forskarutbildningen strävar man efter att
dölja att man i verkligheten inte är beredd på att satsa mera på forskning och
att verkligt demokratiskt inflytande inom forskningen inte kommer att
öka.

I stället är propositionen en fortsättning till högskolereformen (H-75), vars
negativa följder börjar än klarare komma till synes: utbildningens kvalitet
sjunker, allt färre studerande (relativt sett) fullföljer sina studier, den mycket
snäva rekryteringen till högskolan fortsätter, de studerandes och lärarnas
inflytande över undervisningens innehåll och målsättningar har minskat, det
forskningsarbete som i landet bedrivs (speciellt den samhällsvetenskapliga
och teknologiska forskningen) har inte utvecklat sig i den mån att samhällets
egna problem, t. ex. strukturkrisen, ens enligt regeringens tycke skulle kunna

Mot. 1978/79:2233

lösas med hjälp av det egna landets forskare och forskningsarbete. 1 stället
beställs sådant forskningsarbete utifrån.

Ett fleretal alarmerande uppgifter och rapporter beskriver det svåra läge
som forskningen, speciellt den samhälleliga forskningen, befinner sig i:

- antalet avlagda forskarexamina har blivit färre, fast kraven har sänkts,

- en stor del av den naturvetenskapliga och även samhälleliga forskningen
styrs av militärindustriella komplex; främmande makter bedriver militär
forskning, liksom de inhemska monopolen utan någon som helst demokratisk
kontroll,

- ett uttryck för den inhemska forskningens ställning är också det att staten
anlitar utländskt forskningscentrum för att därigenom kunna ”lösa”
strukturkrisen i landet,

- ur offentliga medel bekostad forskning utnyttjas till monopolens produktutveckling
i konkurrerande syfte,

- forskarnas tillträde till arbetsplatserna förhindras.

Enligt propositionens förslag kommer beslutsfattandet om forskningen
och dess inriktning inte att demokratiseras, utan forskning beslutas fortfarande
högt ovanför forskarnas huvud i olika korporativa organ eller, som
utbildningsministern uttrycker det: i val av problemområde som bör belysas
är det angeläget att stärka inflytandet från andra grupper än forskarna själva.
Vi menar däremot att man bör stärka forskarnas inflytande så att forskning
inte kan bindas till intressen utifrån. De som forskningen direkt berör får
inflytande i den genom offentliggörande av all forskning som bekostas av
offentliga medel samt genom demokratisk kontroll av forskningen. Denna
kontroll bör i sista hand ligga hos riksdagen och regeringen och inte hos olika
partssammansatta organ. Forskningens direkta styrning från myndigheterna
(den s. k. sektorsprincipen) bör avvisas.

Om näringslivet får ökat inflytande i forskningens initiering, som citatet
ovan tyder på, kommer detta onekligen att innebära att man med statliga
medel även i fortsättningen bekostar monopolens forskningsverksamhet.
Genom demokratisk kontroll av forskning kan även sådant farligt utnyttjande
av forskning och forskarresurser, som har skett, undvikas. Vi hänvisar till
att svenska forskarresurser har utnyttjats bl. a. till främmande makters
militära forskning.

Antalet studerande i kurser på sådan nivå som leder till behörighet för
forskarutbildning är för de filosofiska fakulteternas del en av de faktorer som
påverkar rekryteringen till forskarutbildning. Den minskade rekryteringen
till sådana kurser är oroande, konstaterar utbildningsministern. Även antalet
avlagda forskarexamina har minskat under hela 1970-talet: läsåret 1971/72
avlades 1 309 forskarexamina, under 1976/77 enbart 752. Under samma tid
har antalet examina inom samhällsvetenskapliga fakulteter sjunkit ännu
kraftigare, från 294 till 106, och inom matematisk-naturvetenskapliga
fakulteter från 365 till 185. För att bryta denna negativa tendens föreslår
propositionen inga verkliga förbättringar som kunde betyda en reell föränd

Mot. 1978/79:2233

ring i situationen.

