Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion

1978/79:2232

av Thorbjörn Fälldin m. fl.

med anledning av propositionen 1978/79:119 om vissa frågor
rörande forskning och forskarutbildning

Utgångspunkter

Samhällets engagemang inom forskningspolitiken har under en följd av år
varit föremål för intensiv uppmärksamhet. Från centerpartiets sida har vi
hävdat vikten av en ökad målmedvetenhet i forskningspolitiken. I detta
sammanhang har vi understrukit nödvändigheten av att i riksdagen på ett
mera samlat sätt behandla de forskningspolitiska frågorna. Denna samordning
är nödvändig bl. a. med tanke på den stora splittring som nu
förekommer när det gäller anslagsgivning och styrning av forskningen.

Centerpartiet redovisade dessa ståndpunkter i en partimotion till riksdagen
1973. Folkpartiet och moderata samlingspartiet anslöt sig till centerkravet,
men motionen avvisades av riksdagen (motion 1973:1266, UbU 1973:19). Till
1974 års riksdag återkom vi med motion i denna fråga; motionen väcktes
gemensamt av centerpartiet och folkpartiet (motion 1974:1372). Där framhölls
att forskningen har stor betydelse för samhällets sociala, teknologiska
och ekonomiska utveckling. Behovet av prioritering mellan olika forskningsområden
underströks. Det hävdades vidare att riksdagens inflytande härvidlag
måste stärkas.

1 motionen 1974:1372 begärde vi bl.a. att det skulle utarbetas ett
forskningspolitiskt handlingsprogram, vilket skulle ange dimensionering,
mål, inriktning och finansiering av forskningsinsatserna. Programmet skulle
syfta till att utgöra grundval för riksdagens beslut i forskningsfrågor, förstärka
riksdagens ställning och inflytande på området och underlätta forskningsresultatens
utnyttjande. Riksdagen biföll i stort denna motion (UbU 1974:37).
Mot denna bakgrund gavs även forskningsrådsutredningen tillläggsdirektiv.

Propositionen 1978/79:119 om vissa frågor rörande forskning och forskarutbildning
är således i väsentliga avseenden ett resultat av centerpolitiska
initiativ i riksdagen. Vi ser med tillfredsställelse att riksdagen nu kommer att
få samlade redogörelser för forskningspolitiken och en möjlighet att på ett
övergripande sätt fatta beslut såväl om den allmänna inriktningen av
forskningen som möjlighet att peka på särskilda områden som bedöms
angelägna. Självfallet kan det aldrig ankomma på riksdagen att i detalj ge
synpunkter och heller inte att ta ställning till de vetenskapliga metoderna.

För centern är sambandet mellan forskningen och de samhälleliga
utvecklingsmålen en viktig utgångspunkt. Forskning och kvalificerad utbild

1* Riksdagen 1978/79. 3 sami. Nr 2231-2234

Mot. 1978/79:2232

ning av det slag som forskarutbildningen representerar är av avgörande
betydelse för de flesta av samhällets funktioner. Det är därför av grundläggande
betydelse att forskningsverksamheten vid universitet och högskolor
tryggas. Exempel från snart sagt varje område av samhällelig verksamhet kan
belysa detta. Förmågan att genom eget forsknings- och utvecklingsarbete
förnya vårt näringsliv, liksom förmågan att på ett kvalificerat sätt tillgodogöra
sig forskningsresultat från andra håll i världen, är en produktionsfaktor vars
betydelse snabbt ökar i samband med att traditionellt starka branscher måste
omstruktureras eller läggas ned. Möjligheterna att på rätt sätt lösa problem av
social, administrativ eller kulturell karaktär som faller inom den offentliga
servicens område är beroende av ett väl bearbetat vetenskapligt faktaunderlag.
Satsningar på forskning och forskarutbildning kan därför i stor utsträckning
betraktas som investeringar i ordets vidaste bemärkelse. Sådana
investeringar i kunskap ger avkastning i form av ökad ekonomisk konkurrenskraft,
tryggare sysselsättning, bättre hushållning med resurserna för
offentlig konsumtion och ökad välfärd. Samtidigt bör understrykas vikten av
att forskningen inte eftersätts där nyttoresultat är svåra att mäta. Näringsliv,
organisationer och förvaltning är i högre grad än någonsin tidigare beroende
av forskningens och forskarnas medverkan då det gäller att trygga en sund
utveckling och återställa inre och yttre balans i det svenska samhället.

