Mot. 1978/79:2229

Motion

1978/79:2229

av Nils Hörberg

med anledning av propositionen 1978/79:115 om riktlinjer för
energipolitiken

Ekologi och energipolitik

ILLUSTRATION

Gaslågor flammar kring stadens krogar
till intet gagn eller ändamål.

Där förintas i onödan forntida skogar,
där brinner på okynne framtidens kol.

När våra barnbarn får svälta och frysa
på den blankslitna jord som vi lämnar i arv
skall de veta att vi har sett kolvätet lysa
uppåt väggarna liksom på lek och på slarv.

Till aska är jordens skatter förbytta,
förbrukad är markens näring och kraft.

Till ringa glädje och ingen nytta
brände vi upp vad de skulle haft.

Ur Gaslågor av Alf Henrikson.

Dikten inledde motionen 1975:2009, men dess enkla budskap kan inte
upprepas tillräckligt ofta.

Ekologins övergripande krav måste beaktas vid alla
långsiktiga beslut av teknisk, ekonomisk och liknande
karaktär, om mänskligheten skall kunna överleva på vår
jord.

Det måste vara den obotfärdiges tro och inte teknisk
insikt som utgör beslutsunderlaget för fortsatt satsning
på fissionskraften, eftersom dess bristande ekologiska
anpassning är uppenbar redan i uppbyggnadsskedet för
denna ”nya teknologi”.

1 Sammanfattning

Jag anser att ekologins krav i högre grad måste beaktas inom
energipolitiken och kräver därför:

- avvisa satsning på fissionskraft,

- utarbeta avvecklingsplan för densamma,

1 Riksdagen 1978/79. 3 sami. Nr 2229

Mot. 1978/79:2229

2

- gör individuell debitering obligatorisk för energiförbrukning i avsikt att skapa
aktivt intresse för hushållning bland medborgarna,

- använd veden såsom stor, inhemsk och förnybar energikälla i betydligt
högre grad som ersättning för oljan,

- forcera ”SolS5” genom obligatorium för sol fångarvärme i all nybyggnation
från år 1986,

- använd havsvinden och pröva lagring av vindkraft i form av tryckluft.

2 Ekologi

Ordet ekologi är grekiskt och betyder ungefär ”läran om huset/hemmet”.
Mera fritt översatt omfattar ordet läran om samspelet mellan de levande
varelserna och deras omgivning/miljö.

Årsmiljoners solljus har påverkat vår planet. En långsam utvecklingsprocess
med solenergin som urkraftkälla har byggt upp ett naturens eget råvaruoch
energiomvandlingssystem. På flera sätt tillgodogör sig vår planet
solenergi. Vid sina försök att göra tillvaron drägligare har människan i
årtusenden samverkat med naturen. Men på senare tid har vi börjat bryta mot
ekologins lagar. Vi förbrukar nu i ökande takt jordens ändliga tillgångar och
ser inte till att returprodukter återlämnas till naturen osv.

Om man tänker sig jordens hela existenstid såsom ett 24 timmars pass, så
har mänskligt liv funnits i ca tre minuter. Människan har i ca en och en halv
minut idkat jordbruk och boskapsskötsel i stort sett enligt naturlagarna, och
endast i några sekunder har det nuvarande brottet mot ekologin pågått.
Redan denna mycket korta tid - i verkligheten ca 200 år - har fött oerhörda
konsekvenser. Var och en kan begripa att så kan vi inte fortsätta. Vi måste
både efter hand ”sona" de brott som vi nu begår genom att så långt möjligt
eliminera deras konsekvenser och se till att vi inte börjar begå nya brott mot
ekologin.

Det går inte att planera tekniska och ekonomiska åtgärder m. m. utifrån
stundens optimala beräkningar. Ett mänskligt samhälle - hur rationellt och
drägligt det än försöker vara - har ”inte råd” att nonchalera de ekologiska
perspektiven.

Mot ekologins övergripande krav som bakgrund måste vi bl. a. se
energipolitiken.

3 Fissionskraft

Det finns flera skäl för att bromsa och avveckla satsningarna på fissionskraften.

3.1 Ekologiska skäl

Fissionskraften är en från ekologisk synpunkt icke godtagbar form för
energiproduktion. Det är lätt att vara efterklok, men detta borde ha stått klart

Mot. 1978/79:2229

3

för berörda tekniker redan när initialsatsningar gjordes under femtiotalet.
Gjort är gjort, men när nu den bristande ekologiska anpassningen - med bl. a.
stora uranbrytnings-, avfalls-, transport- och förvaringsproblem - står fullt
klar för oss måste det vara felaktigt att fortsätta uppbyggandet av en
omfattande och lånsiktig industristruktur för en sådan produktion.