Rekryteringen till forskarutbildningen bör breddas och ökas. I detta syfte
bör kraftfulla åtgärder vidtas redan i den grundläggande utbildningen. F. n. är
studenternas ekonomiska situation ohållbar, studiestödet har urholkats till
den grad att flertalet studenter är tvingade att förvärvsarbeta vid sidan av och
på bekostnad av sina studier. Studenternas framtida arbetsmöjligheter är inte
tryggade, avsaknaden av tillräcklig teoretisk grundutbildning gör att studenterna
saknar framtida perspektiv, då de inte förstår samhällets utvecklingslagar.
Studenterna får inte stödundervisning och handledning i de moment
där de har svårigheter. Och slutligen har undervisningens kvalitet försämrats
allvarligt under de senaste åren. Dessa omständigheter måste med det
snaraste rättas till.

För behörighet till forskarutbildning bör även i framtiden krävas studier
omfattande minst 120 poäng med tre terminers heltidsstudier i det ämne/den
sektor som forskarstudierna huvudsakligen berör. På de linjer där undervisning
på denna nivå (motsvarande 60 poäng) inte existerar bör påbyggnadslinje
inrättas. Utbildningens målsättning i påbyggnadsutbildning bör inte begränsas
till snäva yrkesmässiga ramar.

De forskarstuderandes arbetsvillkor och -möjligheter bör väsentligen
förbättras. F. n. bedriver största delen av de forskarstuderande sitt forskningsarbete
vid sidan av förvärvsarbete, dvs. de saknar utbildningsbidrag.
Nivån på utbildningsbidraget är alldeles för låg. Alla forskarstuderande bör
erhålla utbildningsbidrag, vars storlek bör höjas.

Onödiga hinder för forskningens genomförande bör undanröjas. Forskarna
bör garanteras tillträde till bl. a. arbetsplatserna, vilket vi närmare har
behandlat i vår motion ”äng. forskning i samhället”.

En väsentlig fråga för forskningen i landet är det internationella utbytet av
forskning och forskningsresultat. Det nuvarande utbytet är starkt begränsat
till att huvudsakligen omfatta de kapitalistiska länderna. Forskningsresultat i
andra länder kan ha stor betydelse för ett lands, speciellt ett litet lands,
framtida utveckling, där forskningsresurserna är begränsade.

Nya landvinningar och innovationer kan påtagligt påskynda utvecklingen.
Detta förutsätter naturligtvis utbyte av erfarenheter och samarbete med
andra länder.

Sveriges utbyte på forskningens och vetenskapens område med de
socialistiska staterna, främst med Sovjetunionen, kan betecknas som litet.
Någon aktivering i denna utveckling under de senaste åren kan dock
konstateras. Men många möjligheter står outnyttjade.

De socialistiska staterna utgör ett levande exempel på hur vetenskapens
rön kan användas till att tillfredsställa människornas sociala och kulturella
behov. Erfarenheterna av uppbyggandet av en socialistisk ekonomi i
Sovjetunionen och andra socialistiska länder visar med all tydlighet vetenskapens
enorma möjligheter att förbättra människornas sociala tillvaro och
även hur denna uppgift är beroende av samhällets sociala organisation. I

Mot. 1978/79:2233

dessa länder skapas det möjligheter till ett snabbt och oförhindrat förverkligande
av många för samhället nödvändiga projekt. Den förnuftiga koncentrationen
av kapitalinvesteringar till de viktigaste och mest avgörande
områdena inom ekonomi och vetenskaplig forskning bestäms också med
utgångspunkt i samhällelig ändamålsenlighet och inte av profithunger av
privat natur. Under socialistiska förhållanden är exempelvis konkurrerande
firmors hemliga uppköp och undanhållande av nya patent och industrispionage
otänkbara.