Detta innebär att forskningens roll i samhället måste öka, samtidigt som
forskarnas ansvar gentemot samhället växer. I propositionen söker departementschefen
på traditionellt sätt skilja mellan metod och analys, som skall
styras av inomvetenskapliga kriterier, och forskningens ämnesmässiga
inriktning, över vilken även andra bedömningar skall ha inflytande. Erfarenheten
visar att det ingalunda alltid går att dra en skarp gräns mellan dessa
dimensioner av forskningsarbete. Lika litet är det möjligt att dra en gräns
”nedåt”, mellan originell forskning och tillgodogörandet och utnyttjandet av
andras forskningsresultat för nya ändamål. Det ”inomvetenskapliga” behöver
inte innebära något slutet; en viktig möjlighet för forskarna att vidga sitt
inflytande över den vetenskapliga verksamheten ligger just i att förmedla
förståelsen för forskningsuppgifterna och de vetenskapliga metoderna till
vidare skikt inom det svenska samhället. Det gäller här att starkt öka
intressentkretsen med inte endast en eller annan intresseorganisation.
Kunskaperna om och intresset för forskningens arbete, villkor och resultat
måste spridas till stora grupper i vårt land. Forskarna vore minst av allt
betjänta av att forskningsarbetet, till skillnad från verksamheten inom andra
sektorer, skulle bedrivas utan krav från samhället sida.

Betraktar man forskningssatsningarna som viktiga framtida investeringar
för att vidga och vidmakthålla kunskap, måste också resursfrågan vid våra
forskningsinstitutioner hanteras rationellt. Ingen skulle komma på tanken att
installera dyrbara maskiner utan att samtidigt trygga service och underhåll.
En satsning på de mera iögonfallande delarna av forskningsapparaten tillkomsten
av nya forskartjänster, satsningen av projektmedel - mister sin

Mot. 1978/79:2232

effekt om inte basresurserna i form av tjänster och utrustning utvecklas
tillfredsställande. En seriös satsning på en förstärkning av våra forskningsresurser
kräver att eftersläpningen på detta område blir föremål för åtgärder.
Mot bakgrund bl. a. av att man från regeringens sida härvidlag skjuter
problemen framför sig måste det ifrågasättas huruvida det här rör sig om en så
stor reform inom forskningens organisation som departementschefen synes
göra gällande.

Människornas villkor och samhället förändras oavbrutet och därmed också
föremålet för forskningen. Etablerade ämnesgränser kan framstå som
inaktuella, och angelägna forskningsuppgifter måste formuleras så att nya
kunskapskombinationer utnyttjas. Inte minst bör det vetenskapliga studiet
av för vår samhällsutveckling centrala frågor uppmuntras att få en sådan
utformning att relevant kunskap från olika discipliner - ekonomi, sociologi,
rättsvetenskap, regional planering etc. jämte olika naturvetenskapliga och
tekniska ämnen - sammanförs och, så långt möjligt, sammanfogas i det
vetenskapliga arbetet, bl. a. utifrån en ekologisk grundsyn. Verksamheten
inom den nya högskolan bör vara så inriktad att tvär- och mångvetenskaplig
forskning och kunskapsuppbyggnad särskilt uppmuntras.

Forskning med nationell och internationell regional inriktning

Genom högskolereformen har en decentralisering av högre utbildning och i
viss mån forskning kunnat åstadkommas. Samtidigt har en regional profilering
av verksamheten kunnat utformas vid vissa högskolor. Vid högskolan i
Växjö bedrivs exempelvis småföretagsstudier med anknytning till ”Smålandsindustrin”.
I allmänhet har högskolereformen dock inneburit endast en
geografisk decentralisering av allmän universitetsutbildning.