Fissionskraften är ett av vårt sekels största brott mot mänskligheten.
Kapprustningen och den vansinniga förbränningen av olja och kol är andra
sådana brott. Dessa senare är mycket mera omfattande, är därför svåra att
eliminera och kräver lång tid och tålamod att komma till rätta med.
Fissionskraften däremot är ett relativt ”nytt” brott mot ekologin - en icke
försvarbar teknologi i sitt uppbyggnadsskede. Det är därför som det är så
angeläget att snarast möjligt stoppa den och börja avvecklingen!

3.2 Ekonomiska skäl

Såsom kärnkraftsproduktionens kostnader i dag beräknas är den relativt
sett inte särskilt dyr. Vad ingen i dag kan kalkylera är vilka kostnaderna i
framtiden kan bli, t. ex. för uranbrytning och återställande av landskap, för
anrikningen med sitt utlandsberoende, för avfalIstransporter och -förvaring
med alla sina säkerhetsarrangemang och med århundradens bevakning, för
det särskilda skyddet av plutonium m. m.- i avfallet mot både läckage och
sabotage m. m. och för nedmontering av aggregat med omhändertagande av
byggnadsmaterial m. m. som är ”strålningssmittat” osv.

Kärnkraftsutnyttjandet innebär en bindning, som kräver kostnader långt
in i framtiden. Det finns därför anledning att räkna med att kärnkraften
egentligen blir en dyr kraftproduktionsform till skillnad från de förnybara
energikällorna som - även om dyrbar forskning och produktutveckling krävs

- så att säga har ”drivmedlet” gratis (solstrålning, vind, vågor, vatten m. m.)
och inte lämnar efter sig något kostnadskrävande avfall att ta hand om.

3.3 ”Cenlralisliska ” skäl

Stora centraliserade anläggningar, som dessutom innebär ett betydande
riskmoment för omgivningen, är en olämplig form för kraftproduktion.
Utöver stora kostnader för distribution av kraft tillkommer en extra sårbarhet
vid fel i anläggningen, vid krig och vid terrordåd. En kostnadskrävande
bevakningsapparat måste bli följden utan att säkra garantier uppnås mot
driftavbrott, t. ex. på grund av våldshandlingar.

Det finns skäl att för framtiden i det öppna demokratiska samhälle som vi
önskar ha i stället satsa på energiproduktion i decentraliserade anläggningar
av för omgivningen ofarlig typ. - Oenigheten om energipolitiken rör sig inte
bara om valet mellan olika energiformer. Den handlar också om vilket slags
samhälle vi vill planera för.

1* Riksdagen 1978/79. 3 sami. Nr 2229

Mot. 1978/79:2229

4

3.4 Awecklingsplan

Ingen vet hur stora problemen blir vid nedmonteringen av ett kärnkraftsaggregat.
Såväl reaktorutrustning som byggnadsmaterial kan beräknas vara
så "nedsmittat” av radioaktiv strålning att särskild hänsyn måste tas till
hanteringen av allt material både under nedmontering och vid senare
förvaring. I en awecklingsplan måste därför såsom ett led ingå nedmontering
av ett äldre kärnkraftverk för att få klarlagt hur stora problemen är och vilka
kostnaderna blir.

Innan sådan erfarenhet vunnits bör bränsle inte tillföras någon ytterligare
reaktor!

4 Energihushållning

All energiomvandling är förenad med risker från ekologisk synpunkt. Det
blir därför ett oavvisligt krav att den energi som framställs utnyttjas på ett
meningsfullt sätt och att energislöseriet begränsas.

Sträng energihushållning är det mest miljövänliga
sättet att minska all energiomvandlings skadeverkningar!

”Det finns ett klart behov av en effektivisering av energisparverksamheten”,
säger bostadsministern i propositionen. I denna konstateras
också att energistödet budgetåret 1977/78 inte nådde den nettoenergibesparing
som var avsedd.

Propositionen förbättrar reglerna för utgående energisparstöd men förbigår
den effektivaste metoden för energihushållning.