I Sovjetunionen och andra socialistiska länder bedrivs en planmässig
utbildning av vetenskapliga och tekniska specialister i exempellös omfattning.
I Sovjetunionen fanns år 1978 1,3 miljoner forskare - en fjärdedel av
världens samtliga forskare - antalet högskolestuderande var 1976/77 5
miljoner, antalet forskningsinstitutioner uppgick till 5 300. Över 4 miljoner
människor arbetar inom forskningssektorn. Samtidigt finns det i landet ingen
som helst arbetslöshet, således inte heller bland forskare eller forskarstuderande.
Utbildning är gratis, likaså fortbildning och omskolning. Vetenskapliga
landvinningar publiceras i tidskrifter i tusentals exemplar. År 1977 gick
hela 87,5 miljarder rubel till socialkulturella ändamål, när däremot utgifter till
försvaret uppgick till 17,2 miljarder rubel.

I förening med planekonomin ger allt detta möjlighet att snabbare införa
vetenskapens senaste rön i produktionen, utvidga experimentarbetena på
fabriker och farmer, föredömligt organisera spridningen av vetenskapligteknisk
information över hela landet och i ännu högre grad utnyttja
internationella erfarenheter. Och häri ligger också vetenskapens växande roll
som direkt produktionskraft.

Som exempel på det internationella samarbetets möjligheter och utsikter
kan man nämna de sovjetiska och amerikanska kosmonautemas gemensamma
rymdflygning 1975.

Därmed torde det stå klart vilka fördelar som skulle uppstå, om det
vetenskapliga samarbetet mellan Sverige och de socialistiska staterna utvidgades.
1 detta syfte föreslår vi att regeringen främjar forskarutbyte, forskningssamarbete
samt utbyte av vetenskapligt material med de socialistiska
staterna, främst med Sovjetunionen. Vi föreslår också regeringen att utöka
informationen om det vetenskapliga arbetet i de socialistiska länderna i form
av publikationer samt öka spridningen av vetenskapliga publikationer från de
socialistiska länderna. I t. ex. Sovjetunionen ger man ut vetenskapliga
publikationer på de största västerländska språken, såsom engelska, tyska,
franska osv.

Med det anförda hemställs

att riksdagen med anledning av propositionen 1978/79:119 beslutar
uppdra åt regeringen att genomföra riktlinjer så att

1. forskarnas frihet och inflytande över forskningens initiering
bevaras och stärks,

2. demokratisk kontroll, som i sista hand ligger hos riksdagen,

Mot. 1978/79:2233

över forskningen garanteras, varigenom de grupper som forskningen
direkt berör bör få insyn i forskningsarbete och -resultat,

3. monopolens och de militärindustriella komplexens styrning och
koppling till forskning i högskolorna upphör; statlig finansiering
av monopolens forskningsverksamhet upphör; högskolornas
eller den statligt bekostade forskningens deltagande i forskning
som tjänar militärindustrin förhindras; statliga forskningsanslag
fördelas genom högskolor, statliga forskningsanstalter och
offentliga fonder,

4. forskarnas och forskarstuderandenas tjänster i högskolorna
ökas,

5. forskarnas och forskarstuderandenas arbetsmöjligheter och
arbetstrygghet förbättras och alla forskarstuderande ges utbildningsbidrag,
vars storlek bör höjas,

6. grundforskningens ställning garanteras och stärks,

7. rekrytering till forskarutbildning breddas, varvid kraftfulla
åtgärder för undervisningens förbättring vidtas,

8. forskarnas tillträde till arbetsplatserna lagstiftningsvägen garanteras,

9. vetenskapligt samarbete, forskarutbyte, utbyte av forskningsresultat
med de soicialistiska staterna, i enlighet med beslut av
konferensen för europeisk säkerhet och samarbete, ökas,

10. publicering av forskningsresultat och spridning av vetenskapliga
publikationer från de socialistiska länderna ökas.

Stockholm den 22 mars 1979

ROLF HAGEL (apk)

ALF LÖVENBORG (apk)