Forskning och utbildning på högskolenivå med den egna regionen som
forskningsobjekt är ett angeläget men otillräckligt tillgodosett ändamål. En
sådan verksamhet skulle möta ett växande behov av regionalt orienterad
kunskap och strävan efter regional identitet. Regionalt orienterade studier har
en naturlig utgångspunkt i humanistiska ämnen som etnologi, konsthistoria
och arkeologi men kan också gripa in på det samhällsvetenskapliga området,
t. ex. i fråga om ekonomisk historia med regional inriktning. En naturlig
utgångspunkt för en sådan verksamhet kan vara länsmuseerna och i vissa
sammanhang även andra större museer med regional förankring. Länsmuseernas
föremålsbestånd och biblioteks- och dokumentationsresurser utgör
en utmärkt bas härvidlag. I regel finns också lämpliga samlingslokaler i
anslutning till museerna. Forskning i anslutning till länsmuseer kan
förutsätta att krav på högre vetenskapliga meriter (doktorsexamen) återinförs
för vissa ledande befattningshavare samt att tjänsternas innehåll ändras så att
forskning blir tidsmässigt genomförbar. Kombinationer med tjänster inom
högskolan är också möjliga. Till länsmuseerna skulle också viss akademisk
grundutbildning kunna förläggas, t. ex. delstudiekurser i etnologi, arkeologi

Mot. 1978/79:2232

och konsthistoria med anknytning till den aktuella regionen (exempelvis
medeltidens konsthistoria på Gotland). En samordning av resurserna mellan
universitetsinstitutioner och sådana länsmuseer med viss forskning och
akademisk utbildning skulle framstå som naturlig, inte minst då det gäller
personalfrågor. Denna fråga bör utredas med förtur.

Ett annat område, där regionalt orienterade kunskaper och studier kräver
en utbyggnad, gäller regioner i andra delar av världen av stor och växande
betydelse för vårt land ur ekonomisk, kulturell (och ibland även biståndspolitisk)
betydelse. Det gäller såväl forsknings- och dokumentationsverksamhet
som folkbildningsinsatser i vidare mening. Exempel på existerande verksamhet
inom dessa områden är den som bedrivs inom de nordiska Afrika- och
Asieninstituten, Latinamerikanska institutet vid Stockholms universitet
m. fl. På kulturens område har Östasiatiska museet och Medelhavsmuseet
(som även avses täcka Främre Orienten) förutsättningar att fylla viktiga
funktioner.

Vårt behov av kunskaper om de från politisk, ekonomisk och social
synpunkt viktigaste regionerna ökar snabbt, vilket understryker vikten av att
kunna disponera en lättillgänglig, allsidig informationsbas och forskningsresurser
med inriktning på för Sveriges del betydelsefulla frågor i dessa länder.
Detta behov av kunskapsuppbyggnad beskrivs bl. a. i propositionen 1978/
79:147 om informations- och kulturutbytet med utlandet.

Uppbyggnaden av de regionalt orienterade forsknings- och informationsresurserna
har skett successivt. Tiden torde nu vara mogen för en undersökning
av huruvida våra behov av regionalt orienterade studier täcks genom
nuvarande institutioner. En sådan utredning borde också undersöka i vilken
utsträckning möjligheterna till samverkan mellan sådana institutioner och
potentiella avnämare inom olika delar av vårt samhällsliv ytterligare kan
utvecklas. I sammanhanget borde även beaktas vilka möjligheter som
existerar att bygga ut grundutbildningsresurser vid våra högskolor med
inriktning på vissa betydelsefulla länderregioner och de möjligheter som
härvid öppnar sig för samverkan med bl. a. nyssnämnda museer.

Näringslivskontakt för forskare

I propositionen tas upp en rad frågor avseende samverkan med forskning
och utveckling utanför högskolan. Vi delar bedömningarna i fråga om nyttan
av externa handledare samt forskning utanför högskolan. Möjligheten att
utvidga systemet med adjungerade professorer bör beaktas. I propositionen
heter det vidare att den försöksverksamhet med näringslivskontakt för
forskare som f. n. bedrivs genom forskningssamverkanskommittén
(FOSAM) enligt departementschefens mening borde kunna ge värdefulla
erfarenheter i fråga om lämplig omfattning och inriktning av samt former för
de av forskarutbildningsutredningen (FUN) åsyftade kontakterna och
samverkan mellan forskare och företag. Det finns anledning att redan nu

Mot. 1978/79:2232

utvidga försöksverksamhetens omfattning till flera områden.