4.1 Individuell debitering

Sammanlagt svarar bostäder, service m. m. för ca 40 % av vår energiförbrukning,
varav hushållens andel uppgår till ca 100 TWh per år. Det är
därför av särskilt stor betydelse att de många hushållens beteenden styrs i
energisparande riktning.

Bästa sättet att skapa motiv för hushållning med energi
är att låta förbrukaren själv få betala.

Ett exempel lär vara tillräckligt för att belysa riktigheten av ovanstående
påstående. Energiprognosutredningen visade 1974 i två svenska undersökningar
att varmvattenförbrukningen minskade vid införandet av individuell
mätning med 53 % resp. 25 %. En amerikansk undersökning anger att
vattenförbrukningen inomhus blev ca 36 % lägre vid införandet av individuell
mätning, medan undersökningar i Helsingborg resp. i anslutning till
Skånes och Hallands vattenförsörjningsfråga visade minskning av den totala
vattenförbrukningen med ca 18 % resp. ca 30 %. Enligt en aktuell undersökning
i Göteborg är vattenförbrukningen i lägenhet i flerfamiljshus 66 96
högre än i en jämförbar villalägenhet.

Mot. 1978/79:2229

5

Även om hänsyn tas till att högre antal boende i enfamiljshus än per
lägenhet i flerfamiljshus genom viss ”rationaliseringsvinst” beräknas minska
förbrukningen i de förra med 6 å 7 96, så skulle vid övergång till individuell
mätning en minskning uppstå vid förbrukning av varmvatten med minst
30 % och av vattenförbrukningen totalt med minst 20 %. Det torde vara
obestridligt att samma tendens skulle bli följden vid individuell debitering av
rumsvärme och el.

F. n. har många av våra nya förorter debitering av rumsvärme, varmt och
kallt vatten samt el inräknad i hyran. En hyresgäst vet därför inte vad detta
egentligen kostar, och något intresse för att spara kan man därför inte begära
skall finnas. Man lämnar det lilla sovrumsfönstret öppet när man går till
arbetet på morgonen för att ha lite friskare till kvällen, i lägenheten hålls full
rumsvärme under vintersportlovets frånvaro, man badar i stället för att
duscha, det centrala fläktsystemet över spisen suger med samma höga effekt
hela dagen, oavsett om matlagning sker eller ej (även under semesterfrånvaron),
den rymliga frysboxen är tillkopplad trots att den sedan månader
endast innehåller ett paket glass, intresse saknas att utnyttja ugnens värme
för flera ändamål medan den är uppvärmd eller att regelbundet ta till vara
elplattornas eftervärme osv. Exemplen kan tusenfaldigas!

Att ovanstående innebär slöseri med energi är
obestridligt. Det är inte omöjligt att enbart övergång till
individuell debitering skulle kunna minska energiförbrukningen
i bostäder med 15 å 20 % eller lika
många TWh.

Först med individuell debitering av energiförbrukningen på de verkliga
förbrukarna uppstår hos hushållen intresse för fastighetens isolering, ventilation
m. m. F. n. är det fastighetsägarna som skall söka och få utgående
energisparstöd. De utgörs mycket ofta av fastighetsbolag, vilka normalt låter
kostnader för energiförbrukningen vältras över på hyran och hyresgästen.
Därför kan påstås att först när de individuella hyresgästerna
får ett reellt intresse för hushållning, får
bostadsministerns energisparstöd sin stora framgång
genom större efterfrågan.

Övergången till obligatorisk debitering av kostnaderna för rumsvärme,
varmt och kallt vatten samt el bör ske successivt och vara avslutad före 1990.
Alla byggnader för bostäder och lokaluthyrning (med vissa dispensmöjligheter
för äldre hus) bör bli föremål för sådan ominstallation, varvid det kan
övervägas att påskynda denna för nyare hus med lättare ominstallationsarbete.

Individuell debitering åt det enda sättet att på lång sikt
få ett aktivt intresse för energihushållning spritt till de
många medborgarna.

Mot. 1978/79:2229

6

4.2 Spjällregulator och mulltoa

Många ytterligare detaljåtgärder för att spara energi kan anföras. Här skall
endast beröras två sådana.