Genom propositionen 1977/78:100 bil. 12 aktualiserades försöksverksamhet
med näringslivskontakt för forskare. Försöksverksamheten innebär att
forskare frigörs från sina arbetsuppgifter inom högskolan under ett halvt till
ett år för att med bibehållen lön kunna gå ut till små och medelstora företag
eller förvaltningar och där studera produktionsprocesser, tänkbar utvecklingspotential,
arbetsorganisation, företagsekonomiska kalkyler, marknadsföring
etc., alltefter den forskningsinriktning resp. forskare har. Företagen
och förvaltningarna behöver inte bekosta forskarnas lön utan endast ge dem
möjligheter att göra aktiva insatser på arbetsplatsen, att studera verksamheten
samt delta i problemlösning och planering på skilda områden.
Verksamheten förutsattes bl. a. ske i samverkan med de regionala utvecklingsfonderna
och ger redan nu intryck av att utvecklas positivt.

Uppläggningen av försöksverksamheten gör att det i huvudsak är forskare
med ekonomisk eller teknisk inriktning som för möjlighet till denna
näringslivskontakt. Men verksamheten bör kunna vidgas till att gälla flertalet
vetenskapliga områden och kunna prövas även utanför det snävt definierade
området näringslivskontakt. I princip borde forskare inom alla ämnen ha
möjlighet att under gynnsamma villkor skaffa sig erfarenhet inom praktiksektorn.
Förutom företagsanknytning skulle detta kunna innebära verksamhet
vid offentlig förvaltning, inom kultursektorn, som egenföretagare eller
annorledes. Syftet skulle vara antingen att på detta sätt skapa förutsättningar
för forskarens övergång till praktisk verksamhet eller att ge tillfälle att genom
deltagande och observation skaffa sig kunskaper om praktiskt angelägna och
vetenskapligt relevanta problem.

Försöksverksamheten med näringslivskontakt för forskare leds som
nämnts av en särskild kommitté, FOSAM. Vårt förslag om utvidgning av
försöksverksamheten bör därför också handläggas inom ramen för FOSAM,
och kommittén bör få tilläggsdirektiv i enlighet med förslaget.

Forskare från arbetslivet, behovet av en mellanexamen

Vidare måste vägen till vetenskaplig erfarenhet öppnas för de grupper i
samhället som genom praktisk verksamhet kommit i kontakt med problem
av potentiellt vetenskapligt intresse. Det ligger såväl i den enskildes som i
samhällets intresse att personer med praktisk erfarenhet bereds möjlighet att i
en akademisk miljö få systematisera och analysera sina erfarenheter från det
ena eller andra verksamhetsområdet. Inom näringsliv och förvaltning ligger
ett av hindren för utveckling och ökad arbetstillfredsställelse i att det erbjuds
alltför få tillfällen att lyfta blicken över handläggningen av löpande ärenden
och analysera mål, medel och erfarenheter. Praktiker förvärvar genom sitt
arbete en unik insikt både i fråga om eljest svårtillgängliga fakta och om de för
samhället mest angelägna frågeställningarna.

En möjlighet för kvalificerad personal inom näringsliv och samhälle att

1** Riksdagen 1978/79. 3 sami. Nr 2231-2234

Mot. 1978/79:2232

med bibehållen lön få ägna sig åt vetenskapligt arbete under t. ex. två
terminer skulle vitalisera forskningen inom universiteten och tillföra impulser
från aktuella forskningsområden. Samtidigt tillförs praktiker metodkunnande
av värde för yrkesverksamheten och får tillfälle att uppdatera sitt
kunnande i fråga om nya rön på skilda verksamhetsområden.

För denna typ av återkommande utbildning kan doktorsexamen vara ett
för stort steg. Detta aktualiserar frågan om en högre mellanexamen. FUN har
föreslagit en möjlighet till påbyggnadsutbildning på nivån över grundutbildning
men under doktorsexamen.

En brist i nuvarande system är att vi på många områden saknar en
fördjupad utbildning över grundexamensnivå, anpassad för en yrkesverksamhet
utanför forskningsområdet. Detta är bl. a. påfallande inom det
tekniska området, där personer med huvudintresse för allmän industriell
verksamhet har mycket svårt att vid högskolorna finna lämpliga ubildningar
över grundnivån. Den ämnesfördjupning som erbjuds är den som ingår i
forskarutbildningen vilken, naturligt nog, är starkt inriktad på forskaryrkets
behov.