Spjällregulator vid oljeeldning bör göras obligatorisk. Sådana finns redan och
har visat sig minska oljeförbrukningen med mellan 10 och 30%. En
automatisk spjällregulator kan inställas medels minidator, så att den uppnår
just för den individuella pannan bästa effektiviteten. Den stänger spjället när
termostaten avbryter uppvärmningen, den öppnar spjället helt när eldning på
nytt behöver igångsättas och dämpar spjällinställningen sedan lågan tagit sig
så att just för pannan avpassad spjällöppning blir följden. Automatisk
spjällregulator kostar i dag från ca 3 000 kr. och uppåt beroende på pannans
storlek. Spjällregulator bör kunna göras obligatorisk utan eller med endast
blygsamt statligt stöd.

”Mulltoatekniken" har på senare tid förbättrats på ett avgörande sätt. Det
finns i dag ”mulltoaletter” som inte ens kvarlämnar mull! En sådan toalett
kombineras med en snålspolande WC, som förbrukar ca 0,2 I vatten per
spolning (normalt ca 10 liter). Tillförsel av ca 0,2 liter vid varje spolning gör att
bakteriehärden i toaletten ”avancerar” så att slutprodukten endast utgörs av
dels ökad kolsyra i utluften från ventilationsröret, dels ca 0,15 1 vatten per
person och timme, vilket i vanliga rör kan kopplas direkt till avloppet från
dusch, tvättvask o. d.

Någon mull att tömma blir det över huvud taget aldrig. Denna nya
”mulltoa”, som är av samma storlek som ett normalt WC, kan installeras
såväl i enfamiljshus som i lägenheter i flerfamiljshus.

För att hushålla med den dyrbara resursen rent dricksvatten (av vilket
enbart till WC åtgår 40 ä 50 liter per person och dygn) bör den nya mulltoan bli
obligatorisk i all nybyggnation av bostäder senast från 1985.

4.3 Kostnadstäckning

Staten bör stödja ominstallationen till individuell debitering. Om man
antar att alla flerfamiljshus i dag har kollektiv debitering av energiförbrukningen,
så skulle ominstallationen beröra ca 2,8 miljoner lägenheter.
Ett statligt stöd per lägenhet av t. ex. 5 000 kr. skulle medföra en kostnad
för staten av ca 14 miljarder kronor i 1979 års pengar fördelad på tio år. Tio års
intensivt ominstallationsarbete skulle medföra tryggad sysselsättning inom
byggnads- och VVS-industrin, verksamheter som i stort sett arbetar med
inhemskt material. I många fall borde arbetet med ominstallation för
individuell debitering med fördel kunna kombineras med isoleringsarbete
baserat på energisparstödet.

Investeringsbeloppet ca 1,4 miljarder kronor per år under tio år såsom
energibesparingsinsats är av betydande storlek. Härvid bör dock beaktas att
hela den omfattande investeringen har så att säga evärdlig varaktighet, dvs.

Mot. 1978/79:2229

7

med samma begränsning som för byggnaden i fråga. Utslaget på resp.
byggnads återstående livstid blir investeringskostnaden för ominstallationen
till individuell debitering oftast måttlig. Investeringen ger ju också år efter år
en besparing, när det gäller energiförbrukningen.

Investeringsbeloppet - ca 1,4 miljarder kronor per år - kan lämpligen
uppvägas av en ytterligare höjning av skatten per m3 olja med 40 kr., som ger
ca 500 milj. kr., kombinerad med en fördubbling av elskatten per kWh från 3
öre till 6 öre, som ger ca 900 milj. kr. En sådan höjning av elskatten motsvarar
för ett normalhushåll utan eluppvärmning ca 90 kr. per år, medan höjningen
av oljeskatten motsvarar 150 å 200 kr. per år, dvs. totalt högst ca 25 kr. per
månad och hushåll. - Båda ovannämnda skattehöjningsförslag bidrar också i
sig själva till en ökad hushållning med energi.

Totala investeringsbeloppet, ca 14 miljarder kronor, för ominstallation till
individuell debitering under tioårsperioden bör också ses i relation till
kostnaden för ökad energiproduktion. Beloppet torde motsvara ungefär
kostnaden för byggandet av två å tre kärnkraftverk med en produktionskapacitet
vardera av ca 6 TWh per år.

5 Energiomvandling

Från ekologisk synpunkt finns det anledning att söka påskynda omställningen
till förnybara energiomvandlingssystem ändå mera än vad propositionen
anser. Härvid borde på tre områden kunna göras ytterligare insatser:
när det gäller ved i stället för olja, snabbare övergång till solvärme och
produktion av vindkraft till havs.