En ny examensnivå skulle svara mot 11/2 å 2 års fördjupningsstudier inom
ett ämnesområde, särskilt med en sådan vetenskaplig inriktning som kan
vara till nytta för kvalificerad yrkesverksamhet utanför högskolan. En sådan
"mellanexamen” skall alltså inte primärt betraktas som ett steg mot
doktorsexamen utan som en alternativ fördjupad utbildning, ofta inriktad
mot en yrkesverksamhet utanför forskningsområdet. Självfallet kommer de
inhämtade kunskaperna ofta att kunna nyttjas i olika grad även av den som
önskar avlägga doktorsexamen.

Utbildning av ovan önskat slag, som har sin motsvarighet inom många
länders utbildningssystem, återfinns i någon mån i den s. k.
specialistutbildningen vid teknisk fakultet. Denna har emellertid hittills en
mycket obetydlig omfattning; den existerar endast inom tre mycket
specialiserade områden (arbetsvetenskap, strukturmekaniska beräkningsmetoder,
elektrisk mätteknik), och den av UHÄ för 1979/80 äskade
\itbyggnaden
generella strukturförändringen av högskoleutbildningen över grundexamensnivå
borde den tekniska specialistutbildningen utan svårighet kunna
inpassas.

Allmänt sett måste en mellanexamen ha en sådan inriktning att den inte
innebär en oönskad kvalitativ skiktning av de forskarstuderande, lika litet
som någon sådan skiktning kan sägas existera mellan doktorsexamen och
grundexamen. Det skall röra sig om utbildnings- och forskningsmål som till
sin volym är olika dimensionerade, inte minst med tanke på att återkommande
utbildning för personer i yrkeslivet på denna nivå blir praktiskt svår att
genomföra med den nuvarande doktorsexamen som målsättning. Även för
en rad andra grupper kan en mellanexamen innefattande krav på en
vetenskaplig avhandling av mindre omfång motsvara ett angeläget behov.

Mot. 1978/79:2232

Universitetslektorernas forskning

I propositionen anslås särskilda medel för att underlätta för universitetslektorer
att aktivt bedriva forskning. Detta är angeläget. En speciellt utsatt
grupp är emellertid lektorerna vid de nya högskolorna. Avsaknaden av en
forskningsverksamhet där är mycket svårare, speciellt i experimentella
ämnen. En särskild insats för dem hade varit befogad. Regeringen bör följa
upp propositionen genom att med förtur utreda hur man genom en
specialdestinering av medel kan komma till rätta med dessa problem.

Studiefinansieringen

Genom propositionen inrättas ytterligare 75 utbildningsbidrag för doktorander.
90 % av de forskarstuderande saknar emellertid i dag studiebidrag.
Bl. a. med tanke på den förstärkta roll som forskarutbildningen skulle få vid
genomförandet av de i motionen föreslagna åtgärderna är det motiverat att
systemet successivt utbyggs. De i årets proposition föreslagna doktorandbidragen
måste därför endast betraktas som ett första steg i denna riktning.

Vetenskaplig erfarenhet och rekryteringen till högre befattningar

Vetenskaplig verksamhet i meningen kvalificerad analys och strukturering
av problem kan naturligtvis bedrivas på andra ställen än inom universiteten.
Om personer med vetenskapliga kvalifikationer i ökad utsträckning rekryteras
till praktiska uppgifter är detta - under förutsättning att forskarutbildningen
är av god kvalitet - ägnat att höja nivån på den praktiska
verksamheten inom näringsliv, förvaltning och organisationer, offentlig
service etc. Att bortse från detta skulle, tillspetsat uttryckt, innebära att man
underkände forskarutbildningens och forskningens kvalitet eller relevans,
och då är det de sistnämnda som måste reformeras. Endast genom att ge
forskningsprestationer en högre relativ vikt vid rekrytering av personal på
områden som är eller borde vara naturliga avnämare av forskningsresultat
(utbildningsväsendet, museiväsendet, vissa grenar av statlig och kommunal
förvaltning) kan den långsiktiga utarmning stävjas som ligger i en snabbt
sjunkande rekrytering till forskarutbildningen på en rad områden.