5.1 Använd veden

Enligt propositionen 1978/79:123 om riktlinjer för industripolitiken m. m.
har ”konkurrensen för våra råvarubaserade industrier ökat väsentligt på den
västeuropeiska marknaden genom exploatering av nya råvarutillgångar i
andra världsdelar och genom sänkta transportkostnader som minskat
fördelen av att ligga nära marknaderna”. Eftersom hälften av Sveriges
utrikeshandel går till EG-marknaden är ovanstående av stor betydelse. De
nya industriländerna har tillägnat sig samma produktionsteknik som vi,
utnyttjar sina egna råvarutillgångar, håller lägre produktionskostnader och
avståndet till deras köparländer betyder nu inte längre någon kostnadsfördyring.
Den industripolitiska propositionen uttrycker det så, att ”även på
områden där produktionen bygger på egna råvarutillgångar, t. ex. gruv- och
skogsindustrin, synes utvecklingen peka på ett snabbare genomslag i
ländernas utnyttjande av sina komparativa fördelar”.

Vi måste således räkna med en ökande konkurrens från dessa länder när
det gäller våra traditionella och på egna råvaror baserade produkter såsom
skog, malm och stål. Härtill kommer att många bedömare anser att tillväxten

Mot. 1978/79:2229

8

inom OECD-länderna blir lägre än vad den tidigare varit, varigenom
”relativprisförändring till svensk förmån försvåras”.

Svårigheterna för Sverige att i framtiden få lika bra avsättning som hittills
för sina, på egna råvaror baserade, produkter blir betydande. Den frågan kan
vara berättigad att ställa: Kommer priset på vår malm, vårt stål
och vår skog att över huvud taget kunna uppväga kostnaden
för vår oljeimport en bit fram på 1980-talet med
fortsatta prisstegringar för oljan?

Det kan finnas anledning att i mycket högre grad än f. n. utnyttja den
svenska skogen såsom bas för vår energiproduktion, särskilt inom uppvärmningssektorn.
Härvid bör både ”vanlig skog” och särskild snabbväxande
sådan liksom restprodukter såsom stubbar och toppar utnyttjas för flisproduktion.

Stora, styrande statliga satsningar behövs för en sådan
strukturomläggning inom vår med inhemska råvaror arbetande basindustri i
den dubbla avsikten att både öka vårt inhemska utnyttjande av dess
produkter som ersättning för vikande exportchanser och minska vår import av
råvaror, vilka kan ersättas med svenska produkter.

Därtill kommer att förbränningsavfallet från skogsprodukter innehåller
mindre av skadliga beståndsdelar än avfall från olja och kol. Vidare är skogen
som energikälla förnybar till skillnad från olja och kol. Att anpassa vår
produktion efter ekologins övergripande krav måste vara ett huvudmål!

I motionen 1978/79:2216 skisseras olika statliga stödåtgärder för att ersätta
oljeeldning med fliseldning. Allmänt verkande statliga insatser för ökad
fliseldning kommer att stimulera såväl skogs- och maskinindustrin som
varven och transportsektorn att ta del i denna nya inhemska energiproduktionsstruktur.
Målet för en sådan satsning borde kunna bli att
ytterligare 20 å 25 TWh oljeeldning fram till år 1990 ersattes med vedeldning
enbart genom att vi drar ner exporten av skogens produkter! Övergångsvis
borde också torv kunna utnyttjas i stort inom ramen för denna inhemska
energiproduktionsstruktur.

Kostnaderna för det statliga stödet till uppbyggandet av denna omfattande
produktion av flis (och torv) bör i huvudsak täckas av däremot svarande
bortfall av oljeimportkostnader.

5.2 Forcera solvärmen

Propositionen ägnar med rätta betydande intresse åt övergången till
solfångarvärme. Även om de åtgärder som ovan föreslagits beträffande
individuell debitering och ökat utnyttjande av ved skulle få beräknad effekt
finns det all anledning att driva projektet ”Sol 85”.

Det tekniska utvecklingsarbetet beträffande både solfångarkonstruktion
och solvärmelagring är i dag inte så långt kommet att en mera allmän
övergång till solfångarvärme kan påräknas. Propositionens tanke att staten

Mot. 1978/79:2229

9

genom upphandling av solvärmesystem till statliga byggnader skall stimulera
utvecklingsarbetet är tilltalande. Andra statliga stödinsatser föreslås också,
vilka tillsammantagna bör påskynda utvecklingen för solfångarvärmen.