Information om forskning

Forskning skapar dels forskningsresultat, dels en uppbyggnad av kunskaper.
Det är angeläget att båda dessa faktorer tas till vara. Om stora resurser
satsas på forskning utan att tillräckliga insatser görs för att föra ut resultaten
till intresserade utanför forskarinstitutionerna har värdet av forskningen
reducerats betydligt. En viktig form för att föra ut forskningsresultaten i
samhället ligger givetvis i att personer med forskarutbildning går över i

Mot. 1978/79:2232

praktisk verksamhet, liksom i att praktiker utnyttjar återkommande forskarutbildning
vid högskolan.

I propositionen diskuteras informationsfrågorna ingående med avseende
på både den speciella ”nyttjarinformationen” och en mera ”allmän forskningsinformation”.

Som påpekas i propositionen fungerar nyttjarinformation tillfredsställande
inom vissa områden, medan andra är sämre tillgodosedda. Den undersökning
och utredning av dessa förhållanden som föreslås synes vara angelägen;
den bör omfatta inte endast nyttjarinformationen och nyttjarrelevansen av
forskningsverksamhet vid högskolor och branschforskning utan även resultatet
av de forskningsinsatser som initieras genom statliga organ, t. ex.

SÖ.

Beträffande åtskillnaden mellan ”nyttjarinformation” och ”allmän forskningsinformation”
bör sägas att det rör sig om en gradskillnad snarare än om
en artskillnad. Det ligger i den relevanta forskningens natur att avnämargrupperna
inte är en gång för alla definierade. Naturvetenskapliga forskningsmetoder
kan komma till nytta inom samhällsvetenskapen, samhällsvetenskapliga
rön kan skapa nya utgångspunkter för t. ex. juridisk forskning.
Erfarenheten visar dessutom att forskningsresultat kan komma till praktisk
nytta inom helt andra tillämpningsfält än de traditionella. Det är angeläget för
att befästa forskningens ställning i det svenska samhället att forskarna ställs
inför kravet att i lättillgänglig form presentera sina arbetsuppgifter och
arbetsresultat.

På samma sätt som i fråga om andra samhälleliga insatser gäller att
vetenskapens arbetsresultat får sitt värde först då de når dem som har bruk för
dessa. Feldimensionerad kapacitet i forskningsprocessen leder till flaskhalsar
och produktivitetsförluster; kedjan blir inte starkare än den svagaste av sina
länkar. Risken finns att man lägger ned för små eller felriktade resurser på
utvärdering och spridning av forskningsresultat.

Kanske skulle de resurser som motsvarar något färre forskningsprojekt
kunna utnyttjas till att höja tillgänglighet och utnyttjandegrad för de
återstående, varigenom samhällsnyttan av givna resurser ökar. Bland
tänkbara former kan nämnas resurser för symposier med forskare och
praktiker, publicerande av regelbundna sammanfattningar av uppnådda
forskningsresultat i tryck och populariserade presentationer i olika medier
(t. ex. radio och TV). En sådan inriktning skulle tvivelsutan höja motivationen
för forskare, skärpa kvantitets- och relevanskraven samt öka incitamenten
för en lättillgänglig presentation av forskningsresultaten.

I propositionen föreslås att forskningsrådsnämnden (FRN) bör fä ansvaret
för utveckling och spridning av informationsmetoder, samordning av större
informationsprojekt, utvärdering samt initiering av nya informationsinsatser,
för vilket ändamål FRN föreslås fä 2 milj. kr. Vi vill i detta
sammanhang peka på de olikheter som präglar situationen inom olika
vetenskapsområden.

Mot. 1978/79:2232

Inom det teknologiska fältet utger Ingenjörsvetenskapsakademien en årlig
översikt, Framsteg inom forskning och teknik, och forskningsrådens nämnd
för forskningsinformation publicerar Forskning och framsteg. Men för övriga
vetenskapsområden saknas sammanhållna resurser och organisation för den
utomordentligt viktiga uppgiften att för den intresserade allmänheten på ett
lättillgängligt sätt presentera pågående forskning och aktuella forskningsresultat.
Man har på olika håll (t. ex. vid Handelshögskolan i Stockholm) sökt ta
lokala initiativ för att genom en egen publikation komma i kontakt med
avnämare och den intresserade allmänheten, men dessa ansträngningar har
ofta strandat i brist på medel.

Ett förebildligt exempel på en övergripande utvärdering av forskningens
utveckling i lättillgänglig form utgör det franska Centre Nationale de la
Recherche Scientifique’s (CNRS) översikt Rapport national de conjoncture
scientifique.

Sekretariatet för framtidsstudier

Sekretariatet för framtidsstudier föreslås i propositionen överfört till
forskningsrådsnämnden. I och för sig kan det finnas motiv för att ge en
fortvarig verksamhet av den typ sekretariatet bedriver en mera permanent
formell karaktär. FRU:s förslag att formen ändras till en delegation för
framtidsstudier (jfr t. ex. delegationen för nedrustningsfrågor) är därför
ändamålsenligt. Däremot synes inga fördelar kunna uppnås genom ett
inordnande under forskningsrådsnämnden, som väsentligen har andra
huvuduppgifter. Verksamhetens integritet och inriktning på att göra undersökningar
som kan tjäna som långsiktigt underlag för politiska beslut torde
tala för att någon ändring av sekretariatets ställning, av det slag propositionen
föreslår, ej vidtas.

Vetenskapliga nämnder för forskningsinstitutioner

En viktig fråga gäller utnyttjandet av forskningskapaciteten vid universiteten
och fristående forskningsinstitut. Bredare kontakter med andra forskare
i Sverige och utomlands och regelbunden utvärdering av institutioners
verksamhet bör kunna höja motivationen för de inom forskning verksamma
och samtidigt skapa ett medvetande om den gemensamma målsättningen.
Bedömningen av den vetenskapliga verksamheten skulle kunna itensifieras
genom att åtminstone större enheter fick en vetenskaplig nämnd, i vilken
företrädare för näraliggande ämnen samt representanter för det egna ämnet
vid andra universitet skulle ingå. Risken för provinsialism och nivåsänkning
skulle kunna motverkas om vi - i likhet med vad som förekommer i bl. a.
Frankrike och Västtyskland- beredde renommerade utländska forskare säte i
rådet. Svenska forskare finns redan representerade i dylika organ i andra
länder. Nämndens utvärdering, t. ex. en gång vartannat eller vart tredje år,

Mot. 1978/79:2232

skulle inte endast vara av största värde för det interna arbetet inom den
berörda institutionen utan också underlätta ställningstaganden för utomstående
forskningsstödjande organ.

För att kunna få ytterligare underlag för en bedömning av värdet av en
sådan verksamhet bör försöksverksamhet inledas vid ett antal institutioner,
vilkas storlek, verksamhet och ämnesinriktning gör dem lämpade för
insamling av erfarenheter. UHÄ bör ges i uppdrag att uppdraga åt förslagsvis
tio olika fakulteter att för en eller flera institutioner utse nämnder enligt detta
förslag.

Internationella aspekter

Snabba framsteg sker inom alla områden, och ett litet land som vårt kan även
med stora insatser - omöjligen hålla sig i täten inom samtliga
forskningsfält. En viss måttfull koncentration av de stora insatserna blir
successivt erforderlig, samtidigt som behovet av att tillgodogöra sig vetenskapliga
framsteg i andra länder beaktas, dels för att komplettera vårt
kunnande på områden som inte blir föremål för massiva satsningar i Sverige,
dels för att skapa de rätta utgångspunkterna för kraftsamling på vissa
forskningsfält. Insatser för att intensifiera kontakterna över gränserna ger i
detta läge stora marginella vinster och bör intensifieras. Detta gäller såväl på
grundforskningens som på den tillämpade forskningens och utvecklingens
områden.

I fråga om forskning och utvecklingsarbete på det tekniska och naturvetenskapliga
området har i debatten uppmärksammats vikten av en riktig
balans mellan satsningar på originella inhemska innovationer och uppfinningar
å ena sidan och utnyttjandet av redan tillgänglig kunskap för praktisk
användning eller som underlag för vidare forsknings- och utvecklingsarbete å
den andra. Kontakter med forskning och utveckling i andra länder är därför
av stor betydelse. En viktig roll spelar härvid våra teknisk-vetenskapliga
attachéer som i länder med för oss viktig kunskapsuppbyggnad på det
tekniska och naturvetenskapliga området bevakar utvecklingen och vidarebefordrar
information till intressenter i Sverige. Genom en omorganisation av
den teknisk-vetenskapliga attachéeverksamheten eftersträvas nu större
effektivitet i detta arbete.