Jag vill endast erinra om att ett obligatoriskt införande av ett visst system
eller viss verksamhet ofta innebär ett påskyndande av systemets resp.
verksamhetens utveckling. Sådant har tydligt kunnat märkas i krissituationer,
då en produkt som det varit brist på snabbt ersatts av en annan, t. ex.
övergången från bensin- till träkolsdrivna bilar under andra världskriget.

Obligatorisk solfångarvärme med kompletteringsvärme
i form av eldning med fasta inhemska bränslen i alla
nybyggnader (givetvis med dispensmöjligheter) från
1986 skulle innebära ett starkt incitament till snabbare
produktutveckling och utgöra ett ytterligare led att
förstärka projektet Sol 85!

5.3 Använd havsvinden

Energikommissionen räknar i sina olika alternativ med vindkraft år 1990
på 2 å 10 TWh. Som hinder för snabbare utökning av vindkraftproduktionen
anförs bl. a. problem när det gäller anspråk på mark och sättet för lagring av el,
producerad via vindkraft.

Allmänt verkar det som om vindkraftfrågan ”gått i stå”. Man har låst sig
för vindkraftverk av viss typ och storlek, och lagringsfrågan för vindkraft
synes inte ha avancerat. Här skall blott skisseras två varianter som kunde vara
värda att prövas.

Tekniken att bygga havsplattformar har snabbt avancerat i takt med
behoven vid Nordsjöborrningarna. Svenska företag har därvid varit föregångare
i många avseenden. Havsplattformar för vindkraftverk, placerade
utom syn- och hörhåll från kusten, vore en metod att ”lösa markfrågan” och
samtidigt komma ifrån miljöproblemen med inpassningen i naturen och
bullret. Vattnen utanför västkusten, farvattnen kring Öland och uppåt
ostkusten skulle kunna utnyttjas för gruppvis placering av vindkraftverk på
havsplattformar.

Vindkraftprojekten tycks genomgående vara inriktade på direktproduktion
av el. Man får därvid automatiskt problemet med ojämn produktion och
lagringssvårigheter. Vindkraft]or tryckluftslagring är en form som har hamnat i
skymundan. Den har två fördelar framför direkt vindkraftproduktion av el.
Dels kan ett vindkraftaggregat för tryckluftsproduktion fungera mera
kontinuerligt, då även de lägsta vindstyrkorna räcker för en blygsam
produktion av tryckluft. Dels kan tryckluftsproduktionen lagras i stora
utrymmen (även bergrum kan tänkas) för mera regelbundet utsläpp till
generatorer för elproduktion. Med vindkraft för tryckluftsproduktion
har man löst lagringsproblemet och kan få en
bättre utjämning i tiden av elproduktionen.

Mot. 1978/79:2229

10

6 Sammanställning

En försiktig bedömning av effekten av ovanstående olika förslag ger
minskning av oljeberoendet av följande omfattning fr. o. m. år 1990:

Med åtgärder enligt ovan behåller vi vår goda standard,
dämpar slöseriet med jordens ändliga tillgångar
och får därmed bättre anpassning till ekologins krav än
enligt propositionen.

Även om majoritet för propositionens kärnkraftsutbyggnad
uppnås kan samtliga ovanstående åtgärder med
oförminskad effekt genomföras, varigenom en ännu
bättre energisituation föreligger år 1 990 än den propositionen
vågar utgå ifrån.

7 Hemställan

Med hänvisning till vad som anförts hemställs

1. att riksdagen beslutar avvisa förslaget om fortsatt utbyggnad av
fissionskraften,

2. att riksdagen hos regeringen begär

a) förslag till avvecklingsplan för fissionskraften,

b) förslag till obligatorisk ominstallation till individuell debitering
av förbrukningen av rumsvärme, varmt och kallt vatten
samt el,

c) förslag till åtgärder för omfattande satsning på
energiproduktion via flis,

d) förslag om obligatorisk solvärme i all nybyggnation från år
1986,

e) utredning om möjligheterna att utnyttja vindkraft på de två
nya sätt som motionen skisserar.

Stockholm den 26 mars 1979

- övergång till individuell debitering av energiförbrukningen

- betydande satsning på fliseldning

- ökad solvärmeproduktion

- vindkraft producerad till havs och via tryckluftslagring

TWh

15 å 20
20 å 25
2 å 3
Oå 1

Total minskning av oljeberoendet år 1990 ca

37 å 49

NILS HÖRBERG (fp)

GOTAB 61805 Stockholm 1979