En annan form för kunskapsutbytet utgör de informella långsiktiga
kontakter som etablerats mellan svenska forskningsinstitutioner och
motsvarande enheter i utlandet. I en del fall kan dock mera
institutionaliserade kontakter ge särskilt värdefulla resultat. Samarbete av
detta slag finns t. ex. etablerat med en rad öststater. Av särskilt intresse är
också de forskningsföreningar som bildats i Frankrike, Japan och Västtyskland
med Ingenjörsvetenskapsakademien som svensk initiativtagare.

Erfarenheten torde peka på att man med relativt liten ekonomisk insats
från samhället skulle kunna få fördelar i relationerna med teknisk och

Mot. 1978/79:2232

naturvetenskaplig forskning även i andra länder genom att bygga vidare på
modellen med forskningsföreningar. En möjlighet är att anknyta till de
mindre europeiska i-länder (Schweiz, Österrike etc.) som liksom vi skulle
kunna dra nytta av en viss arbetsfördelning inom en rad insatsområden för
tillämpad forskning.

En annan möjlighet är kontakter med olika u-länder, som ofta från en
blygsam utgångspunkt mycket ambitiöst och med betydande resursinsatser
vill satsa på för den egna utvecklingen nyttiga forsknings- och utvecklingsinsatser.
Forskarkontakter och ett institutionaliserat samarbete skulle i
sådana fall inte bara kunna vara u-landets forskning till nytta utan skulle
också underlätta uppbyggandet av kommersiellt betydelsefulla kontakter
med de innovationsstarka delarna av svenskt näringsliv.

Vid sidan av dessa speciella institutionaliserade kontaktvägar är naturligtvis
forskarkontakter över gränserna i allmänhet ett livsvillkor för svensk
vetenskap. Resurser insatta på att främja meningsfulla studieresor och
forskarkontakter spelar härvid en stor roll. För grundutbildningens internationalisering
finns särskilda anslag; motsvarande resurser borde även kunna
ställas till forskarutbildningens förfogande.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställer vi

att riksdagen vid behandlingen av propositionen 1978/79:119
beslutar

1. att försöksverksamheten med näringslivskontakt för forskare
kompletteras i enlighet med förslagen i motionen,

2. att försöksverksamheten med vetenskapliga nämnder i enlighet
med vad som anförts i motionen startar på tio fakulteter,

3. att hos regeringen begära utredning och förslag om inrättandet
av en mellanexamen i enlighet med vad som anförts i motionen,

4. att hos regeringen ge till känna vad som anförts om forskning
för universitetslektorer vid de nya högskolorna,

5. att sekretariatet för framtidsstudier ombildas till en delegation
och i övrigt bibehåller sin nuvarande ställning,

6. att som sin mening ge regeringen till känna att frågan om
regional anknytning av forskningsinsatser och högre utbildning
utreds med förtur inom UHÄ, liksom frågan om internationellt
inriktad forskning med regional anknytning,

7. att som sin mening ge regeringen till känna att frågan om
information om forskning och forskningsresultat i olika former
skyndsamt utreds med beaktande av de särskilda aspekter som
framgår av motionen,

8. att som sin mening ge regeringen till känna att betydelsen av

Mot. 1978/79:2232

vetenskapliga erfarenheter beaktas i personalrekryteringssammanhang,

9. att sorn sin mening ge regeringen till känna att vad som i
motionen anförts om internationella kontakter beaktas vid den
fortsatta utformningen av forskningspolitiken.

Stockholm den 22 mars 1979

THORBJÖRN FÄLLDIN (c)
KARIN SÖDER (c)

CLAES ELMSTEDT (c)
THORSTEN LARSSON (c)
JAN-IVAN NILSSON (c)
ANNA-LISA NILSSON (c)
CHRISTINA ROGESTAM (c)

TORSTEN BENGTSON (c)

FRITZ BÖRJESSON (c)
ERIK LARSSON (c)
EINAR LARSSON (c)
ANNA ELIASSON (c)